Sandkorn och skuldkvoter

I skrivande stund har vi hunnit avverka några dagar i värmens förtrollade land. Resan har gått alldeles utmärkt och vi njuter i fullo. Dock har jag ganska mycket tid ledigt nu när vi bor hos min frus familj, som mer än gärna ställer upp med att passa Lilla Snålgris och servera med mat och transport. I gengäld bistår jag hela tjocka släkten med diverse IT-support och bjuder på en och annan utflykt och restaurangbesök. Ni skulle bli förvånade över hur många människor som fortfarande kör med Windows XP här.

En fördel med att vara på semester är att man är "fri" på ett helt annat sätt än i Svea Rike, där vardagarna är fyllda med en massa måsten. Dock tycker jag inte att man helt ska kasta datorn i sjön, för att vara fri innebär ju att man får styra över sin egen tid, eller hur? Och just nu innebär detta fria val att jag skriver ett blogginlägg.

Det är skönt att ligga på verandan kl 8 på kvällen i behagliga 22 grader C och skumma igenom diverse ekonomibloggar. Ett antal inlägg som intresserade mig handlade om detta med skuldkvoter. Den Forne Landsfadern och numera Godsägare Göran Persson myntade ju yttrycket att "den som står i skuld äro icke fri", eller något sådant. Vad han ville säga var väl att man ska betala sina skulder, och först då kan man titulera sig som fri. Det ligger onekligen något i de bevingade orden, för vem vill väl att en fordringsägare ska komma och knacka på dörren lagom när man har sagt upp sig från sitt jobb och säga "nu kräver vi en betydligt högre amorteringstakt och räntan är förresten tiodubblad".

Nu tog jag i här lite, men saker och ting kan hända med ekonomin, om man som jag har tänkt leva på utdelningarna med en ganska tajt budget. Och genom att betala av sina skulder minskar man riskerna rejält och gör sig mindre sårbar för ekonomiska kriser där räntorna kanske sticker upp rejält och utdelningar och tillväxt minskar.

Ett sätt att ta tempen på sin privatekonomi och skuldsättning är genom att räkna ut skuldkvoten. Det är mycket enkelt och man behöver inte en doktorshatt i ekonomi för att göra det heller. För att göra det hela enkelt ser formeln ut som så här:

Skuldkvot  = (Summan av dina skulder / Årsinkomsten netto ) 

Någon som oroar sig för detta är Riksbanken som anser att man inte ska ha en skuldkvot över 300%, för då anser de att det finns en risk att man har tagit på sig för stora lån i förhållande till sin disponibla inkomst. Man har helt enkelt överansträngt sin ekonomi. Låt oss då räkna ut Snålgrisarnas skuldkvot för att se om vi ligger i farozonen.

Våra totala skulder uppgår i nuläget till: 2 092 000 kr

Skulderna innefattar bolånet, ett lån på ett fritidshus samt Fru Snålgris CSN-lån.

Våra totala inkomster summa för 2016 uppgår till: 620 306 kr

Uträkningen blir då: 2092000 / 620306  =  3,3 (eller 330%)

Vad denna siffra säger är att vi ligger på gränsen för vad Riksbanken anser är en rimlig skuldkvot. Jag förstår dock inte riktigt varför man pratar om % när man pratar om kvoter. En kvot är resultatet av en division och ingenting annat.

Är då skuldkvoten ett bra mått på hur ekonomin mår? Jag tycker inte det av den enkla anledningen att den inte tar någon som helst hänsyn till vilka tillgångar man har. Låt oss säga att jag har 10 miljoner kronor på banken, ligger jag då risigt till om jag har en skuldkvot på säg 6?

Detta får väl ekonomprofessorerna reda ut, men jag tycker ibland att det går inflation i vissa typer av begrepp utan att de är riktigt genomtänkta. Det var väl även tänkt från regeringens sida att man ville införa ett s.k. skuldkvotstak för att kyla ner bomarknaden? Vore det inte bättre att låta individen avgöra om denne vill låna eller nalla av sin buffert?

Vad anser ni om skuldkvoten och skuldkvotstaket? Bra eller anus?