Två miljoner kronor

 Ett nytt år med nya utmaningar brukar man alltid säga på jobbet. Faktum är att jag ganska ofta drömmer om jobbet och mitt näst sista uppdrag, där jag trivdes väldigt mycket. Denna gång handlade drömmarna om att jag satt i ett möte där man diskuterade olika leverantörer, och alla pratade över huvudet på mig, ungefär som att jag fanns med i rummet, men ändå inte. Det är väl ungefär så det känns nu, 9 månader sedan jag sade upp mig från en 24 år lång karriär inom IT. Jag hade ljugit om det inte finns stunder när jag saknar detta med att vara den där omtyckte problemlösaren som alltid hade svar på det mesta, och som aldrig duckade undan en diskussion, oavsett vad det handlade om. 

Jag trivdes för det mesta i min roll som IT-konsult. Det är inte många som stannar i över 15 år på ett och samma företag, speciellt inte i en bransch där det snarare är kutym att vara en hoppjerka i syfte att pumpa upp sin månadslön. Jag gjorde ett sådant drag, när jag märkte att min lön släpade efter alldeles för mycket. I ett bräde höjde min chef lönen med 9000 kr, utan att blinka. Så uppskattad var jag på jobbet. Sen i ärlighetens namn var jag ingen lysande systemutvecklare. Jag fick saker och ting gjorda, men jag var sällan den som tog fram de mest eleganta lösningarna. Detta har jag nu, i retrospekt blivit mer och mer varse. De klurigaste uppdragen löstes oftast inte på grund av att jag var en "expert", utan att jag hade tur och lyckades hitta någon på företaget som kunde hjälpa till, eller att jag hade turen att snubbla över en lösning på stackoverflow. Sakta men säkert när tiden gick och detta med enhetstester, kodgranskning och ett mer öppet arbetssätt infördes, desto mer blottades det att jag inte var den bästa kodaren, utan snarare den bästa problemlösaren. Jag tror att det var i samband med detta som det här med "imposter syndrome" och ett alltmer ökat stresspåslag verkligen tog fart, och det i sin tur ledde mig in på början till slutet av en 24 år lång karriär. Jag såldes oftast in som en "senior" utvecklare, när jag snarare skulle sålts in som en "problemlösare". Mina lösningar var ofta grovhuggna och o-ortodoxa, men de löste problemen. Dock inte alls lika elegant som de verkligt skarpa hjärnorna på bygget. Till slut gick det inte längre, och denna ständigt närvarande stress över att bli "påkommen" som en bluff, påhittad eller verklig, tog överhand och det mentala välbefinnandet rasade i en ökande takt. 

Jag skriver detta idag, men ett litet leende på läpparna. Jag är verkligen fri från denna värld, och det gör mig riktigt varm inombords. Att slippa den där "måndagsångesten", att slippa psykopater till teamledare som tror sig kunna allt om allt. Främst dock att slippa den eviga planeringen av dagar hit och dit. Nu tar jag semester när jag vill. Nu jobbar jag när jag vill. Det är detta som jag ser som den stora fördelen med FIRE; den oslagbara känslan av att vara fri.

Det har varit ett tag sedan jag skrev något på bloggen. Det har främst att göra med att det har varit väldigt mycket på gång i livet. Två kurser har tagit slut och två nya har precis börjat. Lilla Snålgris har haft mycket med sina aktiviteter och med skolan, som jag har behövt engagera mig i. Mitt privata projekt med hemautomation har även det tagit mer tid än vad jag har vågat erkänna, men där börjar saker och ting verkligen ta form till det bättre. Min fru är ju den slutgiltiga beställaren, och den som ska godkänna om lösning åker i soptunnan eller om den får sättas upp på väggen i köket, i form av en digital "dashboard". 

Våra största välgörare...

Det jag tänkte skriva om idag, innan allt svammel ovan tog överhand (som vanligt) var att jag har passerat en ekonomisk milstolpe. Jag råkade se detta av en slump och tänkte väl att det kunde bli ett trevligt blogginlägg, och även en källa till inspiration till mina läsare. Märk väl, jag och min familj har levt mot FIRE sedan 2016, ungefär vid tiden för Brexit 2017. Sedan dess har vi styrt om vårat sporadiska sparande till ett liv där vi lägger undan merparten av våra inkomster till utdelningsaktier, lever rikt men sparsamt och hela tiden följer upp våra mål mot FIRE och att vi båda kan sluta jobba om vi så önskar. Detta kan vem som helst med en inkomst göra. Har man två inkomster i familjen går det givetvis ännu fortare. Sedan vi började på allvar med utdelningsaktier har denna så kallade pengamaskin idag levererat över två miljoner kronor!!

Ja du läste rätt. Vi har alltså fått in på vårat konto hos Avanza två miljoner kronor. Detta helt passivt utan att vi har behövt tajma någon marknad, köpa eller sälja. Det enda vi har gjort är att fylla på vår pengamaskin månad för månad, år för år med nya utdelningsaktier och ETF-er. Givetvis har det inneburit en del köp och sälj av dessa, då vissa bolag går dåligt, andra slutar med utdelningar och andra tillkommer. Det vi har sluppit göra är att försöka tajma någonting alls. Dessa två miljoner har vi dock inte sett röken av på vårat lönekonto, utan de har återinvesterats för att snöbollen (eller lavinen) med utdelningar ska växa ännu snabbare ända fram till den dag när även min fru slutar jobba och vi behöver ta ut pengar för att betala vårat liv och leverne.

Mitt budskap till alla som är intresserade av FIRE och vill uppnå detta är, ge inte upp! Ja det tar kanske 10-15 år, beroende på inkomster, utgifter och livssituation. Man får ha lite tålamod, men det är absolut inte ouppnåeligt eller omöjligt. Det är vi, två vanliga personer med vanliga liv ett levande bevis på. Allt går om man vill, och om man lägger upp en plan som man sedan, i vått och torrt följer. 

Här hemma tittar jag ganska mycket på youtube, en otroligt bra källa till inspiration, då det finns många som gått i tidig pension och som gärna filmar sitt liv och berättar om vad de pysslar med. En sådan person är Jesper, som någon kanske sett i "RikaTillsammans". Han har nu skapat en youtube-kanal, kanske den första svenska FIRE-kanalen. Jag tittade på hans två första avsnitt, och tycker att han gör ett bra jobb, men blev samtidigt lite besviken över den där attityden som jag tycker att många "offentliga" ekonomipersonligheter får när de blir lite kända. De börjar snacka mer och mer, och visar mindre och mindre av sina egna siffror. Jesper gick dessutom så långt att han pratade ner oss som bloggar i anonymitet som att vi "gömmer oss bakom en blogg". Som om han skulle vara så mycket bättre som sitter och pratar i youtube, men samtidigt inte vågar redovisa någonting om sina siffror? 

Det påminner väldigt mycket om Kavastu, som är en hejare på att synas lite här och där men som mig veterligen inte har visat speciellt mycket av sina portföljer. Nej, dessa personer gör mig inte speciellt imponerad, speciellt inte när man snackar skit om oss bloggare som skriver år ut och år in och försöker vara så transparenta som det bara går med våra siffror, även när det går dåligt. Under pandemins värsta dagar visade jag skärmdumpar flera gånger i veckan över alla mina röda siffror, mest för att vara ett stöd till alla andra, för att visa hur verkligheten kan se ut. Ni som läser har absolut ingen glädje av att veta mitt namn, hur jag ser ut eller vart jag bor. Det som jag däremot tror att ni har glädje av är mina ord, mina skärmdumpar och min berättelse. 

Nyårskarameller 2024

 Det är isande vindar utanför fönstret. Ett tunt lager snö täcker de frostbitna markerna och på nedervåningen i Snålgrisarnas enkla boning sprakar en värmande eld i braskaminen. Livet på en pinne.

Snålgrisarna har styrt kosan söderut under jul. och nyårshelgen. Detta innebär att de sedvanliga nyårskaramellerna har fått vända på sig tills nu när vi är hemma. Det har helt enkelt varit allt för mycket att stå i för att kunna prioritera bloggen. Jag hoppas och tror att min trögna följarskara är förstående inför detta. Resan vi förtog oss innebar att vi passerade Danmark och in på tyska jaktmarker. Där hittade vi en oas av sol och värme, och tillbringade en vecka av bad, sol(ljus) och en massa lek, då Lilla Snålgris kusin och moster följde med. Det fanns små stugor att hyra, vilket passade oss helt utmärkt, då vi var fem personer. Resan med vår nygamla Tesla Model 3 gick som en dröm. Bilen är om möjligt ännu bekvämare än vår gamla V70, och sväljer en imponerande volym bagage. En veckas packning för fem personer gick utan problem in i bilen, och då var vi tvungna att ta med sängkläder också. Felet som många gör är att de använder stora resväskor. Jag fick stoppa Fru Snålgris när hon höll på att packa en jätteväska. Vi packade två stora väskor, och sedan fem stycken sportväskor och en ryggsäck. Teslan har ett relativt stort utrymme under motorhuven samt ett väldigt djupt utrymme där reservdäcket och bensintanken normalt sitter. Dessa två utrymmen sväljer rejält med mjuka väskor och påsar. Att sedan få i två resväskor i bagaget var en barnlek.

Hur var det då med laddning? Ja lyssnar man på dårarna i Bensinupproret 2.0 är det stört omöjligt att resa med elbilar på vintern. Vi utgick från sydöstra Småland med 100% och stannade först i Köge i Danmark och tog en kissepaus och lite lunch på Burger King. Laddningen gick från 7% till 100% på ca 30 minuter, vilket gav oss knappt tid att äta upp. Därefter körde vi vindare till Rödby och tog färjan över till Tyskland. Ett laddstopp på 20 minuter i Linstow och sedan vidare mot vår destination, där det fanns mängder med destinationsladdare. Jag hade inte en tanke på detta med "räckviddsångest" under hela resan. Då åkte vi ändå under århundradets värsta storm, och hela bilen skakade på vägen hem, och regnet piskade. Teslan tar dock hänsyn till geografin och vädret när den räknar ut räckvidd, vilket inte många elbilar gör. På det stora hela en bekväm och bekymmersfri resa som jag gärna gör om. Att vi har tillgång till både Spotify och Youtube Premium via den stora touch-skärmen gör inte saken sämre. Totala laddkostnaderna uppgick till några hundralappar. Motsvarande resa med dieseln hade gått på ungefär en tusenlapp. Det enda bottennappet är torkarautomatiken. Den är helt enkelt inte bra. Tack och lov regnade det hela resan hem vilket gjorde att jag kunde manuellt ställa in torkarna i läge 2, och sen skötte de sig. Körde man på "Auto" gick den titt som tätt upp på maximal hastighet vilket jag tycker är störande, speciellt när det regnar lite eller måttligt. Det går inte att justera känsligheten, vilket är mycket synd. Jag hoppas på bättring från Tesla, då detta egentligen är det enda negativa med bilen. 

Nog om denna resa. Har ni fler frågor, ställ de gärna i kommentarsfältet. Nu tänkte jag presentera lite ekonomiska fakta kring året som gått. I sedvalig ordning blir det en massa stapeldiagram där jag jämför detta år med tidigare år. Vi börjar med inkomster och utgifter:

Inkomster och utgifter

Våra totala inkomster ser ut som följer:

Vad vi kan se ökade de övriga inkomsterna och utdelningarna, medans inkomst av tjänst minskade. Detta är en naturlig följd av att jag sade upp mig från jobbet, fick sjukförsäkring samt CSN för studier. Utdelningarna bildar en fin trappa upp mot FIRE, och målet för nästa år är att öka på denna stapel ytterligare. Vi kommer att få se en minskning av nettoinkomster samt övriga inkomster, då jag inte kommer att göra någon form av arbete, samt att CSN tar slut någon gång i juni. Jag har inga övriga inkomster planerade än lite sporadiskt arbete med att hjälpa folk med sina bilar. Detta blir på sin höjd några tusenlappar i "svart" inkomst. Dock är detta helt enligt plan, och jag har fullt upp med att ta hand om hus och hem, laga mat, handla, städa, hålla koll på Lilla Snålgris aktiviteter och skola. Jag fattar inte hur allt detta hanns med när jag dessutom jobbade 40 timmar i veckan. Fru Snålgris kommer fortsättningsvis att jobba 80%, vilket hon trivs alldeles utmärkt med. Varför jobba mer än vad man behöver? Vare sig jag eller hon tillhör den lyckliga skara som älskar våra arbeten. Hon hade allra helst sluppit sitt stressiga jobb med gnälliga anhöriga, inkompetenta kollegor och multisjuka patienter, men hon kämpar på i några år till och kommer med största sannolikhet att gå i pension när hon är runt 43 år gammal och ca 30000 kr netto i "pension".  Detta är få förunnat.

Hur gick det då med utgifterna? Som ni kanske vet delar jag upp våra utgifter i de kostnader som behövs för att leva ett drägligt liv, samt en post som kort och gott heter "projekt" där resor, sällanköpsutgifter och sådant som vi "unnar oss" hamnar. 

Vad man kan se är att mat ligger stabilt, kläder konstant lågt, bostadskostnaderna har ökat pga högre räntor och våra projektkostnader är lägre än förra året. Jag räknar med att vi behöver runt 70 000 kr/månad för att kunna leva ett "bra" liv, där vi kan unna oss resor och annat. I år gick detta konto upp till nästan exakt denna summa och det stämmer bra med hur vi vill leva våra liv när ingen av oss går till jobbet. Man får inte underskatta denna kostnad, då det onekligen kommer att gå åt mer pengar när man är hemma och sysslolös istället för att sitta på ett kontor som suger ut ens energi och man kommer hem helt slut i bollen. Knepet är att balansera detta, att göra klipp när tillfälle ges och att ta till sig alla de gratis nöjen och aktiviteter som faktiskt finns. 

Pengamaskinen

Hur gick det då för våran kära pengamaskin? Jo, det gick alldeles utmärkt. Jag slog både de svenska indexen och Avanzianen i allmänhet. Som ni kanske vet har Avanza en massa kul statistik, och för att göra det enkelt för mig presenterar jag dessa olika diagram här, dels för att vara transparent och dels för att jag slipper sammanställa siffrorna själv. 

På det stora hela kan vi sammanfatta 2024 som ett riktigt bra börsår. Jag är lite extra nöjd då jag inte äger speciellt mycket "vanliga" aktier såsom Boliden, HM, Atlas Copco och INvestor, utan istället fokuserar på högutdelande bolag. Det är bara att konstatera att energi, fastigheter och finansbolag har haft det riktigt bra. Surdegarna hittar vi istället i storbolagsindex i Norge, Sverige och Tyskland som inte har gått något vidare. USA är det stora dragloket här, och inför 2025 passade jag på att köpa en stor stek av den nya fonden JEQP som är en kopia av den populära covered call-fonden JEPQ som sedan länge är populär i USA hos utdelningsjägare. Vår strategi och vår portfölj kommer att tuffa igenom 2025 utan några större förändringar. Nu är vi på den sista milen av vårat maraton, och inom några år kommer vi  förhoppningsvis att ha uppnått en fullständig FIRE. Vad som händer i livet fram tills dess kan ingen veta. Dock sover jag gott om natten i vetskapen att vår ekonomi är lika solid som en kärnvapensäker bunker. Vi har en stor mängd kontanter, full koll på våra kostnader, låga fasta utgifter och med mig som finansminister full koll på vår totala ekonomi. 

Jag gillar inte överraskningar, och ha därför försökt att minimera dessa så gott det går. Det bästa redskapet för detta är kunskap. Att veta vad man har för lån, dess räntor och ränterabatter. Att veta vilka fasta kostnader vi behöver betala för att dra runt våra liv och hur mycket vi har råd att slösa på nöjen. Allt för många i världen antingen har inte ett öre eller slösar de bort löningen innan den ens har kommit med s.k. "pay-day loans. Galenskaper. Det är synd att mina egna föräldrar inte förstod detta med att spara. De hade med några hundralappar i månadssparande varit miljonärer på sin ålders höst. Nu har de istället kanske 100 000 kr, inga tillgångar av värde och tillsammans 25 000 kr i pension och bostadsbidrag. Jag har lärt av deras misstag och kommer antagligen att gå i riktig pension vid 65 år med fyra gånger deras sammanlagda pension. Allt på grund av lite smart sparande under ca 10 år. 

Med detta sagt så önskar jag dig som läsare ett Gott Nytt År och ser fram emot ytterligare ett år med utmaningar och möjligheter. Mina personliga mål och projekt är att ta tag i detta med smarta hem. Jag är en tekniknörd som har fått lägga denna vision på hyllan pga sjukdom och andra prioriteringar, men nu lägger jag mig redo att göra lite programmering och äntligen få fart på detta. Ett annat projekt är detta med hälsan. Jag springer idag ca 1 mil i veckan på löpband, enbart för att hålla liv i pumpen och för att må bra, både fysiskt och psykiskt. Jag ska försöka komplettera detta med lite styrketräning, nu när jag inte har några byggprojekt på gång ute på tomten. Kanske blir det en resa till Medelhavet också, vi får väl se. 

Må väl så syns och hörs vi i kommentarsfältet!

Den nya (el)bilen har anlänt

 Det smattrar av regnet på fönsterblecket utanför Herr Snålgris lilla kontor. En vy av dimma, blåst och regn över de gråbruna fälten kan få vem som helst att vilja dra något gammalt över sig och gå i ide. Julstämningen är det lite sisådär med, även om en ståndaktig elektrisk ljusstake i furu från 80-talet gör från sin plats i fönstret sitt bästa för att påminna oss om att det snart är dags för långledigt för alla som förvärvsarbetar. Jag kan ärligt erkänna att jag inte tänker så mycket på detta med helgdagar längre. Det som märks mest är att hela familjen är hemma och det är ljusår ifrån så lugnt och skönt som det är när de är iväg på jobb och skola. 

Jag tänker inte låta detta inlägg sväva iväg allt för mycket, utan nu är det dags att skriva om vad inlägget är tänkt att handla om, nämligen vår väg från tanke till handling gällande att byta ut vår gamla trotjänare. Som ni kanske vet har vi kört en Volvo V70 av 2013 års modell under de senaste 7 åren. Bilen har varit stabil som få, jätteskön på långfärder och sådär trygg och lugn som bara en Volvo kan vara. Lastutrymmet har varit fenomenalt när man har köpt byggmaterial, lastat in barnvagnar och resväskor för långresor. Jag kan inte påstå att den har orsakat oss några större bekymmer pengamässigt. Dock kostar det en del att äga en fossilbil, samt att jag sedan läge har haft ett stort intresse för elbilar.

 Fossiler och andra

Som gammal elektroingenjör har jag inte svårt att se alla de fördelar som finns med en elektrisk drivlina, jämfört med en som drivs av fossila flytande bränslen. Det finns dock väldigt många i vår värld som lägger ner mycket tid på att skriva rent trams om elbilar på diverse forum och facebookinlägg. Jag vet inte vad dessa människor har för personliga problem, men de anser det tydligen vara värt att på i princip vartenda inlägg om elbilar, fylla kommentarsfälten med sin dynga. De kan i princip ingenting om elbilar och har låga eller inga kunskaper om teknik i allmänhet, och hade gjort samhället en stor tjänst om de avslutade sina facebook-konton och återgick till att studera forntiden. I min bekantskapskrets finns det flera sådana människor som tyvärr tror på allt negativt som skrivs om elbilar, och som gärna delar med sig av diverse "fakta" som de har hört och hittat på nätet. Flera gånger har mina samtal med dessa personer slutat i väldigt upprörda känslor. Jag kan för mitt liv inte förstå varför folk ska bli så galna över att prata om elbilar? De första bilarna som kom var just drivna av el. De hade en begränsad räckvidd på nån mil men var mycket trevligare att köra än de då omoderna och illaluktande bilarna med explosionsmotor, som man var tvungen att veva igång. Inte sällan orsakade denna vev allvarliga personskador när motorn väl startade och föraren inte hade vett att flytta sig. Kvinnor gjorde sig inget besvär då de helt enkelt inte orkade veva igång motorn. Sen uppfann någon en elektrisk startmotor, och elbilarna med sin väldigt korta räckvidd var historia. 

Letandet tar fart

Hur som helst, vi var 100% överens om att nästa bil skulle vara en ren elbil. Jag lade ner över ett år på att titta på hundratals timmar med youtube-klipp, provköra diverse fabrikat, samt prata med vänner och bekanta som redan har tagit steget mot eldrift, för att höra mig för hur elbilen fungerar i deras vardag. För mig som är tekniskt intresserad var det dessutom viktigt att förarmiljön känns modern, funktionell och fri från allvarliga buggar och andra dumheter som biltillverkare kan hitta på. De flesta elbilar har ju (tyvärr) skapats av företag som främst är vana vid att bygga fossilbilar, och det märks verkligen när man jämför hur väl man utnyttjar det utrymme som blir över när hela den fossila drivlinan har plockats väck. 

Vi behöver en bil som har vettiga bagageutrymmen, vara bekväm på långa färder och ha ett hyfsat stort batteri (>55 kWH) och minst 150 kW maximal laddeffekt. Till skillnad från elbilshatarna som underkänner alla bilar som inte går att köra minst 100 mil i ett streck, vill jag gärna ta en liten paus var 20:e mil för att sträcka på benen, vilket gör det utmärkt att ta en liten laddpaus på 15-20 minuter. Priset får inte heller vara över 320 000 kr, vilket är en gräns vi har satt för att inte sväva iväg, vilket är så lätt hänt när man ska köpa något. Kort och gott föll valet på en Tesla Model 3 från 2021. Denna årsmodell är viktig, då man då gjorde ett antal större uppgraderingar:

• Eluppvärmd ratt
• Laminerat glas i framsätets dörrar samt bättre ljudisolering
• Ny modernare förarmiljö (bort med pianoblank plast som jag hatar)
• LFP-batteri för bilar byggda i Shanghai, mer robust och långlivat

Det var dessutom viktigt för oss att bilen har en dragkrok, och Tesla är tyvärr lite egna på denna punkt då man till skillnad från de flesta andra bilar måste beställa detta från fabrik, det går alltså inte att montera på en normal dragkrok efter du har köpt bilen, då det är bilens VIN-nummer som styr detta, och är bilen inte typgodkänd för detta så går det inte att ändra. Kryssar man i alla dessa filter så blev det ett väldigt smalt utbud av kanske 5 bilar. Priserna på elbilar hade dessutom fallit en del när jag började mina sökningar, så tiden var verkligen rätt. Jag fick gå upp i pris till ca 340 000 kr för att hitta några intressanta kandidater. Vissa bilar med lägre pris ströks direkt då de såldes av till synes skumma bilhandlare. Jag fastnade för en modell som såldes av en större handlare som börjar på R och slutar på k. Säljaren var på hugget, och skickade diverse bilder som jag efterfrågade, och bilen var i gott skick med all den utrustning jag ville ha. Sen var det dags att börja förhandla.

Bästa priset, eh kompis?

Jag hade hittat en likvärdig bil hos en halvskum handlare, som dessutom inte hade gratis hemleverans (de flesta Teslor finns kring storstäderna). Jag började med att pruta ner priset från 340 000 kr till 320 000 kr för att matcha några andra bilar på marknaden. Sen började vi att prata om inbytesbilen, den gamla V70n. Jag hade räknat med runt 100 000 kr för den till en privat köpare. De bjöd 80 000 kr, vilket jag tyckte var ett bra pris. Sen ska ju kamremmen bytas om några hundra mil vid 15 000 mil. Detta luskade han reda på via datorn, och jag låtsades som om jag inte visste om detta, men efter lite tjat från min sida tog de denna kostnad (ca 10 000 kr), vilket i princip innebär att jag fick 10 000 kr mer. När allt var färdigt så ska jag betala 320 000 kr - 90 000 kr vilket ger 230 000 kr. Det är mycket pengar för en bil, men vi kommer att behålla den länge. 

Leveransen gick utan några större problem, vi bestämde en tid och plats, och på kvällen en regnig måndag kom en person som hade streckkört från Stockholm och tittade på min bil, jag tittade på Teslan inomhus i mitt varma gosiga garage, varvid jag hittade några små anmärkningar på rost och att det verkade läcka lite olja från oljefiltret till växellådan. Vi ringde upp säljaren som satt hemma, bestämde att de ska ta kostnad för rostlagning och byte av oljefilter. Jag skrev sedan under kontraktet med mobilt bankid, och transportören satte sig i vår gamla V70 och körde iväg med den till Stockholm. Han var nog framme vid 04-tiden eller något. Inte ett jobb jag skulle vilja ha. Veckan därpå bokade jag tid hos en Mekonomen-verkstad som är utbildade på elbilar, och de bytte det sönderrostade oljefiltret och fyllde på med ny olja. Detta är ett vanligt fel på Tesla, och jag var givetvis påläst. Skärmarna och bakluckan rostlagades och lackades om av en lokal lackerare som jag har stort förtroende för. Summan för reparationer landade på ca 8000 kr, vilket jag fick lägga ut, och sedan skickades kvitton till säljaren, som efter ca en veckas tid återbetalade denna summa till mitt konto.

Det ekonomiska...

Hur ser då den ekonomiska kalkylen ut för denna bil? Jag är främst intresserad av driftskostnader och bryr mig inte så mycket om värdeminskning. Alla kapitalvaror faller i pris, och bilar är inget undantag. Vi kan börja med att se vilka ungefärliga kostnader vi har haft med vår V70 per månad:

• Drivmedel (diesel): 1200 kr 
• Service: 230 kr
• Skatt: 220 kr
• Försäkring (halv): 350 kr
• Reparationer: 350 kr (genomsnitt senaste 3 åren)

Total månadskostnad: 2300 kr

Och hur ser det då ut för våran Tesla? Jag har uppskattat denna kostnad:

• Drivmedel: 120 kr (samma kör-mönster som innan och laddning till största del hemma på de billigaste priserna för SE4)
• Skatt: 20 kr
• Försäkring  (hel): 900 kr
• Reparationer: 250 kr (torkarblad, spolarvätska, nya däck var 4:e år). Har garantier på drivlina och batteri till 2029.
• Prenumeration Tesla Premium Connect: 99 kr

Total månadskostnad: 1369 kr

Detta är givetvis ungefärliga kostnader, men på vår V70 är många av delarna slitna och kommer kräva byte inom något eller några år, vilket antagligen gör att reparationskostnaderna skjuter i höjden. Jag är hyfsat duktig på att meka, men vissa saker gör jag inte själv. Teslan har inte speciellt många slitagedelar alls, och de fel som kan uppstå är ofta relaterade till något elektriskt. En bra grej med Tesla är att alla servicemanualer är gratis, så är man lite händig och vet vad man gör kan man åtgärda det mesta själv. Reservdelarna går bra att beställa från Tesla. 

Slutord

De två största fördelarna med elbil tycker jag är den oerhört mjuka och sköna körupplevelsen samt priset för drivmedel. Man glider mjukt fram (nåväl, ganska mjukt, Model 3 är ganska stötig i fjädringen) och laddar i vårat fall billigt när elpriset är som lägst. Några direkta nackdelar med bilen har vi inte upplevt än. Jag vet att många klagar på att automatiska funktioner som torkare och hellyse ibland kan leva sitt egna liv, och att detta blir bättre och bättre med mjukvaruuppdateringar. Jag tänker att jag gör ett nytt inlägg längre fram när vi har haft milen i vårat ägo några månader, och hunnit bekanta oss med den. Det första intrycket är väldigt positivt, och stolarna är om möjligt ännu bekvämare än de i V70n, vilket jag inte trodde var möjligt.

Det går att skriva väldigt mycket mer om denna bilaffär, men då blir det inte ett blogginlägg utan en roman. Jag tänker som så att är det något specifikt som ni undrar över som jag har glömt eller inte berättat om, bara skriv i kommentarsfältet så ska jag göra mitt bästa för att svara.

Månadsbrev November 2024

 Nu har vi redan passerat första advent och julen med allt vad det innebär står för dörren. Vi har även här nere fått se lite snö, även om den försvann samma dag som den kom. Trist för barnen, men jag klagar inte. Jag har de senaste veckorna känt mig mer stressad än någonsin innan. Det är svårt att säga vad det beror på, jag tror att när jag satt på jobbet så var man liksom avskärmad från allt som hände hemmavid, medans nu ser man allt och reagerar på allt. Har man barn (med olika aktiviteter) är julen sjukt jobbig, då alla ska ha julavslutningar, konserter, insamlingar och allt annat mög som man tyvärr inte ens kan betala för att slippa. Jag HATAR allt som har med klassföräldrar och liknande att göra. Tyvärr har det blivit så att jag har (ofrivilligt) blivit utnämnd till ansvarig både i ordinarie skolan för insamling till dotterns olika lärare (vete fan hur många man ens ska köpa till, förr fanns det en klassföreståndare som fick en julgrupp i form av lite blommor blandat med nån liten tomte ståendes i ett hav av vitmossa, sen var det bra. Idag finns det istället "pedagoger" och "mentorer" som svävar mellan olika klasser och olika ämnen. Ska alla ha samma present oavsett hur många timmar de lägger ner? Ska den ansvariga mentorn (aka klassföreståndaren) ha en finare present? Jag blir tokig...

Sen är det ju så att alla aktiviteters ledare tror att just deras aktivitet är den viktigaste och att vi föräldrar inte har något annat att göra än att finnas tillgängliga och redo för att baka och sälja bingolotter och allt vad det är. Dotterns ridskola ska sälja bingolotter. Jag köpte hela rasket för 800 kr, sen får vi se om vi säljer nåt eller behåller det själva. Dottern har väldigt svårt för at gå runt och sälja på egen hand, hon gillar inte alls sådant. Min förhoppning är att ragga upp Fru Snålgris som kan följa med runt i grannskapet så att vi i alla fall slipper några lotter. Min Fru gillar inte heller liknande arrangemang där sönderstressade föräldrar ska ställa upp i ur och skur. I hennes hemland betalar man en avgift och sen är det bra. Föräldrarna lämnar och hämtar, föreningen eller klubben sköter resten. Glöm detta med städdagar, bakdagar och att stå i nån kiosk och glo en regnig söndagsmorgon.

Man kunde ju annars tro att det är mindre stressigt att vara FIRE än ett heltidsjobb på ett kontor. Jag tror att det beror på hur man är som person. När jag är hemma ser jag hela tiden allt som borde göras. Sitter jag på toan ser jag det smutsiga golvet som borde torkas, badkaret, vars golvbrunn borde rensas och så vidare. Lyckos alla de som kan strunta i sådant och drömma sig bort i annat mindre stressframkallande. Stressfaktorn har även ökat några snäpp i och med att morsan har börjat ringa i princip varje dag och oavtrutet berätta om alla hennes bekymmer. På sätt och vis är jag väl likadan, men jag väljer att skriva om dem på en blogg istället för att uppta en halvtimme av en släktings tid, ofta på morgon, eftermiddag eller kväll när denne släkting har som mest att göra. Jag tycker förvisso det är trevligt att prata med mina gamla föräldrar, men när man varje dag under en veckas tid får höra om hur ont det gör i ryggen eller magen, och jag redan dag ett sa "åk till vårdcentralen"... då blir i alla fall jag lite trumpen. 

Jag har uppenbarligen mycket att skriva om själv, men nu får det vara nog med gnäll. Dags för månadens ekonomiska sammanställning.

Inkomster och utgifter

Våra inkomster har sett helt skapliga ut trots att Fru Snålgris tog tjänstledigt två veckor för att hjälpa en släkting med diverse problem. 

Nettolön: 11436

CSN: 33 128 kr (Dubbla utbetalningar under november, betydligt mindre under december och januari)

Övriga inkomster: 12 512 kr (Har gjort några småjobb på vänner och bekantas bilar, samt sålt hemelektronik som samlat damm)

Utdelningar: 31 131 kr (Pengamaskinen jobbar på)

Totala inkomster netto: 89 334 kr

Utgifterna landade på rekordlåga 18 040 kr då jag åt mat som redan fanns i frysen och Fru Snålgris befanns sig på annan ort under mer än halva månaden och fick mat där.

Utdelningar

Denna månad har väl varit en standardmånad när det gäller utdelningar. Inte fantastiskt bra men inte heller katastrofdåligt. Det är lätt att glömma under de tidigare åren när ens utdelningar inte ens nådde upp till 10 000 kr en enskild månad. Mycket vill ha mer, som man brukar säga. Det ska bli intressant att se vad vi lyckas skrapa ihop under helåret 2024, det ser mycket bra ut än så länge, det vill jag säga.

Det är alltid betryggande att se att våra valda innehav fortsätter leverera. Det har även blivit några små utdelningshöjningar här och där, men inget värt att nämna. Av våra innehav har 18 st höjt utdelningen under 2024, ingen har sänkt och resten har lämnat oförändrat. Sådant gillar jag verkligen.

Pengamaskinen

Jag har haft så mycket att göra med mina bisysslor, studier och allt annat i vardagen att portföljen som sådan har ägnats väldigt lite tid. Det har inte blivit några speciella inköp, och då börsen sägs vara en vintersport finns det viss risk att priserna fortsätter öka under december och januari. Kanske blir det fler köplägen framåt våren? Jag har ingen direkt brådska, utan mäter mina utdelningsmål på årsbasis. För svenska innehav bör man dock handla innan de delar ut på våren, annars blir det en lång väntan. Jag har redan satt in mer pengar än vad min plan stipulerar, så alla kontanter som ramlar in får ligga kvar antingen på lönekontot eller i portföljen och såldes amortera ner belåningen. Utvecklingen för helåret ser bra ut, och det är givetvis de utländska innehaven som agerar draglok, då den svenska börsen har gått allt annat än bra. Kanske vänder det nästa år, vem vet.

Vi kommer fortsättningsvis att följa vårat utdelningsmål och hålla inköp och projekt på ett minimum. Här hemma är det i princip färdigbyggt, och huset är i hyfsat gott skick. Är det något vi kommer att lägga pengar på under de kommande 5 åren så är det resor och friskvård. Mår man inte bra så är pengar av underordnad betydelse. När det gäller bytet av bil så kommer det antagligen att bli klart under december, men det kommer mer om det i ett separat inlägg. Det är den sista större utgiften vi tar på oss, men den kommer på sitt egna vis att sänka våra månadskostnader, vilket har hög prio när bara en i familjen har inkomst. Då är det viktigt att ha ett stort manöverutrymme gällande de månatliga utgifterna, så att man inte springer in i väggen om inkomsterna tillfälligt skulle minska. Små utgifter ger ett stort handlingsutrymme. 

Vad mer?

Allting "rullar på" som jag brukar säga. Sjukdomarna har varit få och jag springer någon mil i veckan på ett löpband för att hålla knopp och kropp i trim. Jag avskyr denna årstid, och känner mig konstant trött, från morgon till kväll. Vissa dagar somnar jag i soffan efter lunch, något jag aldrig gjort innan. Det som är mysigt är dock att det inte alltid är så ljust, och mörkret har sin tjusning när man ska tända en brasa och läggs sig i soffan med en filt och kolla på det senaste avsnittet av någon favoritserie. 

Gällande våra mål för 2025 så är ingenting klart. Jag kommer antagligen att dra ner på alkoholen då den inte alls fungerar bra med den medicinen jag äter. Jag har efter läkarens rekommendation försökt några gånger då jag gillar ett glas vin till maten, men resultatet har ibland blivit världens baksmälla. Det är inte värt att riskera må så pass dåligt. Ekonomiskt gör det ingen större skillnad, då jag under 2024 har handlat alkohol till mig själv och andra för 1973 kr. Hälsomässigt får det förhoppningsvis större genomslag, även om jag aldrig tidigare har haft några problem av alkohol eller för den delen mått dåligt av den. 

Ni får alla ha det så bra så hörs vi i nästa blogginlägg, som förhoppningsvis ska handla lite om den nya bilen och vårat resonemang kring denna. Tills dess, må väl och njut lite av årets sista månad.

Uttagsstrategier - så tänker vi

 Det är soligt idag för en gångs skull. Efter en vecka med duggregn och grådaskig himmel var det trevligt att få se solens strålar under några timmar. Solpanelerna vaknade till liv och det passade bra att jag skulle laga lite mat och brygga kaffe just vid denna tidpunkt. Just solpaneler har ju varit en dyster investering under detta året, då den tidigare så fiffiga strategin med att sälja mycket på sommaren för att sedan köpa tillbaka på vintern helt enkelt inte fungerar. Vi använder över året 30% av det vi producerar, resten säljer vi. Problemet detta året är att det verkar produceras ett överskott av energi på vår och sommar vilket gör att det betalas i princip ingenting för den sålda energin. Å andra sidan nu på hösten och vintern finns det ett underskott vilket gör att priserna skjuter i höjden och då får vi köpa tillbaka elen till kanske 20-100 gånger priset som vi i somras sålde den för. Snacka om en dysfunktionell elmarknad. Jag gillar förnyelsebar energi och ser absolut fördelar med att producera el från förnyelsebara källor till skillnad från kol, olja och naturgas, men dessa eviga ändringar av spelreglerna gör det sannerligen inte enkelt. Vi skaffade ju solpaneler för 4 år sedan och tack vare de ofantligt höga elpriserna under "Putins sommar" för några år sedan har vi tjänat in merparten av vår investering. Idag går det inte att få ihop en vettig investeringskalkyl, speciellt inte om vi tar bort förenklingsstödet som i folkmun kallas "60-öringen". Då kollapsar kalkylen oundvikligen. Det märks ju redan att många solcellsbolag går i konken, då det helt enkelt inte finns några kunder. 

Det var inte detta jag tänkte skriva om idag, utan något annat intressant som jag gått och funderat på ända sen jag sa upp mig från jobbet förra året. Det handlar om uttagsstrategier. Varför behöver man en uttagsstrategi, och hur fungerar en sådan? Jo, helt enkelt för att allas situationer är helt unika och för att det inte går att välja något befintligt. Allas situation är helt unika, och den strategi jag har kommit fram till kanske passar någon annan, men med största sannolikhet går den inte att kopiera rakt av utan att små justeringar behövs. Jag tyckte dock att det var en otroligt nyttig tankeprocess, och det är denna jag tänker dela med mig av, så får var och en fundera själva hemma på sin kammare hur ni bäst hanterar den dagen ni slutar jobba och börjar leva av era investeringar.

Våra förutsättningar

Först och främst är det viktigt att etablera några viktiga förutsättningar. I vårat fall handlar de om att Fru Snålgris ska jobba i ca 5 år till, och därefter är tanken att hon kan säga upp sig om hon vill, eller kan hon ju såklart fortsätta att jobba deltid om hon så önskar. Strategin medger oavsett 0 kr i inkomst av tjänst efter denna brytpunkt. En annan viktig förutsättning i vårat fall är våra tjänstepensioner. Jag har idag ca 2 100 000 kr hos Avanza i sparad tjänstepension, och dessa pengar kommer att tas ut när jag fyller 55 år, och då under 5 år. Vi har idag fasta kostnader på 26 000 kr och därtill nöjespengar om ca 10 000 kr per månad, väldigt högt räknat. Vi kan alltså leva ett gott liv med 36 000 kr skattade pengar per månad. 

Våra mål

Vi har länge funderat fram och tillbaka hur vi egentligen vill leva efter det att vi är vi är 45-50 år, och vi har kommit fram till en viktig slutsats, nämligen att för oss är det viktigare att ha en större summa per månad tidigt under FIRE, än om 20-30 år, då vi inte vet hur vi mår eller om någon av oss till och med har fått Sankte Pers nycklar och lämnat jordelivet för gott. Detta innebär att vi har satt 2030 som brytpunkt för när vi ska kunna sluta jobba för gott. Då har vi kunnat spara ihop tillräckligt mycket för att både kunna leva förhållandevis "rikt", men även kunna stoppa undan en slant för att snöbollen inte ska stanna upp helt och hållet. Vi kommer alltså inte att leva snålt under de första 10 åren för att kunna maximera ränta-på-ränta och få ut ofantligt mycket pengar när vi är i 70-års åldern. Vår plan är inte att leva upp pengarna som vi har i pengamaskinen, utan de ska istället ärvas av Lilla Snålgris. 

Vårat boende

Idag bor vi i en villa halvvägs ute på landet. Villan är i gott skick och hade idag betingat ett pris om ca 4 500 000 kr på marknaden. Belåningsgraden är ca 50%. Villaområdet ligger ensligt och består av 17 villor där varje tomt är ca 1500 m2. Fin utsikt över mestadels ängar och åkermark. Det bor en salig blandning av folk här, mestadels folk i övre medelåldern och några hus med pensionärer. Grannsämjan är för det mesta god. Husen är eftertraktade då det sällan ges bygglov här ute, utsikten är fin och husen är i väldigt gott skick. Hur länge vi bor kvar här, det vet vi inte. Dottern går i en 1-6 skola några kilometer härifrån, men när hon ska börja högstadiet och gymnasiet, då måste hon åka till en stad några mil bort. Vi kommer dock inte sälja huset i närtid, utan att ha någon plan. Vi trivs bra här. Så länge vi orkar sköta om hus och trädgård ser jag ingen anledning att flytta. När vi blir äldre vill jag gärna bo i ett så kallat "livsstilsboende", alltså  mindre hus i ett inhägnat område med regler för uppförande som sätter P för hög musik, höga skrik och som håller skummisar och udda individer borta. Jag vill ha all tänkbar service så som pool, AC, tillgång till sjukvård, tvätt- och städservice, mat osv. Att bo på ett konventionellt serviceboende finns inte på kartan. För mig är denna livsstil antagligen minst 25 år bort om ingenting oförutsett inträffar. Om det går att hitta denna typ av boende i Sverige vet jag inte, annars får vi helt enkelt flytta till Thailand eller något liknande. 

Vår uttagsstrategi

Nu när vi vet ungefär hur vi vill ha det, så var det dags att sätta sig ner och börja räkna. Under åren 2025-2030 kommer vi att spara alla CSN-pengar som kommer in, och även likvidera vissa tillgångar såsom en gammal sommarstuga, den gamla 740n (extrabilen) samt lite fondsparande som vi har hos vår bolånebank. Dessa summor uppgår till ca 500 000 kr. Allt ska tryckas in i pengamaskinen och investeras i utdelningsaktier. Jag funderade på lite olika strategier, lite beroende på om vi ska återinvestera tjänstepensionen eller leva på den, samt hur mycket vi ska plocka ut kontra återinvestera. Det är denna mekanism som kommer att bli vår "gas och broms". Varje månad kan vi bestämma själva hur mycket vi ska återinvestera och hur mycket vi kan ta ut i kontanter. Strategin vi väljer ger en ungefärlig hint om hur mycket vi *bör* återinvestera, men vi kan alltså påverka detta helt själva, vilket ger en stor rörelsefrihet. Man vet ju aldrig vad livet bjuder på för överraskningar, speciellt inte när Lilla Snålgris börjar bli vuxen och behöver bostad, bil och en massa annat. Jag har räknat med en enkel ränta-på-ränta formel och lagt in de olika strategierna i ett linjediagram.

Det ni ser i diagrammet är de olika strategierna, som representeras av olika färger:

50/50 - Vi tar ut 50 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 50%. Tjänstepensionen återinvesteras.

60/40 - Vi tar ut 60 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 40%. Tjänstepensionen återinvesteras.

60/40 ex tjp - Vi tar ut 60 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 40%. Tjänstepensionen återinvesteras inte utan tas ut.

80/20 ex tjp - Vi tar ut 80 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 20%. Tjänstepensionen återinvesteras inte utan tas ut.

80/20 ex tjp 2040 - Vi tar ut 80 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 20% fram till 2040, därefter tar vi ut 100%. Tjänstepensionen återinvesteras inte utan tas ut.

90/10  - Vi tar ut 90 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 10%. Tjänstepensionen återinvesteras.

Normal - Dessa slantar behöver vi idag för att leva ett bekvämt liv, justerat för inflation.

Vad kan man då dra för slutsatser av dessa linjer? Jo, det som först slog mig är hur stor skillnad på de framtida intäkterna det blir beroende på om man tar ut eller återinvesterar tjänstepensionen. Dock har vi bestämt oss för att vi inte behöver en väldans massa pengar år 2055, utan det är mellan 2030 och 2050 som lejonparten av pengarna kommer till användning. Vi kan även se att om vi tar ut 100% så avstannar all form av tillväxt, vilket gör att inflationen kommer att äta upp uttagen, om än väldigt sakta. Den sista uppenbara slutsatsen vi kunde dra är att vi redan idag har tillräckligt med passiv inkomst för att kunna leva gott som idag. Jag kan dock tänka mig att om vi båda är lediga kommer mer pengar att spenderas på diverse resor och projekt. Det är därför vi vill ha de där extra slantarna innan det är dags för FIRE.

Vad valde vi?

Fru Snålgris och jag satt länge och väl och tittade på detta diagram, och pratade om våra mål och drömmar och planer. Den strategi som vi till slut kom fram till som passar oss allra bäst är den som kallas 90/10. Då börjar vi år 2030 med ca 66 000 kr netto i månatlig inkomst, för att sedan när min tjänstepension börjar ticka in ca 5 år senare komma upp i 71 000 kr, och sen när jag går i riktig pension 10 år senare och kan få ut den allmänna pensionen, då har vi inkomster om ca 105 000 kr. Sedan tickar det sakta upp med någon tusenlapp i månaden per år. Jag räknar inte med att vi kommer att kunna göra av med alla dessa pengar, men det kommer ändå att kännas tryggt att ha en rejäl pengamaskin i ryggen då man inte kan gå till en bank och låna pengar. Pengar skapar inte lycka, men pengar skapar ett bekvämt liv och möjlighet att förverkliga drömmar. Med denna strategi kommer vi att ha en ansenlig inkomst redan från start, vi slipper anpassa oss efter när tjänstepensionen börjar och slutar, vi kommer att ha en liten tillväxt och det hela känns stabilt och bra. Och som sagt, behöver vi mer pengar någon månad, då kan vi gasa lite genom att ta ut betydligt mer. Kanske slår vi på stort och åker på en drömresa till någon paradisö för 200 000 kr. Man vet aldrig, hehe.

Till sist

En uttagsstrategi behövs för att ha en sorts generell plan för hur man ska ta ut sina pengar. Den ska vara anpassad efter det liv man önskar att leva, och det ska finnas en gas och en broms, så att pengarna inte är låsta till en viss summa varje månad. Strategin är viktig för att inte drabbas av storhetsvansinne eller få någon sorts psykos och bränna mer pengar än vad som är möjligt. Sen är alla olika, men jag kände ett stort obehag av att sitta titta på min egen ålder i ett excel-ark, och se att det visst inte är allt för många år kvar här på jorden. Alla är olika och jag är uppenbarligen mer känslig för detta än andra. Jag vill inte kalla det för dödsångest, men det påverkade mig absolut mer än vad jag trodde. Man är ingen ungdom längre, den saken är säker. Den plan vi valde kommer att passa oss väldigt bra. Vissa månader kommer vi att spendera mer, vissa månader mindre, men det ska alltid finnas pengar för att familjen ska ha en riktigt god levnadsstandard under många år framöver. 

Vad har du för synpunkter på vårat sätta att tänka och planera? Har vi överdrivit det hela, eller har vi glömt något väsentligt? Har du några frågor som inte besvaras i inlägget? Dela med dig av dina tankar i kommentarsfältet!

Månadsbrev Oktober 2024

 Tiden går fort och det är dags för ytterligare en månadsrapport. Utanför Herr Snålgris kontorsrum lyser solen och det är blott +3 grader i luften och stilla bris. Kylan har gjort sitt intrång i de sydöstra delarna av landet, och med den de höga elpriserna. Idag toppar vi på 4:30 kr vid 17-tiden. Billigt och bra. Man kanske ska lansera en alternativ matsedel för "kris", då ingen vid sina sinnes bruk kör ugnen eller induktionshällen med sådana kostnader. Vansinnigt är bara förnamnet, man kunde tro att vi i Sverige kunde bada i billig el, då vi hade tillgång till vatten- och kärnkraft. Men nejdå, i vår iver att bli bäst i klassen avvecklade vi allt som tjänade oss gott och körde på med förnyelsebart på bred front, samtidigt som vi i rask takt avvecklade stabila kärnkraftverk utan att ha någon reservplan i sikte. 

Jag är absolut ingen motståndare till förnyelsebara energikällor, men man måste se dem för vad de är. Det är momentan produktion vars produktion kan räknas till ca 10% av en mer stabil kraftkälla, vilket således kräver momentan förbrukning, annars får du ett instabilt och svår-reglerat elnät som följd, med elpriser som går upp och ner. Ergo, helt i linje med vad vi ser idag. När det blåser som satan kostar elen 2 öre/kWh och när det mojnat (vilket det oftast gör när det blir kallare) kostar elen 2-5 kr/kWh här i SE4. Nu har dessutom Tyskland byggt så pass mycket solpaneler att denna del i energimixen ger rejält avstamp på elpriserna under sommaren, vilket gör att svenskar som hoppade på tåget och installerade egna solpaneler för att "sälja på sommaren och köpa tillbaka på vintern" i princip inte tjänar ett öre på sin anläggning, då vi normalt sett på sommaren då de flesta vare sig har AC eller en pool, förbrukar väldigt lite el. 

En moden villa kanske förbrukar ca 10 kWh en vanlig sommardag, mot 50 kWh el kall vinterdag. Givetvis är det varmvatten till dusch och bad eller uppvärmning som står för denna skillnad. Under våra första år tjänade vi i alla fall ihop några tusenlappar under sommaren som vi kunde använda för elräkningarna under nov-mars men i år har vi nu blott en kredit på 429 kr. Den kommer man inte långt med. Det behövs inget geni för att räkna ut varför solcellsbolagens konkurser står som spön i backen. Tack för det, kära politiker. En utmärkt honungsfälla som nu slog igen över den godtrogne svensken med full kraft. Vi har tack vare att vi köpte solpaneler tidigt tjänat in en större del av investeringskostnaden, men de arma satar som köpte under det senaste året för lånade pengar... jag lider med dem. 

Jaja, det var mitt vanliga svammel om högt och lågt, nu till månadens ekonomiska rapport, vi börjar med inkomster och utgifter:

Inkomster och utgifter

Denna månad var hyfsat normal vad gäller inkomster, där vi har Fru Snålgris lön, lite utdelningar samt lite fickpengar in från att jag sålt lite avdammade datorprylar och hjälpt ett antal nära och kära med att byta däck på deras bilar och även lite enklare reparationer. Utgifterna däremot har tagit ett rejält steg uppåt när våran fasta 3-årsränta övergick till rörlig. 1,2% blev helt plötsligt 4% och vips fick vi 4000 kr mer i räntekostnader per månad. Otroligt surt, men sånt är livet och vår ekonomi klarar det utan problem. Först våra inkomster:

Lön: 22 731 kr

Övriga inkomster: 8 682 kr

Utdelningar: 51 250 kr

Totala inkomster efter skatt: 82 905 kr

Det går ingen nöd på oss, och utdelningarna blev högre än väntat då några novemberutdelningar ramlade in den 31/10, tack för det.  

Utgifterna ex amortering landade på 24 631 kr vilket är det nya svarta. Det är dyrt att vara svensk, även om man är en kostnadsmedveten Snålgris. Det går inte att förhandla ner utgifterna mer än vad vi har gjort, och vi är redan extremt slimmade vad gäller övriga utgifter såsom mat, transport och övrigt. I princip går hela Fru Snålgris lön till våra levnadskostnader, och några löneförhöjningar verkar där inte vara i sikte. Att jobba inom svensk sjukvård är och förblir ett "kall", inte något som ger en lön som motsvarar arbetsbörda och utbildning.

Utdelningar

Tack och lov ramlar utdelningarna in med full styrka och denna månad blev bättre än väntat då några tusenlappar kom på fel sida månadsskiftet. Det spelar ingen som helst roll för oss, pengar som pengar. Jag har nu inte köpt speciellt mycket för dessa utdelningar utan amorterat ner belåningen med ca 100 000 kr sedan i våras. Det är bra pengar att ha om en viss Mr Trump skulle vinna, vilket säkerligen lär sätta marknaden i gungning. Sen vet man inte vad Putin eller för den delen Iran kommer att hitta på den kommande tiden. 

Det är bra att ha en buffert, och jag har redan uppfyllt mina utdelningsmål för 2024 (40 000 kr brutto/månad) så det är ingen brådska att handla mer. Till slutet av nästa år är målet att komma upp i 44 000 kr, och det kommer jag att nå utan några större problem, förutsatt att marknaden inte gör i byxorna av någon anledning. Jag anser att jag har för stor vikt i svensk bank, kanske kommer jag att sälja av någon av dessa och köpa mer JEPQ eller JGPI eller något liknande. Beroende på bankernas extrautdelningar svänger utdelningsprognoserna mer än vad jag är bekväm med.

Pengamaskinen

Som jag tidigare skrivit är nu Nordea åter igen en del av vår pengamaskin. Avanza har i all sin visdom stängt köp för i princip samtliga intressanta BDC-er samt även min favvo-CLO, Oxford Lane Capital. Nordea har än så länge inte brytt sig om detta, så allt nysparande kommer oförtrutet att gå in på mitt KF hos denna bank. Jag har dessvärre haft problem med att överföra pengar till mitt KF-konto, men en trevlig herre på deras kundtjänst hjälpte mig med detta. Jag får verkligen hoppas att det var en engångsföreteelse. Problemet som uppkom var att när jag skulle överföra pengar från mitt likvidkonto till mitt KF så gick inte detta. Man kunde helt enkelt inte välja likvidkontot som ett konto att överföra pengar från. Han kunde inte förstå detta, och när han testade att överföra så gick det bra. Tillfälligt teknikstrul månntro? Vi får se.

Som jag skrev innan har jag inte gjort överdrivet många transaktioner, mer än testköpen hos Nordea. I nuläget är fokus istället på att dra ner belåningen i portföljen. Avanza är tröga med att sänka ränta, men min buffert som ligger hos Froda, de är desto snabbare med att sänka SPAR-räntan. 3,8 % för några månader sedan är nu 3%, hej vad det går. Äckligt är bara förnamnet, men det är ju fritt vem som helst att säga upp sitt engagemang hos sin bank om man tycker att de är orättvisa då de vill krama ut så mycket som möjligt från sina kunder, och inte sänker de räntor som de tjänar pengar på förrän senast möjliga tillfällen. De räntor där de förlorar pengar, där sänker de å andra sidan så snabbt de bara kan. 

I övrigt lunkar livet på. Jag har idag börjat två nya kurser, på två andra högskolor. Jag trivs med studielivet, då man slipper otrevliga medarbetare, onödigt mycket administration samt ett jävla hetsande hela tiden över totalt ointressanta och meningslösa saker. Jag kan ibland tänka tillbaka på livet som konsult och då speciellt på de forna uppdrag som var helt och hållet destruktiva för mitt psykiska levende och välmående. Man ryser verkligen när man tänker på all skit som man fick utstå, mest från stirriga och galet påstridiga medarbetare som likt tickande bomber kunde ringa upp och höra av sig 3-5 gånger om dagen för att klaga på än det ena och än det andra. Sen fanns det väldigt trivsamma uppdrag där jag kunde jobba i flera år utan några konflikter och där alla var såååå nöjda med mig. Livet som utvecklare blev tuffare och tuffare med åren tycker jag. Sen hängde jag väl inte alltid med på allt det nya, då jag dels drabbades av ointresse och ledja, samt att jag helt enkelt inte längre fann tjusningen med att skriva programkod. Det var endast en källa till ångest och för varje Pull Request man skapade fanns en sorts rädsla kring att "jaha vad ska de nu hitta att klaga på".  Antagligen malde detta arbetssätt sakta med säkert ner mitt tidigare så fina självförtroende. Dessa tidigare uppdrag var ungefär "detta ska du göra, det ska vara klart om 4 månader, lös det hur du vill". Då stormtrivdes jag. När JAG var i kontroll över hela processen. Det senaste uppdraget innan jag till slut knäcktes var helt sinnessjukt. En beställare som hade all design i huvudet och som tyckte alla andra var otroligt sega, lata och trögtänkta, trots att vi alla var seniorer. En stissig typ som gapade hela tiden om "förväntningar" hit och dit och som kunde ringa upp på Teams 7 gånger om dagen för att gnälla och klaga på hur trögfattad jag tydligen var. Varför jag inte bad denne individ att dra åt helvete förstår jag inte idag. Antagligen var jag så nära maximal stress att jag helt enkelt inte tänkte klart och såg endast två möjlighet att ta mig ur det hela, och det var att antingen säga upp mig eller jobba klart uppdraget. Det blev det förra då jag till slut bröt ihop totalt. 

Jag är med 99% säkerhet överens med mig själv om att jag aldrig kommer att återgå till ett jobb som innefattar systemutveckling i någon form. Möjligtvis som rådgivare eller testare, om behovet skulle uppstå. Detta yrke är sannolikt ett avslutat kapitel för min del. Jag har nu efter 6 månader ingen som helst lust att återgå till detta på heltid. Att sitta hemma och knacka lite yaml i Home Assistant eller liknande, det kan jag göra med glädje, men att gå till ett jobb, eller för den delen att sitta hemma och jobba med ett uppdrag, det gör jag inte för allt smör i Småland. Det enda jag saknar med livet som IT-konsult är lönen. 

I morgon blir det spännande, med valvaka hela kvällen. Jag har laddat med en flaska gott vin, lite chips och håller båda tummarna för att Harris ska vinna.

Neeej Avanza, vad håller ni på med?!

 Det är mulet utanför fönstret i mitt arbetsrum, jag är yr i huvudet då jag somnade vid 20-tiden igår i soffan och vaknade pigg och utvilad vid 04-tiden. Kaffet i muggen är kallt. Utanför blåser det och regnet smattrar på fönsterblecket. Till råga på allt har min favoritsparplattform; Avanza, levererat riktigt dåliga nyheter. Man har börjat spärra köp av amerikanska BDC-er. Som ni kanske vet hör dessa bolag till mina absoluta favoriter när det gäller utdelningar. Det är helt enkelt investmentbolag som lånar ut kapital till medelstora företag i USA, och som tack för detta får de skattelättnader och tvingas samtidigt att betala ut minst 90% av sin vinst i aktieutdelningar. Nu går alltså en epok i graven, och jag kan inte längre handla dessa bolag hos Avanza. Eller visst, jag får ju sälja dem, men att köpa går inte längre. Så här säger Avanza:

Går det att handla amerikanska BDC:er hos Avanza?

Nej, tyvärr inte. Mot bakgrund av MiFID II och PRIIP-regelverket kan Avanza inte distribuera BDC (Business Development Company). Har du ett befintligt innehav så går det självklart bra att sälja dessa som vanligt – men inte köpa fler.

Vad är PRIIP-regelverket?

PRIIP-regelverket är en europeisk förordning med syfte att skydda investerare genom att kräva att detaljerade informationsdokument tillhandahålls för vissa investeringsprodukter. Dessa dokument, kända som KID (Key Information Document), ger en standardiserad sammanfattning av produktens egenskaper och risker, vilket underlättar jämförelse och förståelse för investerare. Dokumenten behöver tillhandahållas på lokalt språk (svenska).

Tyvärr är BDC för närvarande inte förenliga med PRIIP-regelverket på grund av skillnader i regulatoriska krav och dokumentationsstandarder mellan USA och EU. Eftersom det inte är möjligt för Avanza att tillhandahålla ett faktablad innebär det att vi inte kan distribuera dessa investeringsprodukter.

BDC kommer ofta i formen av en sluten fondstruktur där det tas ut en förvaltningsavgift. Avanza behöver redovisa kostnader och avgifter i enlighet med reglerna i MiFID II och kan dessvärre inte göra det för dessa instrument. 

Det hela handlar alltså om dokumentation. Att man som utvecklare själv har ett ansvar i att veta vad man köper, det verkar inte spela någon som helst roll. Det går inte heller att på något sätt gå en "skola" hos Avanza för att på så sätt bevisa att man förstår vad man köper. Nix, EU och storebror vet alltid bäst. Jag har för mig att Krösus Sork har möjlighet att handla fler sorters värdepapper, men då måste man registrera sig som en professionell trader med ett relativt stort aktiekapital (10 Mkr?). För oss andra vanliga dödliga är det alltså ytterligare en dörr till fina utdelningar som stängs. Innan var det LP, CEF, CLO, REITs och nu alltså BDCs. Vad ska man då göra?

Räddaren i nöden är ingen mindre än Nordea. Jag har sedan länge haft ett KF-konto hos Nordea från tiden när jag utvärderade deras tjänst Nordea Investor. Den största anledningen var att de på den tiden återbetalade källskatten inom någon månad, och inte efter 3 år som var det bästa som Avanza kunde skryta med. Nu har Avanza tack och lov skärpt till sig och återbetalar inom ETT år, men Nordea är fortfarande klassledande inom detta. Hur fungerar då tekniken hos Nordea?

Den fungerar alldeles utmärkt och det är en fröjd att använda den "nya" Nordea-appen. Där kan man med enkelhet handla aktier, och jag köpte igår en näve OXLC (Oxford Lane Capital Corp), en CLO som inte har kunnat köpas hos Avanza under nu två år. Det gick minst lika enkelt som hos Avanza, och all möjlig information och grafer som kan tänkas behövas finns där. Tack och lov skiter Nordea  i PRIIP och allt vad det heter och erbjuder sina kunder det som efterfrågas. Det är väl i och för sig en tidsfråga innan Nordea också blir skitnödiga och måste efterleva EU och dess larviga regelverk. Tills dess kommer hädanefter ALLT nysparande att riktas in på Nordea. Återinvestering av utdelningar kommer tills vidare att göras hos Avanza, även om antalet investeringsbara aktier sjunker för varje dag som går. 

Jag anser att Avanza skjuter sig själva rejält i foten i och med detta. Vare sig Nordnet eller Nordea har infört liknande begränsningar, och det är högst oklart varför det är just Avanza som hela tiden måste ligga i framkant och övertolka regelverk som sätter käppar i hjulen för deras kunder. När det gäller CDF och CLO-papper kan jag väl ha en viss förståelse för att de uppfattas som komplicerade produkter, men REITs och BDC-er är verkligen inte detta och det finns ingen anledning till att småsparare ska nekas att handla detta. Jag verkar dock vara ensam om min kritik då jag inte har läst något om detta från någon annan finansbloggare, eller sett någon kritik om detta på twitter? Kanske är det ingen som bryr sig, det vet jag inte. För mig är det en katastrof, speciellt då Avanza nyligen har börjat inkludera dessa BDC-er i sitt "superlån". Nu går de då helt plötsligt inte längre att köpa. Tur att jag är relativt välfylld, men det är som sagt trist att det inte går att återinvestera eller nyspara. Vad blir Avanzas nästa drag, att förbjuda ETF-er? Eller alla värdepapper som inte är helt ESG-kompatibla eller WOKE-godkända?

Hur kommer du nu att göra när Avanza ytterligare drar åt tumskruvarna för oss utdelningsinvesterare? Berätta i kommentarsfältet!