Lilla Snålgrisens sparande

Det har skrivits en hel del om vad jag och Fru Snålgris sparar i för aktier och vilka strategier vi har för att bli ekonomiskt oberoende. Däremot har Lilla Snålgrisen hamnat lite i skymundan. Detta tänker jag nu komma till rätta med genom att skriva lite om hur vi tänkte när hon föddes, och hur vi har lagt upp hennes sparande och hur det har gått hittills.

Även en liten plutt blir en dag stor...

Lillan är nu 3 år fyllda (jo, tiden går fort) och när hon föddes startade vi upp ett ISK i mitt namn, främst av bekvämlighetsskäl då jag enkelt kan förvalta kapitalet och slipper bekymra oss om överförmyndarkontroller då alla pengar står i mitt namn på pappret, men i praktiken tillhör Lilla Snålgrisen. Många gör det enkelt för sig och sparar undan hela barnbidraget, men vi lade oss på nivån 700 kr i månaden, och satte upp sparandet enkelt via Avanzas månadssparande. Alla extra pengar som trillar in via födelsedagar och liknande köps det fonder för enligt samma procentuell fördelning som det automatiska sparandet.

Tanken är att detta sparande ska vara helt skiljt från familjens "pengamaskin" och att dessa pengar kommer att användas enbart för att ge Lilla Snålgris en skjuts den dagen det ska tas körkort, köpas möbler och flyttas hemifrån. Pengarna kommer inte automatiskt att skrivas över till henne den dagen hon fyller 18 år, utan kommer att användas i samförstånd och resonemang med oss föräldrar först.

Vad har vi då köpt för fonder?

Det är en mix av svenska och utländska innehav, indexfonder och aktivt förvaltade fonder. Vi har försökt välja de bästa i respektive kategori, och undvika för mycket överlappning, t.ex. har vi ingen ren USA-fond då globalfonderna brukar innehålla runt 60% USA redan. Som ni kan se har portföljen vuxit med 20% på 3 år, vilket får anses helt okej.

Några små förändringar har gjorts under åren, t.ex. kompletterade vi ned Carnegie Småbolagsfond för att få in småbolagen som en liten extra krydda. Då jag har fullt sjå med att hålla ordning och reda i pengamaskinen, dvs vår aktieportfölj har jag begränsat med tid för att hålla mig ajour med vilka fonder som anses bra, och brukar numera läsa in mig på bloggkollegan Jan Bolmessons sammanfattning som han skriver varje år. Nytt för 2018 är att vi har plockat in fonden Swedbank Robur Ny teknik för att krydda portföljen lite extra med IT.

Strategin framöver är att inte bry oss så mycket om denna portfölj. Den får tuffa på och ger oss samtidigt en intressant jämförelse kring hur pass bättre/sämre vår pengamaskin går mot ett passivt fondsparande.

Om våra prognoser stämmer kommer vi när Lilla Snålgris fyller 18 år att få ut ca 80000 kr i månaden från pengamaskinen, och dessa pengar kommer givetvis att komma henne till godo också, då det är familjens pengar. I praktiken hade vi kunnat strunta i ett separat barnsparande, men gillar ändå tanken på att hon ska ha något "eget", och när hon blir några år äldre kommer jag att starta upp ett nytt ISK aktiekonto som hon själv kommer att få bestämma över, för att främja intresset för börs och aktier. Vi tror att det är väl investerad tid och pengar för att lära sitt barn att ta ansvar för sin egen ekonomi. Vi ser allt för många barn och ungdomar i vår närhet som är totalt omedvetna om detta med pengar, antingen av brist på intresse och inspiration, eller att deras föräldrar öser prylar och kontanter över dem så att de på något sätt inte ska behöva bekymra sig. Detta tror vi är en stor björntjänst.

Jag växte själv upp under relativt enkla förhållanden där morsan var hemmafru och farsan tjänsteman och administratör. Vi åkte inte på några fräsiga semestrar utan det blev husvagn till Öland en vecka. När jag var 13 år kom mitt eget sparande upp till 10000 kr på bankboken, och gissa vad jag hade sparat och snålat under flera års tid. Ingen i familjen hade en susning om detta med börsen och aktier. Redan nu när Lilla Snålgris är 3 år har hon 3 gånger så mycket kapital som jag hade. Fru Snålgris växte upp under ännu tuffare förhållanden och hade i princip inte en sparad krona när vi träffades. Kanske är det därför vi sätter sådant stort värde på att ha ett sparande, och att inte helt och hållet förlita oss på att staten ska ta hand om oss. Det gjorde våra föräldrar, och nu sitter de och kan knappt betala hyran, och tvingas bo hemma och ensamma för att de förvägras plats på äldreboende. Jag tror att den dagen jag blir gammal behövs det ett ordentligt kapital för att kunna få en dräglig ålderdom, som inte består i dusch 2 gånger i veckan och paltgröt utan lingonsylt.

Hur sparar ni till era barn? Vad tänker ni om vårat resonemang?