lördag 6 januari 2018

Lilla Snålgrisens sparande

Det har skrivits en hel del om vad jag och Fru Snålgris sparar i för aktier och vilka strategier vi har för att bli ekonomiskt oberoende. Däremot har Lilla Snålgrisen hamnat lite i skymundan. Detta tänker jag nu komma till rätta med genom att skriva lite om hur vi tänkte när hon föddes, och hur vi har lagt upp hennes sparande och hur det har gått hittills.

Även en liten plutt blir en dag stor...

Lillan är nu 3 år fyllda (jo, tiden går fort) och när hon föddes startade vi upp ett ISK i mitt namn, främst av bekvämlighetsskäl då jag enkelt kan förvalta kapitalet och slipper bekymra oss om överförmyndarkontroller då alla pengar står i mitt namn på pappret, men i praktiken tillhör Lilla Snålgrisen. Många gör det enkelt för sig och sparar undan hela barnbidraget, men vi lade oss på nivån 700 kr i månaden, och satte upp sparandet enkelt via Avanzas månadssparande. Alla extra pengar som trillar in via födelsedagar och liknande köps det fonder för enligt samma procentuell fördelning som det automatiska sparandet.

Tanken är att detta sparande ska vara helt skiljt från familjens "pengamaskin" och att dessa pengar kommer att användas enbart för att ge Lilla Snålgris en skjuts den dagen det ska tas körkort, köpas möbler och flyttas hemifrån. Pengarna kommer inte automatiskt att skrivas över till henne den dagen hon fyller 18 år, utan kommer att användas i samförstånd och resonemang med oss föräldrar först.

Vad har vi då köpt för fonder?


Det är en mix av svenska och utländska innehav, indexfonder och aktivt förvaltade fonder. Vi har försökt välja de bästa i respektive kategori, och undvika för mycket överlappning, t.ex. har vi ingen ren USA-fond då globalfonderna brukar innehålla runt 60% USA redan. Som ni kan se har portföljen vuxit med 20% på 3 år, vilket får anses helt okej.

Några små förändringar har gjorts under åren, t.ex. kompletterade vi ned Carnegie Småbolagsfond för att få in småbolagen som en liten extra krydda. Då jag har fullt sjå med att hålla ordning och reda i pengamaskinen, dvs vår aktieportfölj har jag begränsat med tid för att hålla mig ajour med vilka fonder som anses bra, och brukar numera läsa in mig på bloggkollegan Jan Bolmessons sammanfattning som han skriver varje år. Nytt för 2018 är att vi har plockat in fonden Swedbank Robur Ny teknik för att krydda portföljen lite extra med IT.

Strategin framöver är att inte bry oss så mycket om denna portfölj. Den får tuffa på och ger oss samtidigt en intressant jämförelse kring hur pass bättre/sämre vår pengamaskin går mot ett passivt fondsparande.

Om våra prognoser stämmer kommer vi när Lilla Snålgris fyller 18 år att få ut ca 80000 kr i månaden från pengamaskinen, och dessa pengar kommer givetvis att komma henne till godo också, då det är familjens pengar. I praktiken hade vi kunnat strunta i ett separat barnsparande, men gillar ändå tanken på att hon ska ha något "eget", och när hon blir några år äldre kommer jag att starta upp ett nytt ISK aktiekonto som hon själv kommer att få bestämma över, för att främja intresset för börs och aktier. Vi tror att det är väl investerad tid och pengar för att lära sitt barn att ta ansvar för sin egen ekonomi. Vi ser allt för många barn och ungdomar i vår närhet som är totalt omedvetna om detta med pengar, antingen av brist på intresse och inspiration, eller att deras föräldrar öser prylar och kontanter över dem så att de på något sätt inte ska behöva bekymra sig. Detta tror vi är en stor björntjänst.

Jag växte själv upp under relativt enkla förhållanden där morsan var hemmafru och farsan tjänsteman och administratör. Vi åkte inte på några fräsiga semestrar utan det blev husvagn till Öland en vecka. När jag var 13 år kom mitt eget sparande upp till 10000 kr på bankboken, och gissa vad jag hade sparat och snålat under flera års tid. Ingen i familjen hade en susning om detta med börsen och aktier. Redan nu när Lilla Snålgris är 3 år har hon 3 gånger så mycket kapital som jag hade. Fru Snålgris växte upp under ännu tuffare förhållanden och hade i princip inte en sparad krona när vi träffades. Kanske är det därför vi sätter sådant stort värde på att ha ett sparande, och att inte helt och hållet förlita oss på att staten ska ta hand om oss. Det gjorde våra föräldrar, och nu sitter de och kan knappt betala hyran, och tvingas bo hemma och ensamma för att de förvägras plats på äldreboende. Jag tror att den dagen jag blir gammal behövs det ett ordentligt kapital för att kunna få en dräglig ålderdom, som inte består i dusch 2 gånger i veckan och paltgröt utan lingonsylt.

Hur sparar ni till era barn? Vad tänker ni om vårat resonemang? 

10 kommentarer:

  1. Hur ungefär samma tänk kring mitt sparande till barnen. Skillnaderna är att jag driver sparandet i en kapitalförsäkring med dom som förmånstagare och jag har valt att fokusera mer på aktier än fonder. Börjar dock vackla lite på just den punkten då jag inte riktigt har tiden att pyssla om deras portfölj som jag vill. Ett alternativ skulle då kunna vara att köra mer fonder.

    MvH Pengaregn

    SvaraRadera
    Svar
    1. tjena Pengaregn och tack för din kommentar!

      Ja vi funderade på att ha aktier också, men latheten fick bestämma här, ett månadssparande med en fix summa hos Avanza är betydligt enklare att administrera.

      Radera
  2. Hej och tack för en läsvärd blogg!

    Vi har nästan samma sparande. Vi har kontona i våra namn. Vi sparar barnbidraget på ett eget konto til framtiden för körkort, dyra aktiviteter etc. Men pengar som barnen fått via ex födelsedagar sätts in till ett eget konto namngett till deras namn, men fortfarande är kontot dispoberat av oss. Dessa pengar är verkligen barnens som dem får vid studenten eller nåt.

    Allt sparande sker i 3 breda glpbaöa indexfonder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Steel och tack för din kommentar!

      Ja det finns många olika sätt att spara till sina barn inget är väl mer rätt eller fel än det andra. Det enda vi inte kunde tänka oss är att ge en stor klumpsumma vid 18-20 års ålder, utan vi mjukstartar och ser hur mognad/intresse ser ut. Jag vet själv hur jag fungerade vid den åldern, då ville man göra så mycket och ha ALLT, vet inte hur mycket pengar som brändes på totalt onödiga stylingdelar till första bilen eller på datorkomponenter bland annat. Det är nog viktigt att man får bränna pengar på onödigt, men jag tror inte det är så bra om man får möjlighet att göra detta med säg 100 000 kr. Bättre då med en mindre peng att "leka av sig" med. Vår tanke är att de sparade pengarna först och främst ska gå till nyttigheter, men givetvis även för resor och annat skoj. Jag ser min uppgift i detta att se till att det blir rätt balans på det hela, så det inte blir 90% nöjen och sen 10% över till nyttigheter, utan helst tvärtom. men som sagt, nu vet vi så lite om hur Lilla Snålgris kommer att vara när hon blir stor, man får ta ett år i taget.

      Radera
  3. Det här med startkapital till barn känns som ett relativt nytt påhitt, och jag kan inte låta bli att undra om det hänger ihop med samhällsutvecklingen (dyrare att ta körkort, svårare att hitta boende m.m).

    Om jag betar av min egen bekantskapskrets (av vuxna vänner) så är det i stort sett ingen som fått någon klumpsumma pengar på 18-årsdagen. De flesta har fått körkort betalt. Några fick egen bil. Ett par stycken har fått hjälp att köpa lägenhet. Men gemensamt för alla är att det inte verkar handla om något öronmärkt sparande till barnen utan mer om föräldrarnas ekonomiska kapacitet. Har man råd att hjälpa till med kontantinsats så gör man det, men inte för att man sparade till den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Snålcoachen och tack för din kommentar!

      Ja när jag var ung var det ofta att "börjar du inte röka så får du körkortet betalt". Det var i princip den enda utgift som föräldrarna betalade, bil, lägenhet, möbler och annat fick man stå för själv efter man skaffade jobb. Dock kunde man bo kvar hemma och få mat och service även efter man började jobba men jag vet jag betalade 2000 kr för denna möjlighet, då föräldrarna inte hade så gott om pengar.

      Radera
  4. Med det sagt kanske jag borde tillägga att ja, jag har själv ett öronmärkt sparande till barnen men är inte helt övertygad om att det är det rätta. Det är en sak att hålla isär de pengar som de fått av mor- och farföräldrar (de fick bland annat värdepapper a 25 000 kr var i doppresent). Jag undrar mer och mer varför jag begränsar en summa till dem istället för att bara spara pengar och sedan se hur det hela utvecklar sig. Vem vet vad framtiden för med sig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har tänkt samma sak själv, varför sparar vi de där 700 kronorna i månaden, dottern får ju ändå ta del av vår pengamaskin när den väl börjar spotta ur sig de grova pengarna om sisådär 10 år. Alla sparekonomer tjatar om barnsparande till höger och vänster, och visst kan det ju vara bra att ha något som verkligen är öronmärkt för dottern, men vi hade nog lika gärna kunnat lägga de där hundralapparna i pengamaskinen istället.

      Radera
  5. Vi köper aktier till barnen för hela barnbidraget. Jag tror att när barnen blir äldre och förstår att de äger aktier i till exempel Disney, Coca-Cola eller andra företag som de kan relatera till, så kan förhoppningsvis något slags intresse väckas till liv.

    Tänk om man hade fått lära sig vad en pengamaskin är i ung ålder och dessutom fått ett startkapital på några hundratusen. Då hade det hetat "Miljonär innan 20, pensionär innan 30".

    Mvh Ekorren

    SvaraRadera
  6. Jag har rötter från ett annat land där bostäderna är betydligt dyrare än här i Sverige. Sverige håller på att förvandlas, för det är inte längre självklart att alla ska få en egen bostad som de kan hyra från kommunen/privatvärdar. Alla pengar är familjens pengar och många gånger så delas de ut till de som behöver pengarna mest, som ett klansamhälle. Min sambo har ett sparande som hon har fått från sina mor och farföräldrar, men ett renodlat barnsparande har inte funnits för arbetarklassen iaf. Jag och min sambo har planer att spara hela barnbidraget och förmodligen ett tag till så att det blir en rejäl kontantinsats till en framtida bostad. Vem vill att ungen bor kvar längre än nödvändigt för att hen inte kan hitta en egen bostad? Det är ingen självklarhet att studentbostäderna är tillgängliga. Min kompis som pluggade läkarlinjen fick hjälp av sina föräldrar och köpte en bostadsrätt till honom här han började studierna. 6 år senare sålde de med vinst. Där har du fördelen med att ha manöverutrymme. Det är egentligen det enda det handlar om.

    SvaraRadera