Sommar och sol...

och tuppen den gol? Hur som haver, vi är nu hemma efter att ha varit på resande fot i ca två veckor. Som jag skrev för något år sedan har vi bekanta på västkusten som bor i ett riktigt sagolikt vackert hus precis vid havet. Huset går i moden stil och kostar någonstans norr om 20 miljoner kronor. De fick råd med detta genom att sälja en väldigt framgångsrik firma, och nu jobbar de båda som konsulter lite när de känner för det, för att ha råd att betala driftskostnader, samt liv och övrigt leverne. Någon gång vartannat år bjuder vi in oss själva dit och stannar ungefär en vecka. Vi har jämngamla barn som trivs väldigt bra med varandra, och sen hade vi även besök av min frus kusin med två mindre barn. Jag vet inte om det var speciellt lugnt där, då det badades i poolen från moron till kväll, och när vi inte stannade i huset och höll på med diverse matlagning, spel eller annat socialt samkväm bar det av till kringliggande byar på marknader, tivoli och allt annat "kul" som man kan göra på sommaren. Jag blev riktigt mätt på detta efter ett tag, då det främst är min fru som vill dra dit mig, och Lilla Snålgris med kusiner i släptåg gillar verkligen karuseller och ponnyridning och allt man nu kan hitta på. 

Efter ett tag sa jag stopp då jag behövde en dag att bara vara hemma i huset själv och vila upp huvudet, då hjärntröttheten var påtaglig efter en heldag på en helvild nöjespark där man fick vara barnvakt åt de två småttingarna, medan övriga familjemedlemmar roade sig i de större karusellerna. FÖr mig är semester att åka på nån utflykt hit elelr dit men först och främst att bara stanna någonstans och vila upp sig. Tyvärr är detta helt motsvarigheten till vad Fru Snålgris gillar att göra på semestern. När hon får bestämma ska det iväg på än det ena och än det andra, och även om jag försöker påtala att jag faktiskt hade saker jag hade tänkt göra här hemma, som t.ex. göra lite större underhåll på hus eller trädgård, då blir jag dessvärre ofta övertalad/överkörd. I år satte jag ner foten och det kändes riktigt skönt faktiskt. När jag stannade en hel dag i deras hus passade jag på att fixa diverse problem som de hade med sitt smarta hem, samt gjorde några andra mindre reparationer. Även om de har mycket pengar så har de inte speciellt mycket tid, och har även en förmåga att låta saker bero, saker som verkligen borde fixas, som t.ex. en läckande vattenkran eller att byta en rutten bräda på fasaden. De är evigt tacksamma när jag dyker upp och tar hand om detta. 

Nu är vi som sagt hemma i våra trakter igen och de flesta grannar i området verkar vara bortresta. Vädret har ju inte varit det vackraste här nere i södra Sverige, så kanske tog de en sista minuten resa till ett 40 gradigt Grekland? Jag gillar när det är "varannandags-väder". Då kan man lata sig och bada när solen skiner, och sen när det är mulet och regnar kan man ägna sig åt lite mys inomhus, eller att måla om några ytterdörrar. Vi köpte helt nya dörrar till hus och förråd för kanske 8 år sedan, och redan nu ser de förjävliga ut. De är polerade två gånger redan, men de oxiderar fortare än jag hinner ropa hej. Vi valde antracitgråa dörrar och det var kanske inte det klokaste valet märker vi nu i efterhand. De bleknar åter och blir fläckiga redan något år efter att jag har polerat bort oxiden, och nu tål de inte fler omgångar med polertrissan. Färg är inte billigt, och till snickerier vill jag inte använda Julas eller Biltemas filmjölk, utan det blir en dubbelt så dyr färg från den lokale glade färghandlaren. Jag gillar inte att måla, men då kostnaden för en ommålning med roller och lackpensel vida understiger en fabrikslackering eller (Gud förbarme) helt nya dörrar, är det ett enkelt val för en som redan har bränt alldeles för mycket pengar denna månaden. Totalt hamnade jag på 1000 kr för två penslar, en roller och två liter färg. Det är ett riktigt segt jobb att måla dörrar och fönster, speciellt för en perfektionist som jag. En dörr är klar och resultatet är helt okej måste jag säga. På avstånd ser den helt ny ut, och kommer man när ser man absolut diverse skavanker som lyser igenom den nya färgen, men skit samma! Fru Snålgris är mycket nöjd, och då får väl jag också vara nöjd.

På pengafronten tuffar portföljens värde upp och upp, samtidigt som det är ganska lugnt med utdelningarna. Jag har gjort mig av med Aktiespararna Direktavkastning B, som har varit en stor besvikelse pga en flerårig trend av sänkta utdelningar, och istället investerat i iShares World Equity High Income, en fond som delar ut ca 7-9% i direktavkastning fyra gånger om året. Tyvärr har Avanza inte hunnit uppdatera belåningsvärdena för denna ETF än, men de lär landa på 70% och med ränterabatt, precis som liknande fonder. I övrigt har inga andra förändringar gjorts med ekonomin, utan vi tuffar på som vanligt, med vetskapen om att det går åt ca 20-30% mer kosing under sommarmånaderna än övriga året. Fy fan vad allt har blivit dyrt. En femhundralapp på en marknad där barnen ska roa sig och äta försvann snabbare än en löning på Ullared.

På det personliga planet är jag nu helt inställd på att ta det lugnt och plugga ett antal fristående kurser till hösten. Min sista sjukersättning kommer i augusti, därefter blir det CSN. Vi kör helt enkelt en repris på föregående höst, då jag var tjänstledig. Jag fortsätter knapra Sertralin och känner mig piggare och mentalt starkare, men samtidigt känslomässigt något bortkopplad. Gråter aldrig numera, på gott och ont. Känner mig märkbart mer känslokall, vilket kan vara bra i konflikter, men sämre hemmavid när man pratar med nära och kära. Jag trivs i alla fall med det inre lugn jag fått, och vi får se om hjärnan kan trilla tillbaka till sitt vanliga lugna jag igen, någon gång i framtiden. Dessa saker tar lång tid och jag får helt enkelt ha tålamod.

Önskar er alla en fortsatt trevlig sommar!

Månadsbrev Juni 2024

 Den första sommarmånaden har gjort sitt. Vädermässigt får man nog inte klaga. Vi har efter en kall och otrevlig vår fått en hel del sol och värme. Nu idag har dock regnet stått som spön i backen och det verkar som om ostadigare väder är på väg in. Då är det perfekt att ha något inomhusprojekt att ta tag i, som att skriva månadsbrev till exempel.

Lite kort om måendet. Jag tuffar vidare nu med 50 mg Sertralin per dag och det känns mycket bättre än innan. Nu har medicinen effekt hela tiden och situationer där jag innan hade löpt hög risk för att få panikattacker, där känner jag i princip ingenting. Den hjärndimma/hjärntrötthet jag hade innan har också mer eller mindre försvunnit vilket är tacksamt. Efter samtal med läkare i fredags bestämdes det att jag ska ta denna dos under 12 månader framåt, och därefter antagligen börja nedtrappning. Det är inte som att bota en förkylning direkt, hjärnan är betydligt mer komplicerad än så, men nu känner jag mig i alla fall redo för att på allvar inleda lite KBT. Bi-effekterna är få, det mest kännbara är minskad aptit och ökad trötthet på kvällen. Jag har aldrig sovit dåligt, men det märks verkligen att hjärnan är betydligt lugnare och tystare nu än tidigare, när jag hade femtioelva tankar och idéer som snurrande runt där. Nu somnar man som ett barn, ofta redan vid 22-tiden. 

Vill även tacka Cristofer som driver bloggen Fermentum Vitae för en sommargåva i form av hans senaste bok Mentala modeller. Det ska bli kul att äntligen dyka in i en bok efter många år av relativt stiltje på bokläsarfronten.

Inkomster och utgifter

Våra inkomster denna månaden bestod i följande:

Nettolön: 26 004 kr

Utdelningar: 30 097 kr

Övriga inkomster: 22 425 kr (Sjukpenning 18500 kr och resten barnbidrag samt försäljning på Tradera)

Försäljning solel: 230 kr (detta år är en katastrof, det blir inga pengar över till vintern med dessa elpriser)

Totala inkomster netto blir således: 78 822 kr. 

Våra utgifter hamnade på beskedliga 21 988 kr, men då har vi betalat halvårsavgifter till Lilla Snålgris aktiviteter, samt att vi har haft en del besök och en midsommarfest som har gjort att matkontot skenat iväg en del (5500 kr), trots ihärdigt jagande efter extrapriser. Tittar man historiskt spenderar vi mer pengar under sommaren än vår, höst och vinter. När man har hus med trädgård samt en fru med stort intresse av att odla, ja då är det saker som måste köpas in. Sen har vi mer ledig tid tillsammans och hittar på mer saker och det mesta man gör, ja det kostar. Att förse hela familjen varsin liten mjukglass kostar över 120 kr till exempel. 

Utdelningar

Juni är väl en "mellanmånad" utdelningsmässigt med sina dryga 30 000 kr. Det var en del cirkus med Aktiespararna Direktavkastning B som inte verkade ha någon egentlig X-dag som jag kunde märka, och utdelningen kom några dagar efter den betalades ut. Det är lite märkligt, då svenska aktier brukar vara väldigt punktliga med sina utdelningar, medans de utländska innehaven släpar efter några dagar. Jaja, jag kommer i alla fall att minska i denna fond med ca 50%, då utdelningstrenden har varit fallande under de senaste 4 åren, vilket har gjort mig väldigt besviken. Jag har räknat med runt 6% i DA och försiktigt stigande trend, och då funkar det inte med 4,8%, speciellt inte när jag har valt att ha en rejält stor del av den svenska portföljen i denna fond. Avgiften är inte den lägsta heller. Vi får se vad jag investerar i. Det är tur att man kan handla de flesta utländska ETF-er på sitt ISK, det är ett knep jag har använt mig av, när jag inte har hittat något intressant svenskt bolag att investera i. Då ökar jag hellre i QYLD eller JGPI.

Pengamaskinen

Efter en rejäl spurt i början av året såg jag pengamaskinens värde falla tillbaka med ca 180 000 kr under juni månad. Det har stabiliserat sig något nu under de sista dagarna och vi ligger åter igen över 5 miljoner i värde. Det brukar bli så när man knäcker en miljon-gräns, det går fram och tillbaka otaliga gånger innan utdelningar och insättningar permanent trycker värdet så långt över den miljonen att Mr Market får det svårt att pressa tillbaka oavsett hur dåligt börsen går för tillfället. Dock, värde är något jag endast bryr mig om sekundärt, då det är utdelningar och kassaflöde som är det intressanta. Jag försöker återinvestera det mesta som ramlar in, men sparar kanske 40% av utdelningar och insättningar i fickan tills dess något trevligt köptillfälle uppenbarar sig. Härom dagen backade till exempel Fortum med över 5% av oklar anledning. Då passade jag på att öka en liten skvätt. Målet är dock att hela årets utdelningar ska vara återinvesterade vid årets slut. Det är endast vid perioder av extrema uppgångar som jag tillåts att bygga ännu mera kassa. 

Money to your name?

Jag har tittat en hel del på amerikanska finansbloggare på youtube, och relativt ofta använder man detta uttryck. Fritt översatt till svenska kan man säga "hur mycket är du värd". Om jag förstår det hela rätt så kommer detta uttryck från den gamla tiden då det på banken fanns en "ledger" när ens tillgångar och skulder finns nedtecknade. Idag är det väl ingen som har den totala bilden av hur mycket pengar som finns till ens namn, såtillvida att man inte själv gör en sådan sammanställning. Jag gissar att antalet svenskar som har gjort detta kan räknas i promille av den totala befolkningen. Jag har haft en balansräkning av liknande slag i mitt excelark under 6 år nu och det känns alltid tryggt att kunna se exakt på öret hur mycket ens tillgångar kan uppskattas till och hur stora ens skulder är. Man får dock skilja på ej realiserade tillgångar och ens "kassa" som består av pengar, lätt tillgängliga. Ett hus, en bil och värdepapper har ju endast teoretiska värden som någon har gissat sig till via en värdering, och man vet ju först när de likvideras (säljs) vad det blir i reda pengar netto när skatter och avgifter är dragna. Hur mycket money finns det då till my name? Nedan är en försiktig uppskattning:

Orealiserade tillgångar (hus, bil etc): 5 200 000 kr

Värdepapper: 4 879 000 kr

Likvider (pengar): 460 246 kr

Pensioner (allmän och tjänst brutto): 5 125 000 kr

Huslån: 2 766 500 kr

CSN: 41 000 kr

Avanza belåning aktieportfölj: 615 000 kr

Så, genom att subtrahera tillgångar med skulder får vi följande: 15 664 246 kr - 3 422 500 kr = 12 241 746 kr to my name, vilket jag inte tycker är fy skam för en person som är mellan 40 och 50 år. Det finns givetvis personer som lyckats mycket bättre (och väldigt mycket sämre), men givet att jag inte är något sorts geni utan en medelbegåvad person som har kämpat sig igenom lägre och högre utbildning med medelmåttiga betyg samt 25 år bakom ett skrivbord harvandes på en dator, ja då får jag nog vara nöjd. De flesta personer som är med i den finansblogg jag tittar på (financial audit) har ett negativt belopp "till sitt namn". Hur mycket är du värd?

Jag tycker att alla vuxna har en skyldighet i att veta ungefär hur det står till med ens ekonomi, då hade vi inte haft det enorma skuldberg som idag ligger hos Kronofogden och väntar på utmätning. Det enda som jag tycker är sjukt med banker och ekonomi är att även om jag är "värd" ca 12 miljoner och har en inkomst av kapital på ca 35000 kr netto varje månad, anses det att jag har för låg finansiell status för att kunna bli bolånekund hos t.ex. Skandia eller SBAB. "Knegar-Kalle" som är värd 10000 kr och har ett jobb med samma nettoinkomst anses däremot välkommen att få låna. Sjukt.

Nåväl, det är aldrig för sent att se över sin ekonomi, inte minst för att bringa ordning i kaoset och kunna sova gott om natten. Om du inte har gjort en balans- och resultaträkning redan så är det hög tid för det nu tycker jag. Övriga läsare önskar jag en Glad Sommar! Må väl, ät och drick gott och njut av allt som livet har att erbjuda.

Inkomstmetoden

 Är sommaren redan slut? De senaste dagarna har vi haft blåsigt, växlande molnighet och ett kvicksilver som knappt orkat sig upp till 15 grader. Skolavslutningen igår, den regnade bort och den planerade picknicken fick inmundigas hemmavid istället. När vädret är lite sämre brukar jag få lite mer fart i att ta tag i en del halvt insomnade projekt här hemmavid. En gavelsida på huset har fått ny lockläkt och målarfärg, och häckar och buskar  har trimmats med den nyinköpta batteridrivna häcksaxen från Biltema. När man har hus och trädgård finns det alltid saker att göra. Fru SNålgris hjälper till lite här och där men hon har inte den där "trädgårdsådran" i sig, utan är mest intresserad av sina odlingar, detta året bönor, sallad, chili, gurkor och en massa annat som jag knappt vet namnet på. Det är hennes lilla oas, och den övriga trädgården hade antagligen tillåtits växa igen till en urskog om hon hade varit ensam på torpet. Hur vi är två stycken om det hela, och Herr Snålgris är en förvaltare ända ut i fingerspetsarna. En sådan där "Ove" som håller allting snyggt och prydligt. 

Hur går det med måendet då? Jo, tackar som frågar det går upp och ner. Den som skrev att SSRI-preparat kan bjuda på en spännande "insättning", den hade helt rätt. Jag har gått på halv dos nu sedan några veckor tillbaka, och då kan det tydligen slå lite hit och dit, med lugna perioder blandat med kraftig panikångest. Jag märker av de negativa siforna i situationer där jag tidigare endast fick milda till måttliga besvär, typ när man står länge i kö. Nu blir fullfjädrad panikångest och jag får uppbåda all min kraft för att stå kvar istället för att rusa mot utgången, som reptilhjärnan helst vill. Det kräver en oerhörd viljestyrka att stå kvar när paniken bryter ut, det kan antagligen (lite halvdant) liknas vid att hålla handen i en gryta med vatten som sakta börjar koka. Kan du stå emot smärtan och hålla kvar handen med vetskapen att du till sist kommer att vänja dig vid smärta och värme, eller drar du reflexmässigt upp den? Hur som helst, i morgon ska jag gå upp till full behandlingsdos om 50 mg, och vi får se vad det kan bjuda på för några intressanta överraskningar i form av bieffekter. 

Läkaren är noggrann och tar sig verkligen tid att lyssna på mig när jag berättar, dag för dag, om mina erfarenheter och upplevelser vid olika situationer. Dessutom har jag telefonkontakt med en "rehab-coach" som kanske inte tillför så mycket mer än att vara en stödjande röst. Enligt henne är det som jag lider av "väldigt vanligt". Och som läkaren sa; "det är sällan lata människor som drabbas av detta". Nej, lat har jag aldrig varit, som har gått upp i ur och skur och jobbat i över 24 år, under många av dessa åren med kanske 5-12 mil enkel resa till arbetsplatsen. Ingen kan svara på varför jag drabbades av detta. Det kan vara minnen från tidigare i livet, stress och förändrade situationer i livet. Det går inte att få några enkla svar på detta, utan det som man nu riktar in sig på är att behandla symptomen och sakta men säkert vänja av hjärnan vid att vilja få panik och fly vid helt harmlösa situationer och platser. Med hjälp av SSRI-medicinen är det tänkt att stressen och paniken undertrycks på så sätt att det blir som en "hjälpande hand" på vägen, och att jag med KBT ska våga utsätta mig för mer och mer stressande situationer och vänja av hjärnan vid att vilja fly. Tanken är att när hjärnan till sist fattar att det är inte farligt att stå i kö, att vänta på bussen, att äta mat i en restaurang, ska dessa felaktiga panikkänslor försvinna. Det är dock något som kan ta lång tid och det är en jävligt jobbig behandlingsteknik.

Som vanligt svävar jag iväg från det som jag egentligen skulle skriva om, men är tacksam om ni fortfarande tycker det är intressant att lyssna på den "mjuka sidan" av investerande, den som handlar om liv och leverne istället för kalla hårda siffror. Det jag tänkte skriva några rader om är min investeringsfilosofi. Många pratar idag om att det är endast totalavkastningen som räknas och tycker att vi som investerar i utdelningsaktier är dumma i huvudet. Har de rätt eller fel?

Jag tänker att det beror helt och hållet på var man är i livet och vad man vill få ut av sin investering. Ett barnsparande gör ingen som helst nytta av handla utdelningsaktier, då det rör sig om kanske 15-20 år som pengarna endast ska ligga och växa. Då är det istället bättre med en eller flera breda indexfonder eller investmentbolag där eventuella utdelningar återinvesteras automatiskt och där det är enkelt att sätta upp ett månadssparande hos din internetbank. Så har vi satt upp sparandet för Lilla Snålgris. Varje månad förs 800 kr över till Avanza där pengarna investeras enligt en uppsatt sparplan.

Den pengamaskin som är tänkt ska försörja oss när vi slutar jobba jobbar efter en helt annan filosofi, som jag kallar för inkomstinvestering. Det innebär kortfattat att en viss uppsättning aktier och fonder levererar ett kassaflöde varje månad. Det är i skrivande stund ca 37000 kr brutto som betalas ut till våra depåkonton. Dessa pengar kan vi göra vad vi vill med. Kanske amortera ner portföljbelåningen, kanske överföra till vårat betalkonto för att finansiera en ny tvättmaskin (nej, jag bara skojar, då har vi såklart ett buffertkonto) eller kanske återinvestera i nya aktier för att på så sätt få snöbollen att växa ytterligare och få än mer utdelningar nästa år. Poängen är att utdelningar är betydligt mer förutsägbara än en akties pris. Titta bara på de senaste veckorna. Vår portfölj har tappat kanske 130000 kr i värde enbart den senaste veckan. Vill man då sälja, när värdet har gått ner? Nej, det är nu man ska kolla vad som har tappat allra mest, och köpa istället. Kanske för hela den utdelande summan, kanske för halva eller låta pengarna ligga kvar lite längre med hopp om bättre köplägen till hösten. Jag ser alltid investeringar på en årsbasis, och återinvesterar nödvändigtvis inte direkt en utdelning, speciellt inte om portföljen ligger på "all time high".

Hur har det då gått med våra utdelningar under de år vi har hållit på? Låt oss titta på en graf:

Vi har sedan 2016 med en ganska blygsam förmögenhet om några hundra tusen lyckats få pengamaskinen att växa till ett värde av ca 5 000 000 kr och årets utdelningar beräknas uppgå till 450 000 kr. Nu när jag inte längre får in min lön om ca 30 000 kr netto kommer det såklart att gå lite långsammare, men jag resonerar som så att om jag inte har hälsan med mig att kunna njuta av FIRE, vad är det då för poäng med någonting? Om vi fortsätter att spara ca 4000 kr i månaden samt återinvestera samtliga utdelningar kommer vi år 2030 (om 6 år) enligt Stefan Thelenius utmärkta kalkylator att landa på en månadsutdelning om ca 75000 kr brutto. Då har jag precis fyllt 50 och Fru Snålgris har inte ens fyllt 45 år. Vi har lyckats göra detta enbart med två vanliga löner, inga feta arv, extraordinära inkomster eller liknande, utan enbart ett idogt investerande och att vi har hållit våra levnadskostnader på en sansad nivå utan att dras med i pryl- och köphets som sänker väldigt många privatekonomier. Kan vi så kan alla, men det kräver lite jävlaranamma och en stor portion självdiciplin. Det är även en fördel om man lyckas hålla sig frisk...

Hur resonerar du om vår så kallade inkomstmetod? Är vi helt ute och cyklar eller kan det vara något även för dej? Berätta i kommentarsfältet!

Månadsbrev Maj 2024

 Försommaren har gjort sitt inträde här nere i söder och vi har under de senaste veckorna med undantag för några få dagar haft trevliga temperaturer runt 20-22 grader. Det är stor skillnad på livskvaliteten mot när det var 5-8 grader och kalla vindar samt inslag av snö blandat regn och hagel. Helt plötsligt har hela trädgården öppnats upp till oss, då vi sällan befinner oss där under månaderna oktober-mars. April brukar vara hyfsad här nere i söder, men i år var det en total katastrof. Nu ser vi alla fram emot en lång och varm sommar.

Hur är det med måendet då? Jo, som jag skrev i föregående inlägg fick jag till slut en medicin i form av Sertralin. Det är en sorts serotonin-hämmare som är tänkt att minska på stresshormonerna som jag har haft en överproduktion av. Det är inget "lyckopiller" som t.ex. Ecstacy, utan hjälper hjärnan att komma i balans. Man kan reagera lite olika på denna medicin, och jag fick nu i början lägsta dos i form av 12,5 mg en gång om dagen. Effekten har varit blandad, minst sagt. Under de första dagarna var det som om det där stressiga "suset" i hjärnan helt plötsligt tystnade och det gick helt plötsligt att stå och prata med folk utan att känna sig obekväm. Det var tvärt om de som fick avbryta då jag gissningsvis stod och snackade alldeles för länge. En härlig känsla, då jag under senaste året eller så blivit oerhört stressad eller hjärntrött av att (beroende på situation) prata med folk i allmänhet, och i livliga situationer i synnerhet. 

Nåväl, läkaren varnade för obehagliga biverkningar, och i lördags fick jag mig en släng av dessa i form av ett timmeslångt panikångestanfall av sällan skådat slag. Det började i kassan till snabbköpet där jag skulle köpa lite blommor till frun på mors dag (Lilla Snålgris är jättedålig på sånt). Allt gick bra tills dess att jag kom på att jag skulle köpa en trisslott till buketten, och när han i kassan inte kunde hitta lotterna och började leta och rota, då, som en blixt från klar himmel fick jag ett rejält stresspåslag som jag inte har känt på jättelänge. Hela jag började vibrera, hjärtat dubblerade pulsen och hela kroppen och hjärnan skrek "stick härifrån!!!". Tack och lov hittade snubben i kassan en trisslott, och jag vet inte hur, men jag lyckades träffa RFID-läsaren med VISA-kortet och rafsade åt mig blommorna och lotten och i princip sprang ut därifrån. Väl ute på parkeringen lättade stressen påtagligt och jag körde hem som vanligt. Väl hemma började dock tankarna snurra igen över vad som nyss hade hänt, jag var väl både ledsen och snopen över att medicinen som hade börjat så bra inte hade lyckats bättre med att dämpa stressen där och då. 

Medans jag började laga mat började tankarna snurra fortare och fortare och jag började helt plötsligt gråta helt okontrollerat och vick kraftiga oroskänslor blandat med en sorts skräckblandad panik, då jag inte visste vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle göra. Kunde knappt andas, hela kroppen kändes som om den krampade, speciellt kring bröstet. Ringa 112 kanske? Till slut lyckades jag samla mig så pass att jag ringde frun (som givetvis jobbade denna dagen) men hon var turligt nog på hembesök hos en patient i närheten, och lyckades ta sig hem efter ca 20 minuter. Under tiden hade Lilla Snålgris hört mig och kom med tårarna i ögonen och undrade vad som hände, och vi satte oss och kramades i sängen medans vi väntade på att Fru Snålgris skulle komma hem. Efter de längsta 20 minuterna i mannaminne kom frun hem i full distriktssjuksköterskemundering, och började genast mäta saturation, puls och blodtryck på mig. Allt var normalt. Hon såg till att jag genast tog 5 mg oxascand (som jag har varit lite rädd för att ta då det är ett narkotikaklassat läkemedel) och bara låg ner och vilade och andas djupa andetag. Efter någon halvtimme kände jag att medicinen började verka och jag kunde andas som vanligt igen och jag kände mig lugn, utan att för den sakens skull känna mig konstig eller påverkad. 

Det var den enda allvarliga biverkning jag har fått av medicinen, och igår måndag var nog första dagen då jag känner att medicinen har fått mig att känna mig "normal", dock ganska hjärntrött och lite tröttare än vanligt. Även idag känner jag mig mer eller mindre som vanligt, vilket jag tolkar som att medicinens inkörningsproblem förhoppningsvis är ett minne blott. Jag har dock numera alltid en oxascand i fickan vart jag än går, och vet jag att jag ska vara med på omtumlande händelser där det händer mycket kommer jag nog att ta en i förebyggande syfte, då sertralinet inte alls hjälper mot stresskänsligheten och hjärntröttheten. Med det är inte dess syfte heller, utan det är något jag får jobba med på egen hand med KBT och diverse stressövningar.

Det var lite om mitt mående. Kanske tycker du att det är intressant läsning, eller är du bara nyfiken på våra finanser nu när endast en av oss jobbar som vanligt? Tanken med bloggen är att den ska spegla två vanliga människors strävan efter FIRE, och vare sig jag eller Fru Snålgris är odödliga. Sjukdomar, mentala som fysiska, kan drabba vem som helst. Hade du frågat mig för 5 år sedan om panikångest, när jag jobbade som mest intensivast, hade jag nog bara skrattat. Jag tillhörde antagligen de som tyckte att psykiska sjukdomar var trams och påhitt och att människor var lata. Jag skrattar inte längre...

Nej nu kör vi lite om våra finanser. Vi börjar med att titta på inkomster och utgifter och går sedan vidare till pengamaskinen och utdelningarna

Inkomster och utgifter

Våra inkomster denna månad fördelar sig på detta vis:

Nettoinkomster: 47650 kr + 24211 kr = 71 861 kr (Min slutlön med all semester jag hade sparat samt Fru Snålgris månadslön)

Utdelningar: 36 953 kr

Övriga inkomster: 18 256 kr (sjukpenning från FK samt barnbidrag och lite sålda pool-grejor)

Solel: 125 kr (detta året är ett katastrofår för solfarmare. Jättebilligt när solen skiner och dyrt på natten)

Totala nettoinkomster blev således: 127 917 kr

Det allra mest skrattretande med denna inkomsten är min bruttolön på 106 000 kr, som på grund av att något ljushuvud kommit på detta med "engångsskatt", tvingades jag betala hela 53 % i skatt på denna lön, istället för de vanliga 30%. Hej då 59 000 kr, jag kommer att sakna dig fram tills nästa års deklaration när detta kommer att rättas till. Surt för de som räknar med en jättesumma i slutlön dock. Har du råkat ut för detta fenomen med "engångsskatt"?

Våra utgifter exklusive amortering är beskedliga som vanligt med 18929 kr. Det är skönt att inte ha några stora fasta utgifter som flåsar oss i nacken. 

Utdelningar

Att ha en "extralön" i form av utdelningar som betalas ut varje månad är riktigt skönt, speciellt när man drabbas av någon sjukdom eller annat som gör att livet tar en oväntad vändning. Det bryr inte utdelningarna sig om utan de fortsätter att komma vare sig man ställer väckarklockan eller inte. Jag förstår Rockefeller som det påstods endast fann glädje i livet av att se utdelningarna betalas ut, på den tiden antagligen i form av en fysisk check som skickades hem via snigelpost. Det som är tråkigt med utdelningar är hur samhället i stort är konstruerat kring detta med en anställning. Av någon anledning anses du väldigt kreditvärdig om du har en anställning, oavsett om du kan få sparken när som helst eller vad du har för utbildning eller ekonomiskt sinnelag i övrigt. Däremot, har du 5-10 miljoner på Avanza och får säg 40-50000 kr i utdelning varje månad, då räknas du i bankens ögon som arbetslös och kan glömma allt med att ta lån, du ska vara glad om du ens får öppna ett bankkonto. Ja, aktier kan gå ner och banken har ingen garanti att du behåller aktierna, du kan ju sälja dem imorgon och köpa en stor motorbåt, och då går deras säkerhet för att du betalar av lånet förlorad. Absolut, men du kan bli sjuk, du kan säga upp dig självmant från jobbet och du kan få sparken.

 Jag har försökt, men jag kan inte se hur en anställning värderas högre än några miljoner på banken, investerade i aktier fördelade på kanske 60 olika företag där alla betalar utdelning. Det om något torde påvisa betydligt bättre ekonomisk status jämfört med en Pelle Jöns som förvisso är anställd på något lågbetalt jobb men som lever från "hand till mun" och inte har en krona sparad. Tyvärr bryr sig banker sällan om att ta reda på mer än vad som står i deras processer och modeller, och där är det endast tillsvidareanställning som räknas. Tänk på det när du planerar för FIRE.

Ytterligare en utsvävning, men detta med utdelningar är riktigt trevligt, speciellt när det börjar bli märkbara summor. Vi återinvesterar alla våra utdelningar, för att på så sätt låta snöbollen växa för varje månad som går. OBS, jag vet inte vart Cibus utdelning har tagit vägen, men de ska dela ut varje månad, så vi borde haft ca 1200 kr mer än vad som visas ovan.

Pengamaskinen

Detta året har varit gynnsamt för värdeaktier då jag gissar att många roterar bort från tech och tar hem lite vinster. Lägg därtill att inflationen börjar sjunka över hela världen och du får ett trevligare börsklimat och en större riskvilja. Jag investerar primärt för utdelningar, men det gör absolut ingenting om portföljen växer till värde med några procent varje år. Målet är 10-12% totalavkastning varje år.

Någon frågade för någon månad sedan om vår YOC, dvs vad aktierna egentligen yieldar sett till inköpspris. Jag har nog glömt bort detta, men här kommer en skärmdump där detta finns med, håll till godo:

Att YOC är större än nuvarande direktavkastning innebär inget mer än att merparten av aktierna vi köpte har gått upp i värde (som sig bör), så förutom utdelningen har de genererat en orealiserad vinst som vi inte kan ta del av förrän den dagen vi säljer. Börsen går som bekant upp och ner och kanske kan vi vid nästa stora sättning på börsen åter igen köpa dessa bra bolag till betydligt lägre priser. Lägg märke dock till att ETF-er och utdelande fonder inte finns med i ovan lista då Avanza är dåliga på att redovisa nyckeltal för dessa värdepapper.

Det var ett långt månadsbrev om lite av varje. Jag hoppas att du har en bra försommar och att du har tid att njuta av värmen och att du är ute mycket i naturen. Sverige har fantastisk natur på sommaren och att vara ute och lyssna på fågelkvitter och känna lukten av ängar och skog och hav är den bästa medicin som finns. Kanske kan du till och med hitta ett träd att krama?

Må väl så hörs vi i nästa inlägg

Lite pinsamt, SBAB?

 Vilken härlig värme vi har haft nu de senaste dagarna. Det känns som om man har åkt på semester till Medelhavet. Nätterna är fortsatt lite kalla, men det gör absolut ingenting då det går fortare att kyla ner hemmet när vi ska sova. Utan en AC-anläggning är det i det närmaste omöjligt att få lite nattsvalka under sommaren hos oss, när det knappt blåser och det är runt 18 grader även efter spöktimmen. 

Lite goda nyheter har jag dock att rapportera gällande mitt mående. Har äntligen  träffat en läkare som orkat engagera sig på riktigt mer än att enbart sjukskriva. Har fått en medicin utskriven, och herretid vilken skillnad. Senast jag tog något receptbelagt var nog för ca 15 år sedan när jag hade en kraftig infektion och fick penicillin utskriven. I övrigt försöker jag undvika läkemedel så gott det går. Hur som helst, denna medicinen gör verkligen stor skillnad även i den lägsta dosen som jag tar nu. Nu är panikångesten som bortblåst, jag kan stå och prata med folk hur länge som helst, gå in i affärer, stå i kö osv. Stressreaktionerna är som bortblåsta. Tanken är att jag ska ta denna medicin under några månader nu, och under tiden ska tydligen hjärnan vänja sig vid att dessa situationer inte är "farliga", och behöver således inte trigga någon stressreaktion. Vi får väl se hur det går med det, men jag har i alla fall fått tillbaka livsglädjen och känner för första gången på flera år hopp om tillvaron. Biverkningarna har varit minimala, vilket är skönt. 

Bankens algoritmer, dumma eller dummare?

Nu till dagens ämne, bolån. Jag har länge hört det pratas om att SBAB ska vara någon sorts dunderbank, där man inte behöver tjata om ränterabatt utan enbart behöver flytta sitt lån dit, så ska allting vara frid och fröjd. Dessutom räcker det med att en av låntagarna har ett jobb, vilket passar utmärkt in på mig och min fru. Jag gjorde för skojs skull en låneansökan hos dem, och knappade in våra detaljer. Husets värde, ca 4,3 miljoner, önskar låna 2,6 miljoner. Min frus bruttoinkomst är 36000 kr/månad och vi har två bilar (båda är avbetalda och jag servar dem själv) samt en sommarstuga värd ca 800.000 kr som kostar oss 0 kr i underhåll då de inneboende sköter den saken, samt har vi ett barn. Det var allt man behövde fylla i för att få en första "prövning" om man är godkänd för att ta bolån hos SBAB. Lite mystiskt, men okej... jag tänker ju annars att det är så mycket mer som spelar in, tillgångar, vad man har för utgifter och sparande och annat. Men visst, låt oss spela deras spel för en stund. Efter att jag tryckt på "Ansök" fick jag följande lilla roliga meddelande:

Vad är problemet med detta meddelandet? Ja för mig är det största problemet att uppgifterna i ansökan är bristfälliga. Man verkar endast se bilar, sommarstugor etc som kostnader och skiter fullständigt i tillgångar eller om de *faktiskt* kostar något speciellt. Man hade med enkelhet kunnat ta med "övriga inkomster" som i mitt fall är kapitalinkomster om ca 40000 kr/månad. Jag skulle våga påstå att vi har en betydligt bättre ekonomi eller som de så fint kallar det; "ekonomiska förutsättningar", än flertalet av de som ansöker där båda har en så kallad anställning men där man lever över sina tillgångar och knappt har sparat en krona. Men tydligen är man då mer kreditvärdig hos SBAB än två sparsamma individer som har finansiella tillgångar som vida överstiger de allra flesta medelsvenssons. 

Men det är ju tur då att SBAB vet bättre än vi själva och hälsar att vi inte klarar av våra dagliga utgifter. Fan, måste nog snart börja ansöka om socialbidrag, elräkningen ska snart betalas... eller just det vi har ju solpaneler som betalar elräkningen åt oss... det visste tydligen inte den allvetande algoritmen hos SBAB.

Nu är jag lite ironisk och satirisk i detta inlägg, jag vet mycket väl att dessa så kallade stendumma algoritmer inte bryr sig om något annat än tillsvidareanställningar, oavsett om du kan få sparken på dagen eller om du vet att du om några månader kommer att säga upp dig. Detta anser jag är det största bekymret med att allt mer av dessa kontakter där det behövs en personlig dialog, det flyttas till chattfunktioner, AI eller i detta fallet en stendum algoritm. Jag är rädd att vi kommer att få se mer av detta i framtiden, och att alla som inte passar in i mallen, oavsett om du är rik som ett troll eller fattig som en kyrkråtta kommer att få lida illa.

Har du råkat ut för liknande strul någon gång? Löste det sig genom att ta personlig kontakt? Berätta gärna i kommentarsfältet 

100000 kr i utdelning!

 Våren kommer och våren går. Så har det varit här den senaste veckan. I morse var det hyfsat fint väder, ca 12 grader, vindstilla och solen tittade nästan fram bakom molnen. Några timmar senare blir det iskallt och regnet öser ner. När det är så kallt i luften att det börjar värka i händerna, då är det inte roligt längre, speciellt inte när vi är i mitten av maj, och det snart ska vara "sommar". Antingen blir jag bara gnälligare och gnälligare på vädret, eller har denna så kallade vår varit helt fantastiskt dålig.

Jag måste även i detta inlägg beröra allt märkligt som sker i vårat land. Det senaste är så klart Melodispektaklet, och att Israel ska tillåtas vara med. Israel, den enda fungerande demokratin i hela Arabien, som för några månader sedan blev invaderade av en brutal granne som valde att gå till ett fegt anfall mot försvarslösa civila på en musikfestival. Några tusen israeler fick sätta livet till innan IDF till slut vaknade till och kunde eliminera inkräktarna. Mycket kan sägas om detta, till exempel varför man inte var mera vakna på Israels sida om gränsen, när man har just Hamas som närmaste granne. De som däremot inte sa ett knyst är alla dessa tokfånar som nu går och gapar och smäller på trummor på Malmös gator. Malmö ska föreställa en svensk stad, men det känns inte så. Inte många "svenskar" som jag känner bryr sig nämnvärt om vare sig Palestina eller Hamas. Detta i det närmaste sjukliga besatthet av just Palestina och Gaza som finns ibland så många svenskar, gör mig faktiskt lite häpen. Varför? Det finns mängder med konflikter i vår värld där barn och civila far mycket illa. Den närmaste och mest aktuella konflikt jag känner till är Ukraina, där Ryssland har kidnappat tusen och åter tusentals ukrainska barn. Våldsdåd och grymheter som är helt obeskrivliga sker dagligen, men det är väldigt tyst från dessa som nu lägger all sin kraft på att protestera mot att Israel ska sjunga en låt i Malmö. Varför, VARFÖR!? I min värld är det som händer i Ukraina 1000 gånger mer aktuellt och viktigt än vad som sker i Palestina.

Jag håller inte med kring hur Israel bedriver sin krigsföring där i Gaza. Ett tättbefolkat område ska vare sig flygbombas eller attackeras med eldrörsartilleri, det är alldeles för oprecist och risk för civila förluster är för stora. Strid i stadsbebyggelse är kostsamt för båda sidor, och det vet gissningsvis Hamas. De så kallade civila i Palestina verkar dessutom inte speciellt pigga på att rapportera till Israel de ställen där Hamas gömmer sig. Nu vet jag inte hur man lyckas "gömma" så mycket som tre hela infanteribrigader, som gissningsvis är runt 5000 man stycket. Rimligtvis borde dessa behöva mat, vatten och andra förnödenheter och det är inte helt enkelt att gömma undan så mycket folk utan att det märks på något sätt, i alla fall från luften. Israel är ju en mycket kvalificerad motståndare, och borde rimligtvis se var och hur man förser dessa tre brigader med förnödenheter. Ett elände på väldigt många plan, och jag avundas verkligen inte de israeliska befälhavarna. Det är en diger uppgift och hur man än gör är risk för egna förluster väldigt stora. Däremot, att göra som Ryssland och jämna hela städer med marken, det är inte heller speciellt vettigt när man har hela världens ögon på sig. Vi får se hur det hela spelar ut. Jag hoppas i alla fall att Israel gör det man åtog sig och utplånar Hamas så långt det går. Huruvida det är möjligt, det vet jag inte.

Det var det om vad som händer i omvärlden och det absoluta närområdet. Nu till blogginläggets titel, detta med 100.000 kr i utdelning. Vad menar jag med det? Jo, för ett tag sedan slog ett av mina innehav till med att totalt sett, sedan jag köpte in bolaget, nu delat ut mer än 100.000 kr till mig. Det är dessutom en månadsutdelare, vilket är väldigt trevligt. Vad är då detta för sorts bolag?

Det är investmentbolaget Oxford Lane Capital som har varit snälla nog och dumpa av 100 stycken tusenlappar i våra fickor. Bolaget hör till kategorin hög risk, och fungerar som så att det handlar med paket av skuldpapper (CLOs), som de köper och säljer med olika sorters hävstång. Givetvis är inte detta utan risk, och jag är själv tveksam till hur länge man bör äga denna typ av aktie. Avanza har tyvärr tagit bort möjligheten att köpa denna aktie, så jag kan inte utnyttja möjligheten att "köpa dippen". Räntehöjningarna har spökat lite för aktiens värde och jag ligger ca 15000 kr back i min investering, utan att ta hänsyn till utdelningarna. Då jag primärt fokuserar på kassaflödet och inkomsten utan att behöva sälja passar denna aktie mig väldigt bra. Det är dock något som man behöver hålla koll på, speciellt hur bolaget värderar sitt nettovärde (NAV). Sjunker det beräknade värdet på bolagets CLO-portfölj, då brukar aktiekursen sjunka den också, och möjligheten att behålla utdelningen kan även den riskeras. I skrivande stund är det dock inga problem att täcka utdelningen, jag har för mig att man täcker 160% av det kassaflöde som behövs för att betala utdelningen på 17% (0,96 USD/år). Ingen ko på isen än så länge i alla fall. Det är många som undrar varför man fortsätter lägga pengar på hög och inte höjer utdelningen ytterligare. Som jag förstått det hela använder man sitt kassaöverflöd till att handla ännu mer CLOs, som har kunnat köpas för småpengar nu när räntorna är så pass höga. Tanken är att dessa papper ska generera ytterligare kassaflöde när räntorna väl sjunker. 

Märk väl att CLOs är en hel vetenskap i sig, och på Seeking Alpha finns det en eller möjligtvis två analytiker som är byxade för att kunna förstå denna typ av bolag och innehav. Man ska aldrig äga bolag man inte kan förstå fullt ut säger många, men då kan man även gå miste om de möjligheter som finns. Helt klart ett riskfyllt bolag då det är svårt att förstå fullt ut, även för riktigt duktiga analytiker. Jag tycker dock att bolaget förtjänar en liten plats (1-2% max) i en portfölj som har fokus på inkomst.

Har du något bolag som delat ut total sett över 100.000 kr? 

K2A ställer in utdelningen på preffen

 Ute skiner solen och det känns precis så som våren ska kännas. Borta är kalla nätter, regn och snö och nu har vi härliga vårvindar med +18 grader i luften. Det är väldigt trevligt och exakt så här jag vill ha det året runt om jag nu får önska.

Detta blir ett lite kortare inlägg och handlar väl främst om dagens bomb i aktievärlden, nämligen att bostadsutvecklaren K2A, tvärtemot vad de sa i februari, nu ställer in utdelningen för preferensaktien åtminstone ända fram till Q1 2025. Jag har ägt K2A PRef väldigt länge, det var nog en av de första 10 aktierna jag köpte. Bolaget har tuffat på och levererat bra i sin nisch med hyres- och studentlägenheter med fokus på hållbarhet. Jag är faktiskt förvånad att de inte är mer uthålliga än så här med tanke på att Sverige skriker efter bostäder, speciellt sådana som K2A bygger, och att räntesänkningarna står och väntar runt hörnet. När styrelsen senast i februari pratade om utdelningar var det inget snack om saken, utdelningen på preferensaktien står fast. Det går fort att ändra sig. 

Det stora hotet mot bolagets finanser förefaller vara stora obligationsförfall i storleksordningen 400 miljoner kronor. Jag kan ju tycka att man visste detta redan i februari, och reda då kunde komma med denna nyhet. Jag visste redan innan att K2A tillhörde de mer riskfyllda innehaven, och kankse bröt jag mot en gyllene regel i att man aldrig ska gifta sig med sina aktier. Problemet är att det börjar gapa tomt bland svenska pålitliga aktier som delar ut vettigt (+7%). Jag kan pga utländsk källskatt inte handla utländska, mer pålitliga utdelare i min ISK utan här är det svenskt eller ETF/fonder som gäller. 

Vad gjorde jag då åt denna tråkiga nyhet, och förlorade jag något? Ja aktien backade 35%, så värdemässigt hamnade jag back rejält. Det bryr jag mig faktiskt inte så mycket om, det som är värre är att jag förlorar 6000 kr i kassaflöde in varje år. Detta måste på något sätt återställas, ty det är inkomst jag investerar för, och en inställd eller sänkt utdelning, det tar jag verkligen inte lätt på. Ser man till alla utdelningar jag har tagit emot under åren gick jag faktiskt + några tusenlappar, men det är ju inte så det är tänkt att investeringar ska skötas. Men det är som det är, och även om utdelningen för preffarna ackumuleras med 12% ränta årligen enligt bolagsordningen är det ändå minst ett år helt utan kassaflöde. Ett äppelträd som inte längre ger frukt, det hugger jag ner, oavsett vad det kostade att köpa in det. Kanske återinför man utdelningen någon gång i framtiden, eller så konkar man. Det är svårt att se hur man ska kunna skrapa ihop tillräckligt med kontanter för att kunna betala sina obligationslån nu när kassaflödet inte verkar gå att lita på. Att riskbanken *kanske* sänker räntan med .25 någon gång i sommar lär ju kvitta.

Jag tackar för kaffet och säljer K2A Pref. De frigjorda slantarna letar sig in i Telia, Corem Pref och Aktiespararna Direktavkastning B. 

Äger du K2A Pref, och hur resonerar du kring detta? Berätta i kommentarsfältet...

Månadsbrev April 2024

Det har varit lite omväxlande väder de senaste dagarna. Solen vill titta fram på morgonen, men sen under förmiddagen kommer moln och de kalla vindarna som fortfarande har vårat avlånga land i sitt järngrepp, de gör sig väl påminda och kepsen byts ut mot mössan när det är dags att ge sig ut på den dagliga promenaden. Elpriserna är fortsatt väldigt höga med priser runt 1,5-2 kr om dagen och runt 1,2 på natten. Tyvärr är det ofta mulet när solen skiner som bäst på dagen, vilket inte är "lysande" för produktionen av elektricitet från solen. Jag vet inte hur det ser ut i resten av landet, men här i söder har hela 2024 präglats av molnighet och kyla. De dagar vi fått se solen har varit lätträknade. Det är till exempel första gången sedan vi skaffade solpaneler som vi har fått betala för elhandel i Mars-April. Jag hoppas att detta inte är något som händer nu mer på några år...

Min sista arbetsdag som anställd närmar sig. Jag har förberett allting så gott jag har kunnat. Dator och passerkort ska lämnas in imorgon, och det kanske blir så att jag får en liten present. Det är inget som jag efterfrågar eller ens önskar, den största presenten är att kunna frigöra sig från arbetslivets bojor och tralla vidare i livet för egen maskin. Jag har en resa kvar att göra för att bli fri från den jobbiga hjärntrötthet som jag har haft de senaste månaderna. Fysiskt sett mår jag hyfsat bra, jag orkar springa 4 km på 25 minuter vilket jag ser som godkänt, med tanke på att jag är en ganska lat person som ogillar jogging i allmänhet. Dock är det jätteviktigt för att hålla min person i trim, speciellt tror jag man har igen detta när man blir äldre. Hjärntröttheten är dock svår att bli av med, och den kommer nästan alltid i samband med att det är mycket folk/ljud och att jag ska prata med nån, eller om något. Det är så lömskt att man nästan vill isolera sig. Jag är en ganska social person, och det är tråkigt att behöva vara kort mot någon man träffar utanför dotterns skola till exempel, då jag helt plötsligt mitt i en mening kan få extrema panikkänslor och hjärnan bara stängs av och det blir svårt att avsluta en mening. Då brukar jag ursäkta mig lite snabbt med att säga att jag har en tid att passa.. "vi syns". Vanliga avslappningsövningar eller ångestdämpande metoder som att ta några djupa andetag, de fungerar inte i dessa situationer. Jag har ingen aning om hur vården ska lösa detta, men det måste finnas någon lösning på eländet, annars kan jag glömma att kunna jobba vidare i egen firma. DEt absolut jobbigaste och mest ångestframkallande jag vet i nuläget är att äta lunch eller middag på restaurang. Att behöva tugga, äta, svälja eller dricka och samtidigt prata med någon samtidigt som det är en massa sorl och brus runt mig, det är game over direkt. De flesta affärer som görs upp i konsultbranschen brukar just avgöras eller slutföras med en lunch. Det är standardfrasen i den meddelande jag fick under de senaste åren från olika rekryterare... "vi kan väl ses över en lunch"... "in your dreams :/".

Jag tror det är svårt för alla ni "vanliga" personer att förstå hur en lunch där man ska äta gott, skratta, prata och ha trevligt för mig känns som tortyr utan dess like, ungefär som att tvinga upp en extremt flygrädd och höjdrädd person att hoppa fallskärm. Jag förstår det inte själv, och vad som värre är, det verkar inte finnas något "botemedel", som får ordning på huvudet, som kan göra så jag kan slappna av och prata lugnt samtidigt som jag mumsar på en god måltid. Kanske är någon form av medicinering den enda lösningen? I grund och botten är det ett väldigt primitivt flykt-beteende som triggas i huvudet vid vissa situationer. Människan har ju levt under större delen av sin existens i skogen, omgiven av faror. Problemet med min hjärna är att jag tydligen ser faror lite överallt, och då triggas detta beteende som säger till mitt huvud att sluta prata, benen att börja springa och magen att förbereda sig på att kasta upp vad som nu finns där, och andningen på att bli ytlig samtidigt som alla sinnen ställer om sig och blir hyperkänsliga. Det är helt och hållet irrationellt, vilket gissningsvis gör att det är så svårt att bli av med.

Nåväl, nu är det dags att prata ekonomi. Månaden går mot sitt slut och alla utdelningar har trillat in. Låt oss titta lite på inkomster och utgifter samt pengamaskin och utdelningar för att se hur vi står oss finansiellt:

Inkomster och utgifter

Våra inkomster för April landar i följande:

Nettolöner: 31 330 kr

Utdelningar: 91 798 kr

Övriga inkomster: 4150 kr (hjälpt några att byta däck, samt barnbidrag)

Solelsproduktion: 250 kr (uruselt)

Totala inkomster efter skatt blir således 127 528 kr

Hur står det då till med utgifterna? Vi försöker som vanligt leva frugalt och inte slösa pengar på en massa skräp och onödiga abonnemang. Utgifterna för April landar på 17 318 kr och med amortering på det blir det 20 080 kr som vi ska betala ut varje månad. Helt enligt budget med andra ord, trots att jag har fått göra ett antal inköp för poolen, där läckande slangar och trasig termometer har fått bytas ut. Man vet aldrig vad som funkar och inte efter en gård vinter, det märks först när man börjar fylla poolen med vatten och starta cirkulationspumpen. Detta har på grund av kylan inte gjorts än, så det kan ju finnas fler obehagliga överraskningar. Ett tips till alla poolägare, ni bör vara extremt noga med att tömma ut vatten överallt, annars kommer sönderfrysta kopplingar som ett brev på posten.

Utdelningar

April är för oss den månad som ger absolut mest utdelningar. Jämfört med Krösus Sork ligger vi dock i lä, men jag är i alla fall nöjd med månadens utfall på 91 798 kr

När det händer något oväntat i livet ger dessa utdelningar en enorm känsla av trygghet. Om vi inte hade haft denna extra inkomst i ryggen hade situationen sett helt annorlunda ut, och jag vill inte börja tänka på vilken sorts ångest jag hade känt då. Vår plan om att göra FIRE innan min fru fyller 45 år står fast och jag har gjort upp en plan om att sätta in minst 4000 kr i månaden, samt att återinvestera alla utdelningar. Någon gång om ca 8 år är vi enligt denna planen redo. Sen därefter kommer vi givetvis inte att börja spendera hela utdelningen varje månad, i början kommer mycket att börja gå till att amortera bolånen, och därefter kommer vi antagligen att resa lite mer. Har man under många år levt snålt med kanske 25000 kr i fasta kostnader och helt plötsligt kan plocka ut 70000 kr i månaden utan att behöva jobba, jag tror inte att vi helt plötsligt kommer att bli superslösare. Visst, lite finare hotellrum och så kanske vi unnar oss, men att bränna alla dessa pengar, nej det ser jag inte framför mig. Sen några år senare när jag blir 55 år, då kommer kassan att förstärkas med 20-25000 kr varje månad i min tjänstepension som ska betalas ut under 5 år. Med dessa siffror har jag stort hopp om framtiden för mig, min fru och mitt barn. Jag hade en uppväxt som präglades av återhållsamhet och som mest en husvagnssemester om året som det "värsta" vi gjorde. Resten av året lekte man ute med kompisar, gick i skola och fick 20 kr i månaden i veckopeng. Utlandsresor, dyr elektronik, dyra kläder eller annat sånt fanns inte på kartan med en far som egenföretagare och en mor som hemmafru. Min och mitt barns framtid kommer absolut att se annorlunda ut med helt andra möjligheter.

Pengamaskinen

Det har varit en ganska trevlig uppgång under april månad. Som jag skrev i det förra inlägget investerar jag främst för ett kassaflöde och för inkomst, inte för värdeökning som vars köp och sälj måste tajmas. Med det sagt är det såklart trevligt att bolagen ökar i värde, då gör de antagligen något bra som innebär att de kan höja sina utdelningar ytterligare. Igår fick vi dock ett rejält bakslag med bankfrossa som gjorde att värdet på portföljen störtdök med ca 50000 kr. Sådant händer ibland, och jag passade på att köpa mer Handelsbanken A. Med lite tur kan vi på dagens kurs och utdelningspolicy se en DA på kanske 8% nästa år. Bankerna är duktiga på att tjäna pengar och även om SHB har det lite kämpigt nu är jag övertygad om att de kommer att ta sig igenom denna storm och segla vidare som vinnare. Räntesänkningar kommer även att gynna bankerna tror många så kallade experter... vi får se. Det kan bli svajigt under rapportperioderna, och det är sällan som Mr Market agerar rationellt, speciellt inte när det säljs. Så dålig var inte Handelsbankens rapport att den motiverar 11% nedgång, det tycker i alla fall inte jag. Det är just på grund av detta som jag inte gillar att vara beroende av tajming för att sälja för inkomst. Portföljen är upp 12% för helåret, vilket alltid är en trevlig syn när förra året var en stor besvikelse sett till värdet (som var negativt).

Vad kommer nu att hända framöver när jag inte är anställd utan i praktiken arbetslös och sjukskriven? Jag kommer att fortsätta skriva om alla de utmaningar och prövningar som detta kan innebära, och jag har även ett antal andra intressanta blogginlägg på gång. En av mina månadsutdelande aktier har t.ex. delat ut över 100 000 kr under de år jag ägt denne. Det är ett nytt rekord för min portfölj, och kan kanske ge er andra inspiration till fortsatta aktieköp. I övrigt är väl våren snart här och då blir det mindre tid vid datorn och mer tid ute i den friska luften. Det rekommenderar jag er alla, släpp tangenterna eller mobiletelefonen, ut när tillfälle ges och bara njut. Vintern kommer tillbaka förr eller senare... och då finns det hur mycket tid som helst att sitta inne och kura. 

God avkastning på er, och som vanligt, frågor, funderingar, åsikter kan läggas i kommentarsfältet...

Varför utdelningsaktier?

 🎵Jag ser det snöar, jag ser det snöar, det var väl roligt tråkigt hurra blä blä🎵... ja vad ska man säga egentligen om detta hemska vårväder. Inte nog med att solen är i princip icke närvarande, i förrgår fick vi en hel decimeter snö. Alla våra vinterkläder, mössor, handskar, halsdukar och liknande var sedan någon vecka snyggt undanstoppade i någon garderob. I princip alla jag jag pratar med är väldigt snabba med att beklaga denna riktigt usla vår. Gå in på valfritt forum för folk som skaffat solpaneler så ska ni få se på uppgivenhet likt inget annat. Visst, vissa år är väl sämre än andra, men vi BEHÖVER sol här i Norden efter en äcklig kall och mörk vinter. Att behöva vänta på riktig så kallad vår (t-shirt väder, sol, kvittrande fåglar etc) ända till början på maj, det är helt enkelt inte okej. 

Jag (och min fru) har mer och mer på allvar börjat skissa på planer att i framtiden (8-10 år) skaffa en bostad i ett varmare klimat, där vi kan njuta av vår/sommar under oktober-mars. Det som håller oss tillbaka är dels att Lilla Snålgris har skolplikt fram till 18 års ålder, och att vi helt enkelt inte har de ekonomiska musklerna till detta än. Nu går i princip varenda krona i överskott in till sparandet, för att vi ska fortsätta att bygga på pengamaskinen under ca 8 år till. Jag vet att FIRE2025 skrev om detta också, så vi är knappast ensamma om att ogilla detta väder. Min fru kommer ju från ett subtropiskt klimat, och hon blev INTE glad nu när vi har minusgrader och hälften av hennes i växthuset utplanterade chili-plantor är halvdöda. Nu kör vi värme där ute via en byggfläkt, vilket är så lagom kul när elpriset har blivit koko igen och en kWh kostar 1,50 kr på NATTEN! Ibland orkar man helt enkelt inte bry sig om allt elände. Det får kosta vad det kosta att rädda livet på dessa arma småplantor.  

Hur som helst, det jag tänkte skriva lite om idag är en fråga jag får lite då och då, och det är varför jag köper utdelningsaktier och inte globala indexfonder. Det är faktiskt en bra fråga, då om man tittar på kursutvecklingen för t.ex. DNB Global Indeks jämfört med vår portfölj, så har den förstnämnda överpresterat ganska rejält de senaste 5 åren tack vare teknikbolagen som väger tungt i en global icke jämnviktad aktiefond som dessutom är rejält dopad av den starka dollarn/svaga kronan.

För mig är detta två helt olika saker. Jag tänker i termer av inkomst, medans den som tittar på "hur många % din portfölj är upp i år" ser det hela i termer av orealiserade vinster. För så är det ju, det spelar ingen roll om din portfölj har gått upp 1000% sedan köp, det blir ändå inte reda pengar av det förrän du trycker på sälj-knappen. Och då gäller det att ha rätt tajming, annars kan du förlora väldigt mycket pengar. Utdelningar å andra sidan är inkomst, reda pengar direkt in på ditt konto, alltså en inkomst som inte är beroende av vare sig tajming eller tur i att Mr Market är på gott humör den dagen du vill omvandla din orealiserade vinst till kontanter för att kanske inleda din FIRE. Nu ligger man väl knappast 100% i aktiefonder när den dagen kommer, men jag tror att många gör det, och kör enligt 4%-regeln. Det fick man äta upp under pandemin. Jag har för mig att nån av de bloggare jag följer helt enkelt fick börja jobba igen, men det låter jag vara osagt. Det är ju dessutom väldigt tråkigt att behöva sälja aktier när portföljen är ner kanske 20%, det är ju då man ska KÖPA. 

Jag lyssnade på en pod där man pratade om denna skillnad kring utdelningar/inkomst samt indexinvestering och där gjorde man jämförelsen med ett pokerspel. Alla som har spelat poker vet att så länge dina marker/tändstickor/husnycklar eller vad ni nu spelar om ligger på bordet, då är de inte dina. Det är först när du lämnar spelat och löser in din vinst, som du verkligen kan räkna med att det är ditt. Totalavkastningen på denna vinst är säljpris minus inköpskostnad plus eventuell avkastning under tiden du ägt aktien. 

- "Ja, men man kan med S&P500 räkna med en dubblering av värdet var 7:e år när medelavkastningen är 10% per år", säger någon. Det är korrekt, men detta är inte linjärt. Ibland kan indexet backa -10% något år, och något år går det +25%. Do you feel lucky? Utdelningar, eller kassaflöde däremot är betydligt mindre volatilt. Vi tappade t.ex. endast ca 15% av utdelningarna under pandemin, och merparten av dessa var pga att finansinspektionen förbjöd banker att dela ut pengar. Det var alltså inte bankernas affärer som gick sämre utan klåfingriga myndigheter som la sig i. Svarta svanar kan komma från lite varstans, men jag vill ändå säga att en diversifierad portfölj med kvalitativa utdelningsaktier är en säkrare båt när det stormar på haven än att enbart investera i ett index. Har du tur och realiserar din vinst på toppen av en uppgång, grattis, du har säkert under den tidsperioden gjort dig en större hacka än mig, men skillnaden är att jag har en konstant ström av kontanter på ett rullband som dimper ner i min kassakista varje månad, utan att jag behöver göra speciellt mycket mer än att i Avanza-appen klicka på länken "återinvestera utdelningen". Det är helt enkelt två helt olika sätt att se på hur avkastning ska skapas. Jag väljer att se det som reda pengar som dimper in på kontot varje månad, medans andra ser det som ett pokerspel där man måste lämna bort med de marker man har för tillfället. 

Med detta sagt vill jag även skicka med några små tips på saker jag lärt mig på vägen. Det viktigaste är absolut: KÖP INTE YIELD ENBART!. Det finns en ETF som heter SDIV som hamnar på första plats hos Avanza när man sorterar på direktavkastning. Av någon helt outgrundlig anledning har denna ETF dessutom 80% belåningsvärde och godkänd för ränterabatt. Den populära ETF-en JGPI kan endast stoltsera med 70% belåningsvärde. Detta är konstigt eftersom SDIV består mestadels av ren skit. Den kommer garanterat att mala sönder dina pengar och ge dig mindre och mindre utdelning för varje månad som går, då man inte verkar ha något annat filter än just utdelningen. Det säger ju sig självt, bolag som går dåligt får i det korta loppet en helt fantastisk direktavkastning och sen rätt som det är sänker de den med minst 50%, och då står du där med skägget i brevlådan. Jag har blivit mycket bättre på att välja bort skräp och handla mer kvalitet nu än för några år sedan. Hög yield är lockande, men undvik skräpet. Lär dig vad som skiljer en BDC, REIT, MREIT, MLP etc åt och hur de fungerar samt vilka omvärldsfaktorer (inflation, ränta, konjunktur etc) som påverkar dessa positivt och negativt. Då är du i en god position att håva in fina utdelningar och samtidigt kanske även göra ett litet klipp. Du kommer med stor sannolikhet att undvika surdegarna och slipper ha dina händer  sargade av att försökt fånga alla dessa fallande knivar...

Jag hoppas att detta ger dig en lite bättre förståelse för hur jag ser på detta med indexinvestering kontra utdelningsinvestering och varför jag gör som jag gör. Är det något som är oklart eller om du vill lägga till något jag missat, kör hårt i kommentarsfältet!

Uppdatering av nuläget

 Vilket skitväder vi har haft detta år. I skrivande stund är det dimmigt, mulet och regnet piskar den så gott som nymålade träfasaden. Vad hände med våren? Jag kan nog räkna de dagar vi senaste månaden har haft strålade sol morgon till kväll på mina 10 fingrar. Tittar jag på statistiken för genererad solenergi bekräftas mina misstankar. Detta år är utan tvekan det sämsta sett till soltimmar som vi har haft här nere i söder. Då bor vi ändå bara ett antal mil från Karlskrona, en stad som gjort väldigt bra ifrån sig i SVTs sol-liga. 

Denna månaden har jag mestadels ägnat åt överlämning på jobbet. Det verkar som om man strukturerar om projektet helt och hållet och kör vidare med några interna resurser och knoppar av oss konsulter. Hmm, ja vi kostade trots allt 850 kr/timme exkl moms, och har man inte förberett arbetet bättre än att ge oss en uppsättning servettskisser, ja då blir inte slutresultatet mycket bättre än så. Även om man är en erfaren konsult är man ingen tankeläsare, och då vi jobbade mot ett internt system som ingen av oss hade någon kunskap om, hade åtminstone dessa delar behövt vara någorlunda dokumenterade, så hade vi nog kunnat räkna ut resten själv. Tyvärr, inte ens detta orkade de med, utan det var tänkt att vi skulle få en farbror som skulle på deltid svara på en massa frågor när de väl uppstod. Det fanns inledningsvis mängder med frågor och det tog en evighet att utföra en arbetsuppgift då det uppstod en massa missförstånd hela tiden, då han inte var speciellt pedagogisk alls. Nu i efterhand är jag såååååå glad att jag slapp slutföra detta uppdrag.

Min sista arbetsdag är den 30 april. Därefter är jag... arbetslös? Nej, jag är sjukskriven på deltid på grund av stressrelaterade besvär. Dessa har förföljt mig under en längre tid och nu tänkte jag att det är dags att ta itu med dem. Vårdcentralen har varit riktigt bra, och jag har fått en rehab-coach att prata med, som ska bestå gällande alla praktiska utmaningar som följer, då jag aldrig har varit sjukskriven längre än typ 12 dagar. Min plan långsiktigt är att må bättre, starta min firma och om jag inte lyckas hitta något uppdrag under våren/sommaren, ja då blir det fortsatta studier till hösten. Jag fick direkt rekommendationen att anmäla mig arbetslös på Arbetsförmedlingen 1:a maj. Det ska bli spännande, det är väl i princip samma resa som FIRE2025 har gjort. Tydligen var det helt okej att anmäla sig där enbart för att bibehålla sin SGI (som jag skiter i ändå), även om man inte har för avsikt att söka något jobb. Jaja vi får väl se vad som händer.

Vad har jag då behövt ta tag i nu medans jag gått hemma och skräpat på halvtid? Ja, so anställd har man det väl förspänt, med försäkringar, telefon och en massa andra smågrejor. Jag har gjort vad jag kunnat för att "kratta manegen" inför ett nytt liv utan fast anställning:

Bolånen

Då vi är husägare har vi bolån, belåningsgrad är ca 52%. Jag står på 50% och min fru står på 50%. Vi har amorterat mer än vad vi behöver (ca 1,5%/år jämfört med 1%/år enligt amorteringslagen). Jag skickade för någon månad sedan in papper till vår bank där jag ansökte om att minska amorteringarna till ett absolut minimum. Jag vill strypa mängden pengar vi måste betala ut varje månad, då vi utan en fast inkomst blir känsligare sett till kassaflödet och resultaträkningen. Det var inga problem då jag fortfarande på pappret är anställd, banken gick med på att vi endast amorterar 2800 kr/månad. Tack för det. Det blir mindre pengar vi måste betala ut varje månad. Planen långsiktigt har alltid varit att göra ett antal rejäla amorteringar innan min fru säger upp sig och vi går in i FIRE för gott.

Telefon

Jag har under väldigt många år haft ett telefonnummer och telefon från jobbet. Min telefonkostnad har alltså under 15+ år varit 0 kr. Det är det slut med. Min fru använder Hallon, och där kan man tydligen lägga till fler abonnenter till samma konto och då endast betala 89 kr/månad. Då kan jag flytta med mitt nuvarande telefonnummer, som är registrerat på 1000 olika ställen. Nackdelen är att vi delar på surfpotten. Min fru har sparat 85 GB, det bör väl räcka ett tag. Det är egentligen bara när vi är utomlands som vi använder mobildata, wifi finns ju överallt annars.

Försäkringar

Företaget där jag är anställd har ett avtal med S&P där vi kan teckna liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar till oss själva och familjemedlemmar. Min fru och jag har haft dessa försäkringar för ca 230 kr per månad. Detta är väldigt billigt, men nu är det nu slut med det. Jag har funderat länge och väl på detta och kommit fram till att jag själv inte behöver några som helst försäkringar. Det offentliga har tagit väldigt väl hand om mig under senare tiden, och när det gäller livförsäkring är det ju inte så att man blir räddad till livet om man blir dödligt sjuk (som ett extraliv i Super Mario) utan det är helt enkelt en summa pengar som betalas ut till närmast anhöriga. Då jag har ca 2 miljoner sparat i tjänstepensionen, finns det något som heter återbetalningsskydd. Det betyder att pengarna betalas ut under 5 år till närmast anhörig, istället för att bränna inne. Detta anser jag är en jättebra livförsäkring om jag skulle få för mig att resa till himlen i förtid. Min fru har en sämre anställning än vad jag har och hon har endast en livförsäkring via sin anställning. Då hon fortfarande jobbar och drar in pengar till hushållet anser vi båda att en försäkring gällande olycksfall- och sjukdom är en god idé. Vi tecknade en sådan via LF, där vi är helkunder, den kostar ca 150 kr/månad. Vi sparar alltså en hundralapp per månad jämfört med innan har har vad vi anser ett fullgott försäkringsskydd.

Tjänstepension

Idag ligger min tjänstepension hos Futur, via S&P. Detta har jag försökt komma ifrån i många år. Nu verkar det tack vare att jag säger upp mig som om det blir verklighet. Min tjänstepension kommer att hamna i ett s.k. fribrev, som jag sen kan be Avanza att placera hos dem. Min arbetsgivare måste dock gå med på att jag flyttar tjänstepensionen. Fördelen med detta är att jag får en bättre överblick över mina tillgångar, även om tjänstepensionen är ett sådant sparande som man helst av allt bör glömma bort, och endast pilla med nån gång/år. Jag kommer att placera hela min tjänstepension i Avanza Auto 5. Detta kommer antagligen ta ett antal månader, jag kommer att uppdatera om status för detta någon gång i maj. Min anställning måste ta slut först.

Måendet?

Hur mår jag då? Jo tack, det knallar och går. Idag har vi fått se solen lite, och jisses vad pigg man blir. Fru Snålgris och jag har jobbat en hel del i vår trädgård, rensat och räfsat och sorterat en massa gamla leksaker som har sett sina bästa dagar. Lilla Snålgris har vuxit en del under vintern, och är inte alls intresserade längre av en massa sandlåndeleksaker, som vi har gett bort till en granne längre ner på vägen. Nu är det mobiltelefoner, sparkcylkar och annat som är mer intressant.

Jag har blivit positivt överraskad av bemötandet från sjukvården. Läkaren är toppen, rehabkoordinatorn likaså. Tydligen ska Försäkringskassan ringa mig framöver och kolla hur det står till. Det är lite jobbigt att behlva berätta allt om och om igen, men det är väl så processen ser ut. Tydligen ska jag utredas för eventuell medicinering gällande ångest och stress. Jag är väldigt försiktig gällande alla sorters läkemedel, speciellt "psyktabletter", som jag vet kan föra med sig en massa biverkningar. Dock, om jag ska leva till 100 och ha någon sorts nytta av alla pengar jag sparat, då gäller det att ha full koll på måendet, både fysiskt och psykiskt. Här får jag helt enkelt lita på läkaren, och om de anser att jag kan ha någon nytta av läkemedel, ja då får det väl bli så. 

Finanserna och placeringsstrategin...

Jag har i ärlighetens namn inte orkat bry mig så mycket om pengamaskinen. Värdet har vuxit väldigt mycket under den senaste månaden efter ett riktigt dåligt förra år. Det är alltid kul att se lite tillväxt jämte alla utdelningar. I skrivande stund har jag ca 150000 kr som jag behöver placera någonstans. Jag kommer att göra det enkelt för mig och helt enkelt återinvestera utdelningarna i samma bolag som delade ut. Då slipper jag fundera på vad jag ska köpa. Jag är väldigt nöjd med mina nuvarande innehav, så varför krångla till det ytterligare? Kanske kommer det fler fina ETF-er i framtiden, då kanske jag styr om fler kontanter dit. I nuläget håller jag det dock så enkelt som möjligt.

Har du några frågor om att avsluta sitt arbetsliv som du inte fått svar på? Tveka inte att skriva i kommentarsfältet!

Månadsbrev Mars 2023 (och Glad Påsk!)

 Det är slutet på påskdagen, och här nere i södra delarna av Småland blev vi lovade 15 grader och strålande sol. Jag dubbelkollade med SMHI och Apple Väder, jojomensan, inte ett moln på himlen skulle det vara. Ha! DE kunde inte ha haft mer fel, jag vet inte om meterologerna hade börjat smutta på brännvinet redan på påskafton, för så totalt fel har jag sällan sett flera olika källor ha samtidigt. Vi hade 8 grader och totalt 100% mulet. Vi har varit iväg på en mindre resa idag och 5 mil åt ett annat håll där man påstod att solen skulle skina och temperaturen nudda 16 grader... totalt igenmulet och 9 grader. Sommartiden börjar bra... verkligen.

Hur som helst, mars månad kommer antagligen att gå till historien som en av de mest omtumlande månaden i Herr Snålgris liv. Som ni vet av föregående inlägg var måendet inte precis på topp, det strulade på jobbet, ångest och depression stod i farstun och man ville bara kasta in handduken och trycka på "reset". Eller, varför inte göra som Konungen, och helt enkelt vända blad? Det var nämligen precis vad Herr Snålgris gjorde. Jag har nu sagt upp mig, officiellt. Sista arbetsdag kommer att vara siste april. Därefter är jag pank och fågelfri, bokstavligt talat. Jag har väldigt många innestående semesterdagar, komptid och semesterersättning som ska betalas ut, så den sista lönen kommer antagligen att se ganska trevlig ut, men därefter kommer lönespecifikationerna att vara ett minne blott. Det hela känns väldigt overkligt, men samtidigt väldigt nödvändigt. Pengar är inte allt, hälsa och välmående är viktigare. Om jag hade mått bra av jobbet hade jag kunnat jobba 5 år till, men stress och press är absolut ingenting som jag behöver just nu, och livet som anställd konsult innebär att leva i osäkerhet. Kommer nästa projekt att bli ett superstressigt skitprojekt? Vem vet. 

För några år sedan blev vår lilla firma på 20-talet konsulter en del av en stor drake, och det märks verkligen. Nu är det profit som gäller, inte som innan, mänsklighet och att ha kul på jobbet. Säljarna är mer hänsynslösa än någonsin. Vinstmarginalerna ska stressas upp och upp samtidigt som alla de förmåner vi hade innan, såsom aktieoptioner och liknande har tagits bort. Jag gissar att detta var början på slutet för mig, då jag vet att det kändes väldigt tråkigt och ledsamt när detta uppköp annonserades ut. Jag hade tur som satt fast i ett bra uppdrag med trevliga personer, men det tog tyvärr slut det med under förra året, och det var då som jag tog timeout några månader och pluggade. Denna timeout smakade väldigt gott. Jag kunde hjälpa till med mer här hemma, samtidigt som jag slapp all ny "corporate bullshit" som våra nya ägare införde på bred front. Att plugga kändes som en frisk fläkt för knopp och skäl, speciellt för en gammal gubbe som jag som krokade arm med en massa 20-åringar med livet framför sig. Det var kanske inte så konstigt att jag mådde som jag mådde när det blev allt för giftig stämning i det nya projektet. Jag behövde faktiskt inte stå ut med skiten, utan jag hade gjort en vettig kalkyl och hade en plan för FIRE. Planen såg inte ut som ursprungsplanen som gjordes 2016, men många månvarv har passerat sedan dess, och saker och ting har gått både upp och ner.

Hur ser då planen ut framöver? Jag kommer att tillbringa 6 dagar på kontoret och lämna över det som behöver lämnas över, all övrig tid ska ägnas åt att vara behjälplig med testning av mjukvara samt coachning av ett student-team som vi har på kontoret. Sen om några få veckor så blir det tårta och inlämning av dator och passerkort. När jag därefter passerar portarna för sista gången gör jag det som en fri gris. Under maj och juni ska jag starta upp en firma, det är alltid bra att ha. Verksamheten kommer att vara dels systemutveckling men även "influencer-verksamhet", om jag nu får för mig att växla upp detta med bloggande. Kanske ska jag skriva en bok. Jag har många planer, vilket innebär att jag absolut inte kommer att sitta sysslolös. Under sommaren blir det semester och ledighet och kanske även en resa. Sen i augusti-september påbörjas en ny studie-period. Jag har sökt till ett antal intressanta kurser inom olika områden, och dessa kommer att läsas under Q3 och Q4 detta året. Givetvis kommer CSN att sökas.

Jag har funderat mycket på detta med SGI, och jag kan inte komma på varför jag ska skydda denna? Föräldradagarna är slut för länge sedan, vabba får jag inte göra längre och om jag blir sjuk, ja då blir jag sjuk. Pengamaskinen kommer ändå att pytsa in pengar varje månad, Fru Snålgris har ett jobb som drar in stålar, och lägsta sjukpenning från FK är väl 7000 kr eller något sådant. Det räcker gott och väl. Det kommer bli ett antal blogginlägg längre fram där jag går ingenom alla de förändringar sm kommer att göras i privatekonomin och livet när jag går från löneslav till RE-pensionär. FI är vi som bekanta inte än...

Just det ja, detta är ju ett månadsbrev, och då brukar jag gå igenom vår ekonomi. Här kommer en snabb sammanfattning för de som är intresserade:

Intäkter och utgifter

Nettolöner: 58 966 kr

Utdelningar: 44 383 kr

Övriga inkomster: 10 650 kr (barnbidrag, påskgåvor från släkt, sålt två gamla dörrar på Marketplace)

Försäljning av solel: 325 kr

Totala nettoinkomster blev således: 114 324 kr

Våra utgifter kan summeras till 19 540 kr, helt enligt budget.

Utdelningar och pengamaskinen

Utdelningarna börjar trilla in med besked. Mars och April är två helt fenomenala månader och storbankerna dundrar ju på med en och annan extrautdelning som förgyller tillvaron lite extra. Sen kom ju återbäring av källskatt på 43000 kr, vilket givetvis sattes i arbete utan några dröjsmål. Lite skärmdumpar kommer för den nyfikne:

Som ni ser har pengamaskinen fått en välbehövlig knuff i sitt marknadsvärde. Även om kassaflödet är viktigast tycker jag att man ska räkna med några procent i värdeökning givet att man äger vettiga bolag som går som de ska. Att portföljens totalavkastning har ökat med i princip 10% visar på att man äger aktier som levererar det som de ska. Förra året gav negativ värdeutveckling och det var endast utdelningarna som såg till att det blev en något positiv totalavkastning. Detta året hoppas jag att värdet ska hålla i sig, och att vi slutar norr om 10%. Vi får helt enkelt se. 

Nu ska jag fortsätta att ta det väldigt lugnt. Det börjar skymma och resten av familjen sitter och halvsover framför TVn. När jag går och lägger mig ikväll ska jag drömma om det som väldigt många enbart har som dröm; att kunna sluta jobba och leva på sin avkastning. Det känns faktiskt helt underbart.

Glad Påsk till mina trogna läsare, jag tackar ödmjukast för alla vänliga ord och all stöttning ni gett i kommentarsfältet.

Så där ja

 Ute blåser det och är kallt, och för några dagar sedan snöade det. Jag undrar om våren någonsin kommer och varför man bara blir mer och mer otålig för varje dag som går. Vi som har solpaneler på taken har verkligen inte firat något, detta kan absolut bli den sämsta mars sedan flera år tillbaka. Moln, moln och åter moln.

Idag är en stor dag. Eller ja, en omtumlande dag. Det började med att chefen ringde mig på förmiddagen och berättade att kunde vi jobbar för inte är nöjda med vad jag och mitt team levererar. Jag är inte förvånad, för det har varit missförstånd, irritation, otaliga diskussioner och en massa tjafs om vad vi ska göra och hur det ska göras. I går kväll bröt jag nästan ihop när min fru frågade mej om hur det var på jobbet, då hon har sett mig ovanligt nedstämd senaste dagarna. Jag mådde skit, hade inte sovit med någon reda på några dagar nu och har väl hela tiden haft i bakhuvudet att någonting inte är rätt med detta projektet. Jag är också en sån person som är duktig på att hålla inne mina tankar och känslor och bryter väl inte ihop förrän det är för sent. Exakt samma sak hände mig för ca 10 år sedan. Samma sorts projekt, samma sorts kund och samma sorts mående. Jag höll väl ut 3 månader då, nu har det gått 4 veckor och jag mår redan som skit. Chefen samtalade med mig om vad jag tyckte om det hela och ville väl mest ha min åsikt. Där och då mitt i samtalet meddelande jag min uppsägning. 

Min plan var att göra detta nästa vecka på kontoret, öga mot öga, men nu när vi ändå pratades vid kändes det bara dumt att hålla på det. Hon ska ta detta vidare till kunden, för att se om de vill ha mig kvar i 3 månader till, eller om de vill göra förändringar i projektet redan nu. Jag vet ärligt talat inte om jag pallar med 3 månader till, om det ska vara lika rörigt som det är nu. Inte ens om det blir en mindre förbättring vet jag om jag vill vara kvar. Jag har flera gånger redan fått kämpa mot ångest under alla tjafsiga möten där en och annan otrevlighet har utväxlats. Jag är en väldigt lugn och trevlig person, men har flera gånger tänkt tanken att bara skrika "dra åt helvete" och lägga på samtalet. Så dåligt har jag stundtals mått. Man blir liksom bedövad inombords, skiter i allt. Teams-chatten knattrar oförtrutet diverse frågor, halvelaka kommentarer och en massa annat som jag aldrig trodde att jag skulle behöva uppleva igen. Planen var ett trevligt litet uppdrag innan jag slutade min anställning, inte detta helvetesprojekt som jag har hamnat i. På pappret såg allting bra ut, men redan på första mötet märkte jag att vissa individer var otroligt stressade, pratade snabbt som fan, avbröt folk stup i kvarten och redan efter en veckas jobb började man sucka och gnälla över att "vi inte kommit längre". Jag tänkte då endast att "fan är de helt sjuka i huvudet, vi har ju precis börjat". Sen har gnällandet fortsatt, saker och ting har blivit fel implementerade pga. olika missförstånd, men det har vi ju rättat till allt eftersom. Märk väl att det inte står skrivet någonstans vad det är vi ska göra. Specifikationer, dokumentation existerar inte, mer än några användarfall och en backlog i excel med spridda kommentarer om ditten och datten. Alla som sysslat med systemutveckling vet att man inte kan "hitta på" hur det ska se ut, speciellt inte i en domän man är helt ovan vid. Saker och ting måste specas ner i detalj. I princip allt finns idag i några enskilda personers huvud, och "det är bara att fråga". Jo, om dessa personer hade vetat vad pedagogik är, hade det KANSKE varit något som funkat. Men nu, med extrem tidsbrist och ett helt nytt team med folk från vilt skilda domäner och erfarenheter, känns det mer och mer som en katastrofal idé från allra första början. Nu verkade det som sagt som om de har tappat tålamodet fullständigt och ringt till min chefs chef som har ringt till min chef som idag ringde till mig och frågade varför det går så långsamt och vad vi kan göra åt saken.

Ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra. De ska ha något sorts möte på måndag där de antagligen ska diskutera sinsemellan om alla team-medlemmars framtid i projektet. Jag sa rakt ut till min chef idag att jag inte har något emot att bli kickad från projektet och avsluta anställningen i förtid, dvs tidigare än tre månader. Skulle man vilja ha mig kvar och samma skit fortsätter så kommer jag förmodligen att bryta ihop och bli sjukskriven minst en månad. Det har hänt innan och jag känner att jag fysiskt och psykiskt står vid kanten till detta nu. Jag är inte stresstålig för fem ören, och det märks. Jag har gått och grubblat över uppsägningen i en vecka och sen ett stökigt projekt på det och nu en massa tjafs och missnöje. Allt som behövs är en knuff till så trillar jag dit. De blir skitnödiga om någon vabbar en förmiddag eller är sjukskriven en dag, att jag skulle vara borta en månad är nog inget annat än en total katastrof. Men ärligt talat, det skiter jag fullständigt i. Min hälsa går före deras jävla projekt. Jag skriver detta med en fruktansvärd huvudvärk och gråten i halsen. Så nedbruten är jag. 

Samtidigt är jag även lite lycklig för jag har sagt upp mig och vet att det är början på slutet. Sen hur slutet blir, det är ett oskrivet blad. Jag ser väl två sannolika scenarios framför mig:

1) De bestämmer sig för att lyfta bort mig från projektet omedelbums. Då kommer jag antagligen få sitta på kontoret och sortera gem ett tag, eller så ger de mig en månads lön och vi tackar för oss.

2) De vill ha mig kvar under hela uppsägningstiden. Inga förändringar till det bättre i projektet. Då kommer jag med allra största sannolikhet att en morgon under kommande vecka ringa till närmaste vårdcentral, få en tid hos läkare och omedelbar sjukskrivning pga ångest, utmattning och inte vet jag...

Sen finns det såklart alltid varianter på detta. Min chef är optimistisk och han tror att projektet går att rädda, och alla ska bli glada och nöjda. Tyvärr inte säger jag. Kanske med ett väl sammansvetsat team som är vana vid denna typ av snabba projekt som kan läsa varandras tankar, då kanske det hade funkat att jobba såhär, men jag som är van vid ordning och reda, att man kan fråga utan att bli dumförklarad och att saker och ting inte går med raketfart, nej det går helt enkelt inte. Stämningen är redan toxisk och kunden är skitstressad, så antagligen får de ta in sina interna utvecklare och rädda sitt kära projekt. Jag ser inte hur vi som sitter där ska kunna i princip fördubbla vår hastighet. Det är omöjligt.

Nej, nu ska jag snart ta ett glas vin, meddela nyheten för min fru när hon kommer hem, och försöka att inte tänka så mycket på detta mer, fortsättning följer på måndag gissar jag. Ni får alla ha en god helg så länge.