Utdelningar och portfölj Augusti 2018

Jag får börja med att beklaga att antalet blogginlägg har dalat rejält under sommarmånaden. Anledningen stavas semester och nu senaste veckan en oerhört hektisk period med nytt projekt, kickoff och allmänt smått kaotiskt liv och leverne. Nu börjar dock dimman lägga, och vad vore då inte mer passande än att börja med att gå igenom månadens portföljhändelser.

Utdelningsmässigt är väl inte augusti någon fenomenal månad för oss Snålgrisar. Ett litet tillskott om 7611 kr har det dock blivit, vilket vi inte tackar nej till. Vi hade tidigare ett litet "tramsmål" om att ha 5000 kr i utdelning varje månad, och detta slog vi för ett bra tag sedan, mycket tack vare att vi satsar på ett antal månadsutdelare som Realty Income, Main Street Capital, Northwest Healthcare, EPR Properties och Oxford Lane Capital. 

Totalt sett får vi varje månad 2293 kr enbart från månadsutdelarna. Det där med att få ett pling i telefonen varje gång en utdelning trillar in på kontot är ett smart drag från Avanza och sätter verkligen snurr på tävlingsinstinkten och den härliga känslan av att bli belönad. Det finns ju folk som köper lotter i hela livet för att kunna nå den där drömvinsten på 10000 kr varje månad under typ 25 år. Nu får vi  genom månadsutdelarna över 2000 kr i månaden, så länge vi och de utdelande företagen har hälsan och fortsätter leverera. 

Portföljmässigt har det också gått bra. Då vi satsar främst på utdelningsaktier kommer tillväxten i portföljen att vara aningen mera blygsam till skillnad från de som kör stenhårt med tillväxtaktier. Skillnaden enkelt förklarat är att bolag gör lite olika med sin vinst, vissa företag väljer att betala ut en stor del till sina aktieägare, medans andra väljer att återinvestera merparten av sin vinst i sin verksamhet eller genom s.k. återköpsprogram. Jag är dock nöjd om vi slår index, och målet är en totalavkastning över tid med ca 10%. 

Det har funnits lite tid att se på tv, men det är nog lika bra det eftersom det mesta verkar handla om valet 2018. Senast igår kom det ett utspel från sossarna där de ska införa möjligheten att ta ledigt en extra vecka i samband med skollov. De måste verkligen vara desperata för att införa en sån tveksam åtgärd. Jag är ju själv småbarnsförälder, och detta lockar mig inte det minsta. Vi har redan en väldigt generös föräldraförsäkring i Sverige, och detta känns som ett något desperat försök att locka över barnfamiljer till sin sida. Dessvärre tror jag det är för lite och för sent. Allt ifrån LO-väljare till pensionärer överger den sjunkande skutan Löfven till förmån för främst SD eller V och sannolikt blir valet 2018 det sämsta för sosseriet någonsin. 

Jag såg delar av partiledarutfrågningen av Jan Björklund igår, och den gav ett lite rörigt intryck. Han verkar vara väldigt förtjust i att förklara sig med ett inledande "Såhär..." och därefter följer någon sorts redogörelse för hur Major Björklund ser på det hela. Tyvärr gjorde han i mina ögon och öron inget jättebra intryck. Det kändes lite som om han inte tog valrörelsen på riktigt allvar utan det blev mer en axelryckning med kontentan "jag bryr mig inte". Det var svårt att få något svar på vart de står i någon av frågorna utom kanske gällande assistansersättningen, ungefär samma symptom som de flesta andra partiledare.

För att återknyta till ämnet ekonomi är det bra att Liberalerna är så pass drivande i frågan om marginal- och värnskatt. Detta är i mina ögon inga speciellt bra skatter då de effektivt dämpar folks vilja och drivkraft att avancera på jobbet, att anstränga sig lite extra och att bli belönade för hårt slit och långa studier. Jag kan bara gå till mig själv, där jag har en ganska blygsam lön på ca 43000 kr efter 4 års högskolestudier och 18 år i arbetslivet. Skulle jag jobba över en timme får jag ca 250 kr brutto men endast ca 107 kr netto då merparten av den intjänade pengen går iväg till skatt. Detta är ju såklart ideologiskt där kommunisterna med flera ogillar att vissa har det bättre än andra och verkar oerhört avundsjuka på personer som har lyckats bra i samhället. Jag tänker istället så att alla har vi i Sverige mer eller mindre likartade möjligheter att lyckas och skillnaden är istället mellan de som vill anstränga sig och de som inte vill. Därför ser jag det som självklart att de som anstränger sig även ska bli belönade därefter, medan kommunister och socialister tänker tvärtom och låter dessa personer behålla en mindre andel av sin lön. I ett bredare perspektiv är det dessutom inte de lågavlönade som skapar jobben i Sverige, utan det är entreprenörerna, de som vill något och som har drivkraften. Med höga skatter och ett allt mer globalt samhälle, vad är det som säger att dessa personer stannar kvar i Sverige? Ingen alls skulle jag säga. Det gör mig aningen rädd att så många politiker väljer att blunda för detta faktum och istället fokuserar så mycket på pensionärer, låginkomsttagare och så vidare. Detta är en av de huvudsakliga anledningarna till att jag aldrig skulle få för mig att rösta på något röd-grönt parti.De har fastnat i ett skadligt tankesätt av skattehöjningar och socialism när fokus istället borde ligga på hur Sverige ska kunna utvecklas till nästa nivå. 

Det är inte ofta Herr Snålgris blir riktigt arg och upprörd, men i fallet med den numera begränsade statliga assistansersättningen för svårt sjuka barn blir jag oerhört illa berörd. Detta, som innan har varit en paradgren för de rödgröna där ledorden har varit "när individen är som svagast, ska stödet från samhället vara som starkast" nu går ut och drar in ersättningen för små barn som inte ens kan andas själva, då undrar jag hur f-n man kan se sig själva i spegeln. Visst, kostnaden för assistansersättning har ökat och det har varit flera omfattande skandaler av organiserat fusk, t.ex Södertälje (hmm, undrar varför just där...). Staten måste ta ett större ansvar för att säkerställa att bidragen verkligen går till de som ska ha den. Mycket säger mig att de kontrollmekanismer som finns är alldeles för svaga gällande Sveriges höga nivå av välfärdsbidrag, om en person kan lämna landet och fortfarande få barnbidrag på obegränsad tid. Man ska ha det man har rätt till, allt annat ska automatiska datakörningar och manuella kontroller samt gärna ett belöningssystem för folk som rapporterar fusk. Idag är det alldeles för slappt, och de flesta summor som krävs tillbaka kan man nog dessvärre titta i stjärnorna efter. Det gäller alltså att mota Olle vid grind, det ska inte löna sig att fuska med välfärden helt enkelt.