Nöff sa Snålgrisen om skatten

Det snöar utanför fönstret och kvicksilvret på termometern tangerar -10 grader. Det är vinter nu. Som bekant gillar Snålgrisarna inte kyla, och håller oss därför inomhus och ägnar oss åt mer eller mindre nyttiga aktiviteter som att se på tv, skriva blogginlägg eller sova.

Jag tror inte det är speciellt många i denna bloggosfär som är förtjusta i vare sig den nuvarande regeringen eller det nuvarande skattetrycket, speciellt inte då Ostkroks-Ulla (vars parti inte ens sitter med i regeringen) lyckades förmå Ståltråds-Maggan att höja skatten på ISK-sparande. En stor snigel i ögat för det. Det är inte heller speciellt smickrande för vare sig denna eller föregående regeringar  är att man trots att värnskatten skulle vara tillfälligt, fortfarande låter den finnas kvar och oförtrutet håvar in miljarder på folk som har kämpat lite här i livet. Kan se framför mig en bergsbestigare som har kämpat i flera år för att träna och till slut har lyckats bestiga världens högsta berg för att bara en meter från toppen få sina fingrar trampade på av Maggan, som med ett hånflin säger:

"Ånej, så lätt ska det inte vara att bli framgångsrik, nu tar vi det lite lugnt här."

Sverige har världens högsta marginalskatt, och är även ett av de länder där gränserna för när dessa skatter gäller är bland de lägsta i världen. För att belysa detta tänkte jag ta ett exempel från "verklighetens folk", som KDs Göran Hägglund så käckt uttryckte sig. Nedan har jag sammanställt inkomster med respektive utan skatt hos några olika personer som Snålgrisarna umgås med. Detta är inga pampar med cigarrer i truten som sitter och jäser i sina privatflygplan eller lyxbåtar, utan helt vanligt arbetande folk som har gått i skolan, börjat jobba och avancerat i sin karriär. Långt ifrån de lyxlirare som kommunisterna vill få oss att tro är de som drabbas av deras skattehöjningar är.

Tack för pengarna, sa Maggan. Källa: ekonomifakta.se

Vi kan göra ett antal olika iakttagelser av detta enkla stapeldiagram. Till att börja med ser vi att det inte är några speciellt höga skillnader i nettolön mellan ett okvalificerat jobb som lokalvårdare på landstinget för en person som knappt klarade gymnasiet och en annan person som jobbar som sjuksköterska i samma organisation, och då har en 3-årig högskoleutbildning med studieskulder i bagaget. Sverige är ett av de länder som betalar akademiker sämst i hela världen, inget att vara stolta över direkt.

En annan ytterst intressant iakttagelse är när vi börjar titta på de figurerna som tjänar lite bättre (och är lite äldre) och det är att skillnaderna i nettolön mellan t.ex. IT-konsulten som sitter på ett kontor och skriver programkod hela dagen och IT-direktören på ett privat företag som har personalansvar, obetald övertid, tjänsteresor ca 100 dagar om året och ett allmänt sönderstressat liv är ytterst liten.

IT-direktören tjänar före skatt 74000 kr, dvs 32000 kr mer (76%) än IT-konsulten. Men tittar man på vad de faktiskt får ut i handen när Maggan och Ulla har tagit sitt blir det helt andra siffror. IT-konsulten får ut ca 30000 kr medan IT-direktören får endast ut 43000 kr (43%). Hur är detta möjligt? Endast 13000 kr mer i handen? Svaret stavas bland annat värnskatten och går in när bruttolönen passerar 56310 kr. Då betalar du 61% i skatt på varje intjänad hundralapp, vilket ganska så effektivt maler ner alla löneförhöjningar och bonusar till småsmulor. IT-konsulten betalar *endast* 51% i marginalskatt, vilket i sig är väldigt saftigt. Dessutom minskas jobbskatteavdraget kraftigt när man är uppe i dessa lönenivåer.

Vad säger då jag som är IT-konsulten? Skulle jag vilja byta mot min släkting som är IT-chef för 13000 kr mer i månaden? Svaret är; ALDRIG I LIVET. Karln är nästan aldrig hemma, jobbar dygnet runt och är en vandrande hjärtinfarkt. Arbetsgivaren ställer höga krav på denna person och jag har fler gånger fått rycka in när han har hamnat i klistret när t.ex. deras konsulter har sjabblat eller levererat undermålig kod. Han jobbar ofta minst 50-timmarsveckor och för detta är han belönad med en ynka extra semestervecka samt tjänstebil av det enklare slaget.

Jag jobbar bekväma 40-timmarsveckor, har inget personalansvar eller leveransansvar mer än att göra mina arbetsuppgifter. Jag behöver sällan vara med på möten, reser nästan aldrig och har kvalificerad övertidsersättning om arbetsgivaren beordrar så, i övrigt kan jag jobba över när jag känner för det, fast för en betydligt mindre timpeng. Är för det mesta utvilad och sällan stressad.

Jag är väldigt förvånad av att det svenska folket är så oerhört förtjusta i att betala dessa höga skatter. Snålgrisarna själv tycker det är oerhört pinsamt att ligga högst i listan både i hur man betalar akademiker och vid vilka gränser man applicerar marginalskatter. Det är lite komiskt att man sedan blir så förvånad att folk som har lite pengar ägnar sig åt s.k. "skatteplanering". Tro fan det att om jag har ett framgångsrikt yrke att staten ska roffa åt sig 60% av mina intjänade pengar. Jag anser att det inte är annat än ren och skär stöld. Jag ser inget som motiverar att staten ska ta mer pengar i skatt från en IT-direktör än en lokalvårdare. Båda jobbar och gör skäl för sin lön, på vilken anledning ska staten har en större del av kakan från den ene men inte av den andra? Gissningsvis stavas svaret solidaritet och kommunism. Det talas dock väldigt tyst om marginal- och värnskatter i debatten. Inte ens Alliansen under sina 8 år vid makten förmåddes att avskaffa åtminstone värnskatten.

Snålgrisarna kämpar på med att jobba och håva in så mycket pengar vi kan, men om ett antal år kommer ISK-skatten förhoppningsvis vara den enda skatt vi betalar på kapital. Någon måtta får det vara.

Tycker DU det är tufft att betala skatt?