Denna månadens utdelningar har enligt nuvarande samhällsutveckling endast innefattat en delmängd av vad som egentligen skulle betalas ut. politiker och ängsliga styrelser missar ingen chans att hacka ner på utdelningarna, oavsett om man får några pengar av staten. jag har i ärlighetens namn haft svårt att hänga med i svängarna gällande vilka bolag som ställt in eller skjutit upp sina utdelningar, men de två senaste negativa beskeden jag har uppfattat är från:
- Volati, som ställer in utdelningen även för preferensaktien, kyss Karlsson!
- Mowi, som ställer in Q2-utdelningen.
Jag har i ärlighetens namn lite svårt att förstå Volati, som där ställer in sin utdelning enkom för att man har tvingats permittera några anställda i ett av sina många innehav; Akademibokhandeln. Visst, som ägare har man ju ett ansvar, men jag tycker det är långsökt att man som investmentbolag ska behöva tänka i dessa termer. Akademibokhandeln har ju inte varit någon speciellt bra investering rent allmänt, så rimligtvis borde inte preferensaktiens utdelning påverkas av detta. Men nu gör den det, och vi får se vad som händer framöver. Gissningsvis blir det en dubbel utdelning längre fram i tiden. Det var lite tråkigt att se att Mowi drog tillbaka sin utdelning, men gissningsvis har detta att göra med att restauranger världen över inte köper så mycket lax.
Vi har dock fått in några korvören denna månad:
Även om det såklart är tråkigt att så många bolag drar tillbaka utdelningarna, är det ändå intressant som ett stresstest av sin portfölj, hur hade vi klarat oss om detta hade varit skarpt läge och vi hade levt enbart på utdelningar? Jo, vi hade klarat oss hyfsat, förutsatt att det finns en buffert att ta ifrån. Nyckeln till det stavas såklart låga fasta levnadskostnader som gör att vi kanske tvingas ställa in en resa eller ha kvar det gamla kylskåpet, men ändå kan vara fria utan att behöva ta ett jobb. Jag är övertygad att man med lite planering, investering i vettiga bolag och med en buffert under armen hade vi klarat detta galant. Det är främst folk som lever på marginalen utan vare sig buffert eller framförhållning som är de som klarar sig sämst i kriser som dessa. Det märks i skvallerpressen, på alla dessa "tyck synd om mej"-artiklar som Sparo har skrivit om i sina dagliga kåserier. jag förstår inte hur folk som av egen fri vilja inte har valt att vara med i a-kassan nu helt plötsligt när de får sparken gråter ut över "hur skaaa jaaag klaaaara mig?!" Hallå min vän, du är vuxen, det är ditt ansvar att vara förberedd.
Tyvärr har ju staten tagit dessa arma själar under sina beskyddande vingar och öser nu pengar över dem både via höjd a-kassa oavsett om du varit med innan eller inte, höjda bostadsbidrag för barnfamiljer med socialbidrag och säkert ännu fler ersättningar jag har missat. Jag förstår inte, är det värre att vara arbetslös nu under pandemin jämfört med i vanliga fall? Vad är det som kräver att man helt plötsligt lättar på krav för a-kassa eller ger extra bidrag till barnfamiljer? Är det mer synd om dem nu, eller har man hamnat i en sorts låneeufori där man tänker att "nu har vi i princip hur mycket lånade pengar som helst, nu öser vi lite här och där". Biståndet till Somalia ökade man också, det var väl över 100 miljoner som vi skickar iväg till det svarta hålet. Spenderbyxorna är verkligen hårt fastspända med både hängsle och livrem.
Jag är definitivt ingen socialist, däremot tycker jag att en välfärdsstat ska kunna hjälpa svaga människor när de har det som värst, man ska inte bli förvisad till gatan eller tvingas välja vilket finger man vill ha kvar. Det som har gått fel i Sverige är att man har så låga gränser för när man ska ge stöd att i princip vem som helst kan få bidrag oavsett vilken situation man befinner sig i. Ta som exempel en person som av egen fri vilja väljer att resa till Sverige från t.ex. Syrien eller Afghanistan. Helt plötsligt ska denne få gratis sjukvård, uppehälle, mat, dagpenning, utbildning och så vidare. Detta helt utan krav på motprestation. Jag vet inte något annat land i hela världen där det fungerar på det viset. Ofta är det en ordentlig process innan du ens får resa till landet i fråga, med krav på försäkringar och så vidare just för att det egna landet inte ska behöva ta kostnader för sjukvård och annat. i Sverige gör vi precis tvärtom.
En person kan ta jobb som pizzabagare i Sverige med en lön som ligger runt existensminimum, och i och med detta har personen rätt att ta hit hela sin familj som alla har rätt till svensk välfärd. Min fru som själv är utländsk medborgare trodde detta var ett aprilskämt när jag berättade om det. Enligt henne är det självklart att man ska stå för sina egna kostnader. Skulle vi få för oss att bjuda hit hennes föräldrar krävs det ordentliga garantier för att vi ska kunna betala deras uppehälle, annars får de inte visum. Det är märkligt att reglerna är så olika. Tyvärr är det väl bara SD och i viss mån Moderaterna (som via Alliansen var med och skapade detta absurdum till regelverk) som nu aktivt trummar för att vilja göra ändringar. Jag förstår inte varför man inte insåg dessa reglers orimlighet redan på idéstadiet?
Nog om det, lite kort om vår pengamaskin också. Corona har som sagt gått hårt åt dess värde och är i skrivande stund värderad till 2,25 miljoner, en bra bit från de 2,95 som vi hade när värdet låg på topp. Vissa bolag som t.ex. Ocean Yield, Exxon och Oxford Lane har dragit ner resultatet en del, men andra bolag har gjort fina återhämtningar, främst Resurs Holding, SEB, Ares Capital med flera. Det är dock en bra bit att klättra innan vi är tillbaka vid 3-miljoners-strecket. När det var som värst var portföljens värde endast 1,9 miljoner så lite har det hänt trots allt, men inte den där stora knuffen uppåt som alla väntar på. Den tror jag dröjer tills Trump lugnar ner sig och någon kan producera ett fungerande vaccin. Just det, oljepriset bör återhämta sig till i alla fall 50 USD/fat också.
En sak som många glömmer när man pratar upp- och nedgångar är procenträkning från småskolan. Om en aktie tappar t.ex 30% måste den gå upp 42% för att återgå till samma värde. En aktie som tappar 50% av sitt värde måste i sin tur gå upp med hela 100 % för att återgå till samma värde. En lång klättring. Detta är väl värt att hålla i bakhuvudet när man lyssnar på att börsen har gått upp med si eller så mycket.
Hur har det gått för din egen portfölj värde, har du haft några raketer eller är det som hos oss, sakta mak framåt?
