Skatteplanering

 Elpriset är i skrivande stund ganska långt här nere i syd med sina 32 öre/kWh. Vi får tacka vädergudarna för att det blåser friskt. Det är väldigt tydligt att elpriset till stor del styrs av vädret, lite som hur bönderna har haft det i århundranden. Regn är ju också bra, då det fyller på vattenmagasinen i norr, dock verkar det som många av de samhällen där uppe inte klarar för mycket regn, då de verkar riskera att spolas bort. Ja aldrig kan man få vara nöjd.

Nu till finansernas värld och något som jag har grubblat mycket på under den senaste veckan som förtidspensionär, nämligen detta med deklaration och skatt. Att ha noll kronor i inkomst, samtidigt som man har lån, ISK och kanske har nyttjat ett ROT-avdrag kan ju ställa till det när man ska deklarera. Blir det en restskatt? Hur stor blir den? Får jag kanske en stor slant tillbaka? Tyvärr är detta något som andra FIRE-personligheter som har lagt passerkortet på bordet sällan skriver om. Kanske är de inte lika oroliga som Herr Snålgris och redan har allting klart för sig. För mig var dock detta lite av en dimma. Det är då tur att våra digitaliserade myndigheter kan komma till undsättning. Denna gång i form av Skatteverket och deras skattekalkylator. Den fungerar lite som en snabbdeklaration. Man får skriva in inkomster och utgifter och så räknar den ut om man får restskatt eller får skatt tillbaka. Givetvis hanterar det inte mer invecklade scenarios, men låt oss göra ett försök med våra finanser för 2023 så ska vi se hur det blir. Denna kalkylator går att hitta här

Det första steget är att berätta lite om dig själv, vilket år du är född, vilken kommun du bor i samt om du är medlem i Svenska Kyrkan.

Nästa steg är själva deklarationen. Här finns det ett antal sektioner som går att fälla ut. Det finns ett föredömligt hjälpavsnitt för varje sektion, där man hittar förklaring och räkneexempel. Vi har en relativt enkel deklaration och behöver enbart fylla i några stycken. Då jag har jobbat halva året börjar jag med den som heter "Tjänsteinkomster, lön mm. Informationen som ska fyllas i här hittar man lämpligast på sitt senaste lönebesked.

Nästa steg för oss som husägare är "Småhus eller ägarlägenhet". Jag äger ett hus tillsammans med min fru. Här fyller jag i mina 50% av taxeringsvärdet.

Nästa sektion är "Kapitalinkomster". Här fyller man i exempelvis sitt underlag för ISK, ränteinkomster och annat. Jag har ett ISK-konto för pengamaskinen, samt ett annat på LF för obligatoriskt månadssparande för att få vara "guldkund". Underlaget blir ca 69000 kr som schablonintäkt och sen några tusen i ränteinkomst för vårat Froda buffertsparande hos Avanza. Schablonintäkten kan du enkelt räkna ut med ytterligare en av Skatteverkets räknesnurror som du hittar här.

Nästa sektion blir "Avdrag under kapital". Här fyller man i de ränteutgifter man har haft under året. Här ingår räntor på bolån samt belåning av Pengamaskinen. Detta är inte helt enkelt att räkna ut. Jag kollade vilka räntekostnader jag har haft från LF Bank, samt tittade jag hos Avanza under min kreditmätare. Du hittar den under "mina konton", sen klicka på "..." och sen skrolla ner till din kreditmätare. Klickar du sen på den lilla knappen med ett "i", får du se vad du har betalat i ränta under året. 

Jag kunde med hjälp av dessa siffror räkna ut att vi har lagt 71900 kr totalt i räntekostnader för bolån samt portföljbelåning för ett ISK + ett KF.

Nästa post är "Skattereduktioner. Här kan man bl.a. fylla i grönt ROT, vanligt ROT samt om man har solpaneler, hur mycket de har sålt för under året. Jag återanvänder förra årets värde, då det skiljer sig åt väldigt lite.

Andra kategorier såsom näringsverksamhet och avdrag för sjömän hoppar jag över då de inte gäller mig. Nu är jag klar, allt som fanns uppsatt under förra årets deklaration har matats in, givetvis justerat för 2023 års siffror. Det som återstår är att ta ett djupt andetag och trycka på knappen "Beräkna din skatt".

Det blev ju trevligt. Det verkar som om jag ska få tillbaka ca 12000 kr nästa vår. Nu hänger ju denna prognos dels på att jag har matat in rätt siffror, samt att jag inte har glömt någon post i kalkylen. Hur som helst verkar det inte vara någon ko på isen. Jag har som sagt aldrig varit ledig så här länge innan, och för mig var det skönt att få lite inblick i exakt hur våra ekonomiska förehavanden drabbar oss. Räntekostnaderna är högre än vad jag trodde och de lär bli ännu högre nästa år. Det som är trevligt med denna deklaration är man man kvitta räntekostnader mot ISK-skatten. KF lever sitt egna liv, men det blir ungefär likvärdigt där. Stefan Thelenius har en utförlig genomgång här. 

Nu blir det ju lite spännande. Låt oss säga att jag inte kommer att jobba alls under 2024. Jag kastar in handduken och går hemma och driver. Hur blir siffrorna då? Jag ändrar inkomst av tjänst och inbetald skatt till 0 och kör om kalkylen. 

Aj då, det blev kvarskatt. Dock är den endast 2000 kr vilket är hanterbart. Man kan ju sedan leka med tanken att ISK-skatten går upp 20% ytterligare och att för deklarationen år 2025 räkna med ca 80000 kr i schablon. Restskatten hamnar då ytterligare några tusenlappar högre. Det är dock inget som drabbar en fattig. Helt klart är i alla fall att både räntor och ISK-skatter går upp nästa år, dock tar dessa lite bekvämt ut varandra i deklarationen, så det blir inget övervikt åt ena eller andra hållet. Herr Snålgris kan fortsatt sova lugnt med andra ord. Jag hoppas dock på sjunkande räntor och mindre ISK-skatt framöver.

För den vetgirige som dessutom är nära "riktig" pension vill jag tipsa om ett inlägg som Utdelningssmålänningen gjorde i slutet av förra året. Det går att läsa här

Hur ser det ut för dig när du träder in i FIRE-dimman? Har du redan gjort detta? Hur beräknas din skatt?

Månadsbrev Oktober 2023

 En ny vecka med nya äventyr. Att vara "ledig" är nästan mer jobbigt än att sitta bakom ett skrivbord och skriva programkod eller gå på möten och babbla om en massa meningslösheter. Varje dag har jag flera olika sysslor som måste tas om hand, det är allt från att hjälpa äldre släktingar med att kolla upp mystiska telefonsamtal, laga cyklar, städa och plocka eller ordna med mat och allt som Lilla SNålgris har att göra med i skolan. Jag har blivit insyltad i detta med "klassföräldrar", och jag är ungefär lika lycklig över detta som mina egna föräldrar var när jag gick i skolan, dvs inte alls. Jag gillar inte sånt och förstår egentligen inte varför det måste finnas. Jag betalar t.ex. hellre en summa direkt än att få hem en massa strumpor och kalsonger och annat mög som vi redan har, och som vi antagligen måste köpa minst hälften av då bostäderna i området redan är mättade från de andra 22 eleverna i dotterns klass som gått runt för att sälja samma sak. Det blir släkt och vänner som åker på att köpa det. Nej tack, hellre en engångssumma, så man slipper lägga tid på det. Man har redan fullt upp med att vara engagerad i hennes andra aktiviteter med ridning och fotboll, så det räcker och blir över. Som sagt, att hinna jobba utöver detta känns nu när man ser på livet som åskådare, som ren och skär tortyr. Jag fattar inte att folk orkar.

Som en parentes kan jag nämna att jag har avlastat Fru Snålgris ganska rejält nu när jag är förtidspensionär på prov. Vi var innan ganska duktiga på att dela upp hushållssysslorna, men nu är det jag som tar 90% av hushållssysslorna, trädgårdsskötesel, bilunderhållet, ekonomi, skolaktiviteter och annat. Hon koncentrerar sig på detta med mat, som hon gillar. Hon har även hand om dotterns klädinköp, vilket är tur det. Jag har tidigare skrivit att det enda jag saknade med jobbet var de där 30 tusenlapparna som ramlade in varje månad, men känslan av att vara "fri" är ganska berusande i sig, och kan utan tvekan sätta förnuftet ur spel. Det pågår en inre strid i mig, som handlar om att fortsätta jobba, eller frigöra sig på riktigt från jobbet och hitta något annat att göra. Jag vill verkligen jobba, men jag  saknar verkligen inte att sitta fastkedjad bakom ett skrivbord 8 timmar om dagen och lösa en aldrig sinande ström av problem. Det fanns en tid då jag älskade utmaningar, problemlösning och kluriga problem. Jag kunde sitta uppe hela nätter och oavlönad göra om något jag gjort tidigare på dagen på jobbet, enkom för att jag inte kände mig nöjd, eller för att jag gjort en så kallad ful-lösning. Denna lust finns inte idag. Jag gillar inte att känna press över att få en arbetsuppgift som ska vara löst på ett visst antal timmar, som sedan ska granskas av nån besserwisser som antingen godkänner den eller inte. Fråga mig inte varför jag inte trivs med detta längre, kanske är det pga hjärntröttheten eller för att jag helt enkelt bara är less på det. Det går att skriva hur mycket som helst om detta, men nu över till månadsrapporten:

Inkomster och utgifter

Vi hade glädjande nog bra inkomster under oktober månad, trots att jag stod för en fet nolla i lön.

Nettoinkomster lön: 24487 kr (Fru Snålgris jobbar 90% som sjuksköterska)

Utdelningar: 43338 kr (Flera bolag delade ut i oktober istället för november)

Övriga inkomster: 12332 kr (En bra summa. Här hittar vi barnbidrag, sålda prylar samt att jag har gjort några svartjobb genom att hjälpa släktingar att byta vinterdäck, reparerat bilar och även lackat om en framskärm)

CSN: 8158 kr (50% studietakt)

Försäljning solel: 157 kr (Solen lyser med sin frånvaro...)

Totala inkomster: 88515 kr

Utgifterna har varit helt okej, det är som vanligt utgifter utöver de vanliga som dyker upp, denna månaden var det avgift för ridskola på ca 2000 kr. Våra utgifter exklusive amortering av bolån hamnade på 16925 kronor. Det som utmärker denna månaden var att vi endast lade 2500 kr på mat.

Utdelningar

Det blev som sagt en utdelningsfest under trötta gamla oktober månad. Det ramlade in slantar från höger och vänster och om de inte hade gått till återinvestering hade vi kunnat finansiera en vecka på Teneriffa enbart med denna månadens slantar. 

Utdelningar som ramlar in på vårat ISK eller KF känns otroligt abstrakta. Det låter "katsching" i telefonen, det blir en rad i en tabell under "Transaktioner", och sen händer inget mer. Däremot, hade jag gjort ett uttag till vårat lönekonto, ja då hade det varit en helt annan femma, då hade man känt sig rik på riktigt. Nåväl, vissa månader är fetare än andra, och vi har nu november och december som är riktigt trista utdelningsmässigt.

Pengamaskinen

Vi tuffar på och fintrimmar vår gamla pengamaskin. Det som har ändrats nu under hösten är insättningarna, som hamnar under 10000 kr, då mina inkomster är lägre, och vi vill bygga en rejäl kontantbuffert som inte är beroende av lån. Några bolag får stryka på foten och andra tillkommer eller utökas. Det har främst handlat om att byta ut bolag med sämre belåningsvärde till andra bolag med liknande direktavkastningar fast med bättre belåningsvärden. Apropå detta kom det igår en ny lista från Avanza, med uppdaterade belåningsvärden för samtliga aktier och ETF-er. Vi påverkades marginellt negativt av detta, då Corem Pref och K2A Pref fick sämre belåningsvärden. Detta är dock två mindre innehav, så på det stora hela står vi stabilt med ca 12% belåning totalt. Jag ämnar dock att få ner detta lite till den billigaste räntan på 1,99%, då vi idag betalar den lite högre räntan på 3,69%. 

Detta är för högt för min smak, och en plan för att få ner detta är under utveckling. Det är helt klart en nackdel att man inte jobbar längre, mängden kontanter man har att röra sig med är mycket mindre, och det tar t.ex. längre tid att betala av skulder. Det enklaste jag kan göra är att helt enkelt sluta återinvestera utdelningarna. Då amorterar skulden ner sig självt, men pengamaskinen växer å andra sidan inte lika snabbt som jag vill. 

Avslutningsvis rullar det mesta på som vanligt, även om det finns lite motgångar och problem att lösa lite här och där. Det är kul att plugga även om det märks att det var över 20 år sen jag läste analysmatten, det där med att tillämpa derivation i olika sorters matematiska problem är inget som kommer av sig självt numera. Där känner man sig som en riktig nybörjare, och hjärnan känns hur trög som helst, men det mesta går att lösa och fördelen med distanskurser är att det finns bra möjligheter att kollaborera med sina kurskamrater. Det verkar som sagt vara högt tryck på distanskurser, då det på den kursen jag läser nu har 97 deltagare. 

Vad har du själv för belåningsgrad -  om ens någon - på din portfölj? Ämnar du amortera ner den, eller kommer den att ligga där för all evighet?

Funderingar om vägen mot FIRE

Detta var tänkt att bli ett vanligt månadsbrev, men upptäckte att jag inte kunde sluta skriva om mina upptäckter och erfarenheter nu efter några månader med "prov-RE". Håll till godo:

Vi har hunnit in i vintertidens kompakta mörker och det märks verkligen stor skillnad på kvällarna nu när det är kolsvart medans man ska greja middag. Fru Snålgris muttrar något om att hon vill fira julafton på Teneriffa. Det får vi nog ta till nästa år, ty de flesta resor verkar fullbokade på Ving och TUI. Förra gången vi gjorde en vinterresa till värmen bokade vi platserna redan i april. Svenskarna är verkligen ett restokigt folk, och det är tråkigt att man är så styrd av skolan och skolplikten när man ska bola resor med skolbarn. Det märks tydligt på priserna när det är skollov och inte, det kan skilja nästan 100% i pris från en vecka till en annan för de mest populära resmålen. Det är inte kul att vara sparbloggare och Snålgris under dessa förutsättningar, det vill jag lova.

I övrigt fortsätter livet med "Prov-RE" och som student. En ny termin har påbörjats och med det en ny och rolig kurs. Jag hade tänkt läsa två kurser och maximera min CSN, men det verkar vara högt tryck på de kurser som är 100% distans, då jag hamnade på typ plats 250 eller något i reservlistan för samtliga tre kurser jag ansökte om efter att ordinarie ansökningsperiod tog slut. Studentlitteratur är inte heller det speciellt billigt, en begagnad bok gav jag 500 spänn för, det var det billigaste som fanns. Man får be en stilla bön om att det går att sälja den för samma pris när kursen är avslutad. Det finns numera flera olika sajter som förmedlar studentlitteratur, så man slipper joxa med privata köpare som tjafsar om att de inte vill betala förrän de fått varan. 

Jag vill även reflektera lite över själva upplevelsen att befinna sig i "Prov-RE". Man befinner sig ungefär som i ett limbo, i ett odefinierat tillstånd. Man är inte arbetslös, inte ekonomiskt oberoende, men man förvärvsarbetar heller inte. Man "är"... någonting. Om någon frågar mig vad jag gör säger jag bara att jag "jobbar hemma". Det är enklast, för att slippa en massa frågor om "vad är det som har hänt", "har du fått sparken", "är du sjuk" och så vidare. Min plan är fortfarande, av strikt ekonomiska skäl, att fortsätta jobba med mina forna arbetsuppgifter någon gång efter årsskiftet och trettonhelgen, förutsatt att det är en vettig kund med vettiga arbetsuppgifter. Annars kommer jag nog att fortsätta som student ett tag till, med eller utan en anställning i ryggen. Jag saknar verkligen inte jobbet. När jag hör folk säga att "nu ska gå till jobbet", så ryser jag på blotta tanken att plikttroget stiga upp kl 06:00, göra sig i ordning, starta motorvärmaren, fixa frukostmackan, väcka Lilla Snålgris, och sen ut i vintermörkret för att ta sig till ett tyst kontor. Nu går jag upp runt 06:30 varje dag, och det gör absolut ingenting, för jag slipper ta mig till jobbet och utföra tråkiga och ångestframkallande arbetsuppgifter dag ut och dag in. Ni som tycker om era jobb, jag avundas eder.

Jag har flera gånger ställt mig frågan vad som har hänt med mig - är jag deprimerad, trött på livet eller har jag helt enkelt blivit en bekväm latmask? Jag har under 23 års tid plikttroget gått upp och gått till jobbet. Jobbet har varit prioritet nummer 1, 2 och 3. Under denna tid har jag samtidigt byggt hus, bildat familj, rest jorden runt, startat en blogg, byggt en pool och sparat ihop 4 miljoner kronor. Utan jobbet hade inte mycket av detta varit möjligt. Kan det måhända vara så att kropp och skäl helt enkelt säger att "nu får det vara nog, du måste ju inte jobba mer, och trivs inte med jobbet, så gör inte det då". Förnuftet säger dock något helt annat, att 4 miljoner kronor och 31000 kr i månaden i utdelningar inte räcker för att bli FI, en viktig del av FIRE. Därav beslutet att jobbet måste fortsätta något år till åtminstone. Det räcker till att fylla bufferten och öka på de månatliga utdelningarna några tusen till. Att leva på aktieutdelningar är ett långsamt spel. Att spara 25000 kr/månad under ett år ger ca 1750 kr per månad i utdelningar med 7% direktavkastning. Utöver det växer utdelningarna exponentiellt i takt med att utdelningarna återinvesteras, vilket kallas "ränta på ränta". Idag får vi ca 31000 kr i månaden i utdelningar, vilket - om det återinvesteras - ger ca 2000 kr mer i månad per år. Totalt då kommer vår månadslön att växa med 2000 kr per månad och år om jag inte arbetar, och 3750 kr per månad och år om jag jobbar på som innan. Vi hade som mål att sluta arbeta och leva som FIRE med 50000 kr i månaden. Detta kommer vi att uppnå med mitt arbete om *bara* 5 år, eller 9 år om jag inte arbetar, väldigt grovt räknat. Det finns fler variabler i denna ekvation än jag kan hålla i huvudet samtidigt, och livet mot FIRE är ett osäkert kort i största allmänhet, då du är utelämnad åt bolagen du investerar i, omvärlden och våra kära myndigheter och politiker. Man kan bli kallsvettig för mindre. FIRE är verkligen inget för den knäsvage, det är min upplevelse. 

Fem eller nio år? Denna tanke har gnagt i mitt huvud nästan oavbrutet under den senaste veckan. Något som har rört till det ytterligare är Fru Snålgris, som inte heller hon verkar trivas så bra på sitt jobb. Det är lite för stressigt och rörigt för hennes smak i jobbet som hemsjukvårdare. Många av hennes "kunder" har massvis med psykiska problem, vissa är forna missbrukare, alkoholister, senildementa som vägrar ta sina mediciner eller inte ens släpper in någon på rummet för att städa. Alla undersköterskor ringer till min fru för att få reda på hur de ska göra. Hon ska tydligen vara någon sorts orakel för alla möjliga frågor. Jag stod och himlade med ögonen när hon berättade om allt hon ska göra och allt hon borde göra. Listan tog aldrig slut. Jag skakade på huvudet och undrade vad f-n det är för sorts arbetsplats. Man har ofta hört om att kommunanställda, de har det bra. Tydligen gäller det inte sjuksköterskor som jobbar inom hemsjukvården, det jobbet verkar vara hur stressigt som helst, vilket min fru nu upplever. Hon är dessutom precis som jag var i början av min karriär, plikttrogen, perfektionist, säger inte nej och jobbar hellre oavlönat för att göra det där "lilla extra". En cocktail för ett psykiskt nervsammanbrott om du frågar mej. Jag ger henne massvis med "goda råd" gällande saker jag upplevt och lärt mig under mina år, t.ex.:

- Debitera allt du gör som flextid eller övertid. Endast då vaknar cheferna över att det är hög arbetsbelastning, när det kostar en extra slant

- Delegera eller skit i att utföra lågprioriterade arbetsuppgifter om arbetsdagen är slut.

- Ta inte med dig jobbet hem.

- Fastna inte i varenda utskällning eller konflikt som uppkommer. Måste man ha med människor att göra är konflikter ett faktum då och då. Jag är ganska bra på att ta folk och agera diplomatiskt, det måste man kunna som säljande konsult, men vissa personer klarade jag inte av, och där fick vi helt enkelt vara överens om att inte vara överens. 

Ovan punkter är svåra att genomföra, speciellt om man är osäker och ny på en arbetsplats. Min fru är inte med i facket, men jag har erbjudit mig att vara med på ett samtal om det behövs. I nuläget verkar det som om min fru vill reda ut detta själv. Jag är säker på att hon innerst inne trivs med denna typ av jobb, det har helt enkelt bara kokat ihop sig till en rejäl storm av saker som hon aldrig har hunnit slutföra. Min fru är inte heller den där strukturerade personen som jag är, som skriver listor och som stryker saker som hamnar för långt ner. Hon håller allt i huvudet, försöker minnas allt och hantera 10 saker samtidigt. Galenskap, men svårt att ändra på hur man är som person. Jag stöttar så gott jag kan, med anekdoter, goda råd och en kram. Vi får se hur det går, det finns gott om lediga jobb för sjuksköterskor, tyvärr är de flesta på vårdavdelningar med dygnet runt-bemanning, och hon vill verkligen inte tillbaka till att jobba kvällar och nätter, vilket jag kan förstå. Kvar finns de tjänster på vårdmottagningar som kräver specialistkompetens, t.ex. barn, ögon och liknande. 

Ja detta blev inget månadsbrev, utan istället en samling reflektioner över hur det är, såhär 3 månader in i livet som förtidspensionär. Tid finns det gott om, man tänker - på gott och ont - på det mesta här i livet. Jag tror det är något som de flesta borde göra, istället för att köra på autopilot raka vägen in i pension vid 67 års ålder, eller in en berömd betongvägg när kropp och själ pajar... vinnst finns det fler vägar än så? Det är jag säker på!

Vad har du själv för funderingar på FIRE? Har du några andra frågor som jag har missat? Skriv och reflektera i kommentarsfältet.