torsdag 29 februari 2024

450000/4000-strategin

 Mulet, kallt och trist. Slutet av februari har inte bjudit på många soltimmar och humöret är inte heller på topp. Jag har flera gånger funderat på hur många fler svenska vintrar jag klarar av. Det går väl an att vara själv och sitta hemma vid en brasa, titta på lite intressant youtube eller spela lite datorspel. Utmaningen blir nog att inte gå varandra på nerverna när man är flera här hemma samtidigt. Min fru har ofta åsikter om att jag antingen sitter för länge vid datorn eller ser på tv, men reagerar sällan över att hon sitter med mobilen i hand hur länge som helst. Detta är tydligen ett vanligt problem, som det har ritats många roliga memes om. Jag bryr mig inte så mycket, utan är myndig och gör vad jag vill, så länge det inte på något sätt påverkar familjen negativt. Det är dock någonting att fundera på om man ska ta en tidig FIRE och då umgås dygnet runt med sin äkta hälft, utan att jobb eller skola finns med i bilden. 


Dels ger dessa aktiviteter en välbehövlig paus från varandra, och de ger även någonting att prata om på kvällen vid matbordet. Utan detta, hur mycket finns det då att diskutera? På sommaren är vi väldigt aktiva, min fru gillar att odla och kan hålla på med detta flera timmar. På vintern händer det i princip ingenting ute och man sitter mest inomhus och ugglar. Då vi inte har någon snö här nere i söder finns det inte heller något att göra utomhus. För det mesta är det kallt, blött och mörkt. 

Hur som helst, jag har suttit hemma och räknat och räknat. Jag presenterade en strategi i förra inlägget som med 5000 kr sparade i månaden kunde ge oss en riktigt bra pension om ca 10 år. Därefter funderade jag lite till...

Vi har en del annat sparande vid sidan om pengamaskinens ISK och KF. Det är främst ett obligatoriskt sparande som vi har hos LF Bank som villkor att vi är guldkunder (att vi sparar 500 kr var i månaden), och sen visade det sig att min mor och far hade ett sparkonto som de i princip hade glömt bort, som de vill ge till oss. Tillsammans är detta ca 350 000 kr. Jag kommer dessutom att jobba nu under våren och kan av dessa slantar avsätta ca 100 000 kr. Där och då kommer jag att ha 450 000 kr att överföra till Avanza och pengamaskinen. Dessutom såg jag att jag hade räknat något lågt på direktavkastningen, samt att jag hade klantigt nog glömt bort hävstången jag har i aktiebelåningen om ca 12%. Den syns inte överallt i Avanzas gränssnitt. Tar man med alla dessa faktorer ser framtiden ljusare ut än vad jag tidigare förutspådde.



Jag kommer dock att dra ner på månadssparandet till 4000 kr, vilket kommer att ge oss lite mer pengar att röra oss med till aktiviteter och annat. Det är detta som vår "450000/4000"-strategi innebär. Att vi för över 450 000 friska tusenlappar från fonder och banksparande in till pengamaskinen, där de investeras i högutdelande aktier av olika slag där de redan nu kan ge ränta på ränta. Man kan ju argumentera för att vi inte ska röra vårat ISK-sparande, dels pga en liten skatteeffekt när vi tar ut det från LF och sätter in det på Avanza. Det är index-fonder som har avkastat relativt bra så visst kanske det är onödigt att röra dem? Dock, om man har en strategi tycker jag inte det är bra att vara för spretig. Oavsett vart pengarna finns kommer de att bidraga till utdelningar varje månad som primärt ska återinvesteras. Om det nu skulle knipa sig och pengar behövs i "livet", ja då har vi dels en kontantbuffert om ca 250 000 kr, och om den mot förmodan inte skulle räcka eller ta slut, då går det att göra ett "förtida uttag" från pengamaskinen. Jag ser dock inte att det ska behövas, om vi lever de kommande 8-9 åren ungefär som vi lever idag.

Simulering där hävstången och 450 000 kr samt en mer realistisk direktavkastning är medräknad.

Jag gillar egentligen inte att göra upp allt för långsiktiga planer. Livet kommer och knackar på dörren när man minst anar det. Min plan när vi startade denna resa 2016 var att jobba tills dess jag fyllde 50 år. Det är ca 5 år kvar tills dess och här står jag nu, utan jobb om 4 månader. Vad fan hände kan man ju undra? Livet hände. Excel-ark och simuleringar i all ära men man kommer aldrig att kunna veta vad livet har att bjuda på. En plan är enbart en plan. Vår plan ser i alla fall ut som i nuläget att Fru Snålgris kan om hon vill gå i "pension" runt 2032, vilket är om 9 år. Då är hon ungefär lika gammal som jag är idag, dvs medelålders. Jag kommer att vara halvvägs till 60 och Lilla Snålgris tar studenten. Vi kommer då enligt planen att få ut ca 85000 kr/månad från pengamaskinen, lite beroende på hur skattesatser och annat ser ut då. Detta är scenariot där jag inte jobbar en dag mer i mitt liv. Detta ser jag som osannolikt då jag inte vet vad jag ska hitta på här hemma de kommande 9 åren. Någon typ av sysselsättning kommer det att bli, och det gör enbart att kalkylen blir ännu säkrare.

Kommer 85000 kr i månaden att räcka? Jag räknar med att våra kostnader för att "leva" kommer att hamna på ca 30000 kr i månaden. Då har vi 55000 kr extra i månaden att antingen återinvestera eller sätta sprätt på. Några få år senare kommer min tjänstepension att lösa ut med ca 25000 kr extra i månaden i 5 år, dvs som en klassisk trissvinst. Detta är mer pengar än vad någon "normal" person kommer att kunna göra av med. Jag ser framför mig att vi kanske köper en fin lägenhet eller mindre hus med pool i min frus hemland och tillbringar vintrarna där. Lilla Snålgris kommer antagligen att ha flyttat hemifrån och pluggar någonstans och kommer inte att bry sig om vad vi hittar på. Huset här hemma i Sverige kommer vi antagligen att behålla så länge som möjligt. Kanske säljer vi det och köper en mindre lägenhet nära havet och grönområden, om planen att bo utomlands förverkligas. Jag har inget behov av en stor trädgård eller ett stort hus, däremot vill jag ha en pool och en uteplats om jag ska bo i Sverige på sommaren typ april-oktober. Det enklaste för oss blir antagligen att behålla huset och amortera bort större delen av bolånen med det överskott av utdelningarna som vi inte gör av med, alternativt köpa ett mindre hus kontant. Just amorteringarna kommer att ta några år, men det är skönt att komma ner på 20% belåning.


En del i mig tycker att det är vansinnigt att göra denna sortens planer för livet. Att titta på kolumner över åldrar, sparande som ligger 8-10 år fram i tiden. Det är absolut deprimerande i sig att se ens ålder går från 40 till 50 till 60 osv. Jag ser inte fram emot att bli gammal. Att föreställa sig att Lilla Snålgris blir vuxen och flytta hemifrån? Herre tid. Men det är detta som är livet. Att göra en plan för att säkra ens ekonomiska framtid anser jag är betydligt mer ansvarstagande än att bara jobba på, kanske med ett jobb man inte ens trivs med och sen gå i pension utan en aning om vad man får ut varje månad. DET är oansvarigt kan jag tycka. Då kan ju någon tycka att man ska leva här och nu, inte om 10 år. Det håller jag med om. Den budget jag har lagt upp säkerställer att vi kan leva i princip som vanligt under dessa första 8-10 åren, och om jag tar ett jobb kommer det att bli ytterligare lax på löken. Vi har så vi klarar oss, och tack vare att vi inte har några blanco-lån, extravaganta utgifter eller annat skräp som vi slösar pengar kan vi hålla månadskostnaderna låga och lägga merparten av pengarna på att spara. Resor och sådant kommer det absolut att finnas utrymme för, vi kommer inte att leva som eremiter och käka soppa på grankvistar varje dag. En elbil kommer absolut att bli om några år, när priserna har sansat sig. Det öppnar upp för fler bilsemestrar i Europa, något som vi ser fram emot. 

Nu får det dock vara bra med planerande. Denna strategin känns bra, realistisk och gäller *endast* 8-10 år framåt i tiden, dvs helt realistiskt utan att gå till överdrift. Saker och ting kommer att hända och då får vi ta hand om dem. Under tiden får vi ägna oss åt våra liv, att må bra och att leva livet. 

Har du några tankar eller synpunkter? Skriv och berätta i kommentarsfältet. 


fredag 23 februari 2024

Ekonomisk framtid, en räkneövning

 Ja då har våren anlänt, i alla fall till Skåne där man nu enligt SMHI har meteorologisk vår. Vi bor även vi i de södra delarna och här kändes det faktiskt lite vårlikt idag, även om vinden piskade i ansiktet när jag gick en runda efter lunchen. Vi är snart i Mars och då kommer våra solpaneler att vakna till liv igen, något som jag ser fram emot. Förra månaden fick vi betala några hundralappar i elhandelsräkning på grund av en väldigt kall vinter som har dränerat krediten hos Tibber. I mars brukar solen på allvar börja skina och det krävs dessutom mindre uppvärmning av huset vilket på det stora hela borde ge plus på kontot.


Jag vill passa på att tacka för det stora engagemanget i föregående inläggs kommentarsfält. Jag hade redan mycket att tänka på och det blev inte mindre efter att jag har läst alla kloka och intressanta funderingar. NorthernlightsInvestment föreslog att jag skulle anmäla mig hos Arbetsförmedlingen och tjäna in A-kassa. Hade jag haft några år kvar till den "riktiga" pensionen vid 65 år hade det nog inte varit så dumt, men nu när man inte ens är 50 år fyllda känns det som om att man inte kommer att låta mig "slippa undan" så lätt. MEd en gedigen bakgrund som programmerare av affärssystem är arbetsmarknaden här nere i söder väldigt stor och bolagen skriker efter arbetskraft. Kanske om jag i min ansökan skriver att jag har social fobi så blir jag inte kallad till intervju. Men, jag tänker att om jag själv hade jobbat på AF hade jag nog anat ugglor i mossen om en herre i sina bästa år med detta CV inte ens får komma på intervju efter ett tiotal försök. Sen är det väl inte fel att vara ärlig heller, jag har social fobi och har varit hos läkare och de anser att jag är för frisk för medicinering, samt att samtalsterapeut är tillräckligt. Ja det fungerar för tillfället, men jag har lärt mig tillräckligt mycket om detta mer än att de flesta rekommenderar en kombination av läkemedel och KBT. En annan abrovinkel av det hela är att jag är väldigt trött på programmering. Det finns det inga läkemedel i världen som kan bota. Är det någon som har någon som helst erfarenhet av AF och att "låtsas" söka jobb, skriv gärna några rader i kommentarfältet vad ni tycker om denna idén. Jag tycker nog att den är tveksam som bäst, även om jag förstår innebörden av den. 

Jag har under helgen suttit och knåpat på en finansiell strategi för ca 10 år framåt i tiden. Anledningen till detta är att jag vill ha så bra koll som möjligt på hur vår ekonomi kan utvecklas och när även Fru Snålgris kan välja att sluta jobba eller åtminstone trappa ner. Hon har idag inga planer på att sluta jobba och sken upp som en sol när jag berättade att hon kan gå i pension om 8-10 år om hon vill. Eftersom hon är 35 idag kan hon gå i pension vid senast 45 års ålder. Detta är nog få förunnat tänker jag. Ett problem som jag har är att jag har en överhängande känsla av att jag genom att säga upp mig på något sätt "förstör" våran gemensamma framtid. Allt jag har gjort sedan 7 års ålder har varit med målet att skaffa ett bra jobb, tjäna mycket pengar och leva ett gott liv utan allmosor och bidrag. Arbetsmoralen har varit stark i vår familj. Genom att nu tacka för kaffet och ge mig ut i ovisshetens rymd får jag en stark känsla av att jag med vilja saboterar någonting. Men gör jag det egentligen, och hur mycket pengar behöver man för att leva ett gott liv när man är i 50-års ålder och framåt? Vi räknar lite!

Jag valde att med hjälp av Stefan Thelenius ypperliga sparkalkylator ta fram tre olika scenarios över hur vår pengamaskin "hypotetiskt" kommer att utvecklas, lite beroende på hur mycket pengar vi sätter in varje månad. Dessa insättningar kan komma från arv, att sälja av en sommarstuga, studiebidrag samt om jag väljer att jobba extra med något. Från och med januari 2035 kommer jag om allting blir som man önskar att börja kassera in tjänstepension under 5 år, vilket kommer att boosta våra inkomster ganska rejält med ca 25000 kr netto varje månad. 

I det första scenariot väljer jag dock att inte göra några ytterligare insättningar till Avanza och behåller all övrig inkomst till konsumtion. Nedan bild illustrerar vilka förutsättningar jag räknar med, det enda jag har ändrat är månatlig insättning och tidshorisont.


Som ni ser har jag valt en modest direktavkastning på 7,5% och en värdeutveckling (eller utdelningshöjning) om 2% om året. Fördelen med denna kalkylator är att den tar med avgifter för courtage, inflation och sådant. Jag tror att dessa inställningar kan ge en hyfsat realistisk bild 10 år framåt i tiden. Hur blir då utvecklingen? Jag har försökt illustrera detta i Excel med ett diagram och förklarande tabell med datapunkter:



Som ni kan se har jag utgått ifrån tre olika sparscenarios. Det som i nuläget är mest realistiskt är det där jag sparar 5000 kr/månad in i pengamaskinen. Detta förutsätter dock en del tråkigheter såsom ett mindre arv samt att vi säljer av en sommarstuga. Den inkomst jag räknar med till hösten från CSN kan man inte få i evighet och det är max 2 terminer kvar för min del. När jag satt och gjorde dessa spådomar var det en fråga som dök upp i huvudet, och som visade sig klurig att besvara, nämligen "hur mycket pengar behöver man egentligen?" Det instinktivt mest riktiga svaret är så klart "så mycket som möjligt, en miljon om året, minst! Men stämmer det verkligen? Jag satte mig ner och försökte rannsaka oss som familj.

 Vi har inga dyra vanor. Vi är inga prylfantaster och gillar att handla saker på second hand. Vi befinner oss dessutom i den fasen i livet där vi har det mesta som vi behöver. Prylar finns det hur mycket som helst här i livet, och att slösa bort en miljon kronor kan man göra på några månader med bilinköp och resor. Vi är inga sådana personer, och jag kan verkligen inte se att vi kommer att bli det heller. "Hur många gånger orkar man åka på spa?" Denna fråga ställde jag mig själv. Svaret är väl för vår del kanske 6 gånger om året. Det blir säg 24000 kr/år. Hur många gånger orkar man resa till Medelhavet? Svaret är väl 1-2 gånger om året, säg 35000 kr per resa för en vecka i solen. Det blir 70000 kr om året. Nu är vi uppe i 95000 kr i "konsumtion" om året. Lägg därtill våra fasta kostnader om ca 30000 kr i månaden högt räknat och vi landar på säg 500000 kr om året högt räknat. Nu tror jag inte att vi kommer att åka på dyra flygresor två gånger om året, utan kanske fler utflykter med bilen runt om i Europa. Vi kanske åker en gång om året till min frus hemland under den svenska vintern och stannar där en månad eller två. Där är det resan som kostar, säg 10000 kr/person, och när vi väl är där är det mesta väldigt billigt. Jag är fullt medveten om att det säkert blir "tråkigt" att gå hemma och inte ha något att göra, men ovan räkneövning och personlig rannsakan är viktig för att komma till beslut kring den eviga frågan "hur mycket pengar behöver man egentligen?". Om vi leker med tanken att vi nöjer oss med 500000 kr netto om året för att leva gott, ja då kan vi båda gå i pension redan vid 2028. Då är Fru Snålgris knappt 40 år fyllda. Jag är runt 50 år. 

Som ni vet gillar jag hängslen och livrem och jag tror att vi antagligen efter något år i gemensam "frihet" kommer att vilja göra större förändringar, kanske sälja huset och köpa något mindre, eller att investera i en bostad på Gran Canaria eller runt Medelhavet. Kanske är det magiska ordet, och det är lätt att drabbas av "one more year syndrome" och likt Farbror Joakim gotta sig i tanken att om vi bara håller på i ett år till, ja då blir det SÅ HÄR MYCKET MERA!". Nej, måttlighet kommer man nog längst med. Vi kommer dessutom att göra kraftiga amorteringar av huslånet med ca 600000 kr, vilket är ett års utdelningar där runt 2028. Jag vill inte lägga för mycket pengar på att amortera av huslånet helt och hållet, men vill inte heller knapra för mycket av snöbollen medans den rullar. Jag tänker att man istället längre fram om viljan och pengarna finns kan amortera av så mycket man vill. Under de närmaste 6 åren i alla fall, ska vi fortsätta att återinvestera så mycket det bara går.

Vi kommer antagligen att prata mycket mer om detta längre fram. Kanske ändras saker och ting på sätt som vi idag inte har någon aning om. Det enda jag ser är en realistisk kalkyl där alla tre scenarios för mig och min fru är fullt godtagbara, och jag kan inte på något sätt se att jag "förstör" någons framtid genom att välja att ta klivet bort från ett jobb jag inte trivs med. Ja, den sociala fobin är ett he-vete och något jag gärna hade blivit av med. Kanske hittar jag något som fungerar och återgå till ett arbete under några år om det visar sig vara allt för tråkigt att gå hemma och städa, greja och se på tv. Vem vet. I nuläget ser planen ut som så att Fru Snålgris slutar jobba eller trappar ner runt 2033 och att vi då kommer att börja använda våra utdelningar för att betala räkningar. Fram tills dess kommer vi att återinvestera allt som delas ut och endast konsumera med månadslönen och de kontantbuffertar på ca 300000 kr som vi har undanstoppat. 

Jag tror inte det går att simulera och räkna mer än vad jag har gjort, man får sen helt enkelt låta livet spela ut och se vad som händer. Vi kommer utan tvekan att ha ett gott liv ekonomiskt som pensionärer om man har hälsan i behåll, så mycket kan jag nog sluta mig till. Sen är det ju upp till oss själva hur detta liv kommer att bli. Vi kommer med de gemensamma inkomsterna kunna gör det vi vill och inom vissa gränser kunna köpa det vi vill också. Sparsamma och kostnadsmedvetna kommer vi dock alltid att vara.

Vad tycker du om det scenario jag har presenterat? Räknar jag rätt eller fel? Glömmer jag något? Har du liknande planer men kanske andra förutsättningar? Skriv och berätta i kommentarsfältet.

torsdag 15 februari 2024

Framtidsfunderingar

 Blask och slask. Det är väl ganska synonymt för vintermånaderna här nere i södra Sverige. Vi hade någon månad med riktig kyla och sån där härlig pudersnö som man endast kan hitta längre upp i landet. Sen kom mildvädret in med regn, stormar och dimma. Dag ut och dag in. Igår syntes solen faktiskt under 5 hela minuter på eftermiddagen. Det var härligt, och då kändes det aningen hoppfullt att våren kanske kommer någon gång. 

En sak är säker, under de 7 månader som jag inte har förvärvsarbetat, utan gått hemma och pluggat och fått en liten försmak på ett framtida FIRE-liv för mig själv, har det funnits mer än tillräckligt med tid för att grubbla och fundera. Nu är vi alla såklart olika, och jag är en tänkande person som är duktig på att problematisera och oroa mig för både det ena och det andra. Gäller det jobbet så föreställer jag mig alltid det värsta, att någonting ska gå fel i det jag gör, att jag inte har tillräckliga kunskaper eller att någon kund blir sur. Har något av detta hänt? Ja, såklart finns det arbetsuppgifter på jobbet som man har svårt att klara av, antingen på grund av att de helt enkelt är väldigt kluriga, eller att det är något annat tekniskt strul bakom. Men det är inte hela världen! Man får ta hjälp, duh! Det löser sig...


Likadant med resor. Jag har sedan jag träffade min res-tokige fru rest runt över flera olika världsdelar, allra mest i Asien dock. Kina, Thailand, Indonesien och så vidare. Givetvis har jag oroat mig massor, främst för sjukdomar av olika de slag. Har jag någonsin blivit sjuk? Snarare tvärtom, under min första treveckorsresa då vi åkte till Kina och bland annat gick på kinesiska muren och gosade med pandor i Chengdu hade jag inte mått bättre på flera år. Främst är det magen som brukar strula, vilket antingen hänger ihop med mitt något neurotiska tankesätt i största allmänhet. Där infann sig ett lugn som jag inte hade känt på väldigt länge. Kanske var det bara känslan av att befinna sig långt hemifrån, att inte dricka kaffe eller äta snabbmat, eller vad det nu kan vara. Jag minns bara att jag mådde bra, i kropp såväl som i själ. Sedan dess har mycket hänt i livet, mycket stress kring arbetet, panikångest och den efterföljande sociala fobin som ingen verkar kunna bota, allra minst jag själv. Resor har vi dock varit ute på, även efter jag hemmavid i affären eller på kontoret fått episoder med stundtals ganska grav panikångest. Det märkliga med resorna är att då är jag helt lugn. På flygplatsen, i flygplanet, på plats i värmen och på vägen hem. Inte ett minsta spår av panik eller ångest, när jag här hemma kunde bryta ihop av att det tog lite längre tid för kunden i kassan framför mig att betala när dennes visakort strulade. Dock mår jag mycket bättre nu, det är i princip bara att prata inför mycket folk samt restaurangbesök som fortfarande är väldigt jobbiga, och som jag helst undviker. På vår senaste resa åt vi den mesta av maten på balkongen på vårat lägenhetshotell, eller på stranden på en filt. Inga trånga skolmatsaler med 100 människor som försöker överrösta varandra där inte.

Hur som helst, när man går hemma finns det tid att grubbla, och vad har jag då grubblat över? Främst är det väl vad jag vill göra under de resterande åren av mitt liv. Det ka låta dystopiskt, men när man jobbar 40 timmar i veckan, har barn och fru som kräver sitt, ja då finns det inte så mycket tid över att tänka på sådant, livet bara rullar på, en lönecheck och en midsommar i taget. När lönen slutar komma och man kan gå hemma med mysbyxor hela dagen, ja då börjar man (eller jag?) fundera på livet, ens syfte och mål och vilka val man har gjort och hur man ska göra i framtiden. Jag kommer att jobba lite under våren med ett projekt som vi håller på att färdigställa åt en kund. Det ska vara klart innan semestrarna, och jag ska ersätta en person som har sagt upp sig och slutar i början av mars. Tänkte jag då -"ojoj vad kul det ska bli att börja jobba, jag har verkligen längtat efter att skriva programkod"...? Nej verkligen inte. Det var snarare i stil med - "vad bra då kan jag casha in ca 120000 kr netto på 4 månaders jobb, sen får vi se...". Jag ser verkligen inte fram emot att jobba, men det är en bra kund och vi behöver pengarna. Någon arbetsglädje finns det verkligen inte, och jag kände mig urlöjlig som på ett videomöte med kund när de godkände mig tvingades le lite när den hurtige projektledaren började tjoa och hurra för vilket bra team de hade nu". Kommer jag ens att härda ut dessa 4 månader? Ja absolut, det är mitt mål, för därefter kommer jag antagligen att säga upp mig. 

Japp, du läste rätt. Jag har mer eller mindre bestämt mig för att tacka för ca 18 års anställning och säga upp mig, lagom till sommaren. Hur detta kommer att mottas av min chef vet jag inte. Man trivs med mig och tycker att jag är en värdefull medarbetare, men jag kan inte gå till ett jobb som jag inte finner någon som helst glädje i. Tyvärr. En gång i tiden längtade jag tillbaka till tangentbordet, och tyckte att semestrarna var tråkiga. Nu med familj, barn och en 10 år äldre kropp och själ är det inte likadant. Nu vet jag att en viss del av denna ovilja att jobba heltid igen består i ett flyktbeteende som är vanligt hos folk med sociala fobier. Men jag har även funderat mycket på om jag hade velat sitta 8 timmar om dagen fastklistrad vid ett tangentbord även om jag mått prima och älskat att vara med folk, eller ens om jag fick sitta hemma och jobba hela tiden. Svaret är nej. Jag är helt enkelt trött på detta jobbet, som jag har hade investerat så många år av mitt liv i. 

Det är väl här de dystra och vemodiga känslorna kommer in, stunder av lycka och befrielse blandas med en obehaglig känsla av att jag har förstört mitt liv. Var det här jag skulle hamna? Efter allt kämpande med skola och jobb samt karriär? En arbetslös 45-åring? Vad ska *alla* säga? I mina kretsar är det jobb som gäller. Inga jag känner är arbetslösa, bidragstagare eller för den delen ekonomiskt oberoende. De har hus, lån och jobbar, eller är de pensionärer och har jobbat i hela sina liv. Jag är unik. 

Dags för en livlina! Även om jag kommer att säga upp mig med all skräckblandad förtjusning som det  innebär, kommer jag att lämna dörren på glänt i och med att jag ska starta en enskild firma. Det finns ett antal kunder som vi inte längre jobbar med, och som jag trivdes med, där det möjligtvis finns en chans att kunna ta kortare uppdrag. Det är inget jag räknar med, men jag kommer ändå att lämna dörren öppen för möjligheten. Resten är ett vitt papper. Jag kommer antagligen fortsätta att plugga lite, även om det antagligen inte kommer att leda till att jag "skolar om" mig i något helt annat yrke. Det kommer att ge ett tidsfördriv, samtidigt som det även ger en viss inkomst, som dock ska betalas tillbaka till väldigt låg ränta. I övrigt har jag inga direkta planer. Det får bli vad det blir. 

Pengamässigt har vi som vi klarar oss så länge Fru Snålgris jobbar. Hon tjänar idag ca 25000 kr netto, och vi har nu 35000 kr in från utdelningar. Sen med barnbidrag, lite gåvor och svartpengar in så har vi i runda slängar 63000 kr in netto varje månad. Om Fru Snålgris helt plötsligt får för sig att arbetslivet inte är kul och vill sluta jobba, ja då blir det problem. Dock ser jag risken som ganska liten. Hon trivs bra på jobbet, och har endast jobbat i 5 år, så det är väl lite tidigt för förtidspension kan både hon och jag tycka. Hon gillar dessutom att jag går hemma och tar hand om en massa småsaker som hela tiden dyker upp, samt lagar mat hälften av dagarna. Apropå den oro jag skrev om tidigare. Ja självklart finns det även en oro för pengar. Hur relationen med banken blir, om vi av någon anledning måste flytta från vårat hus av olika orsaker, möjligheterna till lån, och säkert 100 andra saker som man som anställd inte behöver bry sig om. Jag tänker samtidigt, varför oroa sig för något som man inte vet om det ens kommer att inträffa? Ja, man ska såklart ha en buffert och vara förberedd, men man kan inte gå och vänta på att blixten ska slå ner hela tiden. Dessa tankar måste jag jobba vidare med att få bort. Antagligen är de till viss del ärftliga, då min morsa knappt vågar gå utanför dörren då hon är rädd för att bli rånad eller påkörd. 

Det är skönt att ha landat i detta beslutet, även om jag fortfarande inte är helt säker på om det är det rätta beslutet eller om jag endast väljer den lätta vägen bort från en jobbig situation. Tanken hur mycket MER pengar vi kunde haft om jag jobbat i 5 eller 10 år till gnager ibland. Den frågan kommer jag antagligen aldrig att kunna besvara. Jag är nöjd med att ha jobbat i 23 år, i ur och skur, sällan sjukskriven, aldrig levt på bidrag och kämpat för att komma hit där jag nu råkade hamna. "Life works in mysterious ways" vill jag minnas att någon har sagt. Min största lärdom av denna resan är att hur väl man än planerar blir det inte alltid som man tänkt sig. Min ursprungliga plan när jag startade denna resa mot FIRE var att jobba fram tills det år jag fyllde 50.  Det är 5 år tills dess, och jag kan verkligen inte se mig själv sitta med ett så pass själsdödande jobb under så många år till. Nu är det som det är, och då får man göra det bästa av denna situationen gällande ekonomi, pension och banklån, och där är arbetet redan i full gång. Bloggen, den kommer att leva vidare som vanligt...

Alla frågor, tankar och funderingar lämnas lämpligast i kommentaresfältet... :)

fredag 9 februari 2024

Bedragare och andra

 Vilken snösmocka vi fick igår. Två decimeter tjock fet blötsnö med ca 1 cm is under. Vintern verkar inte vilja släppa sitt grepp om oss här nere i södern. Ack så hoppfullt det kändes när jag bara för några dagar sedan kunde sitta på altanen mot södersidan, utan mössa och jacka och med solen i ansiktet och bara njuta. Det tändes ett litet hopp om att vi kanske får en tidig vår i år, till skillnad från de senaste årens iskalla och sena "vårvintrar" som hipp som happ övergått till stekhet sommar. Tyvärr. Snöslungan som hade servats och lyfts in i förrådet fick nu släpas fram och göra ytterligare en plikttrogen insats i att få bort den otäcka vita massa som lagt sig överallt. Vi får drömma vidare...

Jag med flera blev nog heligt förbannade av veckans Uppdrag Granskning. Det finns väldigt mycket man kan säga om detta så kallade avslöjande, att pseudosvenskar sitter nere i en lyxlägenhet på Marbella och bedrar gamla tanter, helt och hållet med hjälp av en lamslagen poliskår, ett öppet samhälle där informationen kan flöda fritt, samt banker som har en mycket svår balansgång att göra, när de ska skilja på lagliga och tvivelaktiga transaktioner. 


Som ni kanske minns har vi haft en del att göra med bankernas compliance-avdelningar när vi skulle överföra pengar till min frus släktingar förra sommaren. Det krävdes flera veckors messande mellan oss och banken innan de till slut släppte igenom en utlandsöverföring. Rimligtvis har de redan en sorts "profil" i sina system över vad vi är för sorts personer, och min ödmjuka åsikt är att det hade räckt med ett telefonsamtal för att klara upp att detta är en legitim överföring som kommer från hederligt intjänat kapital, och som ska gå till lika så hederliga släktingar i ett land som inte är islamistiskt eller som i princip inte har någon terrorism och liknande. Banken krävde in väldigt mycket papper, och det tog kanske 15-talet meddelanden fram och tillbaka innan man till slut motvilligt ville släppa igenom dessa 200 000 kr. 

Det är lite lustigt att detta tv-programmet sändes precis när vi har en ny omgång med vår bank. Denna gången gäller det ett antal kontantinsättningar om ca 50000 kr som jag har gjort under 2023 och 2024. Det började med att jag (och min fru, då vi har delade konton) fick ett brev från LF Bank där de ville veta syftet med ett antal kontantinsättningar som gjorts på vårat gemensamma konto. Bra där, jag gillar när bankerna har lite koll. Det jag däremot INTE gillar var hur detta brev var utformat. Man börjar direkt med en hotelse om att banken *kan* stänga ner kontot om svar inte inkommer senast 14 dagar från när brevet var daterat. Vi hade alltså EN vecka på oss, då det har tagit stackars Postnord en vecka att dela ut det till oss. I samma andetag meddelar de glatt att vi kan förvänta oss ett svar inom TRE veckor. Okej, vi får alltså endast en vecka på oss att ta fram udnerlag för transaktioner ett år tillbaka i tiden, medans ni ska ha minst tre veckor på er att gå igenom detta. Så trevligt...

Det tar inte slut här. Sist i brevet står det att det lokala bankkontoret INTE kan svara på några frågor gällande denna förfrågan. Med tanke på att brevet inte innehåller några som helst andra kontaktuppgifter, mail, chatt, telefonnummer dit man kan vända sig om man har frågor kring vilken sorts underlag man ska skicka, har man alltså INGENSTANS att vända sig. Jag tänker att det inte är speciellt vanligt att gemene man ombeds inkomma med "underlag kring transaktioner", och att dylika "hotbrev" kan innebära en hel del ångest för den vanlige svensken som har rent mjöl i påsen. Då hade det underlättat att få prata med en riktig person, som hade kunnat ge lite goda råd kring t.ex. vilken sorts kvitton man vill ha, om gåvobreven måste vara vidimerade och liknande. Noll och inget. Inkom med svar, annars.

Nu är ni säkert nyfikna på vad detta är för sorts pengar jag har satt in? Det är inget konstigt med dessa insättningar, utan det är gåvor från våra äldre släktingar till vårat barn och till oss själva. Alla fyra släktingar är över 80 år gamla, de har inga mobiltelefoner, internetbanker, bankid eller liknande. De betalar sina räkningar antingen via autogiro eller via kassatjänst. Mat och andra tjänster betalar de kontant och tar i princip ut sina pensioner (10000 kr netto per person och månad) i bankomaten varje månad. Det senaste året har de blivit ovanligt generösa och i princip överöst oss med femhundralappar. Jag har försökt förmå dem att göra en banköverföring istället, men de vägrar åka 5 mil till närmaste bankkontor, och det kan jag förstå, då de i princip aldrig åker någonstans mer än för läkarbesök.

LF Bank har som regel att man får sätta in 15000 kr i månaden, och det har krävt 5 insättningar under året som gått för att bli av med dessa kontanter, då vi redan hemma har mer än vad vi behöver, och dessa pengar gör större nytta hos Avanza. Det jag nu de senaste dagarna har fått ägna det mesta av min lediga tid till är att kontakta en jurist jag känner kring hur man skriver ett gåvobrev. Därefter har jag tagit fram gåvobrev till mina släktingar, där de i princip bekräftar hur mycket pengar de har gett vid olika tillfällen, och varifrån de kommer. Sen har jag fått köra ut till var och en av dessa (den ena bor 14 mil härifrån) och och förmå dem att skriva under dessa gåvobrev. Sen har hela härligheten fotograferats och skickats digitalt till banken. Jag klarade tidsfristen med några timmar till godo, men jag höll på att gå åt på kuppen. Vi får se när och om de svarar... fortsättning följer.

Nu förstår jag att gemene svensk inte använder kontanter på det sätt som mina släktingar gör, men det jag vänder mig lite mot är just bankens från början syrliga bemötande. Samtidigt är det en svår balansgång, vad är en legitim kontra icke legitim transaktion? Om bankerna börjar blockera vanligt folks överföringar och swishar för mycket kommer de att förlora kunder. Å andra sidan blir de kriminella smartare och smartare och gör allt för att komma förbi bankens olika spärrar, och känner sig fram till vilka banker som har sämst kontrollmekanismer. Som vanligt är det vi, de hederliga och vanliga personerna som kommer i kläm på grund av de kriminellas härjningar. 

Till sist blir man dock fundersam. Om bankerna har så pass god koll på mig, en hårt arbetande svensk som dessutom har guldkundsstatus i banken, och rimligtvis borde vara klassad som "pålitlig", hur kommer det sig ändå att så pass många kriminella ändå lyckas ha konton i banker? Det kan väl inte finnas en outsinlig källa med "målvakter" vars bankkonton man kan utnyttja? Nån gång måste väl ändå bankerna ha spärrat och kastat ut tillräckligt många för att det inte ska vara lönt att fortsätta? Vi får väl se hur det hela slutar, men det är farligt att det dels finns väldigt många yngre så kallade svenskar som inte verkar bry sig om något, en polismakt som inte verkar bry sig och banker som lägger ner väldiga resurser på vanligt folk, men som inte verkar få upp ögonen för var den riktiga brottsligheten finns. Mitt tips till bankerna, håll stenkoll på konton där kunderna (både privat- och företagskunder) har dubbla eller utländska medborgarskap, samt på alla över 70 år med någon sorts bankdosa. Då hade ni antagligen gjort betydligt större verkan än att lägga timvis med resurser på mina släktingars födelsedagspengar...

Har du råkat ut för att få dessa hotbrev från din bank? Hur gick det? Berätta i kommentarsfältet!

lördag 27 januari 2024

Årets första månadsbrev - Januari 2024

 Har våren kommit? På riktigt? Nja, man ska nog inte ropa hej riktigt än, ty februari och mars har en förmåga att sänka även den mest obotlige vår-optimisten. Säkert är i alla fall att jag nu från mitt arbetsrum på övre våningen kan blicka ut över gulgröna ängar och skogspartier, och endast på framsidan går det att skymta spår av de gigantiska snöhögarna vi har byggt upp under två månader nu. Detta har vi två dagars regnande och 5 plusgrader att tacka för. Det börjar kännas att solen verkligen värmer bättre nu, vilket beror på att jordaxelns lutning har ändrats och vi kan tillgodoräkna oss mer av solinstrålningen. Vardagsrummet som ligger direkt mot söder känns riktigt varmt och gosigt på eftermiddagarna. Tyvärr gör även denna sol att man ser varenda smutsfläck och dammkorn, vilket en städnarkoman som jag själv inte riktigt är tillfreds med. 


Året har börjat riktigt bra sett till det finansiella. Även med bakslag i form av trasslande studiestöd är det denna gången börsen och portföljen som har levererat i form av ett bankrally. Tyvärr vet jag av erfarenhet att dylika uppgångar är kortvariga och att bankernas värdeingar någon gång under året kommer att landa på betydligt lägre nivåer än idag. Hur som helst är det alltid trevligt med uppgångar i portföljvärdet. Det är ett bevis på att man väljer värdepapper som marknaden tror på. Man ska inte enbart stirra sig blind på direktavkastningen, det är viktigt att se att bolaget som sådant kan leverera på sikt. Tillfälliga svackor kan drabba alla bolag och då är det ofta utmärkta investeringstillfällen, men långvariga nedgångar är ofta ett tecken på något betydligt allvarligare, och dessa bolag bör undvikas. Det var det, nu till den sedvanliga redovisningen av vår ekonomi:

Inkomster och utgifter

Nu under "sparuari" kan man ju tro att vi levde på gröt och snö, likt resten av Sverige. Nejdå, tack vare att våra inköp är så pass trimmande hamnar vi tråkigt nog på ungefär samma nivåer som förra månaden, aningen lägre då det inte var julmiddagar, julutflykter och julklappar att lägga pengar på. Däremot kom det en fordonsskatt samt en bensinräkning som var ungefär det dubbla mot vad den brukar vara. Allt jämnar ut sig, men jag är tillfreds med att vi ligger på den budget vi har bestämt oss för. 

Löpande kostnader: 19734 kr

Amortering: 5870 kr

Totala utgifter: 25604 kr

Våra inkomster har även den varit tämligen mediokra och det är väl i princip bara Fru Snålgris som har dragit in någon deg till stian. 

Fru Snålgris nettolön: 25047 kr

CSN: 0 kr

Övriga inkomster: 5060 kr (sålt några småsaker, gjorde storservice på grannens bil, barnbidrag)

Utdelningar: 33825 kr (återinvesteras direkt)

Solel: 105 kr

Blogginkomster: 100 kr (det är en bit kvar... :D)

Totala inkomster: 64137 kr 

Ni som räknar kan se att det inte blir så mycket över till så kallade "nöjen". Vi kan lägga undan 4708 kr denna månaden, när allt är betalat och utdelningarna återinvesterade. Det är inte mycket och en bråkdel av vad vi kunde ha kul för när jag hade en riktig inkomst. Dock, man kan inte äta sig mer än mätt, och vi har pengar så vi klarar oss. Hade jag fått studieersättning som beräknat hade vi haft betydligt mer att röra oss med. Nu är det som det är, och vi klagar inte.

Utdelningar

Det har varit en helt okej start på det nya året när det kommer till utdelningarna. De ramlar in som de ska och nu har vi dessutom fått besked om att storbankerna samt Volvo höjer rejält under våren, vilket gör att vi enbart med dessa höjningar kommer att nå vårat utdelningsmål, även utan att återinvestera någonting mer. 


Glädjande nyheter, men det är såklart tillfälligt och inget man kan räkna med varje år. Ibland är det kul att äga mycket bank och detta året är verkligen så. Föregående år har det mest varit suck och dystra miner när bankaktier har gått nedåt eller i sidledes med den ena skandalen efter den andra.

Pengamaskinen

Det har gjorts några små justeringar gällande våra innehav. Jag har halverat innehavet i Telia efter den något dystra rapporten de släppte igår. Jag gillar inte aktier som hela tiden balanserar på gränsen gällande att sänka sin utdelning, och som aldrig verkar kunna få fart och ordning på sin verksamhet. VFare sig Kirkby eller Dennelind har bidragit till att lyfta detta bolag, och nu får det faktiskt räcka för min del. Det går inte att hela tiden förlita sig på "nästa år" och balansera på utdelningsgolvet. Jag stod ut med en utdelningssänkning förra året och ser inga speciellt positiva tecken för nästkommande år, så nu tog jag en liten förlust på några tusenlappar, och allokerade om dessa slantar i Aktiespararna Direktavkastning B istället. Aningen lägre direktavkastning, men betydligt större sannolikhet till bättre totalavkastning än Felia. Bolaget påminner mycket om AT&T, där man köper andra tjänster och bolag till fantasibelopp för att endast några år senare sälja till brakförlust. Under tiden är det aktieägarna som får stå där med svarte petter medan ledningen tramsar runt. Tack, men nej tack. Håll er till er kärnverksamhet och låtsas inte vara något som ni inte är. 


Övriga förändringar som gjorts är att jag har tagit in Rithm Capital i portföljen, medans Ares Commercial REIT fick tacka för kaffet och lämna oss. Affärsfastigheter är inte speciellt hett ens i USA, och även om det är Ares som står bakom rodret ser jag en betydligt ljusare framtid i den affärsmodell som Rithm står bakom. Åter igen, aningen lägre direktavkastning, men jag får en aktie som går att belåna till 60% och som ingår i superräntan, samt lägre volatilitet och ingen större risk för utdelningssänkningar. 

Hur går det då med mitt lilla experiment med reklam på bloggen? Nja, det går som det går och jag har väl inte varit speciellt duktig på att göra reklam heller. Jag har svårt för det där med reklam, speciellt när det gäller bloggkollegor emellan. Det finns FIRE-bloggar där jag kanske gjort hundratals kommentarer men där innehavaren inte väljer att lägga till mig i läslistan. Det är helt upp till var och en, och jag tolkar det som att denne inte anser att det jag skriver är tillräckligt intressant helt enkelt. Min slutsats är även att för att över huvud taget tjäna några slantar värda namnet så måste man nå ut till den breda massan, och det stavas sociala medier, tik tok, X, Instagram. Några av mina bloggkollegor är oerhört duktiga när det gäller detta och har därmed betydligt högre intäkter. Vi får se vad som händer på den fronten framöver. I nuläget består inkomsterna av ca 100 kr i månaden brutto från Google Ads. 

Övrigt

Då jag gillar att både läsa och skriva och har raka femmor/MVGs i betyg i svenska språket från grundskolan har jag undersökt möjligheterna att jobba som korrekturläsare. Det var något som jag snabbt gav upp då jag hamnade i slutsatsen att det är både krångligt och dåligt betalt. Krångligt i och med att det inte bara räcker med att vara jävligt duktig på det svenska språket, utan att det krävs certifieringar av olika slag. Sen var lönen inte heller något att hänga i julgranen med tanke på den tid som det faktiskt tar. Om jag skulle ägna mig åt professionell korrekturläsning hade jag förmodligen inte accepterat en timlön under 500 kr. Likaså detta som läxcoach, som jag också har utrett möjligheter kring. En väldigt krånglig process med intervjuer, kunskapsprov och tillgänglighet främst på kvällstid och helger, med en timlön på ca 200 kr. Tack men nej tack. Det finns inga "eeeasse money" i Sverige. Då nöjer jag med att göra ett och annat svartjobb gällande bilrekond och bilservice. Tider jag väljer själv och där man slipper blanda in skatteverket då det rör sig om så kallade hobbyinkomster.

Har du något tips på ett vettigt extrajobb på dagtid? Jag tror att detta är något som hela FIRE-samhället suktar efter, men som få verkligen har lyckats finna. Skriv och berätta!

tisdag 23 januari 2024

Att studera på högskola anno 2024

 Igår hade vi ett rejält busväder här nere i söder. Regnet och värmen gjorde sitt bästa för att decimera det kompakta och halvmetertjocka snölager vi har, och jag fick ge mig ut och skotta bort is-sörja från pooltaket då jag såg att det började bågna av tyngden.  De fina snögubbarna som vi gjorde har kollapsat till oigenkännlighet. Av säkra källor (grannen) har jag fått höra att nu är vintern över, och våren är på väg. Håhå jaja, vi får väl se om det stämmer, ty ingen kunde väl vara gladare än jag åt denna spådom. 

Idag tänkte jag skriva lite om hur det är att studera på högskola eller universitet anno 2024. Herr Snålgris tog sin högskoleexamen 2001, efter 15 års oavbrutna studier i det svenska skolväsendet. Resultatet blev en ganska så skoltrött ingenjör, som fick det första jobb som denne sökte. Övriga klasskamrater antingen fortsatte plugga eller gick hemma arbetslösa, men jag hade fått nog av att plugga och ville tjäna pengar. Som ni kanske vet var arbetsmarknaden för datavetare inte speciellt het under denna tid, den var snarare totalt iskall, när Bredbandsjesus Birgersson med flera hade fått slut på pengar, och IT-bubblan sprack så det hördes ända till Långtbortistan. Dock, med lite tur och att man inte ryggade för att köpa en billig bil och pendla 14 mil om dage, så rodde jag hem mitt förstas jobb, till en fantastisk månadslön å 16000 kr. Jobbet krävde inte högskoleexamen, så lönen var därefter. Det var ett jobb inom IT, och man fick lära sig allt om stora och små datorer, men även kundtjänst och helpdesk. På nätterna hade jag mycket ledig tid på jobbet och kunde lägga den tiden på att lära mig fler programmeringsspråk.


Nog om historia, hur fungerar det nu då om en gammal stöt som jag vill läsa fristående kurser? Alla resultat och meritvärden sedan 1998 när jag började, de finns sparade i LADOK-systemet. Där finns även mitt resultat på högskoleprovet (1,4). Det är dessa poäng som används när man ställer sig i kö för att läsa en ny kurs. Just kurser finns det gott om, och alla dessa går att hitta under den fördeömligt lättnavigerade sidan antagning.se. Där kan man välja exakt vilken typ av program eller kurs man vill lösa, om den ska vara på plats, distans eller helt utan fysiska träffar. När man har valt sina kurser, och rangordnat dessa i prioritet, är det bara att trycka på en knapp så skickas informationen ut till respektive lärosäte som behandlar din ansökan. Har du ansökt efter att tid för ansökan gick ut, hamnar du för det mesta i en reservlista. Allt är väldigt smidigt och sköts endast via ett par klick med musen.

Vid kursstart är det viktigt att vara alert, då man ska registrera ett konto hos det lärosäte man ska läsa vid. Det är olika för olika lärosäten, men det är en enkel process där du får ett välkomstmail med din användare, och du behöver bara logga in en gång och välja ett lösenord, så är du redo att börja plugga. Glöm för guds skull inte att registrera dig för kursen. Detta måste vanligtvis göras under kursens tre första dagar, och glömmer du detta finns det risk att du tappar din plats. Det är även nu som det går iväg ett meddelande till CSN om att du har börjat plugga. Behöver du studiemedel, är det nu dags att bege sig till csn.se och ansöka. Denna hemsidan är betydligt mer trögjobbad och ålderdomlig, men gör sitt jobb, och de är ofta snabba med att behandla din ansökan, och pengar brukar betalas ut senast tre dagar efter godkänt beslut. Det mesta handläggs antagligen automatiskt, och skulle du mot förmodan få ett negativt beslut, då går dessa att överklaga. Jag fick dock pengar utan problem när jag ansökte om det i höstas. 

Nu inför vårens kurser har jag stött på ett problem. Tack och lov har jag en stadig ekonomi så jag drabbas inte av det, mer än att det är ett irritationsmoment. Problemet som sådant är att jag fick godkänt på en kurs veckan innan jul. Alla uppgifter godkända. Normalt sett ska då kursledaren rapportera detta till LADOK, så att kursen sätts som avslutad, och jag kan tillgodoräkna mig 7,5 poäng. Har du inte fått poäng för de kurser du har ansökt om studiestöd för, då är CSN inte villiga att godkänna din ansökan för kommande termin. De vill väl inte ha några snyltare som registrerar sig på kurser och sen inte fullföljer dessa, enbart för att mjölka pengar ur systemet. Helt okej, så ska det vara. Problemet här är att kursledaren struntade i att registrera mina poäng i LADOK, och åkte på semester utomlands över jul, nyår och hela januari. Dennes svarade tack och lov på mitt meddelande, men beklagade sig bara över att LADOK inte gick att komma åt utomlands, och att poängen kommer att rapporteras in den 27/1. 

Har man räkningar som ska betalas i slutet av januari, ja då är det helt enkelt kört. Det är då man som fattig student får ringa till sina föräldrar och låna lite pengar. Enligt CSN är det lärosätets ansvar att "skyndsamt" rapportera elevers framsteg (eller brist på sådana) till CSN, men uppenbarligen har denna kursledare struntat i detta, och tyckte det var trevligare med en långsemester i sitt hemland. Det är extra surt då jag ansåg mig vara extra duktig som gjorde klart uppgifterna innan jul, när vi egentligen hade ända tills den 11 januari på oss. Kursledaren hade dessutom rättat mitt arbete och godkänt det, så varför rapport till LADOK inte gjordes som sig bör lär jag aldrig få svar på. 

Hur som helst tycker jag att det svenska utbildningsväsendet och dess systemstöd på det stora hela förtjänar en femma i betyg. Allting går föredömligt smidigt, ansökning, registrering, distansundervisning och examinationer. Det går lätt att ändra ansökningar direkt via webben och man får hela tiden statusuppdateringar via epost eller sms. Det är ett väldigt stort tryck på just distanskurser, det har jag märkt. Ofta är det mellan 70 och 90 elever registrerade vid kursstart, men sen vet man ju inte hur många som är "spöken" som aldrig fullföljer. Jag har i alla fall läst färdigt två kurser, och har nu påbörjat två nya, som kommer att vara klara i mitten av mars. 

Har du någon erfarenhet av att plugga senare i livet? Hur upplevde du det? Är det något du undrar över? Skriv och berätta i kommentarsfältet!

fredag 19 januari 2024

Bra sparknep?

 Vilket vinterväder vi har. Igår kom det ytterligare en decimeter pudersnö och dränkte vår nyskottade tomt. Kommunens traktor plogade upp en rejäl vall som vår lilla snöslunga hade svårt att ta sig igenom, men skam den som ger sig. Det var längesen jag slutade skotta för hand, Fru Snålgris vägrade skotta snö och här nere kommer det i 9 år av 10 nästan bara blöt snö som är mördande att skyffla iväg med en vanlig snöskyffel. Vi har inte heller något bra ställe att lägga all snö på, då vi har planteringar på båda sidor av garageuppfarten, så att ha den där slungan som skjuter iväg hela härligheten över de fina buskarna och in på gräsmattan är en fröjd.

Idag tänkte jag skriva lite om en artikel som jag stötte på via facebook. Jag är ingen stor konsument av damtidningar, men då ämnet var privatekonomi tänkte jag ändå ge det hela en chans. Ni som har läst mina inlägg länge vet att jag tycker att det gått inflation i att titulera sig för "expert" numera. Vem som helst som skriver några rader om något är helt plötsligt en expert av något slag. Jag tillhör dem som anser att "äras dem som äras bör", och det finns riktiga experter i vårat samhälle som jobbat länge och hårt för sin utbildning och kunskap, eller har en sjuk talang inom sitt ämne. De bör kallas experter, vi andra är som bäst glada amatörer eller proffstyckare.


Artikeln i Femina handlar om en självutnämnd "sparexpert" som heter Åsa Axelsson (ÅA). Jag kan tillägga att jag inte känner denna person, och jag har inte heller läst dennes bok. Jag återger (eller reagerar, som jag fick lära mig av dottern att många proffstyckare likt mig själv gör nu för tiden) således endast den informationen som finns i artikeln. Den börjar lite snitsigt med att berätta att ÅA slutade jobba och då sparade 300000 kr på kuppen, och nu kommer att dela med sig av sina bästa sparknep. Intressant... mycket intressant.

Det första spartipset som vi läsare får till oss är att när man slutar jobba så har man massor med tid till att plocka bär, sylta, safta och baka. Tydligen får man en himla massa energi av att sluta gå till jobbet och det är tydligen jättelätt att spara stora summor genom att göra ovan. Okej? Jag vet inte hur stor förbrukare ÅA med sina fyra barn är av saft och sylt, men vi själva brukar plocka jordgubbar två gånger om året, sen kokar vi sylt på dessa och producerar kanske 5 burkar som vi behåller själva, som räcker (och håller) i ca 1 år. 5 burkar brukar vi ge bort i present. Blandsaft kanske det går åt ca 1 liter om året. Det finns bättre saker att dricka om man säger så. Speciellt om man vill spara pengar. 

Nu när jag är pensionär på prov har jag faktiskt bakat en del, främst rågbullar och frallor. Ja, är man en storförbrukare av bröd kanske man kan spara en slant, men då råvarorna har blivit så pass dyra, speciellt ägg och smör, är det åter igen inga stora summor man kan spara. Jag är väldigt snå... hmm kostnadsmedveten, och för mig är detta med att baka något jag gör lite då och då för att det är kul och att det är godare frallor när man gjort dem själva, inte för att spara några större summor pengar. Nu framgår det inte i artilekn om ÅA säljer all saft, sylt och bröd som hon bakar, då kanske det finns en vits, om man kan få en marginal på några 100%, men med hennes fyra barn gissar jag att tid är något hon saknar, då man som bekant inte får någon barnomsorg när man inte förvärvsarbetar.

Vidare in i artikeln har man kokat nere hennes bok i tre konkreta spartips. Enligt denne exprrt kan man spara mest pengar inom områdena boende, resor och mat. Okej, låt oss då se vilka smarta spartips en sparexpert kan ge oss:

Boendet

Genom att dela ditt boende med en annan person såsom äkta hälft eller sambo (som har pengar får man förutsätta) kan man halvera sin boendekostnad. Nähä? Det går även bra att dela sitt boende med en vilt främmande människa såsom en student eller kompis. Jag är övertygad om att de flesta introverta svenskar inte vill ha främlingar som huserar i sitt hus. Kanske om man förfogar över ett gästhus eller har ett större hus, så kan detta kanske vara något att fundera på, då det finns skattelättnader i att hyra ut (nämns inte) men för de flesta vanliga svenskar ser jag väl inte detta som något spartips som kommer högt upp på min lista. Har du dessutom ett så pass stort hus/fastighet kanske det finns andra saker att se över till att börja med. Om man har en sommarstuga så kan man även sälja den och spara in på den kostnaden. Jag häpnar, är det verkligen möjligt, alltså att göra sig av med något som kostar pengar, och så sparar jag in på de kostnaderna?

Resor

ÅA konstaterar att man kan spara pengar genom att resa mindre. Man kan även sälja en av hushållets bilar för att på så sätt minska transportkostnaderna. Hemestra istället för semestra. Okej.

Mat

Detta område är enligt ÅA det enklaste sättet att spara pengar. Man kan klara sig på 250 kr per person och vecka, dvs i vårat fall med 3000 kr i månaden. Detta gör man genom att äta havregrynsgröt till frukost, bönor till lunch och till middag kan man unna sig en bit kött eller ägg på extrapris. Jag frågade Fru Snålgris som är vår inköpschef om hon någonsin sett ägg på extrapris, och hon bara skrattade och skakade på huvudet... - "ägg de är ju så dyra, aldrig extrapris!" blev svaret. Nu är ju Svea Rike stort, och våran stad är ju inte representativt för hela landet, så det är möjligt att det någonstans finns ägg till extrapris.

Man ska inte heller äta på restaurang, man ska inte dricka söta drycker (varför i hela friden ska man då lägga en massa tid på att safta?!) eller dricka alkohol och äta godis. Kanelbullar som man har bakat själv är mycket bättre. Handla så mycket som möjligt på nedsatt pris i "ät snart"-hyllan. Bra tips faktiskt. 

Okej, det var allt som artikeln hade att bjuda på. Vad har vi då lärt oss? I ärlighetens namn inte mycket. Det var endast en massa självklarheter, motsägelser och ganska intetsägande så kallade spartips som radades upp. Ingenting om "life hacks" eller min favorit, hur man kan leva ett gott liv "on a budget", som att t.ex. bygga en pool för en bråkdel av vad Svensson köper en pool för. Vi lägger ca 1000 kr mer i månaden för mat, och får antagligen en mycket bättre (och roligare) diet än vad ÅA med familj äter. Mindre barn uppskattar verkligen pizza, hamburgare och liknande, och hade antagligen knorrat efter några veckor med en diet på gröt och bönor, men gör man maten själv anser jag att man kan äta i princip vad som helst utan att det måste bli speciellt mycket dyrare. Jag är väldigt förvånad över att ÅA inte tipsade om matlådor för lunch, det brukar vara ett standardtips för att spara pengar på mat, men det kanske är underförstått?

I övrigt var det mest "sluta med ditten och datten så sparar du si och så mycket pengar"-tips. Ja det är tämligen självklart för de allra flesta att det blir billigare om man tar en resa med husvagn i Sverige istället för två veckor på Kanarieöarna eller Thailand, eller om man är fler som delar på boendekostnaden eller att dricka vatten till maten istället för dyra svenska blaskviner. 

Hur hon sparade 300000 kr på ovan så kallade tips/självklarheter framgår tyvärr inte av artikeln, men jag kan bara konstatera att om du lever ett extremt slösaktigt liv med två lyxbilar samt reser till Thailand minst en gång om året och konsumerar hängmörad oxfilé med dyrt vin en gång i veckan, ja då kanske det är möjligt. Å andra sidan jobbade ÅA som lärare, vilket i princip hade omöjliggjort denna livsstil redan från början. Kanske någon av mina läsare har mer information i denna minst sagt intressanta fråga...?

Har du läst ÅA bok? Finns det månne fler spartips som denna damtidningsartikel har glömt att nämna? Berätta gärna i kommentarsfältet.