Månadbrev Oktober 2024

 Tiden går fort och det är dags för ytterligare en månadsrapport. Utanför Herr Snålgris kontorsrum lyser solen och det är blott +3 grader i luften och stilla bris. Kylan har gjort sitt intrång i de sydöstra delarna av landet, och med den de höga elpriserna. Idag toppar vi på 4:30 kr vid 17-tiden. Billigt och bra. Man kanske ska lansera en alternativ matsedel för "kris", då ingen vid sina sinnes bruk kör ugnen eller induktionshällen med sådana kostnader. Vansinnigt är bara förnamnet, man kunde tro att vi i SVerige kunde bada i billig el, då vi hade tillgång till vatten- och kärnkraft. Men nejdå, i vår iver att bli bäst i klassen avvecklade vi allt som tjänade oss gott och körde på med förnyelsebart på bred front, samtidigt som vi i rask takt avvecklade stabila kärnkraftverk utan att ha någon reservplan i sikte. 

Jag är absolut ingen motståndare till förnyelsebara energikällor, men man måste se dem för vad de är. Det är momentan produktion vars produktion kan räknas till ca 10% av en mer stabil kraftkälla, vilket således kräver momentan förbrukning, annars får du ett instabilt och svår-reglerat elnät som följd, med elpriser som går upp och ner. Ergo, helt i linje med vad vi ser idag. När det blåser som satan kostar elen 2 öre/kWh och när det mojnat (vilket det oftast gör när det blir kallare) kostar elen 2-5 kr/kWh här i SE4. Nu har dessutom Tyskland byggt så pass mycket solpaneler att denna del i energimixen ger rejält avstamp på elpriserna under sommaren, vilket gör att svenskar som hoppade på tåget och installerade egna solpaneler för att "sälja på sommaren och köpa tillbaka på vintern" i princip inte tjänar ett öre på sin anläggning, då vi på sommaren förbrukar väldigt lite el. 

En moden villa kanske förbrukar 10 kWh en vanlig sommardag, mot 50 kWh el kall vinterdag. Givetvis är det varmvatten till dusch och bad eller uppvärmning som står för denna skillnad. Under våra första år tjänade vi i alla fall ihop några tusenlappar under sommaren som vi kunde använda för elräkningarna under nov-mars men i år har vi nu blott en kredit på 429 kr. Den kommer man inte långt med. Det behövs inget geni för att räkna ut varför solcellsbolagens konkurser står som spön i backen. Tack för det, kära politiker. En utmärkt honungsfälla som nu slog igen över den godtrogne svensken med full kraft. Vi har tack vare att vi köpte solpaneler tidigt tjänat in en större del av investeringskostnaden, men de arma satar som köpte under det senaste året för lånade pengar... jag lider med dem. 

Jaja, det var mitt vanliga svammel om högt och lågt, nu till månadens ekonomiska rapport, vi börjar med inkomster och utgifter:

Inkomster och utgifter

Denna månad var hyfsat normal vad gäller inkomster, där vi har Fru Snålgris lön, lite utdelningar samt lite fickpengar in från att jag sålt lite avdammade datorprylar och hjälpt ett antal nära och kära med att byta däck på deras bilar och även lite enklare reparationer. Utgifterna däremot har tagit ett rejält steg uppåt när våran fasta 3-årsränta övergick till rörlig. 1,2% blev helt plötsligt 4% och vips fick vi 4000 kr mer i räntekostnader per månad. Otroligt surt, men sånt är livet och vår ekonomi klarar det utan problem. Först våra inkomster:

Lön: 22 731 kr

Övriga inkomster: 8 682 kr

Utdelningar: 51 250 kr

Totala inkomster efter skatt: 82 905 kr

Det går ingen nöd på oss, och utdelningarna blev högre än väntat då några novemberutdelningar ramlade in den 31/10, tack för det.  

Utgifterna ex amortering landade på 24 631 kr vilket är det nya svarta. Det är dyrt att vara svensk, även om man är en kostnadsmedveten Snålgris. Det går inte att förhandla ner utgifterna mer än vad vi har gjort, och vi är redan extremt slimmade vad gäller övriga utgifter såsom mat, transport och övrigt. I princip går hela Fru Snålgris lön till våra levnadsutgifter, och några löneförhöjningar verkar där inte vara i sikte.  

Utdelningar

Tack och lov ramlar utdelningarna in med full styrka och denna månad blev bättre än väntat då några tusenlappar kom på fel sida månadsskiftet. Det spelar ingen som helst roll för oss, pengar som pengar. Jag har nu inte köpt speciellt mycket för dessa utdelningar utan amorterat ner belåningen med ca 100 000 kr sedan i våras. Det är bra pengar att ha om en viss Mr Trump skulle vinna, vilket säkerligen lär sätta marknaden i gungning. Sen vet man inte vad Putin eller för den delen Iran kommer att hitta på den kommande tiden. 

Det är bra att ha en buffert, och jag har redan uppfyllt mina utdelningsmål för 2024 (40 000 kr brutto/månad) så det är ingen brådska att handla mer. Till slutet av nästa år är målet att komma upp i 44 000 kr, och det kommer jag att nå utan några större problem, förutsatt att marknaden inte gör i byxorna av någon anledning. Jag anser att jag har för stor vikt i svensk bank, kanske kommer jag att sälja av någon av dessa och köpa mer JEPQ eller JGPI eller något liknande. Beroende på bankernas extrautdelningar svänger utdelningsprognoserna mer än vad jag är bekväm med.

Pengamaskinen

Som jag tidigare skrivit är nu Nordea åter igen en del av vår pengamaskin. Avanza har i all sin visdom stängt köp för i princip samtliga intressanta BDC-er samt även min favvo-CLO, Oxford Lane Capital. Nordea har än så länge inte brytt sig om detta, så allt nysparande kommer oförtrutet att gå in på mitt KF hos denna bank. Jag har dessvärre haft teknikstrul med att överföra pengar till mitt KF-konto, men en trevlig herre på deras kundtjänst hjälpte mig med detta. Jag får verkligen hoppas att det var en engångsföreteelse. Problemet som uppkom var att när jag skulle överföra pengar från mitt likvidkonto till mitt KF så gick inte detta. Man kunde helt enkelt inte välja likvidkontot som ett konto att överföra pengar från. Han kunde inte förstå detta, och när han testade att överföra så gick det bra. Tillfälligt teknikstrul månntro? Vi får se.

Som jag skrev innan har jag inte gjort överdrivet många transaktioner, mer än testköpen hos Nordea. I nuläget är fokus istället på att dra ner belåningen i portföljen. Avanza är tröga med att sänka ränta, men min buffert som ligger hos Froda, de är desto snabbare med att sänka SPAR-räntan. 3,8 % för några månader sedan är nu 3%, hej vad det går. Äckligt är bara förnamnet, men det är ju fritt vem som helst att säga upp sitt engagemang hos sin bank om man tycker att de är orättvisa då de vill krama ut så mycket som möjligt från sina kunder, och inte sänker de räntor som de tjänar pengar på förrän senast möjliga tillfällen. De räntor där de förlorar pengar, där sänker de å andra sidan så snabbt de bara kan. 

I övrigt lunkar livet på. Jag har idag börjat två nya kurser, på två andra högskolor. Jag trivs med studielivet, då man slipper otrevliga medarbetare, onödigt mycket administration samt ett jävla hetsande hela tiden över totalt intressanta och meningslösa saker. Jag kan ibland tänka tillbaka på livet som konsult och då speciellt på de forna uppdrag som var helt och hållet destruktiva för mitt psykiska levende och välmående. Man ryser verkligen när man tänker på all skit som man fick utstå, mest från stirriga och galet påstridiga medarbetare som likt tickande bomber kunde ringa upp och höra av sig 3-5 gånger om dagen för att klaga på än det ena och än det andra. Sen fanns det uppdrag där jag kunde jobba i flera år utan några konflikter och där alla var såååå nöjda med mig. Livet som utvecklare blev tuffare och tuffare med åren tycker jag. Sen hängde jag väl inte alltid med på allt det nya, då jag dels drabbades av ointresse och ledja, samt att jag helt enkelt inte längre fann tjusningen med att skriva programkod. Det var endast en källa till ångest och för varje Pull Request man skapade fanns en sorts rädsla kring att "jaha vad ska de nu hitta att klaga på".  Antagligen malde detta arbetssätt sakta med säkert ner mitt tidigare så fina självförtroende. Dessa tidigare uppdrag var ungefär "detta ska du göra, det ska vara klart om 4 månader, lös det hur du vill". Då stormtrivdes jag. När JAG var i kontroll över hela processen. Det senaste uppdraget innan jag till slut knäcktes var helt sinnessjukt. En beställare som hade all design i huvudet och som tyckte alla andra var otroligt sega, lata och trögtänkta, trots att vi alla var seniorer. En stissig typ som gapade hela tiden om "förväntningar" hit och dit och som kunde ringa upp på Teams 7 gånger om dagen för att gnälla och klaga på hur trögfattad jag tydligen var. Varför jag inte bad denne individ att dra åt helvete förstår jag inte idag. Antagligen var jag så nära maximal stress att jag helt enkelt inte tänkte klart och såg endast en möjlighet att ta mig ur det hela, och det var att antingen säga upp mig eller jobba klart uppdraget. Det blev det senaste då jag till slut bröt ihop totalt. 

Jag är med 99% säkerhet överens med mig själv om att jag aldrig kommer att återgå till ett jobb som innefattar systemutveckling i någon form. Möjligtvis som rådgivare eller testare, om behovet skulle uppstå. Detta yrke är sannolikt ett avslutat kapitel för min del. Jag har nu efter 6 månader ingen som helst lust att återgå till detta på heltid. Att sitta hemma och knacka lite yaml i Home Assistant eller liknande, det kan jag göra med glädje, men att gå till ett jobb, eller för den delen att sitta hemma och jobba med ett uppdrag, det gör jag inte för allt smör i Småland. Det enda jag saknar med livet som IT-konsult är lönen. 

I morgon blir det spännande, med valvaka hela kvällen. Jag har laddat med en flaska gott vin, lite chips och håller båda tummarna för att Harris ska vinna.