måndag 23 oktober 2017

Rött sa Grisen om dessa innehav

Rapportperioden är i full gång och för vissa bolag som t.ex. Tele2 och Axfood går det upp, då det ryktades om extrautdelningar och ett i övrigt trevligt bokslut i det förra. För andra bolag som t.ex. ÅF går det nedåt och då lyser det rött, och köpläge för de som fortfarande tror på bolaget. Och andra bolag som t.ex. Ericsson går upp trots att de levererar ett dåligt bokslut. Visst är det härligt svängigt i aktiernas värld.

För Snålgrisarnas del har det varit lite blandad kompott. Många bloggare gillar att skriva om sådant som går bra i deras portfölj, men Herr Snålgris tänkte skilja sig lite från mängden genom att skriva några rader om de innehav som har gått sämst senaste tiden. För att hitta dessa får man gå till Snålgrisarnas kapitalförsäkring för utländska innehav. Där har det blinkat rött under ganska lång tid nu, vilket är lite extra trist då DJ World Index har klättrat upp rejält senaste året. Dock inte för de bolag som vi har valt att investera i.


Visst 4,3% är ju inte dåligt då flertalet av dessa aktier är högutdelare. Men det är ändå trist när ett inköp tappar mycket i värde, då börjar man ju fundera på vad det är för något bolag man har köpt. Speciellt oroväckande är det när man på internet inte hittar någon vettig förklaring till varför en aktie tappar i värde.

Någonting som alla utdelningsinvesterare bör tänka på är att om man jagar bolag som delar ut säg > 8% så kommer de i de allra flesta fall att ha en ganska stor volatilitet. Detta innebär att man får bara beredd på rejäla svängningar både upp och ner. Dessa aktier är inget för de som vill ha en portfölj som bara står och tickar utdelningar år ut och år in, utan här gäller det att hålla sig påläst och uppdaterad. I de bästa av världar kommer aktien att dela ut mycket och ändå ha en svag tillväxt uppåt. Man vill ju inte stå där med skägget i brevlådan med en aktie som ligger -40% och meddelar att utdelningarna är inställda. Inte så kul liksom...

Så, vilka innehav har då gått sämst bland de utländska innehaven:


  • På ohotad förstaplats hittar vi det skandalomsusade BDC-bolaget Prospect Capital. De har haft motvind under väldigt lång tid nu och anledningen till att aktievärdet har dippat så pass mycket är främst två utdelningssänkningar samt även investerarnas bristande förtroende för ledningen som trots svikande NAV fortsätter att plocka ut sina förvaltningsavgifter. NAV står för Net Asset Value och är enkelt förklarat värdet på de papper som de förvaltar, deras portfölj. Sitter de på dåliga papper är ju inkomsterna högst osäkra om betalningar ställs in, och då minskar ju deras kassaflöde och då kommer de inte att ha täckning för sina utdelningar. Det är detta som har hänt under ganska lång tid nu. En lösning för att frigöra kapital är ju att minska på sina egna arvorden,  men det har de konsekvent vägrat göra, och klassas således som ett "aktieägarovänligt" förvaltningsteam. Vad ska man då göra med en sån här skunk? Jag har minskat något i bolaget, men kommer att behålla det och kassera in 10% yield varje månad, så får vi se vad de hittar på framöver. I november kommer de att meddela vad utdelningarna hamnar på under 2-3 månader framöver, och blir det ytterligare en sänkning så vete fan...
  • På andraplats kommer SABRA Heathcare REIT. Detta bolaget har jag inte köpt av egen vilja, utan fick det på mig när Care Capital Properties blev uppköpta av sagda bolag. Finns väl inte mycket att säga om detta, många analytiker tror att de kommer att återhämta sig när alla svallvågor från uppköpet samt diverse omstruktureringar har planat ut och de kan börja tjäna pengar igen. Vi får väl se hur det blir med den saken, under tiden kommer bolaget att ligga kvar i portföljen.
  • Tredjeplatsen innehas av Senior Housing Properties Trust, ytterligare en REIT som sysslar med seniorboende (döh!). Värt att veta om dessa REITs är att de både är känsliga för politiska beslut, samt även av hur det går med räntorna i USA. Fördelen är att de har framtiden för sig då fler och fler amerikanare kommer att bli äldre och de delar ut kvartalsvis förhållandevis hög yield sett till den risk man tar. 
  • Sist i listan över de rödaste aktierna finner vi det kanadensiska mediabolaget Corus Entertainment. Jag är faktiskt lite förbryllad till varför det har tappat så mycket på senaste tid. Inga utdelningssänkningar har skett, men heller inga höjningar. Senaste kvartalsrapporten var väl inte lika stark som man hade förväntat sig, men flertalet analytiker jag har läst om tror ändå att bolaget kommer att kunna upprätthålla sin höga yield under lång tid framöver. Denna aktie var en "dividend star" som hade en historia av höjda utdelningar, men detta mönstret nu är brutit, vilket kan ha påverkat investerarnas. Jag gillar denna månadsutdelare som ligger nu runt 9% yield samt endast delar ut 54% av sitt överskott vilket borgar för att det finns pengar att ta av vid sämre tider.


Hur kan man då sammanfatta detta? Helt klart ser vi ett samband mellan yield och risk/volatilitet. Sen är det ju lite surt att man skulle råka trampa på minan Prospect Capital. Tittar man på andra högriskaktier som t.ex. Orchid Island så ser de ut att ha väldigt svårt framöver att klara sina utdelningar, men de har trots det det senaste året endast gått ner någon enstaka procent, medan PSEC har tappat en fjärdedel av sitt aktievärde. Så är det med aktier, det går väl inte att kalla det för otur, men spelar man på fel häst så får man stå sitt kast. När jag läste om lite olika högutdelande BDCer för ca 1 år sedan var det betydligt fler artiklar som ansåg att PSEC var en bra aktie, jämfört med vilka som tyckte att Orchid var något att satsa på. Och nu ett år senare har vi facit. Det är åter igen bevisat att ingen kan förutspå framtiden, inte ens de mest förhärdade siffernördarna med sina fina analyser och stapeldiagram. Det är bara gissningar, spådomar.

Hur går det med dina utländska innehav? Följer du DJ World Index eller hamnar du till och med över?

lördag 21 oktober 2017

Utdelningar Oktober och Lyxfällan

Hallå där i stugorna. Nu är hösten här på allvar, färgen på träden börjar skifta i gult och rött och kylan, duggregnet och mörkret har kommit för att stanna. Detta är dock inte bara negativt utan ger ju även möjlighet till desto fler mystimmar inomhus med en trevlig film eller lite bloggskrivande.

Jag nämnde i det förra blogginlägget att jag hade sett (eller rättare sagt börjat se) ett avsnitt av Lyxfällan som handlade om en lagerarbetare med fru och barn som hade blanco-skulder på nästan EN MILJON, där pengarna uteslutande verkade ha gått till prylar och spel. Det jag då reagerade mot var hur en nattarbetande lagerarbetare kan ha en nettoinkomst på uppåt 27000 kr, det är långt mer än vad jag trodde att detta jobb kunde inbringa, men uppenbarligen hade jag fel. Är det bara pengarna man vill ha så verkar stalltipset vara att börja jobba på lager och strunta i det akademiska och studielånen.

Sen idag lyckades jag mellan blöjbyte och kladdfrukost se klart detta avsnittet, och blev om möjligt ännu mer förvånad över hur lätt denna pellejöns kom undan. För att ta några exempel:

* De hade två sprillans nya tv-apparater, datorer, fina möbler etc. Han fick plocka ut det värsta överflödet som de fick 6000 kr för av Skattegården, men det var hur mycket som helst kvar, som andra familjer brukar få offra, t.ex. möbler och inredningsprylar. Varför fick de t.ex behålla en ny 60" platt-tv istället för att sälja den för några extra tusenlappar och istället köra med en tjocktv som man kan hämta gratis? För mig är det principen som räknas, har man misskött sin ekonomi så mycket ska det svida, punkt.

* De hade två bilar, han jobbade natt och hon jobbade dagtid. I min värld borde det räcka med en bil, i värsta fall får man ta buss. Det är inte ok att man med sådana skulder får ha kvar två bilar. Dessutom kom Holmgrens Bil och gjorde lite reklam för 7000 kr där de låtsades köpa den ena bilen bara för att sekunden senare lämna tillbaka den. Vad lär sig slösaren av detta? Ingenting. Bort med bilen och pumpa upp hjulen på cykeln säger jag. Det handlar ju inte bara om vad de kan tjäna på bilen, utan att det kostar en hel del att ÄGA en bil.

Det enda jag kan gissa, om man bortser från att personen i fråga verkar ha ett extremt hetsigt humör och på något sätt har skrämt produktionen och att man inte vågade pressa honom, är att hans obegripligt höga inkomst gör att man inte bryr sig om att köra "all in" när det gäller att avyttra tillgångar. Men som sagt, för mig är det principen som räknas, har man misskött sin ekonomi så, så är det inte okej att både ha kvar kakan och äta den.

Nåväl, kanske mina trogna läsare har någon fundering kring detta? Dela gärna med er av denna i kommentarerna.

Då över till något trevligare, nämligen månadens utdelningar. Oktober är en ganska hyfsad utdelningsmånad och vi lyckades samla på oss utdelningar för hela 7823 kr. Nästa år tänker jag ha som mål att få minst 8000 kr varje månad (5000 kr för 2017), problemet är just december och september där inga högutdelare delar ut, utan det är månads- och kvartalsutdelare. Dessa företag delade ut denna månaden:


Nu blev det dessutom premiär för en skärmdump som visar det nya gränssnittet hos Avanza. Det är betydligt luftigare än det gamla, vilket jag gissar har att göra med att man vill mobil- och surfplatteanpassa sitt gränssnitt, det gamla var absolut igen höjdare att köra på surfplatta kan man minst säga. I övrigt har jag inget att klaga på.

Det har blivit en del affärer även denna månad, främst lite omfördelning av kapital där vi har viktat ner i det numera skandalomsusade Prospect Capital. Vete fan varför jag investerade i denna BDC över huvud taget, det verkar vara den mest ruttna av de alla, och har en ständigt sjunkande utdelning samt värde på skuldväxlar. I nuläget har de väl täckning för ca 70% av sin utdelning, vilket säger en hel del. Ledningen med Barry, Grier och Oswald i spetsen drabbas knappast av detta, de stödköp de har gjort är droppar i havet jämfört med de ofantliga summor de håvar in i s.k. "management fees". Ett ytterst aktieägarovänligt företag som bör undvikas, något som Snålgrisarna har lärt sig den dyra vägen.


Har du gjort något riktigt ruttet köp som du till slut sålde med förlust och som du undrar över varför du alls köpte från första början?

söndag 15 oktober 2017

Slösgrisar!

Ytterligare en helg har passerat. Det har lugnat ner sig lite på jobbet och således finns det tid och ork på kvällarna att skriva spännande och intressanta blogginlägg. Helgen har annars passerat utan några större utsvävningar. Det var den vanliga veckohandlingen på valfritt varuhus i närheten som för veckan har flest extrapriserbjudanden, samt lite städ och tvätt för att hålla Snålgrisarnas stia ren och fin. Herr Snålgris sålde dessutom en äldre iPhone som har legat i byrålådan och samlat damm. Träff bestämdes på en galleria i en större stad i närheten och medan jag väntade där på köparen satt jag och studerade alla människor som passerar. Detta är betydligt mer givande än att sitta med näsan djupt nere i en mobiltelefon skulle det visa sig...

Minns ni denna?


Det som jag ganska snabbt kunde konstatera, då det ligger både en ganska dyr mataffär och ett antal caféer, är att folk verkar "slösa" en hel del på saker som Snålgrisarna aldrig skulle få för sig att lägga pengar på. Det är speciellt nedan områden där det råder stor skillnad mellan oss och vanliga "Slösgrisar":

Gottegrisar

Snålgrisarna gillar såklart kakor, bakelser, glass och annat mumsigt. Dock har vi förmågan att kunna behärska oss från s.k. spontanshopping, där man går förbi ett bageri, eller en glassdisk och råkar bli sugen på något att stoppa in i munnen. Tårtor bakar vi själva, glass köper vi i storpack eller gör själv och kakor äter vi nästan aldrig, då vi helt enkelt inte gillar det någon av oss. Det var hur många som helst i denna galleria som köpte fika på det café som låg precis bredvid där jag satt och väntade. Jag roade mig med att kolla in priserna. En vanlig kaffe kostade 25 kr och en påtår kostade 5 kr. En kanelbulle kostade 20 kr och en mindre bakelse 25 kr. Så, alltså kostar en liten fika minst 50 kr här medan hemma går den max på 10 kr. Fikar man en gång i veckan kostar det alltså 2600 kr på café medan hemma går det högt räknat på 520 kr.
Det var även intressant att se hur många som kom ut ur den där mataffären med glassar i handen. Nästan var tredje faktiskt, speciellt om de hade barn i släptåget. Mataffären har placerat en frys med plockglass precis vid kassorna så uttråkade barn har all tid i världen att tjata till sig en glass. Dock var det många vuxna som även de hade fått med sig en glass trots flera och tunga kassar att bära. Herr Snålgris kan inte annat än förundra sig över vad det är som gör att man helt plötsligt får för sig att i oktober när man är och handlar köpa en plockglass för ca 25 kr, när man istället kan äta hur mycket glass som helst för samma pris när man kommer hem? Även vi Snålgrisar unnar oss en glass i solskenet på badstranden, men många verkar ta alla tillfällen som går i akt att köpa sig något gott.

Snabb mat

Lika fascinerande är det alla de på jobbet som gladeligen lägger mellan 60 och 100 kr på att köpa med sig mat till lunchen, istället för att laga mat hemma och ta med. Notera att ovan rubrik inte är särskriven utan de verkar tycka att det går mycket fortare och är mycket godare att köpa en klafsig baguette från Subway eller en mystisk sallad från Preem än att hacka några extra kycklingbitar och koka en deciliter extra ris när man ändå lagar middagsmat. Att ta med matlåda är så självklart för Snålgrisarna att vi inte behöver tänka på det, vi bara gör. Och vi vet vad maten innehåller, att den är god och näringsrik. En lunch på stan är som ett lotteri, speciellt om man tar sig en turkpizza hos den lokala glada pizzabagaren. Nyttigt är det i alla fall inte, och fattigare blir man också, samt garanterat rundare om magen. Det verkar som om många helt enkelt inte bryr sig om de lägger några tusenlappar varje månad på snabbmat, det går ju snabbt i alla fall...

Bilar

Snålgrisarna har en bil för att kunna transportera oss från punkt A till B. Bilen rullar på bra och den får sin årliga omsorg hos stans billigaste bilverkstad. Dock kan man snabbt konstatera att folk verkar i allmänhet lägga väldigt mycket pengar på sina bilar, speciellt på att tvätta och putsa dem. En automattvätt kostar här i byn från ca 200 kr upp till 350 kr. Att tvätta själv kostar antagligen en tjuga. Snålgrisarna tvättar bilen en gång om året, och då för hand. Vi har en grå kulör på bilen så den ser nästan aldrig smutsig ut, mer än på våren då allt salt ska tvättas bort. Då blir det en rejäl underredsspolning på den lokala GDS-macken. Många i vårat bostadsområde tvättar sina bilar minst en gång i veckan med högtryckstvätt, och det är ofta på helgerna lång kö till automat-tvätten. Att man tycker det är värt 300 kr för att få bilen tvättad är helt enkelt en gåta för oss Snålgrisar... likaså att man köper en massa dyra kemikalier för att hålla lacken fin under de år man äger bilen.

Köp stort

Vissa produkter som används hela tiden under livet och som har ett bäst före datum som överstiger Snålgrisarnas livstid kan man med fördel köpa i bulk, dvs riktigt stora förpackningar. Här räknas sådant som pasta, ris, tvättmedel, kryddor etc in och det köper vi på den lokala stormarknaden när de har 10% på alla varor. Sen kan vi t.ex. tvätta i flera år med ett pris per tvätt som antagligen är försumbart. Dock ser vi ofta att folk köper små dyra förpackningar som de får köpa om och om igen för de tar slut så snabbt. Kolla nästa gång ni är och handlar efter storköksförpackningar. Där finns det pengar att tjäna.

Märkeskläder

Har märkt att det är populärt att främst bland yngre medborgare att köpa s.k. märkeskläder där något företag syr på en logotyp och vips går det bra att höja priset 300%. Herr Snålgris har som bekant rest runt en hel del i Asien, och kan ju tala om att där är det helt andra priser på kläder än vad vi har här i Sverige. Kvaliteten är likadan om inte bättre ibland. Jag förstår uppriktigt inte de som lägger 500 spänn på en keps eller 700 kr på en bomullsskjorta och tror att de har köpt någon sorts toppkvalitet som aldrig går sönder. Jag bulk-köper mycket kläder när vi åker till Asien och det mesta håller år ut och år in utan att visa tecken på att bli slitet. Vissa saker slänger jag enbart för att jag tycker att de börjar bli lite ofräscha trots en massa tvättande, men gå sönder gör de sällan. Givetvis är inte produktionskostnaden för ett par boxershorts 99 kr utan kanske 2-3 kr, resten är marginal. Nej, Herr Snålgris tycker det är vansinnigt att betala en massa extra pengar för att en pryl har ett visst märke, och kommer givetvis att ta den fajten med Lilla Snålgris den dagen hon börjar utsättas för diverse grupptryck. Fru Snålgris är redan med på tåget och köper även hon kläder i bulk i Asien, och kanske ibland lite småinköp här i Sverige när det är rea på H&M. Det går för övrigt utmärkt att köpa märkeskläder i Asien också. Välj ut ett par jeans eller en keps, betala sen 5 kr extra till snubben där bak i butiken som sitter och halvsover med en cigarett i munnen så drar han igång sin symaskin och broderar in valfritt "märke", t.ex. Nike, så vips har du en märkeskeps för kanske 10 kr totalt. Det är liksom inte svårare än så...


Detta var bara ett axplock av alla de områden där Snålgrisarnas sätt att se på saker och ting skiljer sig från gemene man. Man kan ju samtidigt konstatera att det är tur att inte alla är som oss för då skulle antagligen det lokala caféet gått i konkurs för länge sen och de anställda hade kanske blivit långtidsarbetslösa. Dock är det ändå intressant att se hur olika man är i sin syn på vad som är prisvärt och vad man tycker är värt att lägga sina intjänade pengar på.

En annan sak som förvånade Herr Snålgris var under veckans avsnitt av Lyxfällan, hur en nattarbetande lagerarbetare kan få ut 32000 kr brutto. Och så gnäller metall och LO över att deras stackars medlemmar knappt har mat för dagen på de svältlöner som arbetsgivarna kan ge. Mig veterligen tjänar t.ex. nattarbetande sjuksköterskor bara en bråkdel av denna fantasisumma. Nu kunde ju inte denna pellejönsen hålla i pengar över huvud taget, men med en sån lön hade han på några år kunnat sluta jobba helt och hållet och blivit "fri", om han bara hade läst Snålgrisarnas blogg först :=)

Vilka "onödigheter" förvånar Dig att folk lägger pengar på?

torsdag 12 oktober 2017

Konsultens baksida

Det blir mörkare och mörkare utanför fönstret. Om några veckor är det dags att ställa tillbaka klockan en timme, trädgårdsmöblerna ställde vi tillbaka till garaget för länge sen. Börsen har tuffat på både upp och ner. Kämpigast har våra amerikanska innehav haft det med Prospect Capital i spetsen. Nu senast gick aktien ner över 4 % och hamnar snart under 6 USD på grund av en ny riktkurs på 5 USD. Detta har kostat Snålgrisarna en hel del i minskat aktievärde, men har samtidigt blivit otroligt mycket kunnigare om denna typ av externt förvaltade BPOs. Det är uppenbart att ägarna skiter i aktieägarna, och plockar ut samma förvaltningsavgifter oavsett inkomster eller om de blir tvungna att sänka utdelningarna, vilket de har gjort två gånger nu på kort tid, med kraftiga ras som följd. Kommer att ligga lång i denna och håva in utdelningar så länge det går, men kommer i framtiden inte nöja mig med en eller två positiva rekommendationer innan jag går in i ett liknande högriskprojekt.

Konsulter skrattar hela vägen till banken, eller...?

Läste på Avanza om företaget HiQ som Snålgrisarna har en post i. Tydligen går det väldigt bra för dem, de har en otroligt fin vinstmarginal, knappt inga skulder och höjer utdelningen lite då och då. De verkar vara aktieägarnas drömbolag helt enkelt. Men, tänker Snålgrisen och låter tankarna vandra till Prospect Capital, om någon tjänar väldigt mycket, så finns det ofta ett antal förlorare med i bilden som inte har det fullt så bra. Kan det vara ledningen? Knappast, Lars Stugemo som är VD för HiQ taxerade i runda slängar 7 miljoner förra året. Honom går det ingen nöd på... vilket det sällan gör för de som sitter högst upp i näringskedjan. Men hur är det för de som kämpar varje dag för att dra in dessa vinster, konsulterna? Vad vinner de på att det går bra och ett konsultbolag kan höja sin aktieutdelning? Inte mycket, visar det sig.

Herr Snålgris gick på tekniskt universitet i ungdomens glada dagar och vi är några kamrater som har fortsatt hålla ihop under åren, och brukar försöka träffas några gånger om året. I går kväll hade vi en sådan träff, där vi samlades på en pub i en större stad i närheten, åt god mat och drack ett antal pilsner. Jag hade länge funderat på detta med konsultbolag och deras vinster, då jag själv är konsult (dock för ett mindre, ej börsnoterat bolag) och hur det egentligen är att jobba på ett sådant ställe. Det är ju lätt att tänka sig konsultbranschen som en drömanställning där bonusar och feta löner och lyxkonferenser avlöser varandra i samma takt som tjänstebilarna rullar av bandet och in på företagens privata parkering. Inget kunde vara längre ifrån sanningen.

Mina bekanta jobbar för olika konsultbolag, så deras åsikterna rör inte något specifikt bolag, men andemeningen i dem går inte att ta miste på. Det finns inga direkta fördelar rent lönemässigt eller förmånsmässigt alls att jobba i ett av de större konsultbolagen. Tvärtom verkade det som om en av mina kompisar som jobbar som databasnisse hos en myndighet hade det betydligt fetare, och det för skattebetalarnas pengar.

Lönerna verkar ligga helt i linje med vad jag tränar, dvs runt 35-40" brutto efter ca 15 år i branschen. Här var det den myndighetsanställde som klådde flera av oss med sin lön, trots samma arbetsuppgifter och utbildning. Det hade länge gått rykten om att vissa myndigheter rekryterade aggressivt med höga löner då flera av mina egna kollegor hade flyttat på sig för att jobba där, och nu fick jag detta mer eller mindre bekräftat. Bonusar betalades sällan eller aldrig ut, oavsett vilket uppdrag eller timpris konsulten hade. Nån hade fått 5000 kr i bonus en gång efter lite tjat, men det var allt.

Hur är det med tjänstebil då? Vissa åkte några mil om dagen till kund och då var det egen bil eller tåg som gällde, som givetvis företaget ersatte resekostnader för. Det var aldrig på tal att få en tjänstebil, även om en av konsulterna hade pendlat i flera år till en och samma kund.

Förmåner i allmänhet då? Här vann den myndighetsanställde med knock-out. Ingen av de konsultanställda hade några speciella förmåner mer än de som är lagstadgade. Det var 40 timmars arbetstid, 25-27 dagars semester, några hade friskvårdsbidrag på runt 2000 kr om året och ingen hade någon föräldralön (där arbetsgivaren toppar på 10% av föräldrapenningen åt den anställde). Två av mina kompisar hade inte ens fått en egen dator när de blev konsulter. Den myndighetsanställde hade 30 dagars semester som ökas med 5 dagar varje år när man fyller 40 och 50. Han hade föräldralön när han var föräldraledig, frikostig friskvårdsersättning och gratis inträde till de kommunala idrottsanläggningarna via något avtal som de gjort med kommunen, och det fanns även möjlighet att träna på arbetstid nån timme i veckan.

Konferenser då? Blir det en vecka på Bali för konsulterna? Tvärtom, här verkade det vara vandrarhem och billiga konferensanläggningar som gällde. Givetvis sov man två och två i rummen, otur om man hamnar hos en snarkpelle. Det bjöds på mat (två- eller trerätters med ett glas vin och några lådor pilsner). Någon hade varit två dagar på Kreta en gång för längesen när företaget gjorde rekordvinster. Givetvis måste ju konsulterna tänka på sin vinstmarginal, så konferenserna hålles på veckosluten, fredag, lördag, söndag. Jobbigt om man är småbarnsförälder.

Myndighetspersonen skakade på huvudet åt detta. De åkte alltid på finare hotell eller konferensanläggningar, enkelrum åt alla, påkostade middagar och underhållning så det räckte och blev över. Givetvis på arbetstid, måndag till fredag. De brukade tydligen dela upp konferenserna i två delar så att alla kunde vara med, det går ju inte att tömma en hel myndighet på folk för att åka på konferens.

Vi hade en trevlig stund, maten var suverän och sällskapet alltid lika trevligt. Dock var det lite tråkigt att mina misstankar mer eller mindre blev bekräftade gällande de som är anställda på dessa välmående konsultbolag. Något måste man ju snåla in på i dessa tider av pressade konsultpriser, och det var uppenbart att det är de anställda som det snålas in på. Jag ställde frågan, varför de ens är anställda där om det är så mycket bättre att jobba statligt? Någon gillade de omväxlande uppdragen, en annan tyckte att det var en härlig atmosfär och kultur i bolaget och nån brydde sig inte så mycket, så länge han fick göra det han tyckte var skoj (nörden). Man var inte konsult för att bli rik eller att få förmåner, den saken var säker.

Trots detta hör jag ofta ute hos kund: "du som är konsult har väl råd..." när något kommer på tal där Herr Snålgris upplyser om att det t.ex. går att få en månad gratis om man provar X eller Y. Kanske var detta sant en gång i tiden, men nu är det en helt annan värld...

Vad har du för bild av konsulter? Lyxlirare eller arbetsbin?.

söndag 8 oktober 2017

Det är mål!

Då börjar denna veckan att gå mot sitt slut. Snålgrisarna tycker att hösten bjuder både på för- och nackdelar. Till fördelarna hör att mörkret inbjuder till många mysiga stunder  i soffan antingen tittandes på något tv-program, eller en tänd brasa och ett glas Amarone. Det senare blir det dock, då det finns en liten i familjen, inte speciellt många tillfällen till. Dock tycker vi att man som hård arbetande småbarnsföräldrar banne mig får ta sig till att bara sitta ner och prata, ge varandra beröm, prata om framtiden, om möjligheter och utmaningar. Detta gjorde vi i lördags kväll, och det kändes riktigt härligt.

Vad är det då för mål som är uppnått, kanske ni undrar? Ni som har läst igenom hela bloggen vet att Snålgrisarna inför varje år sätter upp ett antal mål som ska uppnås. Ett av dessa målen var att uppnå en utdelning på minst 90 000 kr för 2017. Detta mål kunde vi i och med några fina tusenlappar i utdelning i början på september nu konstatera är uppnått. Se nedan fina lilla bild från Avanza:



Uppmärksamma läsare kan notera en smått fantastisk uppgång på 505% mellan 2016 och 2017. Denna enorma differens har uppkommit av att vi under 2016 dels fortfarande ägde en stor del fonder som inte gav speciellt mycket utdelning, samt att merparten av våra aktier låg i en depå hos SHB och syns således inte i denna graf. Under hösten 2016 påbörjade vi en fullständig migrering av våra tillgångar hos SHB då vi var på väg att lämna dem, och det är egentligen 201701 som vi på allvar började kassera in utdelningar på allvar genom Avanza. Fondtillgångar på ca 600 000 kr såldes av och utdelningsaktier inköptes.

Det är inte riktigt klokt egentligen. Vi har enbart genom att köpa aktier i olika företag, nu erhållit 90 ovikta tusenlappar utan att behöva jobba något alls för dem. Jobbet från vår sidan är ju att vi tar en finansiell risk genom att gå in med investeringskapital i de bolag som delar ut till oss. Det är detta som är tjusningen med utdelningsinvestering, även om vissa av de bolag vi har köpt på oss har haft kämpiga perioder har de fortsatt dela ut sitt överblivna kapital. Några bolag har under 2016 tvingats till smärre sänkningar, medan desto fler har ökat. Vad har vi då gjort med dessa utdelningar? Överfört dem till vårat slösa-konto och köpt krimskrams för dem? Nejdå, vi kallar oss ju inte Snålgrisar för intet. Dessa pengar har oavkortat gått åt till att investera i ytterligare aktier. Genom att göra detta jobbar vi aktivt enligt "ränta-på-ränta"-metoden som gör att utdelningarna inte ökar linjärt utan svagt exponentiellt. Om en massa år fram i tiden kommer vi ha bra mycket mer ackumulerat kapital än om man hade slösat bort utdelningarna på en massa bjäfs. Detta kan med enkelhet kopplas till våran "grande finale", att ha så pass stora kapitalinkomster att vi (om vi så önskar) kan säga upp oss från våra jobb och göra vad fanken vi vill :)

I övrigt har Herr Snålgris tittat lite på bloggens statistik och konstaterar att sen bloggens premiär i början av 2016 har den haft mer än 64000 sidvisningar. Senaste inlägget om månadssammanställning September har lästs av ca 200 personer. Kul att vårat svammel tilltalar läsarna så pass att de fortsätter komma.

Ni får ha det så nöffigt så länge, fler spännande inlägg är på gång, måste bara finna tid att skriva dem...

måndag 2 oktober 2017

Månadsrapport september

Herr Snålgris har haft fullt upp senaste veckan. Vi är inne i en riktigt aktiv fas på jobbet och det har krävts en del övertid. Till råga på allt har de andra två familjemedlemmarna haft influensan vilket har gjort att det även på hemmafronten har staplats en del hushållssysslor på hög. Det är väl hösten i ett nötskal tycker jag, mycket på jobbet och olika typer av förkylningssjukdomar som cirkulerar.

Lite njutning har det hunnits med dock, Fru Snålgris hade bokat en halvdag på en spa-herrgård i närheten och väl där var njutningen fullständig. Detta hotell har en riktigt härlig park med många olika sorters träd, samt även en mindre sjö med mycket fåglar. Kombinera detta med +15 grader, sprakande höstfärger på träden och en strålande sol med lite moln, och de mest fantastiska färgkombinationer uppenbarade sig när vi gick och spatserade runt där i väntan på vår redan inbokade middag. Det bästa av allt var att mitt företag bjöd på detta, för att några av oss på kontoret hade gjort det där "lilla extra" i projektet. Tji fick de som gick hem tidigt ;)

Det är därmed dags för ytterligare en månadsuppdatering. Det har blivit några stycken nu sen bloggen startade, och formatet varierar lite varje månad, dock är innehållet alltid detsamma.

Utgifter 

Vi börjar med att gå igenom månadens utgifter. Denna månaden har varit gynnsam, kanske mest på grund av diverse förkylningar som gjort att vi inte har handlat så mycket som vi brukar i matväg. Sen har vi varit på en hel del gratisaktiviteter också vilket alltid är trevligt för plånboken. Utöver detta har september varit en månad vi har sluppit de flesta räkningar som kommer varannan månad, som vatten och avlopp t.ex. Lite här och lite där...

Mat: 3597 kr (4000 kr)
Kläder: 136 kr (500 kr)
Bostad: 3442 kr (4252 kr)
Övrigt: 4061 kr (3703 kr)
Transport: 1181 kr (1628 kr)

Summan inom parentes är enligt budget. Den enda post på vår budgettavla som gick över var Övrigt vilket berodde på inköp av mediciner, som kostade några hundringar, samt att vi var på cirkus. I övrigt inget anmärkningsvärt, men dessa låga kostnader gjorde att vi endast har förbrukat 88% av budgeten, nöffigt!

Inkomster

Månadens inkomster har varit beskedliga, utan något som sticker ut direkt.

Nettolöner: 48289 kr
Utdelningar: 3878 kr
Övriga inkomster: 6285 kr (barnbidrag, sålt en massa kläder samt föräldrapenning)

Totala inkomster hamnade således på 58452 kr efter skatt. Detta gör att sparkvoten hamnar på 73 % vilket är trevligt med tanke på att den legat runt 65 % de senaste två månaderna. Nu är ordningen återställd, vi får se hur länge det varar.

Sparandet

Det har hänt en del i portföljen den senaste månaden. Dels har vi som vanligt skjutit till 25000 kr från vår inkomst samt återinvesterat utdelningarna, men den har även vuxit en del värdemässigt.


En del av de inköp som gjordes, har fortsatt att tappa värde, t.ex.. Uniti och CPL. Men så är det med att fånga knivar, man vet inte riktigt om de har nått botten eller inte. Dessa företag har dessutom en yield på över 12% vilket borgar för en hel del överraskningar, både positivt och negativt. I övrigt finns inte mycket att anmärka på i portföljen. Nobina gjorde ett riktigt glädjeskutt efter en fin kvartalsrapport. Capacent Holding har klättrat upp något medan många amerikanska innehav, speciellt REITs har krupit nedåt. Gissar det beror på en blandning av valutor och politik, för jag har inte läst något annat i analyserna som kan tyda på någon sorts kris i branschen. Portföljen klår index nätt och jämnt vilket inte är fy skam med tanke på hur de amerikanska innehaven har backat och att vi har en större mängd preffar i den svenska portföljen.

Det var allt för denna gången, Snålgrisarna seglar vidare mot sitt mål att kunna gå ner i arbetstid i framtiden.

Hur har det gått för dina amerikanska innehav?