Ibland går det upp och ibland går det ner. Detta gäller både för börsen, men även för humöret och den allmänna nöjdheten. För Herr Snålgris har det varit några tuffa veckor med mycket jobb som även innefattat en del konflikter med personer på jobbet som är allt annat än sympatiska och uppvisar tydliga symptom på att de har varit allt för länge på arbetsplatsen. Kommentarer som
"Nu när du plockar upp muggarna och ställer dem före glasen på hyllan blir det ju svårare att komma åt dem, men det begriper väl inte du?"
Ovan kommentar från en kollega hade i normala fall följts av ett "dra åt h-vete" från Herr Snålgris, men
som konsult har man inte råd att gå in i konflikter, det kan i värsta fall kosta uppdraget. Man får välja sian strider väldigt noga, speciellt mot personer som ovan som man kanske stöter på fyra gånger om året. Det enklaste är att slå till reträtt, även om det tär på självkänslan. Bittra personer likt den som fällde ovan kommentar finns överallt, och jag tror inte det går att göra någonting åt dem. Att börja diskutera och argumentera är ofta lönlöst, för denne person har redan från början bestämt sig att någonting är fel, och inga argument i världen kan få denne att ändra på sig. Att Herr Snålgris är en av få personer som ofta, trots att jag inte ens är anställd på denna arbetsplats, hjälper till med dylika köksbestyr som att fylla på kaffe, slänga skräp, städa diskbänken, det har denne person uppenbarligen helt missat. Nåväl, livet är för kort för att bry sig om denna typ av människor...
Våren gjorde sig påmind i helgen som gick med 20 grader i skuggan. Nu var det helt plötsligt trevligt att sitta ute, och vi fick hur mycket som helst gjort i trädgården. Det är underskattat att bara sitta ute och känna solens varma strålar mot ansiktet, och lyssna på fåglarnas glada kvitter som antagligen talar om att även de är innerligt trötta på mörker och kyla.
Men ack så bedragen man blev. Måndagen inleddes med
isande vind och kyla från självaste Sibirien, och alla de mössor, vantar och vinterjackor som i helgen hade tvättats och hängts tillbaka, fick under stor möda och gruffande hämtas tillbaka för att undvika köldskador under denna veckans dagar. Hur svårt ska det vara att få lite värme i detta landet?
Ekonomiskt sett har april hittills varit en bra månad. Utgifterna har hållit sig på normala nivåer, och utdelningarna trillar in i en stril ström, i nuläget har det regnat 25 tusenlappar över oss, och det är ytterligare några på gång under månadens sista dagar. Dock har jobbet och vädret gjort att Herr Snålgris för första gången på väldigt länge inte varit intresserad vare sig av att handla aktier och att kolla börsen. Att kalla det för depression är väl att ta i, men det är uppenbart något som spökar i hjärnkontoret. Jag satt dessutom och
räknade på hur mycket inkomst jag skulle förlora på att gå ner i arbetstid till 80% och då få en fredag eller måndag ledig. Det visade sig att netto skulle jag förlora ca 4000 kr. Jag trodde det var mer, men med marginalskatter blir denna siffra inte så farlig för oss som tjänar över brytpunkten för statlig skatt. I nuläget är det dock inte aktuellt att gå ner i arbetstid, men
om några år är det absolut ett alternativ.
Avslutningsvis måste jag skriva några rader om
alla de märkliga politiska utspel som flyger kors och tvärs i etern. Senast var det S som kom med ett förslag om att alla invandrare ska krävas att närvara på SFI, annars kommer deras etableringsersättning att dras in. Detta förslag
är märkligt på en rad olika sätt.
Till att börja med känns det hela
väldigt populistiskt utan någon direkt verklighetsförankring, det LÅTER bra, men börjar man tänka lite inser man snabbt att det är ett förslag helt utan substans. För det första har inte förslaget några som helst krav på prestation mer än att man visar upp sig på utbildningen. Vad är då syftet kan man ju undra, mer än att
dessa syltryggar tar upp värdefull utbildningstid från de som verkligen vill lära sig svenska.
För det andra,
vad blir egentligen konsekvenserna om någon vägrar inställa sig och genomföra en SFI-kurs? Kommer vederbörande att få tigga på gatan med sina fem små barn? Givetvis inte. Det kommer antagligen inte att bli några som helst skillnader för individen i fråga, mer än att de får försörjningsstöd istället för etableringsersättning. Och med tanke på alla barn som dessa personer allt som oftast har i släptåg verkar de ha förstått att du i Sverige får det bättre och bättre ju fler barn du skaffar, vilket för samhället är helt kontraproduktivt och avvikande från generella normer. Men det bryr sig antagligen inte dessa personer om så länge pengarna kommer i brevlådan.
Slutsatsen blir för detta och andra märkliga uttalande som "alla som har fått ett nej ska lämna landet" således att
det låter väldigt bra, men i praktiken händer absolut ingenting.
Har du några tips på saker man kan ta till när livet i allmänhet känns mörkt? Brukar du får känningar av s.k "höst- eller vårdepressioner"?