Höstfunderingar

 Oj vad mörkt det har blivit nu på morgonen. Att det blir mörkt tidigare på kvällen gör mig absolut ingenting, jag gillar som ni minns att det blir mörkare vid 19-tiden då det ger en liten känsla av "mysighet" istället för den där ihärdiga solen på sommaren som givetvis lyser rakt in i tvrummet eller sovrummet oavsett rullgardiner och persienner. Nu när jag sitter och skriver i mitt arbetsrum är rullgardinen neddragen trots att fönstret vetter ut mot väst. Tillvaron känns som i en grotta. Kanske trivs jag bara bättre att sitta vid en skärm som är helt klar och tydlig utan störande reflexer och spegelbilder av mig själv. 

Livet som sådant rullar på med oförminskad fart. Studierna fortgår som planerat och det är ca två veckor tills de sista uppgifterna ska vara inlämnade i båda de kurser jag läser. Det tar absolut mycket tid att plugga, och till skillnad från arbetslivet där man har kollegor som kan hjälpa till, samt möjlighet att sjukanmäla sig eller för den delen vabba, har du inga sådana möjligheter som student. Lagda datum gäller, varsegod och svälj. Blir det stressigt? Nej det skulle jag inte påstå, ty jag har en gedigen grundutbildning och erfarenhet i bagaget, och det är inte mycket som stressar mig då kurserna jag läser inte är så pass avancerade. Däremot kan irritation absolut uppstå när det akademiska krockar med min upplevda erfarenhet i arbetslivet, eller när kursledarna slarvar med saker och ting. Sådant kan göra mig upprörd, och ibland händer det till och med att jag klagar när man till exempel lyfter in tidsödande moment som inte står med i kursplanen.

Hur är det då att vara hemma för det mesta? Det kanske alla ni som aspirerar på FIRE funderar på? Ja när jag är hemma själv är det helt underbart. Det känns som när jag var singel och bodde själv. Vill jag ligga och lata mig en timme i soffan kan jag göra det, vill jag gå en promenad på förmiddagen så gör jag det, och vart jag går, det får jag välja helt själv. Att vara själv hemma är som balsam för min själ, jag stormtrivs. För mycket ensamhet är inte bra det heller, men det är väl det som är grejen med mig, jag har aldrig känt mig "ensam". Att skaffa partner och sedermera barn har delvis gjorts genom det där naturligt djuriska drivet av att bilda familj, skaffa avkomma och så vidare, men jag är efter mycket grubblande tämligen säker på att jag inte gjorde det främst för att jag kände mig ensam. Jag har aldrig förstått de personer som inte "klarar av" att vara ensam, jag tycker ju det är det skönaste som finns.

Så, hur fungerar då en sådan ensamvargspersonlighet som min med att vara hemma med familjemedlemmar hela dagarna? Sisådär, ska jag nog säga. På somrarna när frun har semester och dottern sommarlov fungerar det relativt bra, då vi alla har mycket att göra och det är alltid något "på gång". Det är alltid någon som är ute i trädgården och dottern är ofta iväg med kompisar, eller har kompisar hos oss som håller henne sysselsatt. Frun pysslar mycket med sina odlingar eller är ute i skogen och plockar bär. Värre är det nu på hösten. Jag gillar att starta lugnt på morgonen, gå upp 06:15, sätt på kaffebryggaren, dra igång tvn och något intressant program på youtube, eller varför inte gårdagens Aktuellt som jag inte hann titta på. Tyst och lugnt ska det vara. Idag är frugan ledig från jobbet. Hon har stått och slamrat i köket sen 07-tiden, ungefär när jag slog mig ner vid tvn med en kopp kaffe och en rostad macka i handen. Då drog stavmixern igång, det prasslas i flera minuter bland påsar i frysen, det piper från timern och det klonkas när hon skrapar ur en metallgryta med en metallslev. Ibland undrar jag om hon för så mycket oväsen bara för att retas med mig, men jag är tämligen säker på att så inte är fallet. Det är helt klart en nackdel med öppen planlösning när man försöker se på tv samtidigt som någon håller på i köket med mixers och elvispar, eller hackar grönsaker på en sån där förhatlig skärbräda i glas. Nu lagar hon givetvis inte mat så tidigt varje dag, men hon och jag äter exempelvis aldrig frukost samtidigt, hon gillar att vänta 1-2 timmar efter hon gått upp och SEN äter en brunchliknande anrättning. Kulturen spelar här antagligen in, då man i Asien inte äter frukost som vi gör med kaffe, mackor och liknande. Det är ofta nån sorts nudelsoppa med grönsaker och kött eller kroppkakeliknande bullar med kött i mitten. Du och jag kallar det lunch, hon kallar det frukost. 

En annan sak med att vara hemma hela dagen med en familjemedlem är att jag av någon anledning inte kan släppa detta med att jag trots allt inte är hemma ensam. Det känns som om jag har något sorts socialt ansvar att tänka på denna personen, trots att jag har mina arbetsuppgifter att koncentrera mig på, och att jag egentligen ska tänka som att jag inte är hemma utan är på jobbet (eller nu i mitt fall i skolan). Det är svårt, både för mig och för min fru. Det är inte sällan hon ropar och vill ha hjälp med något, eller vill att vi ska hitta på något de dagar hon är ledig. Jag har kanske jättemycket att göra just den dagen och är långt ifrån lika entusiastisk. Detta är inte helt ovanligt bland de manliga hemmajobbande kollegor jag har pratat med. De kan inte sällan få "instruktioner" från sin fru om att de kanske kan göra än det ena och än det andra för de "är ju hemma". Jo men så fungerar det inte riktigt. En av mina bekanta som hade en fru som jobbade hemma fick faktiskt flytta ut från huset och in till ett garage, just för att hans fru inte verkade förstå att han jobbade trots att han var hemma. Hon lämnade honom inte i fred. När han gick ut genom ytterdörren och tog fem steg in i det uppvärmda garaget, då kände han ett inre lugn och att det där "oket" som även jag känner när man är hemma med någon, det bara släppte och han kunde nu koncentrera sig fullständigt på vad han nu skulle göra. Han gick in i huset enbart för att äta lunch, resten av tiden satt han där inte. Vissa kanske tycker att detta är själviskt och osocialt, men jag kan å andra sidan förstå hans beteende till 100 %, ty jag är precis likadan. 

Något man har gjort mer och mer sedan jag började vara hemma, det är att grubbla om ens tillvaro och existens. Inte sällan kommer jag in på sådana spörsmål som liv och död. Innan jag blev sjuk och sade upp mig från jobbet hade livet mer eller mindre gått på autopilot. Jag har aldrig stött på döden mer än när någon avlägsen faster eller morbror gått bort och vi har varit på en begravning. Personen i kistan hade jag mest sett på kort, och kanske träffat någon gång för längesen. I min familj är vi lite udda, då man umgås väldigt selektivt och träffas faktiskt mest på begravningar. Många av mina kusiner träffade jag senast för 20 år sedan när min farfar gick bort. Men begravningar, det är viktigt att gå på. Min fru tycker detta är helsjukt och meningslöst att gå på någons begravning om man inte umgicks med personen så länge den var i livet. Hon har inte helt fel.

Apropå döden har jag börjat tänka på att jag själv inte är pur-ung. Jag har passerat 40 och närmar mig 50 och mer än halva livet har redan passerat. Vad har jag gjort med den tiden? Har jag enkom slösat bort den på struntsaker eller har jag faktiskt använt tiden till något bra och nyttigt? Hur många rutor på livets checklista har jag kryssat i? Ja säg det. Som jag skrev tidigare har livet mer eller mindre flutit på, utan några egentliga större strapatser. Skolorna har jag kämpat mig igenom och arbetslivet har väl näst intill gått som en dans. Jag lyckades hitta en fru också till slut, och ett välartat barn har vi producerat också. På det stora hela ska jag nog vara jävligt nöjd med tillvaron. Det är dock svårt att inte helt tränga bort den där gnagande tanken om att döden lurar någonstans där längre fram på livets motorväg. De där enstaka äldre släktingarna som jag umgås regelbundet med? Alla dessa är över 80 år och har antagligen inte så många år kvar här på jorden, så om jag inte har gått på några begravningar på ett väldigt bra tag, har jag ett riktigt mentalt stålbad att vänta framöver när dessa människor som i min värld "alltid har funnits" inte längre finns mer. Dessa 80-åringar inkluderar mina egna föräldrar, som har vacklande hälsa och antagligen behöver hemtjänst inom ett år. Detta känns väldigt jobbigt, och det är vid dessa stunder som jag faktiskt är glad över att jag inte är ensam. Jag har en fru och dotter att luta mig mot när dessa tuffa tider nalkas.

Det är kul att läsa i tidningarna om att FIRE och börsen är på modet. Oj vad många som har varit "utbrända" och sen hipp som happ sparat ihop några miljoner och kunnat sluta jobba. Senast läste jag i Expressen om någon Monica som har gått denna vägen och kommit med i tidningen som någon sorts börs-Jesus. Jag brukar säga att "äras dem som äras bör", och att spara pengar och sen efter 10-15 år lämna arbetslivet, det kan i princip vem som helst med ett jobb göra. Samarbetar du med din partner går det antagligen ännu fortare. Kan du dessutom leva utan dyra resor och prylar samt undvika att skaffa barn kan du antagligen förkorta väntetiden ytterligare något år. Det jag verkligen gratulerar är att så många lyckas bli kvitt sin så kallade utbrändhet. Grattis. Det om något är en lottsedel, det vill jag intyga. Själv kan jag idag inte ens våga tänka tanken på att sluta med den medicin jag tar idag. Den gör att jag fungerar hyfsat bra och inte bryter ihop när jag ställer mig i kassakön på Maxi, eller när jag träffar en kompis på stan som vill snacka i mer än 10 sekunder. Sen vet jag inte vad denna hemska sjukdom har med FIRE att göra? Jag hade slutat jobba oavsett om jag hade blivit sjuk eller inte, mest för att jag var trött på arbetslivet och att göra saker som andra sa åt mig. 

Om det är någon lärdom man ska ta med sig från min eller framför allt Monicas historia så är det väl att inte vänta tills man blir sjuk, ta tag i saken långt tidigare. I mitt fall hjälpte det ju inte, men kanske kan många andra undvika detta helvete om man långt tidigare börjar planera för ekonomisk frihet. Det är jättesvårt, det vet jag. När jag jobbade som mest och samtidigt var småbarnsförälder kände jag mig odödlig och fnös åt alla dessa som inte "orkade" jobba för att de var "psykiskt sjuka". Va fan, kolla på mig, jag pendlar två timmar om dagen, jag jobbar 8 timmar, jag sköter hus och hem samt att jag är småbarnsförälder med allt vad det innebär. Efter den första riktiga panikångestattacken, då föll jag ner på jorden likt en fallskärmshoppare som hade glömt sin fallskärm. Det kändes. Jag fnyser inte längre åt andra med liknande sjukdomar. Kanske kan min och liknande berättelser åtminstone få upp ögonen hos alla dessa karriärister, hallå ni är inte odödliga ni heller, dessa sjukdomar kan drabba vem som helst, när som helst. 

 Nu känner jag att det är dags att runda av denna långa monolog. Det är skönt att ha bloggen till att ventilera ut tankar och funderingar, sen får man väl hoppas att någon hittar hit och kan dra nytta av alla ord och tankar som jag producerar. Antalet besök på bloggen är inte jättemånga, även om jag såg att jag har blivit omnämnd i alla fall i Flashbacks Ekonomiforum. Vilken heder. Det lär nog dröja innan jag dyker upp på Expressen eller liknande så kallad massmedia.

Har du hittat hit och orkat läsa igenom detta inlägg, tack för det. Kanske kan du på något sätt applicera mina tankar på ditt eget liv och leverne, kanske som en lärdom eller som bäst kanske ett avskräckande exempel? Hur som helst vill jag önska god avkastning och god hälsa och tänk på att livet bör levas på bästa tänkbara sätt, inte nödvändigtvis genom att slösa pengar på allt och alla, utan på ett sätt som du trivs med och kan känna dig stolt över den dagen det sista kapitlet har skrivits...

Månadsbrev September 2024

 Tiden går fort när man har mycket att göra, brukar man säga. Det uttalandet, oavsett vem som yttrade det, stämmer otroligt bra på mitt eget liv under de senaste veckorna. Jag läser som bekant två kurser på två olika lärosäten i Svea Rike, och en av kurserna har visat sig vara en riktig mardröm. Egentligen är det inget konstigt, det är en grundkurs på halvfart, 7,5 poäng med inriktning IT. Jag behärskar ämnet men det finns delar i det som är lite nya för mig, och jag tyckte att det verkade spännande att fördjupa mig lite, även om jag idag inte har någon som helst önskan i att återgå till mitt tidigare yrke som programmerare för affärssystem. Kursen har visat sig vara en veritabel mardröm...

Det är roligt att gå i skolan...

Denna kurs har som jag ser det flera olika problem. Den första är att det finns 3st "ansvariga" för kursen utöver två studenter som är hjälpredor. Detta gissar jag har bidragit att alla beskrivningar, instruktioner och utskick känns som en koreansk bils inredning, där inget hänger ihop och det ser ut som något som är ett ihop-plock av 10 olika bilmärken. Jag är en akademiskt lärd person, har goda eller mycket goda kunskaper i det svenska språket och har inga som helst problem att läsa komplicerad akademisk facklitteratur, examensarbeten och annat som hör studievärlden till. Tyvärr har inte de som författat dessa texter samma ambition, utan det känns som om de har skrivit ett stycke var utan att ha pratat ihop sig innan, vilket gör det hela otroligt förvirrande, när instruktioner upprepas med olika innebörd och man får läsa texten om och om igen för att över huvud taget fatta vad man ska göra och hur det ska redovisas.

Ett annat stort problem med kursen är att den är har ett otroligt stort fokus på hur inlämningar (4 st. laborationer och ett projektarbete) ska gå till. Man vill för laborationerna ha en projektrapport med 12 olika rubriker som ska fyllas i, med flödesscheman, kodexempel, reflektioner och så vidare. Utöver detta ska man spela in en demo där man demonstrerar det som man har utvecklat genom att köra sina program samt att hoppa fram och tillbaka i utvecklarmiljön för att visa koden för just det som man demonstrerade. Denna demofilm ska enligt instruktionerna ta ca 5-7 minuter. Problemet är att det inte på långa vägar räcker för att göra ett meningsfullt demo, med tanke på hur stora dessa laborationer är. Min senaste film blev ca 35 minuter lång och tog en halv dag att förbereda och spela in. Och då jobbade jag mig igenom alla krav så fort jag bara kunde. Detta tyder på en väldigt slarvigt sammansatt kursplan.

Vi ska nu i slutet av kursen göra ett projekt där vi ska lämna in projektplan med tidsuppskattning, teknisk systemspec, projektrapport, Powerpoint-presentation och slutligen en film på ca 15-20 minuter där allting ska demonstreras. Allt detta är för ett projekt på ca 80 timmar. I projektet ingår dessutom krav som i mitt tycke är alldeles för avancerade för att blanda in i en grundkurs i detta ämne. Men vad vet jag, jag har bara 24 års erfarenhet från det verkliga livet. Man märker i diskussionsforumet att många (yngre) studenter är väldigt nervösa och förvirrade, och jag tror att det bubblar en väldigt stor frustration och stress hos många som saknar den erfarenhet som jag besitter. Även med min långa erfarenhet får jag svettas för att hinna med, då det är så otroligt många dokument som ska lämnas in, och de krav på utformning och innehåll på det som lämnas in är löjligt höga. Jag har läst ett antal distanskurser i liknande ämnen, även på samma lärosäte, och aldrig har vi ens varit i närheten av vad man förväntar sig i denna kurs. Normalt sett brukar man för en laboration fylla i ett frågepapper med säg 15 olika frågor, samt att zippa ihop några kodfiler och ladda upp. Det tar MYCKET längre tid att förklara kod genom att skriva ett utförligt word-dokument där man ska klistra in väl valda kodsnuttar i ett försök att förklara ett samband och samtidigt visa att man fattar vad man håller på med, eller att spela in en film där man förklarar och går igenom koden i detalj, än att skicka själva koden till examinatorn så att denne snabbt kan läsa igenom den själv.

Detta var ett *mycket* långt intro om vad jag som "ledig" håller på med om dagarna. Igår satt jag uppe till 02:30 för att jobba ikapp kurs #2 som handlar om teknisk fysik. Tur att det finns kaffe... Det är riktigt trevlig kurs måste jag säga, där ambitionerna helt är i linje med vad jag anser är "normalt". Men nog nu om mitt bitterljuva återförenande med akademins värld, nu ska vi se hur finanserna har artat sig under september.

Inkomster och utgifter

Våra inkomster såg ut som följande:

Nettolön: 22712 kr (Fru Snålgris har gått ner till 80% pga för stor arbetsbelastning)

Utdelningar: 18018 kr

CSN: 37706 kr

Övriga inkomster: 2700 kr (Barnbidrag och försäljning av lite prylar)

Våra totala inkomster hamnade på 81 346 kr, vilket förvisso inte är fy skam. Dessvärre är ju merparten av detta lån som ska betalas tillbaka någon gång i framtiden, men den dagen den sorgen. 

Våra utgifter hamnade på beskedliga 19 365 kr. 

Aktieutdelningar

Vad händer med våra utdelningar? Jodå, de trillar in i vått och torrt, även om september är en av våra absolut sämsta månader.

Jag bryr mig inte så mycket om vad som ramlar in varje månad, utan det är helåret som räknas. Vi har en relativt stor kontantbuffert för att kunna parera oförutsedda utgifter och är inte så beroende på om det trillar in 20 000 kr eller 40 000 kr  på en månad. Jag har inte handlat speciellt mycket utan är lite avvaktande för att se vad aktiemarknaden ska hitta på. Det brukar skaka lite i takt med höststormarna och att löven faller från träden, så vi får se under oktober om det blir någon lågkonjunktur att tala om. För helåret är prognosen (efter en uppjustering av några av storbankernas utdelningar) att vi brutto kan plocka ut 480 000 kr i aktieutdelningar. Detta innebär en bruttolön på 40 000 kr i månaden.

Pengamaskinen

Under september hände det inte så speciellt mycket med värdet på portföljen. Det har skakat i några av våra innehav, som jag tänker är väl värda att nämna:

TC Energy - ett kanadensiskt energibolag som knoppar av sin verksamhet som handlar om flytande produkter till ett nytt bolag. Man får 0,2 aktie för varje aktie av TC Energy som man äger. Aktien föll som en sten när detta skedde, och jag har ännu inte fått några nya aktier i det avknoppade bolaget. Antagligen kommer jag att sälja dessa, då vi få se vad som händer med utdelningen i bolaget som helhet framöver.

Corem Properties - har skakat rejält de senaste dagarna när det nu går rykten om att deras största hyresgäst i Kista, Ericsson, har planer på att lämna. De står för 6% av Corems intäkter och givetvis blir det stor påverkan på kassaflödet om detta blir verklighet och de inte lyckas hitta nya hyresgäster. Jag var i Kista för något år sedan, och då kändes det som om jag hade teleporterats till nåt sunkigt ställe i Mellanöstern, och inte till något svenskt Silicon Valley. Det var knappt att man såg en människa med skandinaviskt utseende, däremot människor från Nordafrika i vita pyjamasar och spökplumpe-liknande figurer fanns det gott om. Vissa delar runt Kista Galleria liknade mest ett ghetto, med högar av skummisar som stod och hängde. Dock har jag goda erfarenheter av Kista som kommun, de har låga skatter och ett rykte om att hålla ordning och reda i finanserna. De gör bäst i att ta dessa rapporter om oro på största allvar.

Orange - en stor fransk teleoperatör som är populär bland utdelningsinvesterare har meddelat att de lämnar NYSE, för att endast vara noterade på Paris-börsen. Av någon anledning dök aktien nästan 4 % av denna nyhet och det är tämligen oklart vad detta innebär för mig som aktieägare. Kommer jag att få ett erbjudande från någon om att sälja mina amerikanska Orange-aktier? Kommer de att bytas ut mot dess franska motsvarighet? Jag ska skriva till Avanza och fråga, för man brukar normalt sett få ett meddelande när liknande händelser inträffar. Jag vill gärna behålla aktien.

Värdemässigt ligger vi och tangerar vad Dow Jones har gått upp med för helåret, långt före den svenska börsen. Jag bryr mig inte så jättemycket om hur börsen värderar en viss aktie, men blåa siffror är psykologiskt trevligare än de röda, det går inte att komma ifrån. 

Det var vår Septembermånad. Vi har utöver detta grejat lite i trädgården och letar vidare på en ersättare till vår gamla Volvo. Priserna på elbilar har gått ner väldigt mycket under detta året och det finns flera intressant objekt. Det tar dock tid att sätta sig in i allt detta, tid som jag för tillfället inte har. Vi får se hur det blir, nu tänker jag gå och lägga mej, och ta igen förlorad sömn. Det ska bli skönt med lite helg, säger den som inget jobb har, haha. Godnatt!

En liten saga om att flytta sin tjänstepension...

 Sommaren verkar aldrig ta slut, i alla fall inte här nere i sydöstra Sverige, där vi igår hade +23 grader och strålande sol. Undertecknad gick runt på tomten med bar överkropp och klippte gräset, stängde ner poolen och en massa andra sysslor som hör söndagen till när man är en ambitiös villaägare som vill ha rent och snyggt omkring sig. Frukt faller ner på gräsmattan i drivor och vi hinner väl ta hand om kanske 60%, resten tar mögel, fåglar och sniglar. Ett tips till er som har mycket äpplen är att plocka in dem, skiva dem och frys in dem. Sen när man blir sugen på en äppelpaj eller liknande så finns det färdiga portionspåsar i frysen, bara att ta ut och tina upp. 

Jag har haft otroligt mycket att göra de senaste veckorna, och får därmed be om ursäkt för bristen på inlägg här. Den som tror att man i FIRE inte har något att göra, den kan tänka om direkt. Visst, det handlar väl till viss del om personlig karaktär och om man bor i hus eller lägenhet, men med en fru som jobbar om dagarna, och ibland även om helgerna, då hamnar följande sysslor på mig:

• Städa inomhus (toaletter, golv, putsa fönster)
• Tvätt (köra en omgång tvätt och hänga upp för tork och sen vika in)
• Hålla ordning i trädgården (klippa gräs, buskar, träd rensa ogräs, klippa kanter)
• Fixa mat 4-5 dagar i veckan (förbereda, tillaga)
• Sköta pool (hålla koll på ph, klor, dammsuga en gång i veckan, köra värme på billiga tider)
• Sköta bilar (tvätta, dammsuga, underhålla lackförsegling en gång om året, byta däck osv)
• Skjutsa Lilla Snålgris till aktiviteter
• Pappersarbete och administration som hör till hus och hem

Utöver detta pluggar jag och skriver blogg samt försöker även hinna med att ha lite egen tid som helst tillbringas genom att titta på informativa klipp på Youtube eller att gå en runda i skogen. Vad gör Fru Snålgris då, tänker ni? Förutom att jobba på ett väldigt krävande, underbemannat och underbetalt jobb är det hon som planerar och sköter alla inköp av mat, presenter och kläder. Jag är hyfsat duktig på att laga mat, men är helt värdelös på att komma på vad vi ska äta. Jag tycker att ovan fördelning är helt okej sett till att jag har valt att "stanna hemma", men det kommer såklart att bli ett lugnare tempo på vintern då merparten av ovan sysslor är just sommarsysslor eller sådant som hör trädgården till. Mellan oktober och mars finns det i princip ingenting att göra utomhus mer än att nån gång då och då kolla till trädgården och skotta snö. Jag kommer dessutom inte plugga för evigt utan som längst fram till nästa sommar. Då får det vara bra med det, och jag har fått tillräckligt från CSN för att klara vår kalkyl framöver. 

Det var värst vad jag skriver om allt möjligt, när ska jag lära mig att hålla mig till ämnet som är uppsatt för detta blogginlägg? Nu får det vara bra om det vardagliga, låt oss nu skriva lite om det som detta inlägg egentligen var ämnat för, nämligen tjänstepensionen. Som ni kanske vet har jag jobbat i ca 24 år och under den tiden har tjänstepensionen till största del legat bunden hos olika "pensionsrådgivare", först var det MaxM och under de senaste 15 åren S&P. Detta innebär att man får ett väldigt smalt utbud av fonder att handla och ofta är det fonder som i första hand gynnar dessa två företag. Jag fuskade lite och gick förbi dem och direkt till Danske Bank och kunde då få köpa indexfonder, vilket är få förunnat. Frågar man MaxM direkt säger de enbart att det är den listan på webbsidan som gäller, men kontaktar man Danske Bank direkt, då får man en blankett där man kan göra en manuell transaktion och i princip välja vilka fonder man vill. Jag har haft merparten av min tjänstepension under de senaste åren i DNB Global Indeks. Idag är tjänstepensionen värd ca 2 100 000 kr. 

Givetvis har jag tidigare försökt att flytta min tjänstepension till Avanza, men har direkt mötts av svaret "ej flyttbar" när jag har försökt. När jag i våras sade upp mig från min anställning, då tänkte jag att jag direkt skulle initiera en flytt. Avanza kan ju dessutom hjälpa till med detta. Vad bra! Hur gick det då? Inte så smidigt som jag först trodde.

När man avslutar sin anställning hamnar tjänstepensionen i ett så kallat "fribrev". Det innebär helt enkelt att det är en pension som det inte längre görs några inbetalningar till. Hur bär man sig då åt för att flytta denna "fria" tjänstepension? Jag använde mig av Avanzas tjänst för att flytta tjänstepension, där man helt enkelt loggar in med mobilt bankid, och sen försöker Avanza leta upp min tjänstepension. Hittar den då något som går att flytta, så får man välja detta, och sen ska Avanza ta hand om resten. 

Det som först händer är att Avanza skickar en blankett till min forna arbetsgivare, då det av någon märklig anledning är de som "äger" tjänstepensionen, och måste godkänna att den ska flyttas.  Jag har svårt att förstå detta, då jag på varje lönesamtal jag har haft fått höra att "ja men vi avsätter också  si och så många tusenlappar till DIN tjänstepension". Pyttsan. Hur som helst hände därefter i princip ingenting. Efter tre veckor skrev jag till Avanza och undrade varför status för flytten inte hade uppdaterats. De skickade då en påminnelse till min arbetsgivare, och efter ytterligare någon vecka fick jag ett meddelande att "Ditt tjänstepensionskonto hos Avanza Pension är klart". Vad trevligt. Då borde allting vara färdigt och pengarna kommer om några dagar? Glöm det, än har vi inte krånglat färdigt...

Jag fick efter några dagar ett meddelande från Avanza; 

"Din flyttblankett är underskriven av din gamla arbetsgivare och har skickats vidare till det försäkringsbolag du vill flytta ifrån. Nu tar deras rutiner vid och det brukar oftast ta 1 till 4 månader innan allt är klart.". Jaha, mer väntan då med andra ord. 

Efter några dagar kom det ytterligare ett meddelande från Avanza Pension;

 "Tack för att du vill ha Avanza Pension som ny försäkringsgivare! Det försäkringsbolag du har idag har tyvärr meddelat att de inte tillåter flytt av aktuell försäkring eftersom det inte är en tjänstepensionsförsäkring. Om du har frågor om det här beslutet ber vi dig kontakta dem direkt."

Jaha ännu mer krångel. Jag har dock sedan många år tillbaka varit helt inställd på att skiten ska bort från Futur och in på Avanza, och inget ska stoppa mig gällande detta. Jag skrev en fråga till Avanza Pension om vad det är frågan om, och de återkom med följande svar: 

"Futur Pension skrev att försäkringen hos dem är privatägd och därför stämmer inte försäkringstagare på flyttuppdraget.

Vi kan hjälpa dig att flytta kapitalet till oss men det kommer då bli till en privat pensionsförsäkring istället för en tjänstepension. Det kan vara bra att veta att om du skulle överlåta tjänstepensionen till dig själv så blir den giftorättsgods och ingår då vid en bodelning om du skulle skilja dig. Det kan också påverka skatteregler på ett negativt sätt om du skulle vilja ta ut pensionen från utlandet i framtiden. Kontakta oss så hjälper vi dig vidare.". 

Tydligen kräver ett tjänstepensionskonto att man faktiskt har någon sorts anställning eller eget företag som ska betala in tjänstepension. Annars måste man flytta den till en privat pensionsförsäkring. Jag ska inte låtsas som att jag är helt 100 på vad de menar, men antagligen är det väl inte så vanligt att man flyttar en tjänstepension utan att ha någon form av anställning, att man helt enkelt förutsatte att det var ett vanligt tjänstepensionskonto som pengarna skulle flyttas till. Nu blir det istället en privat pensionsförsäkring. För mig är det skit samma, jag vill få in pengarna på Avanza, punkt och slut.

Meddelande växlingen med Avanza fortsatte och de svarade till slut med att:

"Jag förstår. Det är möjligt att försäkring övergick till privat ägande i och med att du slutade. Vissa arbetsgivare gör så. Vi ska hur som helst hjälpa dig vidare med flytten. Du behöver börja med att öppna en privat pensionsförsäkring via länken ".

Jag skapade då via Avanzas webbsida upp ett privat pensionskonto. En ny flyttblankett skapades av Avanza och jag fick signera den med mobilt bankid. Därefter skickades denna till Futur Pension. Jag fick strax därefter ett nytt meddelande från Avanza: 

"Vi har tagit emot din flyttbegäran av pensionsförsäkring och skickat den vidare till det bolag som du vill flytta från. De kommer nu att handlägga din begäran och detta tar oftast ca. 1-4 månader.

Så snart vi har mottagit dina pengar bokar vi in dem på din pensionsförsäkring hos oss. När flytten är genomförd kommer du att få ett meddelande skickat till ditt konto på Avanza och du kan då placera dina pengar i de fonder och/eller aktier som du önskar."

Detta var i mitten av juli. För några dagar sedan i mitten av september fick jag ett meddelande från Futur Pension om att de har genomfört flytten. Några timmar senare landade pengarna på mitt Avanzakonto. 

Jag valde att placera samtliga likvider i Avanza Auto 6, en fond med låga avgifter och automatisk ombalansering och mellanstor risk, ungefär som Avanza 75 som är den pensionsfond som de själva rekommenderar, men den fonden jag valde har lägre avgifter. Tjänstepension ska vara enkelt och inget man ska in och pilla med. Kanske kommer jag när det är mindre än 5 år kvar till  att jag fyller 55 år att ändra till Avanza Auto 4 eller något liknande med mer räntor och lägre risk. Vi får se hur det blir med den saken. Nu väntar jag på att mitt fondköp ska gå igenom, det verkar ta 3-4 dagar. 

Detta med att flytta in tjänstepensionen till Avanza gick inte alls så smidigt som jag hade trott. Arbetsgivaren fick skriva under två olika blanketter, och givetvis hade min forna chef sagt upp sig precis under denna tid, vilket antagligen gjorde att detta blev fördröjt ytterligare några veckor. Sen ansökte Avanza om en flytt med fel sorts pensionskonto, vilket gjorde att allting fick göras om ytterligare en gång. Skam den som ger sig, nu har jag äntligen kommit i mål med en dröm jag har haft under säkert 10 år. Att få in min tjänstepension hos ett bolag med låga avgifter. Jag blev äcklad av MaxM och S&P och deras sätt att lura pensionstagare med sina höga avgifter, årliga påslag och rena rama bluffmetoder. Nu har jag tagit tillbaka kontrollen över MIN tjänstepension. Slutet gott, allting gott.

Hur tänker du som är eller är på väg in i FIRE gällande tjänstepension? Ska du ta ut allt under 5 år vid 55 som jag, eller har du andra planer? Hur gör du för att undvika höga avgifter?

Månadsbrev Augusti 2024

Ojoj vilken sensommar vi fick. Här har det inte regnat på snart två veckor, och varje dag är det soligt och härligt med ca 23 grader på kvicksilvret. Tydligen ska vädret fortsätta på inslagen väg även nästa vecka, då en ny värmebölja är på väg. Jag tycker att det är skönt att det mörknar tidigare då jag som bekant inte är något stort fan av solljus ända till 22-tiden. Till runt 19-tiden kan det vara trevligt med lite ljus, men sen kan solen gott tacka för sig. Så fungerar det i Sydostasien och på Gran Canaria, och för mig var det helt perfekt att sitta där i december och titta på havet, båtarna och stadens ljus från hotellbalkongen utan solglasögon, med en Singha i handen och en behaglig sval kvällsbris. Man kan inte få allt, och vädret styr vi inte över. Det är trevligt för elräkningen att solen skiner, då värmepumpen kan ta det lugnt, och solpanelerna producera några kronor i sol-el.

Nu har Lilla Snålgris börjat en ny årskurs på mellanstadiet, och tyvärr är hon inte lika flitig som innan. Nu är det massvis med attityd, hon är svår att få upp på morgonen och man måste säga till flera gånger för att få henne att städa sitt rum, göra läxorna och så vidare. Jag har tappat tålamodet några få gånger, speciellt när i princip allting ska ifrågasättas. När hennes kompis var här och jag sa att -"nu är det dags att gå hem"... svarade duon genast med -"varför då?". Då brast det för mig, måste jag erkänna. Vi har forskat om det kan vara något i skolan som är fel, med kompisarna eller de nya lärarna, eller om det är något kärlekstrubbel. Har kammat noll på den fronten. Det är en liten skola och alla känner varandra väldigt bra, så det är ganska svårt att må dåligt någon längre period och inte bli upptäckt. 

Lilla Snålgris har alltid varit lite "trög", men hon är väldigt smart och glad, med ett stort hjärta. Hon jobbar dock enbart enligt minsta motståndets lag, och gör minsta lilla som krävs för att bli godkänd, eller färdig. Jag erbjöd henne en möjlighet att tjäna några extra kronor genom att bära in- och stapla upp ved här hemma. Ett enkelt jobb. Fyll en skottkärra med vedklabbar, kör den 10 meter till våran vedbod, och stapla in vedträna där. Det tog väl 20 minuter innan hon låg på gräsmattan och suckade och gnällde. Så höll det på hela dagen, aj, jag har ont, oj, jag är törstig, mmm jag är hungrig... osv. Detta trots att jag hade planerat in rikligt med raster och en lååång lunch med dessert. Hon fick ungefär halva pengen som vi kom överens om när arbetsdagen väl var slut, och jag fick gå och lägga mig tidigt pga svår hjärntrötthet.

För egen del är jag utskriven från Försäkringskassan och är nu en glad student som ska börja sina första två kurser på måndag 2/9. Jag knaprar medicin varje dag, och den gör faktiskt stor nytta. En nackdel som jag märkte igår är att jag får rejält med bakfylla efter att jag har druckit några glas vin (som är helt ok enligt läkaren). Under själva drickandet är allt som vanligt, men efter några timmar blir jag trött, dåsig och får en sprängande huvudvärk. Det är inte heller kul att vakna dagen efter. Jag har innan aldrig haft några problem med att dricka några glas vin och har nästan aldrig blivit bakfull. Alkohol har haft den motsatta effekten på mig, jag har blivit pigg, glad och fått en jäkla energi, nästan som raketbränsle. Saker och ting har ändrats, och det är bara att acceptera. Vinflaskan får stå kvar på hyllan ett tag till.

Inkomster och utgifter

Månadsbrevet ska ju främst handla om vår ekonomi, men jag märker att det alltid finns en massa annat intressant att skriva om. Det ekonomiska kan ju annars bli ganska torftigt med samma visa varje månad, trots att jag nu är "Retire Early".

Våra inkomster för månaden kan sammanfattas som följande:

Nettolön: 24 738 kr

Utdelningar: 23 282 kr

Övriga inkomster: 21 080 kr (barnbidrag, sjukpenning och sidojobb med bilvård)

Såld solel: 420 kr

Totala inkomster blir således: 69 496 kr

Våra utgifter var aningen högre än snittet och hamnade exkl amortering på 22 238 kr

Pengamaskinen

Jag har gjort några sälj och några köp. Innehaven i Abbvie och Duke Energy har halverats pga stora värdestegringar. Jag tog hem lite vinst helt enkelt. Dessa slantar investerade jag i BDC-sektorn i två nya innehav; Trinity Capital och Stellus Investment. De är aningen mindre bolag och yieldar mellan 11 och 13%. De har solida finanser och handlas till rabatt sett till deras tillgångar. I övrigt är förändringarna i pengamaskinen små. Jag brukar göra några små justeringar här och där när ett bolag växer sig för stort. Jag är i princip nöjd med portföljen, och det ska till mycket innan jag tar in något ytterligare bolag. Belåningen är på rekordlåga 10%, så det finns en möjlighet att handla lite till, förutsatt att det blir en sättning på börsen under hösten. 

Jag fick i mitt förra blogginlägg frågan om jag inte kunde presentera en procentuell fördelning av mina samtliga innehav. Er vilja är min lag, här kommer listan rykande färsk från Avanzas Analys-sidor:

                     

Jag försöker att hålla en diversifierad portfölj, men det är svårt då bolag i samma bransch brukar agera åt samma håll när förutsättningarna ändras. Om banksektorn drabbas av dåliga nyheter kommer alla banker att sjunka i pris, inte bara någon enskild bank. Likaså kan det vara en god idé att hålla koll på hur dina bolag presterar vid olika makroklimat. Höga respektive låga räntor, lågkonjunktur, högkonjunktur etc. Har man något så när koll på detta kan man kanske parera de värsta olyckorna. Men det är inte lätt, börsen är väldigt nyckfull och kan ibland agera helt motsatt mot vad man tror. Det enklaste är att bara följa med strömmen, köpa vid dippar och hålla kvar dina innehav och undvik att sälja om inte dina säljkriterier är uppfyllda. Vi har två tydliga sälj-kriterier; 

• Om ett bolag tar mer än 5% av portföljen, överväg att sälja 50% vid tillfällig kraftig uppgång (>=10% per vecka) 
• Om ett bolag sänker utdelningen med mer än 20% så är det tack och adjöss.

Utdelningar

Denna (och nästa) månad är inte speciellt roliga när det kommer till utdelningar. Jag har försökt hitta trevliga bolag som delar ut i augusti och september, men bortsett från de som jag har är det inte lätt att hitta ytterligare kandidater. Dock spelar det för oss inte så stor roll vad som delas ut från månad till månad, då jag mäter på årsbasis och där får ut ett genomsnitt. I nuläget ligger det snittet på 39 131 kr/månad i nettoutdelning. 🎵 Making money when I sleep... 🎵. När vi närmar oss 70 000 kr, då är det dags även för Fru Snålgris att checka ut från sitt jobb. Enligt mina prognoser är det 5-6 år till. Hon jobbar idag endast 80% och har en ledig dag per vecka, vilket hon verkar vara nöjd med.

Övrigt

Jag tycker det är väldigt intressant att prata lite med folk om deras syn på detta med att spara och vilka för- och nackdelar som finns. Jag är väldigt hemlig av mig privat och min täckmantel utåt är att jag fortfarande "jobbar". Idag träffade jag en av dotterns föräldrar och jag sa att "ja imorrn är det jobb och skola"... varav föräldern kontrade med -"ja usch och fy, jag har hela dagen uppbokad med möten". Jag kunde inte låta bli att småle lite. Det är lite som den där barnsliga dekalen som vissa muskelbilar hade för ca 20 år sedan; "Din dröm, min verklighet". Jag ska kanske trycka upp några sådana till bilen, samt lite tshirts och märka det hela med "Din dröm, min verklighet - FIRE". Det hade nog inte varit några problem i USA, men i Svea Rike är det antagligen skottpengar på liknande tilltag. Jag tror dock de flesta vanliga svenssons inte ens har någon aning om att det som vi gör ens är möjligt. De är så itutade av att jobba, betala räkningar och bränna pengar på resor och bilar och all möjlig skit att de är helt förblindande och oförmögna att ta in den verklighet där det finns personer (som vi) som jobbar hårt i X antal år, sparar regelbundet och sakta men säkert kan frigöra sig från arbetets bojor. 

Hur stor månadsinkomst man vill ha för att känna sig "fri" kan man bara själv svara på, men för vår del hamnar det runt 70-80 000 kr. Vi har drömmar som vi vill förverkliga, och vi har ett barn som vi vill ska få en bra start i vuxenlivet, men för den delen kommer vi inte att skämma bort henne med månatliga utbetalningar. Hon ska få använda pengar från pengamaskinen som "smörjmedel" när hon köper saker. Kanske har hon 100000 i kontantinsats till den där lägenheten, men behöver 20000 kr till. Ok, då kan vi bistå med dessa extra pengar för att affären ska gå i lås. Det viktigaste är dock att hon själv skaffar sig en utbildning och ett bra jobb så att hon kan stå på egna ben. Därefter kan vi bjussa på solresor, dyra viner, spabesök eller vad hon nu tycker är roligt. Det är viktigt att fundera över detta så tidigt som möjligt, barnen blir större och fattar mer och mer och när de till slut begriper att vi sitter på säg 10 miljoner kronor, ja då kan vad som helst hända. Det gäller att vara förberedd på det mesta.

 En bekant i Stockholm som är god för kanske 40 miljoner och bor på en fin adress på Östermalm hade en dotter som utan att fråga drog hem riktiga skummisar. Nu hade han som tur väl kameraövervakning och kunde se vilka som rörde sig i deras bostad, och kunde snabbt sätta P för en potentiell rånarliga. Hans dotter fick kraftigt begränsade privilegier och verkar nu förstå att man inte kan släppa in vem som helst, när man har väldigt dyra prydnadssaker som står framme. Bara ett av många exempel på saker som kan gå snett när man inte har koll på läget.

Har du diskuterat FIRE med andra oinvigda? Hur har det gått? HAr du barn som ska ta del av kakan när denne blir äldre? Berätta i kommentarsfältet

Snobbar som inte jobbar

Det känns som om hösten står för dörren. Kvällarna har blivit kortare och mörkare, och under dagen känns skuggorna längre och längre och luften är sådär disig och fuktig och överallt luktar det halvrutten frukt. Vi har tagit det ganska lugnt under sommaren, ett antal utflykter har det hunnits med, men annars har det mest varit att slappa här hemma, samt mängder med utflykter i skog och mark för att plocka svamp och bär. Vi hittar mängder med kantareller, och har gjort 10 burkar björnbärssylt samt skogsbärsgelé (blåbär, björnbär och hallon) som blev väldigt uppskattade även bland släkt och vänner där små presentburkar har delats ut. Ett spartips där är att köpa vanligt socker och fruktpektin på flaska, mycket billigare än både sylt- och gelesocker. Det konstigaste är att vi hittade flest bär i bostadsområden där folk, stora som små, passerar dagligen. Det verkar som om folk i allmänhet tittar mer på sina skärmar än på att buskarna de går förbi dignar av stora mogna björnbär, färdiga att plockas. Det är en skrämmande utveckling faktiskt. Lilla Snålgris älskar att hänga med mig ut på bärjakt, och nu när vi har börjat lära oss vart de riktigt stora bärgömmorna finns är det bara att ta med en 10-litershink och börja fylla på. Jag har i ärlighetens namn inte så stort tålamod i att plocka blåbär. Myggen är fruktansvärda, det är ett pilligt jobb och man måste sitta på huk hela tiden. Jag har försökt med en sådan där bärplockarskopa, men får mer kvistar än bär i den. Hallon och björnbär samt svamp passar mig mycket bättre.

Börsen

Börsen har gått upp och ner under sensommaren. Igår störtföll bankaktierna i och med riksbankens sänkning av räntan med 25 punkter. Det var ganska väntat, men jag känner mig trygg i att banker är duktiga på att tjäna pengar även i fortsättningen. Kanske ser vi inte lika stora extrautdelningar nästa är, men man räknar ju med att t.ex. Handelsbanken ska dela ut runt 10% även nästa år, så det är kanske dumt att sälja av allt för mycket. Jag brukar ibland trimma lite på toppen, vilket jag har gjort även denna gång bankerna har stuckit iväg. Det var då främst Swedbank jag sålde av lite, för att investera i någon av de trevliga ETF-er som vi har på vårat ISK-konto. 

Tillvaron som pensionär

Jag tror att det är först nu som det har börjat sätta sig, detta att jag inte har ett jobb att gå till, men där pengar på något märkligt sätt ändå trillar in varje månad. Alla i min omgivning som är i arbetsför ålder pratar om semestern, att börja jobba och vad de anser om detta. Jag vet väl inte riktigt vad jag ska säga när de frågar mig "hur länge till har du semester?". Jag brukar svävande svara "några veckor till..." för att hoppas att de inte bryr sig mer om det. Jag är inte redo att basunera ut för omvärlden att jag redan i princip har tagit pension, men så länge Fru Snålgris jobbar så känns det enklast att låtsas som att jag också gör det. Om någon vecka börjar de kurser som jag har anmält mig till, så då har jag att göra fram till slutet av oktober. Den dagen vi uppnår våra 70-8000 kr i månatliga utdelningar, då känner jag mig redo att meddela att "vi går i pension". Tills dess mår antagligen omgivningen bäst av att veta så lite som möjligt. 

Man märker att det i samhället är fullt fokus på "jobb". Jag har själv jobbat i 24 år med en fast anställning och gått upp i ottan, ofta pendlat en eller två timmar med bil till arbetsplatsen, och där varit en plikttrogen och ansvarstagande medarbetare år ut och år in. Innan dess blev det några somrar med sommarjobb i tillverkningsindustrin, från 18-21 års ålder ungefär. Det var en nyttig upplevelse, men tyvärr finns knappast dessa jobb kvar, då mycket har flyttat till länder med lägre löner. Jag saknar inte detta med att "åka till jobbet". På sätt och vis känns det som att kropp och själ är färdiga med det. Det finns en hel del att göra här hemma, och Lilla Snålgris behöver hjälp med läxor och att bli skjutsad till diverse aktiviteter. Det blir lätt så när man som vi bor en bit utanför storstaden. Jag känner ingen stress inför detta, utan gör det med glädje, och Fru Snålgris klagar inte heller då hon inte behöver både jobba heltid och att hjälpa till med detta. En fördel med att ha en "hemmaman, onekligen". Jag tar även hand om tvätt, städ, trädgårdsarbete, pappersarbete, bilar och allt annat sånt. Matlagning sköter jag ett antal dagar i veckan. 

Bilen

Vi har ägt en och samma bil i 9 år nu. Det är en Volvo V70 av äldre modell som är i gott skick både ut- som invändigt och den har varit en trogen arbetshäst. Tyvärr börjar vi bli lite trötta på den. Det dyker upp fler och fler lite dyrare fel, senast var det rattstången som hade rostat sönder. Nu börjar AC-kompressorn tacka för sig, och många delar kommer inom ett eller två år att behöva bytas. Jag har räknat lite snabbt att det kan kosta så mycket som 40000 kr. Den gick tack och lov igenom besiktningen men jag fick ett antal "bra att veta"-punkter som inte var allt för rolig läsning. Bilen har tjänat oss väl, och den köptes främst för att få plats med både resväskor och liggvagn när Lilla Snålgris var nyfödd. Nu var det länge sedan hon slutade med barnvagn och det är färdigbyggt här på tomten, så behovet av en laståsna har i princip upphört. Fru Snålgris är dessutom väldigt trött på att växla manuellt, hon fattar inte alls varför man ska göra detta när det finns automatväxel. Jag har därför börjat leta efter en värdig efterträdare. Detta kommer såklart att kosta pengar, speciellt när vi har bestämt oss för en elbil, och då antagligen en Tesla Model 3. Varför denna bil? Främst pga att den är driftsäker, lagom storlek för oss, har väldigt få drivlinefel inrapporterade, är bränslesnål samt att man slipper dyra periodiska services som annars de andra biltillverkarna prackar på även de som köper en elbil. Då vi har solpaneler får vi i princip gratis bränsle hela sommaren, och med timdebitering kan vi ladda bilen när elpriset är som lägst. 

Jag har tittat på en bil som kostar runt 250 000 kr, och en jag känner som pysslar med Volvo-bilar kan tänka sig att köpa vår gamla V70 som reservdelsbil för ca 50 000 kr. Utöver det vill mina föräldrar lätta på plånboken och "stötta" oss med 50 000 kr. De har bestämt sig för att göra sig av med sin lilla bil och börja nyttja färdtjänst istället, då min far inte har kört bil på flera månader pga hälsan. Med detta välkomna tillskott behöver vi själva skjuta till ca 150 000 kr. Detta har jag tänkt finansiera genom att ta lite från vår buffert samt att dra från den kreditlina som är kopplad till våra konton hos Avanza. Något billån tänker jag absolut inte ta. Det kommer att påverka våra utdelningar negativt i det korta loppet, men när jag räknade snällt kommer vi att "spara" ca 7000 kr om året på att gå över till en elbil, främst bränslekostnader men även skatt och service blir mindre. Det som blir dyrare är försäkringen. En bil är alltid en förlustaffär, men jag har försökt göra det hela så evidensbaserat och empiriskt som möjligt. 

Må kraften vara med mig...

Jag läste med glädje att man kommer att lägga ner Star Wars: The Acolyte efter en säsong. Det låter vettigt, för någon värre smörja var det länge sedan jag såg. Jag vet inte hur Disney lyckas göra sina tv-serier så dåliga, om det är en kombination av en massa oprövade namn eller om det är deras besatthet i att vara politiskt korrekta och låta minoriteter av olika slag ta nästan all plats. Jag gillade verkligen inte "Kenobi", just pga att man hade uppenbarligen förklarat krig mot "den vite mannen" och i princip lyckades karaktärsmörda stackas Obi-Wan, medans alla kvinnliga karaktärer var stora, starka och i princip ofelbara. Att hela produktionen kändes som något misslyckat fan-projekt och andades kalkon i princip från början till slut, med några få ljusglimtar. Skämskudden användes flitigt när jag plågade mig igenom alla avsnitt. Att skådespelare som Ewan McGregor och Hayden Christensen  ställde upp i denna soppa är för mig en gåta. Jag gissar att de fick en lön de sent kunde glömma. 

"The Acolyte" hade en mastodontisk budget, men lyckades med konststycket att kännas ännu mer budgetaktig än "Kenobi". Lägg till ett universum där "den vite mannen" i princip är utrotad och alla starka karaktärer är antingen kvinnor, eller "icke-vita" eller en kombination av båda, en intetsägande handling som står och stampar, och riktigt ointressanta karaktärer, och du har ett recept för misslyckande. Jag förstår inte varför så många hyllar karaktären "Sol". Maken till träaktig och ointressant figur får man leta efter. Karln har karisma som ett stenblock, och bör återvända till "Squid Games", där han faktiskt var riktigt bra. Uppenbarligen har Disney nu fattat galoppen och jag hoppas att vi slipper se fler "woke-experiment" av talanglösa personer i framtiden. Har du sett någon av dessa serier? Jag hade inte tillräckligt med "kraft" inom mig för att se färdigt detta haveri till tv-serie, och avbröt verksamheten ungefär halvvägs. Må kraften vara med mig.

Hur har du haft det nu när börs-hösten har dragit igång? Några nya spaningar? Kanske har du bytt bil och har något tips att komma med, eller kanske du till och med har orkat med att se färdig ovan nämnda tv-serier och har en avvikande åsikt än skribenten? Skriv och berätta i kommentarsfältet.

Månadsbrev Juli 2024

 Det har varit varmt och skönt nu i kanske en hel vecka med temperaturer runt 22-25 grader, vilket gör att man känner att det verkligen är sommar. Synd bara att lyckan är så kort. Det har märkts även i grannskapet, när i princip alla är hemma samtidigt. Det ska grejas med bilar, spelas musik hela dagarna, festas och klippas gräs. Alla ska hinna med allting under de få veckorna de verkar vara lediga. Vissa kanske tycker att det är en fördel att få gratis musik från grannen, så att man själv inte behöver dra igång sin blåtandshögtalare. Jag tillhör väl den skaran som anser att musik spelar man för sig själv och inte för grannarna, och önskar de lyssna på musik får de ordna den saken själv. Tyvärr är jag i minoritet här i området. Tack och lov är inte musiken allt för gräslig, det är mest gamla uttjatade sommarplågor och dansbandsmusik.

Ni som följer börsen även på sommaren har antagligen märkt av den "lilla" korrektion som har inträffat under de två första soliga augusti-dagarna. Idag tappade min portfölj ca 130 000 kr. Igår var börsfallet ungefär 35 000 kr. Under två dagar har således portföljen tappat ca 160 000 kr. Men, några pengar har inte gått förlorade i och med att jag inte har sålt, och alla som investerar på börsen vet att det går upp och det går ner. Anledningarna kan vara många, kanske att något land skramlar med sina sablar eller går på krigsstigen, eller kanske en pandemi eller varför inte som nu dåliga kvartalsrapporter, stigande arbetslöshet i USA och säkert en massa annat som jag inte har snappat upp. Mr Market är lite lurig på så sätt att när börsen borde gått ner så kan den tuffa på uppåt, för att sedan när den väl går ner, ja då går den ner mer än vad den borde göra. Dessa svängningar benämns ju för volalitet, och ju större risk ett papper har, desto större är dess volalitet. Defensiva aktier såsom olja, bank, livsmedel och fastighet borde klara sig bättre än teknik och småbolag, men så är inte alltid fallet. Idag får t.ex. bankerna storstryk tillsammans med industri och framför allt teknik. Det är lite som "hela havet stormar", och fördelen med att vara värdeinvesterare är att man inte behöver bry sig om börsens svängningar, man vet att utdelningarna kommer ändå oavsett. Tvärtom kan börsfall innebära möjligheter till att handla fina bolag på annandagsrea, men det gäller att vara försiktiga och ta sig en titt på exakt varför ett bolag har fallit. Det kan bero på allmän bred marknadsoro, men även på bolagsspecifika händelser, och då ska man såklart vara lite extra varsam.

Nu tar vi oss en titt på hur ekonomin har utvecklats för Snålgrisarna under Juli månad:

Inkomster och utgifter

Sommar för oss innebär alltid högre utgifter. Vi reser mer, köper saker till trädgården, och ökad ledighet innebär mer umgänge med bekanta, och då ska man som sig bör ha med en sorts gåva, t.ex. en flaska fint Amarone. Vi har även haft lite otur med saker som har gått sönder. För några dagar sedan slocknade poolbelysningen för gott, och en ny lampa kostar ca 2500 kr och några timmars jobb. Sen började Fru Snålgris mobiltelefon att spricka i skärmen. Hon hade inte tappat den. Jag beställde en ny skärm och skruvade loss den gamla, bara för att upptäcka att det var batteriet som hade "jäst" och var ungefär dubbelt så tjockt som det ska vara. Jahapp, då blev det ett nytt batteri också, och givetvis råkade jag beställa fel modell, vilket upptäcktes när förpackningen var öppen. Till råga på allt tog jag sönder öronmikrofonen, som sitter fast med en supertunn ledare, ömtålig som dasspapper. Allt som allt kostade reservdelarna 950 kr, varav min klantighet bestod i nya korrekta delar för ca 350 kr. Oavsett vilket sparade vi mycket pengar på att reparera själva istället för att gå till en reparationsbutik eller gud bevares, köpa en ny mobiltelefon.

Utgifterna kan summeras till 22 956 kr.

Inkomsterna är alltid roligare att titta på, denna månad har vi haft inkomster som varit högre än medel, räknat efter tiden då jag sade upp mig från mitt ordinarie jobb:

Nettolön: 27 534 kr (Fru Snålgris lön, lite extra semesterersättning)

Utdelningar: 47 568 kr

Försäkringskassan: 23 214 kr (min sjukersättningar och barnbidrag)

Övriga inkomster: 3250 kr (sålt lite prylar och pinaler, de tar aldrig slut verkar det som)

Solel: 250 kr (ett katastrofår, men det är som det är)

Totala nettoinkomster blir således: 102 198 kr

Jag fick en fråga per mail om vad vi egentligen gör med alla dessa pengar. Ja vi betalar våra utgifter, sen återinvesteras utdelningarna och det som blir över brukar jag nu överföra till ett högräntesparkonto hos Avanza (3,5% ränta brutto). Ganska enkelt upplägg, och vi har kört med ungefär samma nu sedan 2016.

Utdelningar

Denna månadens utdelningar har varit trevliga att se, speciellt nu när man inte har någon ordinarie inkomst. Min gamle far undrar varje gång vi träffas -"har du hittat ett nytt jobb än"... varvid jag svarar att -"nej, men jag får in ca 35000 kr netto varje månad genom att förvalta vårat kapital"... och därefter blir han tyst. Jag tror inte att han riktigt förstår hur det är möjligt att ha en inkomst utan att gå till ett faktiskt jobb, då han tillhör den gamla stammen 40-talister som jobbade hårt till de fyllde 65 år och sedan skulle staten ta hand om dej. Vare sig han eller min mor har en krona sparad eller investerad.  

Jag lider med alla som känner sig tvingade att jobba i princip ett helt liv utan några andra val eller möjligheter. Förr kunde de arbetsskygga lura till sig en förtidspensionering, men de möjligheterna gissar jag är näst intill obefintliga idag.

Pengamaskinen

Som jag skrev i början av detta inlägg har det varit aningen tumultartat på börsen de senaste två dagarna. Tydligen har detta varit de kraftigaste börsfallen sedan "bankfrossan" förra året när Credit Suisse höll på att kollapsa. Jaha. Hade jag varit en trader hade jag antagligen tagit hem all vinst för några dagar sedan och hållit mig likvid under en tid framöver. När portföljen tappar hundratusentals kronor på en dag, ja då är det lätt att få panik. Men, det är precis detta som gör att man gör misstag och förlorar pengar i onödan. Vad har jag gjort för åtgärder nu de senaste dagarna. Jo, för några dagar sedan sålde jag av ungefär halva innehavet i tobaksjätten Altria. Anledningen var att den helt enkelt hade vuxit sig för stor i portföljen. Igår sålde jag en tredjedel av BDC-bolaget Ares Capital, även nu av samma anledning, att värderingen hade skjutit i höjden och bolaget tog för stor del av portföljen. Antagligen hade Mr Market förr eller senare korrigerat detta med stora nedgångar, men i dessa fall är det en fördel att ombalansera själv och passa på att ta hem en vinst. BDC-bolag har mått väldigt bra under en period med stigande räntor, och kommer räntorna nu att sänkas, ja då kommer deras netto att sjunka, och deras extrautdelningar att ställas in. Jag är inte orolig för att de BDC-bolag jag har i portföljen kommer att behöva sänka sin ordinarie utdelning. Har man trygga vettiga bolag blir man inte så skakis när indexen faller 2-3% på en dag. Ja det är stora pengar som "försvinner", men vad är alternativet? Jag ser en oändlig möjlighet till trassel och fällor när man sedan ska försöka gå in på marknaden, och risken är uppenbar att man slarvar bort en stor del av den vinst man gjorde på att lämna marknaden. "Time in the market, beats timing the market", sägs det ju. Jag är benägen att hålla med. Jag sover lugnt om nätterna och sitter och spanar in potentiella köp-kandidater när blodet börjar flyta på gator och torg. 

Hav förtröstan, börsen svänger hit och dit men förr eller senare går den upp igen. Under tiden ramlar aktieutdelningarna in som ett brev på posten, förutsägbart som en löning, med undantaget att du inte behöver göra ett skit mer än att hålla dig vid liv, och inte pilla för mycket i portföljen. Jag kör i princip en rak återinvesterar-strategi, och gör riktade större köp när något intressant har sjunkit för mycket i pris.

Jag vill avsluta med en förklaring till varför jag likställer inkomstinvestering med att odla äpplen. Såhär tänker jag:

Äppelträd = aktie

Äpple = aktieutdelning från en aktie

Äppelkärna =  en möjlighet att gräva ner ett äpple i jorden för att få nya äppelträd.

Jag leker med tanken att priset på äppelträd svänger lite hit och dit, ungefär som ett börsindex. Ibland är det dyrt, ibland är det billigt. Priset på äpplen, det är däremot stabilt eller svagt uppåtgående, det hänger med inflationen men inte mycket mer. Ibland kan det bli långvarig torka eller långvarigt regn vilket kan göra att ett och annat äppelträd dukar under och får slängas på komposten. Sådant är livet och detta är jämförbart med börsens svängningar och det händer att bolag ställer in utdelningen, dvs trädet slutar ger äpplen. Då föredrar jag att gräva upp det, sälja det för marknadsvärdet, och köpa nya mindre träd för slantarna.

Morfar Gris har fattat detta med inkomstinvestering...

Med detta scenario givet, vad är då vettigast, att sälja av sina äppelträd och efter en viss tid stå helt utan inkomst, eller att låta äppelträden stå kvar och istället sälja dess äpplen? Odlingen kan stå där i generationer och bringa rikedom till barn och barnbarn (om den sköts på rätt sätt), medans att sälja träden ger en större summa pengar där och då, förutsatt man lyckades tajma marknaden och få ett bra pris. Jag väljer absolut att ha kvar min äppelträdsodling, och skördar stora saftiga äpplen varje månad, och antalet träd i odlingen växer ständigt vilket ger mig mer och mer äpplen varje år. Kan det bli bättre?

Ha det så gott i värmen och njut, och passa på att njuta av ett äpple eller två i hängmattan 

Sommar och sol...

och tuppen den gol? Hur som haver, vi är nu hemma efter att ha varit på resande fot i ca två veckor. Som jag skrev för något år sedan har vi bekanta på västkusten som bor i ett riktigt sagolikt vackert hus precis vid havet. Huset går i moden stil och kostar någonstans norr om 20 miljoner kronor. De fick råd med detta genom att sälja en väldigt framgångsrik firma, och nu jobbar de båda som konsulter lite när de känner för det, för att ha råd att betala driftskostnader, samt liv och övrigt leverne. Någon gång vartannat år bjuder vi in oss själva dit och stannar ungefär en vecka. Vi har jämngamla barn som trivs väldigt bra med varandra, och sen hade vi även besök av min frus kusin med två mindre barn. Jag vet inte om det var speciellt lugnt där, då det badades i poolen från moron till kväll, och när vi inte stannade i huset och höll på med diverse matlagning, spel eller annat socialt samkväm bar det av till kringliggande byar på marknader, tivoli och allt annat "kul" som man kan göra på sommaren. Jag blev riktigt mätt på detta efter ett tag, då det främst är min fru som vill dra dit mig, och Lilla Snålgris med kusiner i släptåg gillar verkligen karuseller och ponnyridning och allt man nu kan hitta på. 

Efter ett tag sa jag stopp då jag behövde en dag att bara vara hemma i huset själv och vila upp huvudet, då hjärntröttheten var påtaglig efter en heldag på en helvild nöjespark där man fick vara barnvakt åt de två småttingarna, medan övriga familjemedlemmar roade sig i de större karusellerna. FÖr mig är semester att åka på nån utflykt hit elelr dit men först och främst att bara stanna någonstans och vila upp sig. Tyvärr är detta helt motsvarigheten till vad Fru Snålgris gillar att göra på semestern. När hon får bestämma ska det iväg på än det ena och än det andra, och även om jag försöker påtala att jag faktiskt hade saker jag hade tänkt göra här hemma, som t.ex. göra lite större underhåll på hus eller trädgård, då blir jag dessvärre ofta övertalad/överkörd. I år satte jag ner foten och det kändes riktigt skönt faktiskt. När jag stannade en hel dag i deras hus passade jag på att fixa diverse problem som de hade med sitt smarta hem, samt gjorde några andra mindre reparationer. Även om de har mycket pengar så har de inte speciellt mycket tid, och har även en förmåga att låta saker bero, saker som verkligen borde fixas, som t.ex. en läckande vattenkran eller att byta en rutten bräda på fasaden. De är evigt tacksamma när jag dyker upp och tar hand om detta. 

Nu är vi som sagt hemma i våra trakter igen och de flesta grannar i området verkar vara bortresta. Vädret har ju inte varit det vackraste här nere i södra Sverige, så kanske tog de en sista minuten resa till ett 40 gradigt Grekland? Jag gillar när det är "varannandags-väder". Då kan man lata sig och bada när solen skiner, och sen när det är mulet och regnar kan man ägna sig åt lite mys inomhus, eller att måla om några ytterdörrar. Vi köpte helt nya dörrar till hus och förråd för kanske 8 år sedan, och redan nu ser de förjävliga ut. De är polerade två gånger redan, men de oxiderar fortare än jag hinner ropa hej. Vi valde antracitgråa dörrar och det var kanske inte det klokaste valet märker vi nu i efterhand. De bleknar åter och blir fläckiga redan något år efter att jag har polerat bort oxiden, och nu tål de inte fler omgångar med polertrissan. Färg är inte billigt, och till snickerier vill jag inte använda Julas eller Biltemas filmjölk, utan det blir en dubbelt så dyr färg från den lokale glade färghandlaren. Jag gillar inte att måla, men då kostnaden för en ommålning med roller och lackpensel vida understiger en fabrikslackering eller (Gud förbarme) helt nya dörrar, är det ett enkelt val för en som redan har bränt alldeles för mycket pengar denna månaden. Totalt hamnade jag på 1000 kr för två penslar, en roller och två liter färg. Det är ett riktigt segt jobb att måla dörrar och fönster, speciellt för en perfektionist som jag. En dörr är klar och resultatet är helt okej måste jag säga. På avstånd ser den helt ny ut, och kommer man när ser man absolut diverse skavanker som lyser igenom den nya färgen, men skit samma! Fru Snålgris är mycket nöjd, och då får väl jag också vara nöjd.

På pengafronten tuffar portföljens värde upp och upp, samtidigt som det är ganska lugnt med utdelningarna. Jag har gjort mig av med Aktiespararna Direktavkastning B, som har varit en stor besvikelse pga en flerårig trend av sänkta utdelningar, och istället investerat i iShares World Equity High Income, en fond som delar ut ca 7-9% i direktavkastning fyra gånger om året. Tyvärr har Avanza inte hunnit uppdatera belåningsvärdena för denna ETF än, men de lär landa på 70% och med ränterabatt, precis som liknande fonder. I övrigt har inga andra förändringar gjorts med ekonomin, utan vi tuffar på som vanligt, med vetskapen om att det går åt ca 20-30% mer kosing under sommarmånaderna än övriga året. Fy fan vad allt har blivit dyrt. En femhundralapp på en marknad där barnen ska roa sig och äta försvann snabbare än en löning på Ullared.

På det personliga planet är jag nu helt inställd på att ta det lugnt och plugga ett antal fristående kurser till hösten. Min sista sjukersättning kommer i augusti, därefter blir det CSN. Vi kör helt enkelt en repris på föregående höst, då jag var tjänstledig. Jag fortsätter knapra Sertralin och känner mig piggare och mentalt starkare, men samtidigt känslomässigt något bortkopplad. Gråter aldrig numera, på gott och ont. Känner mig märkbart mer känslokall, vilket kan vara bra i konflikter, men sämre hemmavid när man pratar med nära och kära. Jag trivs i alla fall med det inre lugn jag fått, och vi får se om hjärnan kan trilla tillbaka till sitt vanliga lugna jag igen, någon gång i framtiden. Dessa saker tar lång tid och jag får helt enkelt ha tålamod.

Önskar er alla en fortsatt trevlig sommar!