Uttagsstrategier - så tänker vi

 Det är soligt idag för en gångs skull. Efter en vecka med duggregn och grådaskig himmel var det trevligt att få se solens strålar under några timmar. Solpanelerna vaknade till liv och det passade bra att jag skulle laga lite mat och brygga kaffe just vid denna tidpunkt. Just solpaneler har ju varit en dyster investering under detta året, då den tidigare så fiffiga strategin med att sälja mycket på sommaren för att sedan köpa tillbaka på vintern helt enkelt inte fungerar. Vi använder över året 30% av det vi producerar, resten säljer vi. Problemet detta året är att det verkar produceras ett överskott av energi på vår och sommar vilket gör att det betalas i princip ingenting för den sålda energin. Å andra sidan nu på hösten och vintern finns det ett underskott vilket gör att priserna skjuter i höjden och då får vi köpa tillbaka elen till kanske 20-100 gånger priset som vi i somras sålde den för. Snacka om en dysfunktionell elmarknad. Jag gillar förnyelsebar energi och ser absolut fördelar med att producera el från förnyelsebara källor till skillnad från kol, olja och naturgas, men dessa eviga ändringar av spelreglerna gör det sannerligen inte enkelt. Vi skaffade ju solpaneler för 4 år sedan och tack vare de ofantligt höga elpriserna under "Putins sommar" för några år sedan har vi tjänat in merparten av vår investering. Idag går det inte att få ihop en vettig investeringskalkyl, speciellt inte om vi tar bort förenklingsstödet som i folkmun kallas "60-öringen". Då kollapsar kalkylen oundvikligen. Det märks ju redan att många solcellsbolag går i konken, då det helt enkelt inte finns några kunder. 

Det var inte detta jag tänkte skriva om idag, utan något annat intressant som jag gått och funderat på ända sen jag sa upp mig från jobbet förra året. Det handlar om uttagsstrategier. Varför behöver man en uttagsstrategi, och hur fungerar en sådan? Jo, helt enkelt för att allas situationer är helt unika och för att det inte går att välja något befintligt. Allas situation är helt unika, och den strategi jag har kommit fram till kanske passar någon annan, men med största sannolikhet går den inte att kopiera rakt av utan att små justeringar behövs. Jag tyckte dock att det var en otroligt nyttig tankeprocess, och det är denna jag tänker dela med mig av, så får var och en fundera själva hemma på sin kammare hur ni bäst hanterar den dagen ni slutar jobba och börjar leva av era investeringar.

Våra förutsättningar

Först och främst är det viktigt att etablera några viktiga förutsättningar. I vårat fall handlar de om att Fru Snålgris ska jobba i ca 5 år till, och därefter är tanken att hon kan säga upp sig om hon vill, eller kan hon ju såklart fortsätta att jobba deltid om hon så önskar. Strategin medger oavsett 0 kr i inkomst av tjänst efter denna brytpunkt. En annan viktig förutsättning i vårat fall är våra tjänstepensioner. Jag har idag ca 2 100 000 kr hos Avanza i sparad tjänstepension, och dessa pengar kommer att tas ut när jag fyller 55 år, och då under 5 år. Vi har idag fasta kostnader på 26 000 kr och därtill nöjespengar om ca 10 000 kr per månad, väldigt högt räknat. Vi kan alltså leva ett gott liv med 36 000 kr skattade pengar per månad. 

Våra mål

Vi har länge funderat fram och tillbaka hur vi egentligen vill leva efter det att vi är vi är 45-50 år, och vi har kommit fram till en viktig slutsats, nämligen att för oss är det viktigare att ha en större summa per månad tidigt under FIRE, än om 20-30 år, då vi inte vet hur vi mår eller om någon av oss till och med har fått Sankte Pers nycklar och lämnat jordelivet för gott. Detta innebär att vi har satt 2030 som brytpunkt för när vi ska kunna sluta jobba för gott. Då har vi kunnat spara ihop tillräckligt mycket för att både kunna leva förhållandevis "rikt", men även kunna stoppa undan en slant för att snöbollen inte ska stanna upp helt och hållet. Vi kommer alltså inte att leva snålt under de första 10 åren för att kunna maximera ränta-på-ränta och få ut ofantligt mycket pengar när vi är i 70-års åldern. Vår plan är inte att leva upp pengarna som vi har i pengamaskinen, utan de ska istället ärvas av Lilla Snålgris. 

Vårat boende

Idag bor vi i en villa halvvägs ute på landet. Villan är i gott skick och hade idag betingat ett pris om ca 4 500 000 kr på marknaden. Belåningsgraden är ca 50%. Villaområdet ligger ensligt och består av 17 villor där varje tomt är ca 1500 m2. Fin utsikt över mestadels ängar och åkermark. Det bor en salig blandning av folk här, mestadels folk i övre medelåldern och några hus med pensionärer. Grannsämjan är för det mesta god. Husen är eftertraktade då det sällan ges bygglov här ute, utsikten är fin och husen är i väldigt gott skick. Hur länge vi bor kvar här, det vet vi inte. Dottern går i en 1-6 skola några kilometer härifrån, men när hon ska börja högstadiet och gymnasiet, då måste hon åka till en stad några mil bort. Vi kommer dock inte sälja huset i närtid, utan att ha någon plan. Vi trivs bra här. Så länge vi orkar sköta om hus och trädgård ser jag ingen anledning att flytta. När vi blir äldre vill jag gärna bo i ett så kallat "livsstilsboende", alltså  mindre hus i ett inhägnat område med regler för uppförande som sätter P för hög musik, höga skrik och som håller skummisar och udda individer borta. Jag vill ha all tänkbar service så som pool, AC, tillgång till sjukvård, tvätt- och städservice, mat osv. Att bo på ett konventionellt serviceboende finns inte på kartan. För mig är denna livsstil antagligen minst 25 år bort om ingenting oförutsett inträffar. Om det går att hitta denna typ av boende i Sverige vet jag inte, annars får vi helt enkelt flytta till Thailand eller något liknande. 

Vår uttagsstrategi

Nu när vi vet ungefär hur vi vill ha det, så var det dags att sätta sig ner och börja räkna. Under åren 2025-2030 kommer vi att spara alla CSN-pengar som kommer in, och även likvidera vissa tillgångar såsom en gammal sommarstuga, den gamla 740n (extrabilen) samt lite fondsparande som vi har hos vår bolånebank. Dessa summor uppgår till ca 500 000 kr. Allt ska tryckas in i pengamaskinen och investeras i utdelningsaktier. Jag funderade på lite olika strategier, lite beroende på om vi ska återinvestera tjänstepensionen eller leva på den, samt hur mycket vi ska plocka ut kontra återinvestera. Det är denna mekanism som kommer att bli vår "gas och broms". Varje månad kan vi bestämma själva hur mycket vi ska återinvestera och hur mycket vi kan ta ut i kontanter. Strategin vi väljer ger en ungefärlig hint om hur mycket vi *bör* återinvestera, men vi kan alltså påverka detta helt själva, vilket ger en stor rörelsefrihet. Man vet ju aldrig vad livet bjuder på för överraskningar, speciellt inte när Lilla Snålgris börjar bli vuxen och behöver bostad, bil och en massa annat. Jag har räknat med en enkel ränta-på-ränta formel och lagt in de olika strategierna i ett linjediagram.

Det ni ser i diagrammet är de olika strategierna, som representeras av olika färger:

50/50 - Vi tar ut 50 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 50%. Tjänstepensionen återinvesteras.

60/40 - Vi tar ut 60 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 40%. Tjänstepensionen återinvesteras.

60/40 ex tjp - Vi tar ut 60 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 40%. Tjänstepensionen återinvesteras inte utan tas ut.

80/20 ex tjp - Vi tar ut 80 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 20%. Tjänstepensionen återinvesteras inte utan tas ut.

80/20 ex tjp 2040 - Vi tar ut 80 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 20% fram till 2040, därefter tar vi ut 100%. Tjänstepensionen återinvesteras inte utan tas ut.

90/10  - Vi tar ut 90 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 10%. Tjänstepensionen återinvesteras.

Normal - Dessa slantar behöver vi idag för att leva ett bekvämt liv, justerat för inflation.

Vad kan man då dra för slutsatser av dessa linjer? Jo, det som först slog mig är hur stor skillnad på de framtida intäkterna det blir beroende på om man tar ut eller återinvesterar tjänstepensionen. Dock har vi bestämt oss för att vi inte behöver en väldans massa pengar år 2055, utan det är mellan 2030 och 2050 som lejonparten av pengarna kommer till användning. Vi kan även se att om vi tar ut 100% så avstannar all form av tillväxt, vilket gör att inflationen kommer att äta upp uttagen, om än väldigt sakta. Den sista uppenbara slutsatsen vi kunde dra är att vi redan idag har tillräckligt med passiv inkomst för att kunna leva gott som idag. Jag kan dock tänka mig att om vi båda är lediga kommer mer pengar att spenderas på diverse resor och projekt. Det är därför vi vill ha de där extra slantarna innan det är dags för FIRE.

Vad valde vi?

Fru Snålgris och jag satt länge och väl och tittade på detta diagram, och pratade om våra mål och drömmar och planer. Den strategi som vi till slut kom fram till som passar oss allra bäst är den som kallas 90/10. Då börjar vi år 2030 med ca 66 000 kr netto i månatlig inkomst, för att sedan när min tjänstepension börjar ticka in ca 5 år senare komma upp i 71 000 kr, och sen när jag går i riktig pension 10 år senare och kan få ut den allmänna pensionen, då har vi inkomster om ca 105 000 kr. Sedan tickar det sakta upp med någon tusenlapp i månaden per år. Jag räknar inte med att vi kommer att kunna göra av med alla dessa pengar, men det kommer ändå att kännas tryggt att ha en rejäl pengamaskin i ryggen då man inte kan gå till en bank och låna pengar. Pengar skapar inte lycka, men pengar skapar ett bekvämt liv och möjlighet att förverkliga drömmar. Med denna strategi kommer vi att ha en ansenlig inkomst redan från start, vi slipper anpassa oss efter när tjänstepensionen börjar och slutar, vi kommer att ha en liten tillväxt och det hela känns stabilt och bra. Och som sagt, behöver vi mer pengar någon månad, då kan vi gasa lite genom att ta ut betydligt mer. Kanske slår vi på stort och åker på en drömresa till någon paradisö för 200 000 kr. Man vet aldrig, hehe.

Till sist

En uttagsstrategi behövs för att ha en sorts generell plan för hur man ska ta ut sina pengar. Den ska vara anpassad efter det liv man önskar att leva, och det ska finnas en gas och en broms, så att pengarna inte är låsta till en viss summa varje månad. Strategin är viktig för att inte drabbas av storhetsvansinne eller få någon sorts psykos och bränna mer pengar än vad som är möjligt. Sen är alla olika, men jag kände ett stort obehag av att sitta titta på min egen ålder i ett excel-ark, och se att det visst inte är allt för många år kvar här på jorden. Alla är olika och jag är uppenbarligen mer känslig för detta än andra. Jag vill inte kalla det för dödsångest, men det påverkade mig absolut mer än vad jag trodde. Man är ingen ungdom längre, den saken är säker. Den plan vi valde kommer att passa oss väldigt bra. Vissa månader kommer vi att spendera mer, vissa månader mindre, men det ska alltid finnas pengar för att familjen ska ha en riktigt god levnadsstandard under många år framöver. 

Vad har du för synpunkter på vårat sätta att tänka och planera? Har vi överdrivit det hela, eller har vi glömt något väsentligt? Har du några frågor som inte besvaras i inlägget? Dela med dig av dina tankar i kommentarsfältet!