Månadsbrev Mars 2026

 Nu är påskhelgen över och vardagen är åter för väldigt många, så även för Familjen Snålgris. Det har varit en hektisk tid med resor och bjudningar varje dag, och det är inte utan att jag tänker att det är skönt med lite vardag igen, när det är lugnare här hemma och man inte ska stå och laga mat och sitta i timtal och språka om allt mellan himmel och jord. Missförstå mig inte, jag tycker det är trevligt emd socialt umgänge, men det blir väldigt komprimerat under dessa småhelger då hela Sverige verkar vara lediga och ska göra allting samtidigt. Till exempel, under långfredagen åkte hela familjen iväg till Göteborg för att äta mat på en trevlig asiatisk restaurang, träffa några av fruns släktingar och shoppa lite. Under lördagen var det dags att agera varubud och hämta ut veckans matkassar och leverera till mina föräldrar. När det var klart var det dags att agera färdtjänstchaufför, ty vi hade bestämt att de båda ska hälsa på oss under påskafton. Det är ett äventyr att transportera farsan, då han fryser konstant, vimsar om allt möjligt, och behöver ha med sig rullstolen överallt. Han kan lite vingligt och med hjälp gå kortare sträckor. 

Sen när mina föräldrar väl var hemma hos oss följde några timmar då morsan klagar på det mesta, beklagar sig över sin egen situation som hemsamarit 24/7 och alla små krämpor som hon önskar min eller Fru Snålgris råd kring. Efter några timmar med mina föräldrar susar det i öronen och mitt hjärntrötthetsindex slår i taket. De (främst morsan) suger ut min energi så fullständigt genom att ettrigt påpeka, klaga och tjattra om allt mellan himmel och jord, och kräva svar i allt. Hon är snäll, men ack så krävande och klagande. Det känns som ett sorts autonomiskt beteende, då hon genast beklagar sig eller skrattar till efter hon har klagat på att fel sorts gurkor är packade eller att fläskfärsen kom i ett 1 kg paket istället för de två 500 g paket hon hade beställt. Jag svarar sällan på dessa kommentarer, utan låter tystnaden tala, vilket med henne är ganska effektivt. Jag hoppas innerligt att jag själv inte blir så när jag blir gammal.

När söndagen var kommen var det dags för min frus släkt i Sverige att hälsa på, och den dagen började med slamrande grytor 07 på morgonen då det skulle tillagas mat värdig en hel Nobelfest. Frugans syster med man och barn dök upp efter lunch och stannade till ganska sent på kvällen. Gissa hur trött jag var...?

När jag och Lilla Snålgris sedan under Annandag Påsk hade hoppats på en dag i mysbyxor här hemma talade Fru Snålgris glatt om att några bekanta till oss ville bjuda på "fika". Suck, tänkte jag, som redan hade planerat mina sysslor för dagen. Visst, det är trevliga människor och deras barn är bästisar med vår dotter, men efter tre dagars full fart hade jag gärna gjort i princip ingenting, mer än att kanske skriva ett blogginlägg hehe. Nu blev det annat, och givetvis slutade det inte med fika utan det blev mat på kvällen och vi var nog hemma runt 21-tiden på måndagskvällen. Fru Snålgris hade då en massa energi kvar och ville se en film med mig, som jag motvilligt tackade ja till. Givetvis somnade hon i halva filmen, och jag var då för trött för att få något vettigt gjort, så jag tittade i princip klart innan jag själv slocknade där i soffan, och vi båda gick sedan runt midnatt in och lade oss i sängen.

Tack och lov för vardagen, säger jag. Fru Snålgris är på jobbet och det är nu under påsklovet bara Lilla Snålgris och jag hemma. Vi är väldigt lika i att vi båda två är hemmakatter som gillar att sitta på våra rum och skapa eller pyssla och saknar i princip allt detta "hittepå" som frugan kommer med hela tiden. Missförstå mig inte, det är fint att hon sitter och letar efter begagnade saker att "fynda", eller aktiviteter att hitta på tillsammans, eller för den delen platser att besöka. Det stora problemet i kråksången är att dels blir det väldigt intensivt, och sen verkar det inte som att Fru Snålgris har någon sorts hobby att lägga timmar åt här hemma. Jag sitter mestadels vid datorn och skapar och pyssla, Lilla Snålgris gillar att rita, måla eller skulptera med papp/kartong/papier maché och liknande. Min fru har inget sådant. Fråga mig inte hur vi ska lösa det, men onekligen skapar det slitningar, lite som att en person står och drar i två åsnor som vägrar resa sig upp...

Det blir mycket om privatlivet under dessa senaste månadsbreven, och anledningen är nog att det är just privatlivet som har dominerat mina tankar fullständigt. Ekonomin går mer eller mindre på autopilot. Pengar går in, pengar går ut och utdelningarna regnar in som en klocka. Livet däremot, har blivit ack så mycket mer komplicerat än vad jag någonsin hade trott. Man har börjat fundera på om detta området är det rätta för oss att bo i (pga grannarna),  funderingarna kring detta med att bli äldre har tagit fart, och sen är det allt med vardagen och alla Lilla Snålgris aktiviteter och skola som står och skriker efter uppmärksamhet via appnotiser, mail och sms. När jag jobbade som vanligt kändes livet inte alls lika stressigt och jag var mer eller mindre uttråkad, men nu när dessa 8-10 timmar varje dag av förvärvsarbetande är borttaget, känner jag mig istället mer stressad än någonsin. 

Jag kan inte förklara det. Det kanske beror på min personlighet, som vill hålla hjärnan och kroppen sysselsatt, och att det nu inte finns något jobb som motverkar detta? Kanske har jag en släng av ADHD utan att veta om det? Det enda jag vet är att det har blivit stressande att ha all denna tid till mitt förfogande. Det finns så mycket jag vill göra och lära mig, och med AI:s hjälp finns det egentligen inga gränser för vad som är möjligt och inte möjligt. Jag måste bli bättre på att strukturera min tid nu när detta inte göres automatiskt av en arbetsgivare. 

Det var ett sedvanligt långt intro, nu är det dags för lite ekonomi. Jag har byggt vidare på min lilla ekonomiwebbsida som byggdes för att avveckla ett gammalt excel-ark och hjälpa mig att enkelt ta fram skärmdumpar för bloggens månadsbrev. Vi kan börja med inkomster och utgifter:

Som ni ser gick det ut mer pengar än vad som ramlade in, och så är fallet enstaka månader. Våren är hemsk med olika avgifter som ska betalas, man upptäcker vad som fungerar och inte med alla trädgårdsprylar, och det är alltid något som måste bytas ut pga rost eller liknande. Inkomsterna ramlar in och det som ligger under "Gåvor" är lite pengar från morsan för all hjälp som de får. Jag kräver inga pengar såklart, men de vill väl bidra lite så gott de kan, och jag vet att de är båda motståndare till att vänta med att skänka pengar tills efter dödsdagen. Man får väl se det hela som ett förskott på arv. 

Som ni ser med utgifterna känns det lämpligt att lägga ribban för en FIRE-budget runt 30 000 kr för själva "driften", och sen ett nöjeskapital utöver det. Då tror jag vi har tillräckligt med luft för att hålla oss flytande och kunna sova gott om natten.

Utdelningar

Det är utdelningssäsong för de svenska innehaven och hos oss har det ramlat in en hel del kontanter som hjälpt till att beta av skulden till Avanza. 

Min belåningen är nere på rekordlåga 5,3% tack vare alla utdelningar, den återbetalda källskatten om ca 53 000 kr samt att jag gjort väldigt få inköp. Dels har jag saknat motivation och dels har jag väl väntat på att Trump eller någon annan galning ska hitta på ytterligare något för att få VIX-indexet att skjuta i höjden och skapa fler köptillfällen. ETF-er finns det numera gott om jag jag lägger helst mina slantar där istället för på enskilda aktier. Men som sagt, i nuläget är det väldigt låg aktivitet på handlandet på börsen. Den bild som visas över utdelningarna är en projicering från min webbsida, och datat bygger på:

1) Mina innehav, antal och valuta

2) Utbetalningsdatum från yahoo och stockevents

3) Finjustering baserat på Avanzas beteende kring utbetalningar i utländsk valuta och helgdagar.

Det är inte helt perfekt men stämmer så när som på någon hundralapp mot verkligheten. Jag har som sagt tre olika konton att hålla reda på i två olika banker och det är ett manuellt jobb jag ogärna gör varje månad. Detta får vara "good enough". Det finns fortfarande lite småbuggar i visningen, men de fixas så fort jag får tid och lust :) 

Pengamaskinen

Jag har som sagt inte gjort speciellt många affärer under månaden som gått. Två som utmärker sig är väl

• Sålt hela innehavet i Duke Energy. Hade en fin YOC här men aktien är supertråkig och utdelningstillväxten har stagnerat.

• Ersatt Duke med Montrose Global Monthly Dividend MSCI World UCITS ETF. Dubbelt så hög yield och minskat bolagsrisk.  

I övrigt är mina innehav orörda. Aktielistan är uppdaterad, så kika in där om du är nyfiken.

Övrigt

Det finns i princip hur mycket övrigt som helst att skriva om. Jag tänkte jag kunde visa några features i min webapp som kan vara värda ett extra omnämnande:

Snabba cash

Detta är en liten widget som snabbt ger mig insikt baserat på YOC, aktiekurs, årlig utdelning etc om vilka innehav som är lämpligast att sälja om jag snabbt behöver pengar. Helt enkelt, "vilken aktie kan ajg för tillfället sälja som har genererat högst överavkastning och som samtidigt gör minst påverkan på de årliga utdelningarna. Nu har jag en kreditlina hos Avanza, så detta inte inte speciellt aktuellt, men det är ändå något jag ofta har varit nyfiken på. Nu kan jag dagligen få en uppdaterad topplista över de hetaste säljkandidaterna.

FIRE-kalkyl

En sida i webappen är tillägnad FIRE och här kan jag lägga in en simulering för utdelningar, levnadskostnader, samt hur enstaka eller återkommande händelser påverkar utdelningarna. Detta är väl en sorts motsvarighet till Stefan Thelenius berömda utdelningskalkylator, men är inte på långa vägar lika avancerad. Mycket här bygger på överslagsberäkningar, t.ex. ISK-skatt och utdelningstillväxt. Jag ville ha något sorts "what if"-verktyg för att se hur t.ex. ett fett arv eller en husförsäljning påverkar våra utdelningar längre fram, samt hur mycket pengar jag måste räkna av utdelningarna för att täcka ISK-skatten. 

Utdelningskalender

Givetvis måste en sann utdelningsjägare ha en kalender. Detta är min variant. Man kan klicka på respektive månad och då få upp en detaljerad sidomeny. Här finns både projektioner och bekräftade utdelningar, precis som jag hade i mitt gamla excel-ark.

Övrigt

Vad har jag mer pysslat med? Ja hobbies finns det ingen brist på, och det som jag och Lilla Snålgris tillsammans har snöat in på så är det digital bild- och filmproduktion med AI:s hjälp. Jag har alltid varit väldigt intresserad av berättande, speciellt i form av text och film, men har väl saknat den där artistiska ådran. Jag har alltid läst tekniska utbildningar så långt ifrån "konstens värld" som det har gått. Ändock har det alltid bott en liten wannabe-regissör inom mig. Lilla Snålgris är väldigt artistiskt lagd och är duktig på att skapa berättelser. Tillsammans har vi tittat på hur olika AI-verktyg fungerar, och det finns en uppsjä av olika verktyg för musik, film och bildskapande. Det som slog mig när jag började labba med de olika modellerna är hur otroligt långt de har gått, och att jag i princip kan skapa vad jag vill helt gratis. Det ser inte ut som "CGI" eller som "datorgjort", utan som ett riktigt fotografi. På en datorskärm i 4K-upplösning går det att se saker som avslöjar, men på en mobilskärm, som de flesta konsumerar kortfilmer på idag, är det omöjligt. 

Modellerna är tränade på trillioner riktiga bilder och är idag riktigt duktiga på att ge ifrån sig i princip den stilen du vill. Och som alltid, ju mer precis du är, desto bättre resultat får du. Jag har lagt ner några dagar nu på att lära mig olika tekniker för att hur man egentligen gör för att få AI-modellerna att göra som du vill. Det är lite lätt och modellerna är inte perfekta, men det går om man är envis. Att jobba med en AI som inte fungerar som en vanligt text-LLM (Large Language Model), utan är mer anpassad för bilder, är att den är väldigt duktig på att känna igen mönster. Den förstår inte "stol" men den är väldigt duktig på att känna igen mönstret av pixlar i bilder som återger en stol i någon form. Ska du skapa något och säger "skapa ett vardagsrum med en stol i mitten", ja då blir det som att dra i en enarmad bandit. Ett slumpmässigt svar. Det kanske till och med blir med ett utseende som i en tecknad film. Är du däremot mer precis och talar om typ av stol, färg, beskriver rummet, talar om vilken sorts kamera du tar bilden med, lins etc kommer du få ett mycket mer precist utseende som du har tänkt dig. 

Du kan förstå hur komplicerat detta blir när du ska sätta samman flera olika karaktärer som gör saker i en bild, t.ex. en torghandel. Ber du modellen om generiska bilder, då kommer du att få ett hyfsat verkligt svar, men så fort du har specifika önskemål om hur objekt i bilden ska vara positionerade, vridna, ålder, etnicitet etc och om de ska göra något väldigt speciellt, ja då börjar man närma sig teknikens gränser, och det är mer slumpen än din skill i att skriva prompts som avgör om resultatet blir bra. Lite som att ta en porträttbild på en lite trött och småtrotsig femåring... gissa hur många bilder som blir bra och hur många bilder då får ta. Ju mer specifik du är i vad femåringen ska göra, desto svårare blir det att allt kommer med och blir bra samtidigt. 

Så är det med denna teknik, men när det lyckas blir det fantastiskt bra. Modellerna förstår filmiskt skapande väldigt bra, olika filmtekniker, dolly-push, vertigo och andra basala kameratekniker gör den alltid rätt på, och den är duktig på att veta hur olika kameror, och vilken film som används i kameran, som ger vad för sorts bild. Som sagt, modellen är tränad på mönster, och en viss sorts ljussättning med en viss sorts kamera (t.ex. en snordyr gammal 35mm Panavision filmkamera) ger en viss sorts "mönster" i bilden. Det är lätt att bli totalt insnöad på detta, när tekniken inte sätter några som helst gränser, och jag har redan planer på en massa olika kortfilmer för att återskapa misslyckade scener från gamla filmer och tv-serier, eller helt enkelt göra den där fortsättningen eller slutet som aldrig kom. Här gäller det dock att dra i handbromsen, som med alla andra hobbies som man riskerar att bli totalt uppslukad av, och sätta gränser för vad man har tid att göra. Det är minst lika lätt att bränna ut sig på sådant här som på ett "vanligt" jobb. 

Det blev en kul sak att sitta med tillsammans med dottern, och nu håller vi på med en Pixar-liknande kortfilm om vår familj, samt en skräckfilm i en "Alien"-liknande miljö. Hur kul som helst! Det enda tråkiga är väl att Fru Snålgris inte är intresserad av detta och har över lag svårt för vårat "asociala" beteende när vi sitter några timmar framför datorn och diskuterar storyboards, detaljer och annat. Samtidigt förstår jag inte hur man ska förväntas bli bra på något om man inte får lägga ner tid på det? Nedan är några tidiga klipp från skräckfilmen, det återstår en hel del justeringar på detaljer på karaktär och rörelser, men "tonen" är satt. Lilla Snålgris lär sig snabbt och suger upp allt jag säger som en tvättsvamp.

Har du några erfarenheter av digitalt filmskapande med AI? Skriv gärna i kommentarsfältet. Jag vet att jag har varit väldigt dålig på att svara, men utlovar bättring. 

Månadsbrev Februari 2026

 Jahapp då var det dags igen för ett nytt månadsbrev. Den senaste månaden har i princip varit lika kaotisk som den förra, så ni får ursäkta den tillfälliga bristen på engagemang i kommentarfälten, från denna skribentens sida. Vad är det då som stökar till det så mycket hos den annars så organiserade och stabila Herr Snålgris? Primärt skulle jag säga att det är mina föräldrar. Som ni vet trillade min far och bröt lårbenshalsen och är numera rullstolsbunden tills vidare. Detta har inneburit en stor förändring hos dem, då de bor i ett lägenhetsområde som inte har någon sorts affär inom promenadavstånd. Även om det hade funnits hade det hjälpt föga, då min mor i princip har husarrest och tvingas vakta far 24/7 så att han inte får för sig att resa sig upp och börja gå. Man upptäckte ju en stroke som orsak till hans fall,  och denna verkar ha gett honom selektivt minne. Saker som hände för länge sedan minns han, men vad han åt till lunch har han ingen aning om. Han väljer dessutom helt att ignorera alla uppmaningar om att inte resa sig upp och gå. Morsan han knappt lämna han ensam 5 minuter förrän han får för sig något och ska resa sig upp. Det är ingen risk att han ropar på hjälp, sätter sig i rullstolen eller liknande, utan han börjar vandra, och det resulterar ofta i att han vinglar till och trillar. Tack och lov har de senaste fallen inte orsakat några större personskador. 

Morsan är 84 år och verkar snart vara på väg att gå in i väggen. Det är ett konstant vaktande, och det blir inte bättre över att hemtjänsten numera verkar mestadels vara bemannade av pellejönsar utan någon som helst utbildning, inte ens i de mest basala saker som att byta kateter, duscha en åldring eller byta en blöja. Det finns undantag i riktigt duktiga och självgående individer, men de allra flesta som kommer verkar inte alls höra hemma i vårdyrket. Jag har ringt flera gånger till chefen (privat företag) och morsan har även hon ringt och klagat, och det är hela tiden ursäkter om än det ena och än det andra. Man lovar att det ska vara en stabil grupp utan större personalförändring, och det hade de i några veckor, men hux flux bytte man ut alla mot nya personer. Ingen förstår varför, inte ens de som jobbar. De får bara nya scheman som säger att de nu tillhör ett annat område. Fy fan för att bli gammal. I Sverige är vi så stolta över vårat så kallade "välfärdssamhälle", som är bekostat med skattemedel. Vi ska jobba och samhället tar hand om våra barn och gamla. Om detta är standarden, ska vi snarare skämmas. Jag har en annan äldre släkting som har kommunal hemtjänst, och det är inte det minsta bättre där. Hon betalar för städning, men de som kommer kan knappt starta en dammsugare, och att städa ett badrum eller putsa fönster verkar de aldrig ha gjort heller. Hur kan det vara så här illa? 

Som ni förstår innebär allt detta att morsan ringer till mig titt som tätt för att beklaga sig, för att beställa mat (som jag beställer via citygross.se och levererar på fredagar till dem) och sen ringa 5 gånger till för att beställa sådant som hon glömde bort första gången. Det tär på psyket, det ska ni veta. Samtidigt blir man förbannad över att folk inte kan sköta sina jobb. Jag har jobbat i ett serviceyrke som IT-konsult i över 20 år, och hade vi betett oss som dessa människor gör, då hade konkursen varit ett faktum för länge sedan. Hela syftet med privatisering är ju att skapa valfrihet och att sanera bort de dåliga aktörerna. Det funkar inte alls.   

En positiv sak i det hela är att jag har en pengamaskin som i ur och skur levererar pengar till kontot, utan att jag behöver lägga tid på att ta mig till ett jobb. Det skapar i alla fall en viss inre ro i att jag inte behöver brottas med jobbiga kunder, trilskande chefer och annat elände för att få ihop pengar till brödfödan. Hur alla de som inte har denna förmån gör, det är för mig en gåta. Jag tänker på alla ensamstående småbarnsföräldrar? Kanske har de släktingar och vänner som hjälper till? Vi har vare sig vänner eller släktingar som har tid eller möjlighet att hjälpa till med någonting. Alla är upptagna och fullbelastade med sitt. Det är kanske nackdelen i att omge sig med högpresterande individer, de har mycket lite tid till annat. 

Det var en ingress som heter duga, men nu vet ni i alla fall vad som pågår och orsaken till min frånvaro. Jag har dock uppdaterat portföljens innehav med en skärmdump från ett nytt verktyg jag jobbar med, för att skapa lite ordning och reda i privatekonomin. Mer om det senare.

Inkomster och utgifter

Under februari fick vi följande inkomster och utgifter:

För att spara tid och optimera min vardag håller jag på att bygga en webbsajt som ska hjälpa mig att bli mer effektiv i allt uppföljningsarbete jag annars gör via excel. Detta är ganska tidsödande och jag får ju även skriva in en massa manuella siffror här på bloggen. En skärmdump går mycket fortare. Webbsajten är under uppbyggnad och utseendet har inte varit prioriterat, så räkna med att bilderna kommer att förändras en hel del framöver. Våra utgifter fördelande sig som så här:

Första månaden på länge som vi i princip träffade mitt i prick på vår budget. Jag ser redan nu att de olika vyerna inte stämmer överens till 100%, och det beror med största säkerhet på hur jag räknar med sparande och amorteringar. Detta ska givetvis finputsas till nästa version.

Utdelningar

Tack och lov levererar vår pengamaskin friska tusenlappar varje månad utan att vi behöver göra i princip någonting. Denna månad fick vi runt 34 000 kr.

Som ni vet så har jag numera aktier på tre olika konton, två på Avanza i mitt och min frus namn och ett på Nordea. Ovan är en sammanställning över utdelningar baserat på utdelningsdag från Yahoo Finance, antal aktier vi har och valutakursen. Ni får helt enkelt lita på att det stämmer.

Pengamaskinen

Räntesänkningarna i USA har väl varit det som primärt har slagit hårt mot vår stackars pengamaskin. Det tillsammans med Trump som sänker dollarn har gjort att vi i princip inte har rört oss alls trots en massa återinvesterade utdelningar. Snacka om att cykla i motvind. Jag har även sagt adjö till en av mina absoluta trotjänare; Oxford Lane Capital. De smällde till med en utdelnings-sänkning och framtidsutsikterna såg inte speciellt muntra ut. De har tidigare klarat sig hyfsat i tider av oro, men nu verkar de inte se något ljus i horisonten alls. Dags att säga adjö.

 En annan aktie som sänkte sin utdelning med 25% var FS KKR Capital. Detta är en hyfsat stor BDC som har haft det kämpigt och under en tid delat ut betydligt mer än vad de har haft i fritt kassaflöde. Nu korrigerar de detta, vilket innebar ett fall om ca 12% och en nedjustering av utdelningarna. Jag behåller tills vidare. Om detta är maximal otur med sina låntagare eller om det tyder på ovanligt dålig förvaltning låter jag vara osagt. Det är aldrig kul när bolag sänker utdelning, men just BDC-er och andra bolag som handlar med "floating rate" är extra känsliga i tider som dessa. 

Övrigt

Jag satt precis och funderade på vad jag skulle skriva här när jag fick ett mail från City Gross som gjorde att IT-konsulten i mig tände till rejält. Som jag skrev om innan beställer jag mat till mina föräldrar där på webbsidan varje vecka på tisdagen. Jag hämtar kassarna på fredagen. Morsan ringer mig sen i princip varje dag om saker hon har glömt, och då får jag gå in och uppdatera beställningen. Denna vecka är inget undantag, men nu när jag går in på beställningen finns inte knappen för "Uppdatera". Tittar jag i mailet jag fick står det att "Senaste tid för att uppdatera beställningen är Tisdag 23:59", dvs samma dag som jag lade beställningen. Tidigare har man alltid haft fram till midnatt dagen innan upphämtningen på sig. Jag klickade på "Frågor och svar" för att se om det är något jag har missat, och möts då av en död länk. Kvalitetskontroll? Skriver ett mail till deras kundtjänst och får inom en timme tillbaka ett hjärndött svar från någon som uppenbarligen inte bryr sig.

"Har du testat att byta webbläsare, radera cookies? Om det inte fungerar kan du lägga en ny beställning om den tid du vill hämta finns kvar". 

Direkt lägger man över allt ansvar på mig som kund. Jag har jobbat inom helpdesk och vet att detta med webbläsre och cache är något man brukar testa som första steg. Men maken till oengagerad support får man leta efter. Deras Fråga/svarsida är död, systemet väljer helt plötsligt ett annat låsdatum än brukligt. Någonstans borde det ringa en klocka om att vi har nog ett allvarligare fel, eller åtminstone något som vi får eskalera och börja felsöka. Icke. 

Jag lade en ny order, och tydligen kan man då slå ihop denna med den tidigare ordern jag lagt (trots att systemet säger att den är låst). Tyvärr blev det två betalningar att hålla reda på, men morsan får i alla fall sina gurkor och tomater. Tyvärr är det ganska ofta jag stöter på denna attityden, att folk inte verkar bry sig. Lön ska de ha, men jobba, ta ansvar och känna lite heder för den produkt eller tjänst man står för, det verkar ha fallit bort på många ställen. Eller håller jag helt enkelt på att bli gammal och grinig? Jag läste någonstans att man runt 45 år passerar en period av "accelererat åldrande", dvs att man under denna period åldras märkbart snabbare än normalt sett. Nästa period inträffar vid 60. Stämmer det eller har jag bara drabbats av otroligt mycket otur på väldigt kort tid, som har påverkat mig nåde fysiskt och psykiskt? Man börjar ju undra... 

Känner du av detta med accelererat åldrande, eller har du någon annan upplevelse av vårat fina välfärdssamhälle? Skriv gärna och berätta i kommentarerna, jag lovar att svara så fort jag hinner!

Månadsbrev Januari 2026

 Ett nytt år med nya möjligheter, det brukade vi alltid säga när jag jobbade på kontor. Tanken var väl att muntra upp varandra så att vi orkade sitta i bilköer varje dag i ytterligare några månader. Att sitta hemma och jobba friare har sina egna möjligheter, men den senaste månaden har dock varit ett enda stort kaos. Att gå från två föräldrar som för det mesta klarade allting själv till ett liv där den ena siter i rullstol och har hemtjänst fem dagar i veckan och den andra åkte på värsta influensan ungefär samtidigt har tagit på mina krafter något oerhört. Det har säkert alla ni som kommenterade mitt förra inlägg märkt av, och det är först nu som jag har haft ork att gå in och skriva kommentarer. Jag lovade dock där och då att fortsätta blogga under 2026 och det är ett löfte jag tänker hålla.

Vad är det då jag har hållit på med? Ja du, att vara ensam anhörig till gamla och skröpliga föräldrar är ett äventyr utan dess like, även i ett "välfärdsland" som Sverige. Visst, vården kostar inte mycket, men kräver ändå stora insatser från anhöriga när man väl lämnar sjukhuset och hamnar som i min pappas fall på ett korttidsboende under ca två veckor. På sjukhuset står man där för mat, dryck och alla mediciner. På ett kommunalt korttidsboende får de mat, resten får vi anhöriga ordna själv. Själva vården där var även den mycket sämre och man undrade hur lång tid det ska gå mellan duscharna. De påstod att de duschar alla varje vecka men jag är tveksam. Min far har även diverse hudåkommor som kräver att han blir insmord i princip varje dag. Detta verkade de ha struntat i totalt. Det var inte bättre av att det var väldigt många "arbetsdagar" som var helgdagar detta året, vilket gjorde att allting blev fördröjt; rehab, hemtjänst, utskrivning från korttidsboende, handikappanpassningar etc. 

Fallet som min far ådrog sig visade sig nu har orsakats av en smärre stroke som slog ut balansen. Det är därför han nu sitter i rullstol och kräver hjälp med flytt till och från t.ex. sängen. Fallrisken är hög då han verkar ha svårt att komma ihåg att han har dålig balans, och flera gånger har han rest sig upp från rullstolen för att sedan falla ihop på golvet. Tyvärr finns det inte mycket man kan göra åt detta, mer än att övervaka honom, vilket har blivit morsans heltidsjobb numera. Hon har väl inte sovit riktigt på flera veckor nu, och jag får ta hand om allt med papper, handla i affär etc. Tack och lov kan man beställa mat på nätet och bara hämta i form av färdigpackade påsar. Detta är otroligt smidigt och något jag rekommenderar. Jag har fortfarande lite problem med att gå in i stora varuhus, det är så otroligt många intryck där, vilket gör att panikångesten tyvärr gör sig påmind trots medicinering. Den som kom på att man numera ska spela hög musik även på ICA/Coop skulle jag vilja ge en mördarsnigel på ögat, den saken är säker. 

Hemtjänsten är ett annat kapitel. Vi valde ett bolag som har fått höga betyg här lokalt. Dessvärre verkar vi ha hamnat i en helt nystartad grupp som inte har någon ordning alls. Farsan har kateter som måste tömmas varje morgon och en morgon kom ingen kl 8 som de skulle, och trots att morsan larmade 4 gånger kom det ingen förrän runt 11, och då var jag redan där och fick hjälpa till. Lita på att jag direkt ringde upp ansvarig chef och ventilerade mitt missnöje, artigt men bestämt. Nu är detta mycket bättre, men tyvärr är kvaliteten på de anställda under all kritik. De flesta verkar inte kunna någonting, vilket ställe stora krav på morsan som får tala om vad och hur de ska göra olika saker, t.ex. duscha farsan eller göra den dagliga gymnastiken. Jag hade väl i alla fall räknat med att de som kommer vet vem de besöker och vad som ska göras, men icke. Flera verkar stå där som fån och inte veta någonting. Jag fick t.ex. visa flera av dem hur en Sara Steady fungerar. Några av de som är där är riktigt duktiga och trevliga, men 80% verkar enbart inslängda där direkt från gatan utan någon som helst erfarenhet. Det saknas även rutin i att t.ex. byta plåster efter dusch, något som ska göras. De lämnar ett efter blöjbyte nedskitet badrum utan att städa upp efter sig, då de "har bråttom" till nästa vårdtagare. Där får morsan, febrig och trött krypa på alla fyra med ytdesinfektion och torka och skrubba.

Man brukar från högerhåll säga att privata alternativ ska göra hemtjänsten bättre, då alla blir utsatta för konkurrens och måste "skärpa till sig" för att få kunder. Jag skulle säga att detta är skitsnack, allt verkar istället handla om vilken hemtjänstgrupp man får och i vilken region det är. En annan av mina släktingar har kommunal hemtjänst och hon är hur nöjd som helst. De som kommer där hjälper till med lite av varje, är trevliga, har tid att snacka lite och kan sitt jobb. Detta är helt nya erfarenheter för mig, och man kliar sig i huvudet och undrar hur detta ska sluta. Nu senast för 10 minuter sedan ringde morsan och undrade om jag skulle köpa gummihandskar. Svaret är nej, detta ska hemtjänsten stå för. Tydligen hade det kommit en nisse nu på morgonen och upptäckt att gummihandskarna var slut. Denne bad då morsan om att få låna hennes handskar. Alltså, den som tar de sista handskarna får väl göra en anteckning om att dessa är slut, eller springa ut i bilen, som borde vara välförsedd med förbrukningsmateriel, och fylla på. Tyvärr är det mycket sådant som man struntar i. 

Suck säger jag. Det som är positivt med det hela är att jag aldrig har umgåtts med mina föräldrar så mycket som nu. Det är en ny erfarenhet att byta blöja på sin egen far, och torka dennes mun när denne har ätit, eller att lägga honom ner i sängen, dra handen över hans hår och säga "godnatt pappa, sov gott". 

Det var en lång inledning, och det finns hur mycket som helst att skriva om ur det verkar vara att bli äldre i vårat land. Jag låter det stanna vid dessa ord och går nu vidare in på det ekonomiska.

Inkomster och utgifter

Fru Snålgris nettolön: 7 385 kr (hon fick ju resa till sitt hemland några veckor för att hjälpa till lite, och det ger ingen lön)

Utdelningar: 47 234 kr 

Övriga inkomster: 10 615 kr (Morsan gav mig en slant för all min hjälp även om det givetvis inte är nödvändigt)

Såld solel: Va, skojar du eller, vilken sol? 0 kr

Totala inkomster under månaden som följt blev således 65 305 kr. Det är ungefär det dubbla mot vad jag drog in som hyperstressad systemutvecklare med panikångesten i halsen. Jag har väl "jobbat" kanske 10 timmar totalt under januari, och min fru har jobbat några få dagar. Ändå har denna summa landat på våra konton. Utdelningar FTW!

Utdelningar

Som jag precis skrev är aktieutdelningar en skänk från ovan, speciellt när livet krisar, som när jag fick diagnosen paniksyndrom och inte ens klarade av att tänka på jobbet utan att bryta ihop, eller nu när ens gamla föräldrar krävde hur mycket hjälp som helst. Ett vanligt jobb hade under dessa omständigheter varit en omöjlighet, och således hade semester eller tjänstledighet varit det enda alternativet. Fordringsägarna skiter dock i vad du själv har för personliga problem, hyran, lånet eller elräkningarna, de så kära "fasta kostnaderna" ska betalas oavsett vad du själv råkat ut för. Det är på grund av detta jag inte för mitt liv kan förstå hur folk vågar dra på sig lån för bilar, resor, semestrar, elektronik och vad det nu kan vara utan att ha en ordentlig buffert eller en plan för vad man ska göra när man helt plötsligt fått sparken eller blivit sjuk. Det är väl på grund av detta som kronofogden har fått mer och mer att göra under de senaste åren. Folk ska ha och ha utan att behöva tjäna ihop till det. Ta ett smslån vetja, snabba cash!

Tack och lov skiter jag fullständigt i vad andra tycker och tänker, och har inga som helst behov av att köpa statusprylar. Vi köpte Teslan enbart för driftsekonomin och för att vi gillar att köra elbil. Idag räknas den väl inte ens som en statussymbol? Vet ej, bryr mig inte. Hur som helst, här kommer de utdelningar vi fick in på de numera tre olika konton som vi har:

Åter igen får jag be om ursäkt för att Nordea fortfarande inte klarar av att summera transaktioner, där får man ta fram miniräknaren och knappa själv. Det är tyvärr inte mycket Nordea klarar av, på gott och ont. Jag ringde för ett tag sedan för att få dem att sluta skicka pappersbrev med en transaktionsnota varje gång jag gjorde ett köp eller sälj av värdepapper. Efter ca 20 minuters väntande medans någon "undersökte saken" fick jag till sist ett löfte om att dessa kuvert nu är stoppade. Gissa vad jag fick för en vecka sedan i brevlådan?

Pengamaskinen

Om man tittar lite på värdet av portföljen har det varit tvära kast. Det var positiva siffror direkt efter nyåret, men sedan började jättebebisen Trump att babbla om Grönland och då försvann den lilla uppgång som hade varit och vi är nu i skrivande stund på minus i samtliga tre portföljer. Som ni kanske minns har jag numera tre olika portföljer att hålla reda på; den störa pengamaskinen som jag förvaltar, den min fru skapade för att få 300 000 kr skattefritt och sedan en utdelningsportfölj hos Nordea där jag köper de värdepapper som numera inte går att köpa hos Avanza, främst BDC-er. Egentligen hade det räckt med en portfölj, men när man gör allt för att krångla till det för småspararna, ja då får det bli som det blir. Det finns t.ex. ingen rimlig förklaring till varför ett värdepapper går att köpa hos Nordea men inte hos Avanza, då de rimligtvis borde lyda under samma regelverk. Dessutom, detta krångel med skattefri ISK hade inte behövts om man istället tog bort den extra procent man lade på när det var minusränta. Detta eviga kladdande och krånglande börjar så sakteliga driva mej till vansinne. Till råga på allt känner ni säkert till att ränterabatt på värdepapperslån som ligger i KF nu är borttaget. Full ränta gäller där framöver. Det har man varit väldigt tydliga med att kommunicera ut från politikens håll, eller? Publicerar ingen bild över portföljens utveckling, då det inte har ränt något sedan förra månaden. 

Övrigt

Ja det har som ni nu vet varit fullt upp med att ordna och greja med allt som hör skröpliga föräldrar till. Den lediga stund jag haft har gått till att slutföra olika projekt här hemma.

Jag använder som ni kanske vet Home Assistant som smarta hem-plattform. Denna har körts på en minidator av typen Raspberry Pie 4. En väldigt strömsnål, men ej så kraftfull dator som har fungerat helt okej, men ju mer statistik jag efterfrågar, desto långsammare går det. Den har ingen traditionell hårddisk utan ett minneskort av den typ man har i mobiltelefoner och vissa kameror. Detta minne har begränsad livslängd innan det helt enkelt ger upp, och nu var det dags att väcka en gammal laptop till liv och flytta hela härligheten dit. Jag valde en uppsättning där jag installerade Windows 11 som ingick vid köpet, och sedan en gratis programvara för att skapa virtuella miljöer som heter VirtualBox. Denna programvara är inte den bästa på marknaden men den gör jobbet. Med en hel del blod, svett och tårar fick jag till slut Home Assistant att fungera i denna nya miljö. En graf som tog 10 sekunder att generera i den gamla miljön visar sig numera på ca 1 sekund. En bra uppgradering och jag kommer antagligen att gå med lite vinst om jag säljer de gamla RP4-datorn för några hundringar.

Ett annat sorgebarn här hemma är övervakningssystemet. Jag har satsat på batterikameror för att slippa dra kablar till alla ställen. Jag avskyr synliga kablar längs med fasaden och det är minst sagt jobbigt att krypa upp på vinden bland spindelnät och rykande glasfiberisolering och dra fram en massa nätverkskablar till rätt ställe. Valet av batterikameror från Reolink har varit riktigt bra ända fram till att vi till sist fick vinter här nere i söder. Dessa kameror gillar inte minusgrader alls, batterierna fryser till och går inte att ladda över huvud taget. Jag testade detta genom att koppla in ett batteripack till en kamera, och så fort det blev några minusgrader, då sjönk kamerans batteri med ca 10% per dag. Jag trodde först att kameran var trasig, men efter några timmar inomhus vaknade den till. En liten värmetråd runt batteriet som aktiveras när man kopplar in extern strömkälla var tydligen för dyrt? 

Nu har jag inget annat val än att slänga bort alla batterikameror och köpa nya av Power Over Ethermet-typ, så att jag får data och strömförsörjning i en och samma kabel. En ny switch behövs också, samt en ny kabel ut till garage och förråd, där två av kamerorna sitter. En viktig lärdom som jag nu sprider vidare. Reolink är i mitt tycke den tillverkare som har de bästa kamerorna, och de fungerar ypperligt med Home Assistant. Deras akilleshäl är att de har en alldeles för brokig produktlinje, med en uppsjö av kameror som ser ut och fungerar på många olika sätt, och det är väldigt svårt för den oinvigde att navigera till rätt kameror. Jag tror att gemene man köper ett "startpaket" och hoppas på det bästa. Övervakningskameror är lite knepigare än så, och om du tänker på detta, gör din läxa så du inte trillar i samma fallgropar som jag.

Det var nog allt... just det, jag träffade på en av mina grannar för någon dag sedan, och denne lät hälsa att jag inte får titta på dem genom vårat ena sovrumsfönster. Bakgrunden är att ett av våra sovrumsfönster pekar rakt in på denna grannes baksida. Det har funnits en häck här men den tog grannen ner för några år sedan då den var gles och ganska ful. Ibland händer det att man står och tittar ut genom fönstret för att se hur vädret är, eller om det är något störande oljud från det hållet, vilket händer ganska ofta tyvärr. Tydligen gillas inte detta och jag fick mig en föreläsning om att de tycker det är riktigt otrevligt att (främst jag) står och tittar ut genom fönstret på dem. Tydligen har detta börjat redan i våras och det har varit så illa att de knappt har velat sitta på sin altan på grund av detta. Det som fick honom att till slut hoppa på mej för nån dag sedan var att jag gick i hallen och hörde ett mullrande och skrapande ljud från deras håll, och trodde det var snöplogen. Eftersom man även ser gatan ut från detta fönster och jag var närmast det rummet gick jag givetvis och tittade ut genom fönstret för att se om så var fallet. Det var ingen snöplog utan grannen med dess snöslunga som körde runt. Givetvis såg han mej direkt i fönstret och vinkade till mig att komma ut och föreläsningen/monologen började. 

Vän av ordningen kan ju då fundera på följande:

1) Om detta började redan i våras, varför vänta tills nu med att säga till? Om jag blev utstirrad av någon granne så att det skapade obehag hade jag väl efter några gånger ringt på hos denne och frågat vad denne glor på, och bett att denne slutar med det.

2) De måste ju titta väldigt mycket på vårat fönster också, för att varje gång det råkar stå någon där lyckas med att upptäcka det. Vi får alltså inte titta ut genom vårat fönster på dem, men de får tydligen lika ofta titta in genom vårat sovrumsfönster?

3) Är detta vanligt eller är de inte riktigt kloka? Får man inte titta ut genom sina fönster även om de råkar vätta in mot någon grannes baksida eller t.ex. kök/vardagsrum? I min värld kallas det för insyn och vill man inte ha insyn ska man inte bosätta sig i ett villaghetto liknande vårat där husen ligger så nära varandra att man enkelt kan se vad grannen äter till frukost. Att stå i minuter och stirra är en sak, men att titta ut på vädret, eller kolla vad som pågår när man hör oväsen, det anser i alla fall jag är helt okej. Ibland händer det att jag står med en kaffekopp i handen och tittar ut på lite allt möjligt då man inte bara ser grannens baksida utan även ängarna bakom, samt gatan på framsidan. Om grannen dyker upp för att grilla, klippa gräs eller något annat så går jag givetvis därifrån...

Detta är inte samma granne som vi har bråkat med tidigare, utan en annan som vi har haft väldigt lite kontakt med. Man undrar dock vad det är som händer i vårat tidigare så trevliga lilla villaområde en bit ute på landet. Hade jag hittat ett enskilt hus utan grannar och med stor tomt hade jag utan tvekan flyttat. Tyvärr är denna typen av objekt svåra att hitta och det är ofta små stugor som är för dyra att bygga om till ett vettigt hus för tre personer. Men tro mig, jag letar och letar...

Har du några som helst kommentarer till allt som jag har skrivit om, dela gärna med dig :)