Uttagsstrategier - så tänker vi

 Det är soligt idag för en gångs skull. Efter en vecka med duggregn och grådaskig himmel var det trevligt att få se solens strålar under några timmar. Solpanelerna vaknade till liv och det passade bra att jag skulle laga lite mat och brygga kaffe just vid denna tidpunkt. Just solpaneler har ju varit en dyster investering under detta året, då den tidigare så fiffiga strategin med att sälja mycket på sommaren för att sedan köpa tillbaka på vintern helt enkelt inte fungerar. Vi använder över året 30% av det vi producerar, resten säljer vi. Problemet detta året är att det verkar produceras ett överskott av energi på vår och sommar vilket gör att det betalas i princip ingenting för den sålda energin. Å andra sidan nu på hösten och vintern finns det ett underskott vilket gör att priserna skjuter i höjden och då får vi köpa tillbaka elen till kanske 20-100 gånger priset som vi i somras sålde den för. Snacka om en dysfunktionell elmarknad. Jag gillar förnyelsebar energi och ser absolut fördelar med att producera el från förnyelsebara källor till skillnad från kol, olja och naturgas, men dessa eviga ändringar av spelreglerna gör det sannerligen inte enkelt. Vi skaffade ju solpaneler för 4 år sedan och tack vare de ofantligt höga elpriserna under "Putins sommar" för några år sedan har vi tjänat in merparten av vår investering. Idag går det inte att få ihop en vettig investeringskalkyl, speciellt inte om vi tar bort förenklingsstödet som i folkmun kallas "60-öringen". Då kollapsar kalkylen oundvikligen. Det märks ju redan att många solcellsbolag går i konken, då det helt enkelt inte finns några kunder. 

Det var inte detta jag tänkte skriva om idag, utan något annat intressant som jag gått och funderat på ända sen jag sa upp mig från jobbet förra året. Det handlar om uttagsstrategier. Varför behöver man en uttagsstrategi, och hur fungerar en sådan? Jo, helt enkelt för att allas situationer är helt unika och för att det inte går att välja något befintligt. Allas situation är helt unika, och den strategi jag har kommit fram till kanske passar någon annan, men med största sannolikhet går den inte att kopiera rakt av utan att små justeringar behövs. Jag tyckte dock att det var en otroligt nyttig tankeprocess, och det är denna jag tänker dela med mig av, så får var och en fundera själva hemma på sin kammare hur ni bäst hanterar den dagen ni slutar jobba och börjar leva av era investeringar.

Våra förutsättningar

Först och främst är det viktigt att etablera några viktiga förutsättningar. I vårat fall handlar de om att Fru Snålgris ska jobba i ca 5 år till, och därefter är tanken att hon kan säga upp sig om hon vill, eller kan hon ju såklart fortsätta att jobba deltid om hon så önskar. Strategin medger oavsett 0 kr i inkomst av tjänst efter denna brytpunkt. En annan viktig förutsättning i vårat fall är våra tjänstepensioner. Jag har idag ca 2 100 000 kr hos Avanza i sparad tjänstepension, och dessa pengar kommer att tas ut när jag fyller 55 år, och då under 5 år. Vi har idag fasta kostnader på 26 000 kr och därtill nöjespengar om ca 10 000 kr per månad, väldigt högt räknat. Vi kan alltså leva ett gott liv med 36 000 kr skattade pengar per månad. 

Våra mål

Vi har länge funderat fram och tillbaka hur vi egentligen vill leva efter det att vi är vi är 45-50 år, och vi har kommit fram till en viktig slutsats, nämligen att för oss är det viktigare att ha en större summa per månad tidigt under FIRE, än om 20-30 år, då vi inte vet hur vi mår eller om någon av oss till och med har fått Sankte Pers nycklar och lämnat jordelivet för gott. Detta innebär att vi har satt 2030 som brytpunkt för när vi ska kunna sluta jobba för gott. Då har vi kunnat spara ihop tillräckligt mycket för att både kunna leva förhållandevis "rikt", men även kunna stoppa undan en slant för att snöbollen inte ska stanna upp helt och hållet. Vi kommer alltså inte att leva snålt under de första 10 åren för att kunna maximera ränta-på-ränta och få ut ofantligt mycket pengar när vi är i 70-års åldern. Vår plan är inte att leva upp pengarna som vi har i pengamaskinen, utan de ska istället ärvas av Lilla Snålgris. 

Vårat boende

Idag bor vi i en villa halvvägs ute på landet. Villan är i gott skick och hade idag betingat ett pris om ca 4 500 000 kr på marknaden. Belåningsgraden är ca 50%. Villaområdet ligger ensligt och består av 17 villor där varje tomt är ca 1500 m2. Fin utsikt över mestadels ängar och åkermark. Det bor en salig blandning av folk här, mestadels folk i övre medelåldern och några hus med pensionärer. Grannsämjan är för det mesta god. Husen är eftertraktade då det sällan ges bygglov här ute, utsikten är fin och husen är i väldigt gott skick. Hur länge vi bor kvar här, det vet vi inte. Dottern går i en 1-6 skola några kilometer härifrån, men när hon ska börja högstadiet och gymnasiet, då måste hon åka till en stad några mil bort. Vi kommer dock inte sälja huset i närtid, utan att ha någon plan. Vi trivs bra här. Så länge vi orkar sköta om hus och trädgård ser jag ingen anledning att flytta. När vi blir äldre vill jag gärna bo i ett så kallat "livsstilsboende", alltså  mindre hus i ett inhägnat område med regler för uppförande som sätter P för hög musik, höga skrik och som håller skummisar och udda individer borta. Jag vill ha all tänkbar service så som pool, AC, tillgång till sjukvård, tvätt- och städservice, mat osv. Att bo på ett konventionellt serviceboende finns inte på kartan. För mig är denna livsstil antagligen minst 25 år bort om ingenting oförutsett inträffar. Om det går att hitta denna typ av boende i Sverige vet jag inte, annars får vi helt enkelt flytta till Thailand eller något liknande. 

Vår uttagsstrategi

Nu när vi vet ungefär hur vi vill ha det, så var det dags att sätta sig ner och börja räkna. Under åren 2025-2030 kommer vi att spara alla CSN-pengar som kommer in, och även likvidera vissa tillgångar såsom en gammal sommarstuga, den gamla 740n (extrabilen) samt lite fondsparande som vi har hos vår bolånebank. Dessa summor uppgår till ca 500 000 kr. Allt ska tryckas in i pengamaskinen och investeras i utdelningsaktier. Jag funderade på lite olika strategier, lite beroende på om vi ska återinvestera tjänstepensionen eller leva på den, samt hur mycket vi ska plocka ut kontra återinvestera. Det är denna mekanism som kommer att bli vår "gas och broms". Varje månad kan vi bestämma själva hur mycket vi ska återinvestera och hur mycket vi kan ta ut i kontanter. Strategin vi väljer ger en ungefärlig hint om hur mycket vi *bör* återinvestera, men vi kan alltså påverka detta helt själva, vilket ger en stor rörelsefrihet. Man vet ju aldrig vad livet bjuder på för överraskningar, speciellt inte när Lilla Snålgris börjar bli vuxen och behöver bostad, bil och en massa annat. Jag har räknat med en enkel ränta-på-ränta formel och lagt in de olika strategierna i ett linjediagram.

Det ni ser i diagrammet är de olika strategierna, som representeras av olika färger:

50/50 - Vi tar ut 50 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 50%. Tjänstepensionen återinvesteras.

60/40 - Vi tar ut 60 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 40%. Tjänstepensionen återinvesteras.

60/40 ex tjp - Vi tar ut 60 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 40%. Tjänstepensionen återinvesteras inte utan tas ut.

80/20 ex tjp - Vi tar ut 80 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 20%. Tjänstepensionen återinvesteras inte utan tas ut.

80/20 ex tjp 2040 - Vi tar ut 80 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 20% fram till 2040, därefter tar vi ut 100%. Tjänstepensionen återinvesteras inte utan tas ut.

90/10  - Vi tar ut 90 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 10%. Tjänstepensionen återinvesteras.

Normal - Dessa slantar behöver vi idag för att leva ett bekvämt liv, justerat för inflation.

Vad kan man då dra för slutsatser av dessa linjer? Jo, det som först slog mig är hur stor skillnad på de framtida intäkterna det blir beroende på om man tar ut eller återinvesterar tjänstepensionen. Dock har vi bestämt oss för att vi inte behöver en väldans massa pengar år 2055, utan det är mellan 2030 och 2050 som lejonparten av pengarna kommer till användning. Vi kan även se att om vi tar ut 100% så avstannar all form av tillväxt, vilket gör att inflationen kommer att äta upp uttagen, om än väldigt sakta. Den sista uppenbara slutsatsen vi kunde dra är att vi redan idag har tillräckligt med passiv inkomst för att kunna leva gott som idag. Jag kan dock tänka mig att om vi båda är lediga kommer mer pengar att spenderas på diverse resor och projekt. Det är därför vi vill ha de där extra slantarna innan det är dags för FIRE.

Vad valde vi?

Fru Snålgris och jag satt länge och väl och tittade på detta diagram, och pratade om våra mål och drömmar och planer. Den strategi som vi till slut kom fram till som passar oss allra bäst är den som kallas 90/10. Då börjar vi år 2030 med ca 66 000 kr netto i månatlig inkomst, för att sedan när min tjänstepension börjar ticka in ca 5 år senare komma upp i 71 000 kr, och sen när jag går i riktig pension 10 år senare och kan få ut den allmänna pensionen, då har vi inkomster om ca 105 000 kr. Sedan tickar det sakta upp med någon tusenlapp i månaden per år. Jag räknar inte med att vi kommer att kunna göra av med alla dessa pengar, men det kommer ändå att kännas tryggt att ha en rejäl pengamaskin i ryggen då man inte kan gå till en bank och låna pengar. Pengar skapar inte lycka, men pengar skapar ett bekvämt liv och möjlighet att förverkliga drömmar. Med denna strategi kommer vi att ha en ansenlig inkomst redan från start, vi slipper anpassa oss efter när tjänstepensionen börjar och slutar, vi kommer att ha en liten tillväxt och det hela känns stabilt och bra. Och som sagt, behöver vi mer pengar någon månad, då kan vi gasa lite genom att ta ut betydligt mer. Kanske slår vi på stort och åker på en drömresa till någon paradisö för 200 000 kr. Man vet aldrig, hehe.

Till sist

En uttagsstrategi behövs för att ha en sorts generell plan för hur man ska ta ut sina pengar. Den ska vara anpassad efter det liv man önskar att leva, och det ska finnas en gas och en broms, så att pengarna inte är låsta till en viss summa varje månad. Strategin är viktig för att inte drabbas av storhetsvansinne eller få någon sorts psykos och bränna mer pengar än vad som är möjligt. Sen är alla olika, men jag kände ett stort obehag av att sitta titta på min egen ålder i ett excel-ark, och se att det visst inte är allt för många år kvar här på jorden. Alla är olika och jag är uppenbarligen mer känslig för detta än andra. Jag vill inte kalla det för dödsångest, men det påverkade mig absolut mer än vad jag trodde. Man är ingen ungdom längre, den saken är säker. Den plan vi valde kommer att passa oss väldigt bra. Vissa månader kommer vi att spendera mer, vissa månader mindre, men det ska alltid finnas pengar för att familjen ska ha en riktigt god levnadsstandard under många år framöver. 

Vad har du för synpunkter på vårat sätta att tänka och planera? Har vi överdrivit det hela, eller har vi glömt något väsentligt? Har du några frågor som inte besvaras i inlägget? Dela med dig av dina tankar i kommentarsfältet!

Månadsbrev Oktober 2024

 Tiden går fort och det är dags för ytterligare en månadsrapport. Utanför Herr Snålgris kontorsrum lyser solen och det är blott +3 grader i luften och stilla bris. Kylan har gjort sitt intrång i de sydöstra delarna av landet, och med den de höga elpriserna. Idag toppar vi på 4:30 kr vid 17-tiden. Billigt och bra. Man kanske ska lansera en alternativ matsedel för "kris", då ingen vid sina sinnes bruk kör ugnen eller induktionshällen med sådana kostnader. Vansinnigt är bara förnamnet, man kunde tro att vi i Sverige kunde bada i billig el, då vi hade tillgång till vatten- och kärnkraft. Men nejdå, i vår iver att bli bäst i klassen avvecklade vi allt som tjänade oss gott och körde på med förnyelsebart på bred front, samtidigt som vi i rask takt avvecklade stabila kärnkraftverk utan att ha någon reservplan i sikte. 

Jag är absolut ingen motståndare till förnyelsebara energikällor, men man måste se dem för vad de är. Det är momentan produktion vars produktion kan räknas till ca 10% av en mer stabil kraftkälla, vilket således kräver momentan förbrukning, annars får du ett instabilt och svår-reglerat elnät som följd, med elpriser som går upp och ner. Ergo, helt i linje med vad vi ser idag. När det blåser som satan kostar elen 2 öre/kWh och när det mojnat (vilket det oftast gör när det blir kallare) kostar elen 2-5 kr/kWh här i SE4. Nu har dessutom Tyskland byggt så pass mycket solpaneler att denna del i energimixen ger rejält avstamp på elpriserna under sommaren, vilket gör att svenskar som hoppade på tåget och installerade egna solpaneler för att "sälja på sommaren och köpa tillbaka på vintern" i princip inte tjänar ett öre på sin anläggning, då vi normalt sett på sommaren då de flesta vare sig har AC eller en pool, förbrukar väldigt lite el. 

En moden villa kanske förbrukar ca 10 kWh en vanlig sommardag, mot 50 kWh el kall vinterdag. Givetvis är det varmvatten till dusch och bad eller uppvärmning som står för denna skillnad. Under våra första år tjänade vi i alla fall ihop några tusenlappar under sommaren som vi kunde använda för elräkningarna under nov-mars men i år har vi nu blott en kredit på 429 kr. Den kommer man inte långt med. Det behövs inget geni för att räkna ut varför solcellsbolagens konkurser står som spön i backen. Tack för det, kära politiker. En utmärkt honungsfälla som nu slog igen över den godtrogne svensken med full kraft. Vi har tack vare att vi köpte solpaneler tidigt tjänat in en större del av investeringskostnaden, men de arma satar som köpte under det senaste året för lånade pengar... jag lider med dem. 

Jaja, det var mitt vanliga svammel om högt och lågt, nu till månadens ekonomiska rapport, vi börjar med inkomster och utgifter:

Inkomster och utgifter

Denna månad var hyfsat normal vad gäller inkomster, där vi har Fru Snålgris lön, lite utdelningar samt lite fickpengar in från att jag sålt lite avdammade datorprylar och hjälpt ett antal nära och kära med att byta däck på deras bilar och även lite enklare reparationer. Utgifterna däremot har tagit ett rejält steg uppåt när våran fasta 3-årsränta övergick till rörlig. 1,2% blev helt plötsligt 4% och vips fick vi 4000 kr mer i räntekostnader per månad. Otroligt surt, men sånt är livet och vår ekonomi klarar det utan problem. Först våra inkomster:

Lön: 22 731 kr

Övriga inkomster: 8 682 kr

Utdelningar: 51 250 kr

Totala inkomster efter skatt: 82 905 kr

Det går ingen nöd på oss, och utdelningarna blev högre än väntat då några novemberutdelningar ramlade in den 31/10, tack för det.  

Utgifterna ex amortering landade på 24 631 kr vilket är det nya svarta. Det är dyrt att vara svensk, även om man är en kostnadsmedveten Snålgris. Det går inte att förhandla ner utgifterna mer än vad vi har gjort, och vi är redan extremt slimmade vad gäller övriga utgifter såsom mat, transport och övrigt. I princip går hela Fru Snålgris lön till våra levnadskostnader, och några löneförhöjningar verkar där inte vara i sikte. Att jobba inom svensk sjukvård är och förblir ett "kall", inte något som ger en lön som motsvarar arbetsbörda och utbildning.

Utdelningar

Tack och lov ramlar utdelningarna in med full styrka och denna månad blev bättre än väntat då några tusenlappar kom på fel sida månadsskiftet. Det spelar ingen som helst roll för oss, pengar som pengar. Jag har nu inte köpt speciellt mycket för dessa utdelningar utan amorterat ner belåningen med ca 100 000 kr sedan i våras. Det är bra pengar att ha om en viss Mr Trump skulle vinna, vilket säkerligen lär sätta marknaden i gungning. Sen vet man inte vad Putin eller för den delen Iran kommer att hitta på den kommande tiden. 

Det är bra att ha en buffert, och jag har redan uppfyllt mina utdelningsmål för 2024 (40 000 kr brutto/månad) så det är ingen brådska att handla mer. Till slutet av nästa år är målet att komma upp i 44 000 kr, och det kommer jag att nå utan några större problem, förutsatt att marknaden inte gör i byxorna av någon anledning. Jag anser att jag har för stor vikt i svensk bank, kanske kommer jag att sälja av någon av dessa och köpa mer JEPQ eller JGPI eller något liknande. Beroende på bankernas extrautdelningar svänger utdelningsprognoserna mer än vad jag är bekväm med.

Pengamaskinen

Som jag tidigare skrivit är nu Nordea åter igen en del av vår pengamaskin. Avanza har i all sin visdom stängt köp för i princip samtliga intressanta BDC-er samt även min favvo-CLO, Oxford Lane Capital. Nordea har än så länge inte brytt sig om detta, så allt nysparande kommer oförtrutet att gå in på mitt KF hos denna bank. Jag har dessvärre haft problem med att överföra pengar till mitt KF-konto, men en trevlig herre på deras kundtjänst hjälpte mig med detta. Jag får verkligen hoppas att det var en engångsföreteelse. Problemet som uppkom var att när jag skulle överföra pengar från mitt likvidkonto till mitt KF så gick inte detta. Man kunde helt enkelt inte välja likvidkontot som ett konto att överföra pengar från. Han kunde inte förstå detta, och när han testade att överföra så gick det bra. Tillfälligt teknikstrul månntro? Vi får se.

Som jag skrev innan har jag inte gjort överdrivet många transaktioner, mer än testköpen hos Nordea. I nuläget är fokus istället på att dra ner belåningen i portföljen. Avanza är tröga med att sänka ränta, men min buffert som ligger hos Froda, de är desto snabbare med att sänka SPAR-räntan. 3,8 % för några månader sedan är nu 3%, hej vad det går. Äckligt är bara förnamnet, men det är ju fritt vem som helst att säga upp sitt engagemang hos sin bank om man tycker att de är orättvisa då de vill krama ut så mycket som möjligt från sina kunder, och inte sänker de räntor som de tjänar pengar på förrän senast möjliga tillfällen. De räntor där de förlorar pengar, där sänker de å andra sidan så snabbt de bara kan. 

I övrigt lunkar livet på. Jag har idag börjat två nya kurser, på två andra högskolor. Jag trivs med studielivet, då man slipper otrevliga medarbetare, onödigt mycket administration samt ett jävla hetsande hela tiden över totalt ointressanta och meningslösa saker. Jag kan ibland tänka tillbaka på livet som konsult och då speciellt på de forna uppdrag som var helt och hållet destruktiva för mitt psykiska levende och välmående. Man ryser verkligen när man tänker på all skit som man fick utstå, mest från stirriga och galet påstridiga medarbetare som likt tickande bomber kunde ringa upp och höra av sig 3-5 gånger om dagen för att klaga på än det ena och än det andra. Sen fanns det väldigt trivsamma uppdrag där jag kunde jobba i flera år utan några konflikter och där alla var såååå nöjda med mig. Livet som utvecklare blev tuffare och tuffare med åren tycker jag. Sen hängde jag väl inte alltid med på allt det nya, då jag dels drabbades av ointresse och ledja, samt att jag helt enkelt inte längre fann tjusningen med att skriva programkod. Det var endast en källa till ångest och för varje Pull Request man skapade fanns en sorts rädsla kring att "jaha vad ska de nu hitta att klaga på".  Antagligen malde detta arbetssätt sakta med säkert ner mitt tidigare så fina självförtroende. Dessa tidigare uppdrag var ungefär "detta ska du göra, det ska vara klart om 4 månader, lös det hur du vill". Då stormtrivdes jag. När JAG var i kontroll över hela processen. Det senaste uppdraget innan jag till slut knäcktes var helt sinnessjukt. En beställare som hade all design i huvudet och som tyckte alla andra var otroligt sega, lata och trögtänkta, trots att vi alla var seniorer. En stissig typ som gapade hela tiden om "förväntningar" hit och dit och som kunde ringa upp på Teams 7 gånger om dagen för att gnälla och klaga på hur trögfattad jag tydligen var. Varför jag inte bad denne individ att dra åt helvete förstår jag inte idag. Antagligen var jag så nära maximal stress att jag helt enkelt inte tänkte klart och såg endast två möjlighet att ta mig ur det hela, och det var att antingen säga upp mig eller jobba klart uppdraget. Det blev det förra då jag till slut bröt ihop totalt. 

Jag är med 99% säkerhet överens med mig själv om att jag aldrig kommer att återgå till ett jobb som innefattar systemutveckling i någon form. Möjligtvis som rådgivare eller testare, om behovet skulle uppstå. Detta yrke är sannolikt ett avslutat kapitel för min del. Jag har nu efter 6 månader ingen som helst lust att återgå till detta på heltid. Att sitta hemma och knacka lite yaml i Home Assistant eller liknande, det kan jag göra med glädje, men att gå till ett jobb, eller för den delen att sitta hemma och jobba med ett uppdrag, det gör jag inte för allt smör i Småland. Det enda jag saknar med livet som IT-konsult är lönen. 

I morgon blir det spännande, med valvaka hela kvällen. Jag har laddat med en flaska gott vin, lite chips och håller båda tummarna för att Harris ska vinna.