Skatteplanering

 Elpriset är i skrivande stund ganska långt här nere i syd med sina 32 öre/kWh. Vi får tacka vädergudarna för att det blåser friskt. Det är väldigt tydligt att elpriset till stor del styrs av vädret, lite som hur bönderna har haft det i århundranden. Regn är ju också bra, då det fyller på vattenmagasinen i norr, dock verkar det som många av de samhällen där uppe inte klarar för mycket regn, då de verkar riskera att spolas bort. Ja aldrig kan man få vara nöjd.

Nu till finansernas värld och något som jag har grubblat mycket på under den senaste veckan som förtidspensionär, nämligen detta med deklaration och skatt. Att ha noll kronor i inkomst, samtidigt som man har lån, ISK och kanske har nyttjat ett ROT-avdrag kan ju ställa till det när man ska deklarera. Blir det en restskatt? Hur stor blir den? Får jag kanske en stor slant tillbaka? Tyvärr är detta något som andra FIRE-personligheter som har lagt passerkortet på bordet sällan skriver om. Kanske är de inte lika oroliga som Herr Snålgris och redan har allting klart för sig. För mig var dock detta lite av en dimma. Det är då tur att våra digitaliserade myndigheter kan komma till undsättning. Denna gång i form av Skatteverket och deras skattekalkylator. Den fungerar lite som en snabbdeklaration. Man får skriva in inkomster och utgifter och så räknar den ut om man får restskatt eller får skatt tillbaka. Givetvis hanterar det inte mer invecklade scenarios, men låt oss göra ett försök med våra finanser för 2023 så ska vi se hur det blir. Denna kalkylator går att hitta här

Det första steget är att berätta lite om dig själv, vilket år du är född, vilken kommun du bor i samt om du är medlem i Svenska Kyrkan.

Nästa steg är själva deklarationen. Här finns det ett antal sektioner som går att fälla ut. Det finns ett föredömligt hjälpavsnitt för varje sektion, där man hittar förklaring och räkneexempel. Vi har en relativt enkel deklaration och behöver enbart fylla i några stycken. Då jag har jobbat halva året börjar jag med den som heter "Tjänsteinkomster, lön mm. Informationen som ska fyllas i här hittar man lämpligast på sitt senaste lönebesked.

Nästa steg för oss som husägare är "Småhus eller ägarlägenhet". Jag äger ett hus tillsammans med min fru. Här fyller jag i mina 50% av taxeringsvärdet.

Nästa sektion är "Kapitalinkomster". Här fyller man i exempelvis sitt underlag för ISK, ränteinkomster och annat. Jag har ett ISK-konto för pengamaskinen, samt ett annat på LF för obligatoriskt månadssparande för att få vara "guldkund". Underlaget blir ca 69000 kr som schablonintäkt och sen några tusen i ränteinkomst för vårat Froda buffertsparande hos Avanza. Schablonintäkten kan du enkelt räkna ut med ytterligare en av Skatteverkets räknesnurror som du hittar här.

Nästa sektion blir "Avdrag under kapital". Här fyller man i de ränteutgifter man har haft under året. Här ingår räntor på bolån samt belåning av Pengamaskinen. Detta är inte helt enkelt att räkna ut. Jag kollade vilka räntekostnader jag har haft från LF Bank, samt tittade jag hos Avanza under min kreditmätare. Du hittar den under "mina konton", sen klicka på "..." och sen skrolla ner till din kreditmätare. Klickar du sen på den lilla knappen med ett "i", får du se vad du har betalat i ränta under året. 

Jag kunde med hjälp av dessa siffror räkna ut att vi har lagt 71900 kr totalt i räntekostnader för bolån samt portföljbelåning för ett ISK + ett KF.

Nästa post är "Skattereduktioner. Här kan man bl.a. fylla i grönt ROT, vanligt ROT samt om man har solpaneler, hur mycket de har sålt för under året. Jag återanvänder förra årets värde, då det skiljer sig åt väldigt lite.

Andra kategorier såsom näringsverksamhet och avdrag för sjömän hoppar jag över då de inte gäller mig. Nu är jag klar, allt som fanns uppsatt under förra årets deklaration har matats in, givetvis justerat för 2023 års siffror. Det som återstår är att ta ett djupt andetag och trycka på knappen "Beräkna din skatt".

Det blev ju trevligt. Det verkar som om jag ska få tillbaka ca 12000 kr nästa vår. Nu hänger ju denna prognos dels på att jag har matat in rätt siffror, samt att jag inte har glömt någon post i kalkylen. Hur som helst verkar det inte vara någon ko på isen. Jag har som sagt aldrig varit ledig så här länge innan, och för mig var det skönt att få lite inblick i exakt hur våra ekonomiska förehavanden drabbar oss. Räntekostnaderna är högre än vad jag trodde och de lär bli ännu högre nästa år. Det som är trevligt med denna deklaration är man man kvitta räntekostnader mot ISK-skatten. KF lever sitt egna liv, men det blir ungefär likvärdigt där. Stefan Thelenius har en utförlig genomgång här. 

Nu blir det ju lite spännande. Låt oss säga att jag inte kommer att jobba alls under 2024. Jag kastar in handduken och går hemma och driver. Hur blir siffrorna då? Jag ändrar inkomst av tjänst och inbetald skatt till 0 och kör om kalkylen. 

Aj då, det blev kvarskatt. Dock är den endast 2000 kr vilket är hanterbart. Man kan ju sedan leka med tanken att ISK-skatten går upp 20% ytterligare och att för deklarationen år 2025 räkna med ca 80000 kr i schablon. Restskatten hamnar då ytterligare några tusenlappar högre. Det är dock inget som drabbar en fattig. Helt klart är i alla fall att både räntor och ISK-skatter går upp nästa år, dock tar dessa lite bekvämt ut varandra i deklarationen, så det blir inget övervikt åt ena eller andra hållet. Herr Snålgris kan fortsatt sova lugnt med andra ord. Jag hoppas dock på sjunkande räntor och mindre ISK-skatt framöver.

För den vetgirige som dessutom är nära "riktig" pension vill jag tipsa om ett inlägg som Utdelningssmålänningen gjorde i slutet av förra året. Det går att läsa här

Hur ser det ut för dig när du träder in i FIRE-dimman? Har du redan gjort detta? Hur beräknas din skatt?

Månadsbrev Oktober 2023

 En ny vecka med nya äventyr. Att vara "ledig" är nästan mer jobbigt än att sitta bakom ett skrivbord och skriva programkod eller gå på möten och babbla om en massa meningslösheter. Varje dag har jag flera olika sysslor som måste tas om hand, det är allt från att hjälpa äldre släktingar med att kolla upp mystiska telefonsamtal, laga cyklar, städa och plocka eller ordna med mat och allt som Lilla SNålgris har att göra med i skolan. Jag har blivit insyltad i detta med "klassföräldrar", och jag är ungefär lika lycklig över detta som mina egna föräldrar var när jag gick i skolan, dvs inte alls. Jag gillar inte sånt och förstår egentligen inte varför det måste finnas. Jag betalar t.ex. hellre en summa direkt än att få hem en massa strumpor och kalsonger och annat mög som vi redan har, och som vi antagligen måste köpa minst hälften av då bostäderna i området redan är mättade från de andra 22 eleverna i dotterns klass som gått runt för att sälja samma sak. Det blir släkt och vänner som åker på att köpa det. Nej tack, hellre en engångssumma, så man slipper lägga tid på det. Man har redan fullt upp med att vara engagerad i hennes andra aktiviteter med ridning och fotboll, så det räcker och blir över. Som sagt, att hinna jobba utöver detta känns nu när man ser på livet som åskådare, som ren och skär tortyr. Jag fattar inte att folk orkar.

Som en parentes kan jag nämna att jag har avlastat Fru Snålgris ganska rejält nu när jag är förtidspensionär på prov. Vi var innan ganska duktiga på att dela upp hushållssysslorna, men nu är det jag som tar 90% av hushållssysslorna, trädgårdsskötesel, bilunderhållet, ekonomi, skolaktiviteter och annat. Hon koncentrerar sig på detta med mat, som hon gillar. Hon har även hand om dotterns klädinköp, vilket är tur det. Jag har tidigare skrivit att det enda jag saknade med jobbet var de där 30 tusenlapparna som ramlade in varje månad, men känslan av att vara "fri" är ganska berusande i sig, och kan utan tvekan sätta förnuftet ur spel. Det pågår en inre strid i mig, som handlar om att fortsätta jobba, eller frigöra sig på riktigt från jobbet och hitta något annat att göra. Jag vill verkligen jobba, men jag  saknar verkligen inte att sitta fastkedjad bakom ett skrivbord 8 timmar om dagen och lösa en aldrig sinande ström av problem. Det fanns en tid då jag älskade utmaningar, problemlösning och kluriga problem. Jag kunde sitta uppe hela nätter och oavlönad göra om något jag gjort tidigare på dagen på jobbet, enkom för att jag inte kände mig nöjd, eller för att jag gjort en så kallad ful-lösning. Denna lust finns inte idag. Jag gillar inte att känna press över att få en arbetsuppgift som ska vara löst på ett visst antal timmar, som sedan ska granskas av nån besserwisser som antingen godkänner den eller inte. Fråga mig inte varför jag inte trivs med detta längre, kanske är det pga hjärntröttheten eller för att jag helt enkelt bara är less på det. Det går att skriva hur mycket som helst om detta, men nu över till månadsrapporten:

Inkomster och utgifter

Vi hade glädjande nog bra inkomster under oktober månad, trots att jag stod för en fet nolla i lön.

Nettoinkomster lön: 24487 kr (Fru Snålgris jobbar 90% som sjuksköterska)

Utdelningar: 43338 kr (Flera bolag delade ut i oktober istället för november)

Övriga inkomster: 12332 kr (En bra summa. Här hittar vi barnbidrag, sålda prylar samt att jag har gjort några svartjobb genom att hjälpa släktingar att byta vinterdäck, reparerat bilar och även lackat om en framskärm)

CSN: 8158 kr (50% studietakt)

Försäljning solel: 157 kr (Solen lyser med sin frånvaro...)

Totala inkomster: 88515 kr

Utgifterna har varit helt okej, det är som vanligt utgifter utöver de vanliga som dyker upp, denna månaden var det avgift för ridskola på ca 2000 kr. Våra utgifter exklusive amortering av bolån hamnade på 16925 kronor. Det som utmärker denna månaden var att vi endast lade 2500 kr på mat.

Utdelningar

Det blev som sagt en utdelningsfest under trötta gamla oktober månad. Det ramlade in slantar från höger och vänster och om de inte hade gått till återinvestering hade vi kunnat finansiera en vecka på Teneriffa enbart med denna månadens slantar. 

Utdelningar som ramlar in på vårat ISK eller KF känns otroligt abstrakta. Det låter "katsching" i telefonen, det blir en rad i en tabell under "Transaktioner", och sen händer inget mer. Däremot, hade jag gjort ett uttag till vårat lönekonto, ja då hade det varit en helt annan femma, då hade man känt sig rik på riktigt. Nåväl, vissa månader är fetare än andra, och vi har nu november och december som är riktigt trista utdelningsmässigt.

Pengamaskinen

Vi tuffar på och fintrimmar vår gamla pengamaskin. Det som har ändrats nu under hösten är insättningarna, som hamnar under 10000 kr, då mina inkomster är lägre, och vi vill bygga en rejäl kontantbuffert som inte är beroende av lån. Några bolag får stryka på foten och andra tillkommer eller utökas. Det har främst handlat om att byta ut bolag med sämre belåningsvärde till andra bolag med liknande direktavkastningar fast med bättre belåningsvärden. Apropå detta kom det igår en ny lista från Avanza, med uppdaterade belåningsvärden för samtliga aktier och ETF-er. Vi påverkades marginellt negativt av detta, då Corem Pref och K2A Pref fick sämre belåningsvärden. Detta är dock två mindre innehav, så på det stora hela står vi stabilt med ca 12% belåning totalt. Jag ämnar dock att få ner detta lite till den billigaste räntan på 1,99%, då vi idag betalar den lite högre räntan på 3,69%. 

Detta är för högt för min smak, och en plan för att få ner detta är under utveckling. Det är helt klart en nackdel att man inte jobbar längre, mängden kontanter man har att röra sig med är mycket mindre, och det tar t.ex. längre tid att betala av skulder. Det enklaste jag kan göra är att helt enkelt sluta återinvestera utdelningarna. Då amorterar skulden ner sig självt, men pengamaskinen växer å andra sidan inte lika snabbt som jag vill. 

Avslutningsvis rullar det mesta på som vanligt, även om det finns lite motgångar och problem att lösa lite här och där. Det är kul att plugga även om det märks att det var över 20 år sen jag läste analysmatten, det där med att tillämpa derivation i olika sorters matematiska problem är inget som kommer av sig självt numera. Där känner man sig som en riktig nybörjare, och hjärnan känns hur trög som helst, men det mesta går att lösa och fördelen med distanskurser är att det finns bra möjligheter att kollaborera med sina kurskamrater. Det verkar som sagt vara högt tryck på distanskurser, då det på den kursen jag läser nu har 97 deltagare. 

Vad har du själv för belåningsgrad -  om ens någon - på din portfölj? Ämnar du amortera ner den, eller kommer den att ligga där för all evighet?

Funderingar om vägen mot FIRE

Detta var tänkt att bli ett vanligt månadsbrev, men upptäckte att jag inte kunde sluta skriva om mina upptäckter och erfarenheter nu efter några månader med "prov-RE". Håll till godo:

Vi har hunnit in i vintertidens kompakta mörker och det märks verkligen stor skillnad på kvällarna nu när det är kolsvart medans man ska greja middag. Fru Snålgris muttrar något om att hon vill fira julafton på Teneriffa. Det får vi nog ta till nästa år, ty de flesta resor verkar fullbokade på Ving och TUI. Förra gången vi gjorde en vinterresa till värmen bokade vi platserna redan i april. Svenskarna är verkligen ett restokigt folk, och det är tråkigt att man är så styrd av skolan och skolplikten när man ska bola resor med skolbarn. Det märks tydligt på priserna när det är skollov och inte, det kan skilja nästan 100% i pris från en vecka till en annan för de mest populära resmålen. Det är inte kul att vara sparbloggare och Snålgris under dessa förutsättningar, det vill jag lova.

I övrigt fortsätter livet med "Prov-RE" och som student. En ny termin har påbörjats och med det en ny och rolig kurs. Jag hade tänkt läsa två kurser och maximera min CSN, men det verkar vara högt tryck på de kurser som är 100% distans, då jag hamnade på typ plats 250 eller något i reservlistan för samtliga tre kurser jag ansökte om efter att ordinarie ansökningsperiod tog slut. Studentlitteratur är inte heller det speciellt billigt, en begagnad bok gav jag 500 spänn för, det var det billigaste som fanns. Man får be en stilla bön om att det går att sälja den för samma pris när kursen är avslutad. Det finns numera flera olika sajter som förmedlar studentlitteratur, så man slipper joxa med privata köpare som tjafsar om att de inte vill betala förrän de fått varan. 

Jag vill även reflektera lite över själva upplevelsen att befinna sig i "Prov-RE". Man befinner sig ungefär som i ett limbo, i ett odefinierat tillstånd. Man är inte arbetslös, inte ekonomiskt oberoende, men man förvärvsarbetar heller inte. Man "är"... någonting. Om någon frågar mig vad jag gör säger jag bara att jag "jobbar hemma". Det är enklast, för att slippa en massa frågor om "vad är det som har hänt", "har du fått sparken", "är du sjuk" och så vidare. Min plan är fortfarande, av strikt ekonomiska skäl, att fortsätta jobba med mina forna arbetsuppgifter någon gång efter årsskiftet och trettonhelgen, förutsatt att det är en vettig kund med vettiga arbetsuppgifter. Annars kommer jag nog att fortsätta som student ett tag till, med eller utan en anställning i ryggen. Jag saknar verkligen inte jobbet. När jag hör folk säga att "nu ska gå till jobbet", så ryser jag på blotta tanken att plikttroget stiga upp kl 06:00, göra sig i ordning, starta motorvärmaren, fixa frukostmackan, väcka Lilla Snålgris, och sen ut i vintermörkret för att ta sig till ett tyst kontor. Nu går jag upp runt 06:30 varje dag, och det gör absolut ingenting, för jag slipper ta mig till jobbet och utföra tråkiga och ångestframkallande arbetsuppgifter dag ut och dag in. Ni som tycker om era jobb, jag avundas eder.

Jag har flera gånger ställt mig frågan vad som har hänt med mig - är jag deprimerad, trött på livet eller har jag helt enkelt blivit en bekväm latmask? Jag har under 23 års tid plikttroget gått upp och gått till jobbet. Jobbet har varit prioritet nummer 1, 2 och 3. Under denna tid har jag samtidigt byggt hus, bildat familj, rest jorden runt, startat en blogg, byggt en pool och sparat ihop 4 miljoner kronor. Utan jobbet hade inte mycket av detta varit möjligt. Kan det måhända vara så att kropp och skäl helt enkelt säger att "nu får det vara nog, du måste ju inte jobba mer, och trivs inte med jobbet, så gör inte det då". Förnuftet säger dock något helt annat, att 4 miljoner kronor och 31000 kr i månaden i utdelningar inte räcker för att bli FI, en viktig del av FIRE. Därav beslutet att jobbet måste fortsätta något år till åtminstone. Det räcker till att fylla bufferten och öka på de månatliga utdelningarna några tusen till. Att leva på aktieutdelningar är ett långsamt spel. Att spara 25000 kr/månad under ett år ger ca 1750 kr per månad i utdelningar med 7% direktavkastning. Utöver det växer utdelningarna exponentiellt i takt med att utdelningarna återinvesteras, vilket kallas "ränta på ränta". Idag får vi ca 31000 kr i månaden i utdelningar, vilket - om det återinvesteras - ger ca 2000 kr mer i månad per år. Totalt då kommer vår månadslön att växa med 2000 kr per månad och år om jag inte arbetar, och 3750 kr per månad och år om jag jobbar på som innan. Vi hade som mål att sluta arbeta och leva som FIRE med 50000 kr i månaden. Detta kommer vi att uppnå med mitt arbete om *bara* 5 år, eller 9 år om jag inte arbetar, väldigt grovt räknat. Det finns fler variabler i denna ekvation än jag kan hålla i huvudet samtidigt, och livet mot FIRE är ett osäkert kort i största allmänhet, då du är utelämnad åt bolagen du investerar i, omvärlden och våra kära myndigheter och politiker. Man kan bli kallsvettig för mindre. FIRE är verkligen inget för den knäsvage, det är min upplevelse. 

Fem eller nio år? Denna tanke har gnagt i mitt huvud nästan oavbrutet under den senaste veckan. Något som har rört till det ytterligare är Fru Snålgris, som inte heller hon verkar trivas så bra på sitt jobb. Det är lite för stressigt och rörigt för hennes smak i jobbet som hemsjukvårdare. Många av hennes "kunder" har massvis med psykiska problem, vissa är forna missbrukare, alkoholister, senildementa som vägrar ta sina mediciner eller inte ens släpper in någon på rummet för att städa. Alla undersköterskor ringer till min fru för att få reda på hur de ska göra. Hon ska tydligen vara någon sorts orakel för alla möjliga frågor. Jag stod och himlade med ögonen när hon berättade om allt hon ska göra och allt hon borde göra. Listan tog aldrig slut. Jag skakade på huvudet och undrade vad f-n det är för sorts arbetsplats. Man har ofta hört om att kommunanställda, de har det bra. Tydligen gäller det inte sjuksköterskor som jobbar inom hemsjukvården, det jobbet verkar vara hur stressigt som helst, vilket min fru nu upplever. Hon är dessutom precis som jag var i början av min karriär, plikttrogen, perfektionist, säger inte nej och jobbar hellre oavlönat för att göra det där "lilla extra". En cocktail för ett psykiskt nervsammanbrott om du frågar mej. Jag ger henne massvis med "goda råd" gällande saker jag upplevt och lärt mig under mina år, t.ex.:

- Debitera allt du gör som flextid eller övertid. Endast då vaknar cheferna över att det är hög arbetsbelastning, när det kostar en extra slant

- Delegera eller skit i att utföra lågprioriterade arbetsuppgifter om arbetsdagen är slut.

- Ta inte med dig jobbet hem.

- Fastna inte i varenda utskällning eller konflikt som uppkommer. Måste man ha med människor att göra är konflikter ett faktum då och då. Jag är ganska bra på att ta folk och agera diplomatiskt, det måste man kunna som säljande konsult, men vissa personer klarade jag inte av, och där fick vi helt enkelt vara överens om att inte vara överens. 

Ovan punkter är svåra att genomföra, speciellt om man är osäker och ny på en arbetsplats. Min fru är inte med i facket, men jag har erbjudit mig att vara med på ett samtal om det behövs. I nuläget verkar det som om min fru vill reda ut detta själv. Jag är säker på att hon innerst inne trivs med denna typ av jobb, det har helt enkelt bara kokat ihop sig till en rejäl storm av saker som hon aldrig har hunnit slutföra. Min fru är inte heller den där strukturerade personen som jag är, som skriver listor och som stryker saker som hamnar för långt ner. Hon håller allt i huvudet, försöker minnas allt och hantera 10 saker samtidigt. Galenskap, men svårt att ändra på hur man är som person. Jag stöttar så gott jag kan, med anekdoter, goda råd och en kram. Vi får se hur det går, det finns gott om lediga jobb för sjuksköterskor, tyvärr är de flesta på vårdavdelningar med dygnet runt-bemanning, och hon vill verkligen inte tillbaka till att jobba kvällar och nätter, vilket jag kan förstå. Kvar finns de tjänster på vårdmottagningar som kräver specialistkompetens, t.ex. barn, ögon och liknande. 

Ja detta blev inget månadsbrev, utan istället en samling reflektioner över hur det är, såhär 3 månader in i livet som förtidspensionär. Tid finns det gott om, man tänker - på gott och ont - på det mesta här i livet. Jag tror det är något som de flesta borde göra, istället för att köra på autopilot raka vägen in i pension vid 67 års ålder, eller in en berömd betongvägg när kropp och själ pajar... vinnst finns det fler vägar än så? Det är jag säker på!

Vad har du själv för funderingar på FIRE? Har du några andra frågor som jag har missat? Skriv och reflektera i kommentarsfältet. 

Höststädning

 Det blåser och regnar om vartannat. Hösten har verkligen satt sin prägel på Snålgrisarnas vardag. Nu är det vinterjackor, regnställ och gummistövlar som gäller närhelst man ska göra något utomhus. Varje år vid ungefär samma tid ska denna höststädning av trädgård och garderob göras, lite som en ritual som avslutas den siste oktober med att vi även precis som när vi ställer in trädgårdsmöblerna även ställer tillbaka klockan en timme, och byter ljuset på kvällen mot ljuset på morgonen, i alla fall för ett litet tag. Därefter är höststädningen fullbordad och vi kan bara sitta och invänta vintern.

Här nere i södra Sverige var det flera år sedan vi fick någon sorts riktig vinter. På sin höjd kan det komma några decimeter snö, men denna får sällan ligga kvar mer än några dagar, sen blir det bara slask och tö. Ibland avundas jag faktiskt de som bor längre norrut, som kan ha ett fint snötäcke liggandes under flera månader. Detta väder för dock med sig andra nackdelar, som att det blir mörkt mycket tidigare än här nere, och att temperaturerna ofta faller ner betydligt lägre än hos oss, där minusgrader mer eller mindre är ett undantag. Ofta brukar "vintern" komma i februari-mars, när alla längtar efter lite vår och värme efter en lång och kompakt vinter med vad som känns som ett konstant duggregn och mörker. Förra året, i december, tror jag vi hade under 10 soltimmar på hela månaden, det var nog någon sorts rekord. Våra solpaneler kunde lika gärna gå i ide, för någon elektricitet producerades knappt inte alls. 

Apropå höststädning av trädgård, där gamla buskar, träd och annat skräp rensas bort, kan det även vara på sin plats att då och då se över sin utdelningsportfölj. Detta gäller speciellt oss som har någon form av värdepapperskredit, då villkoren för denna kan ändras relativt fort. Det var till exempel inte många månader sedan Avanza hade 0% i ränta för något som man kallade för "superlånet". Detta fick man byta namn på då det verkade signalera att det var positivt att ta lån på värdepapper. Numera kallas detta för "ränterabatt", och är något som endast vissa typer av värdepapper kan få. Den minimala räntan man som Private Banking-kund kan få är idag 1,99%. Ordinarie ränta för att belåna sina värdepapper är idag 6,49%. Vi Snålgrisar har ca 12% belåning på portföljen idag, och denna belåning ökar eller minskar beroende på värde av portföljen. Med tanke på hur mycket börsen i stort har backat under senaste veckorna (med undantag från igår 24/10) har skulden således ökat. 

Belåningsvärde för aktien SEB A

Om man som vi har belånat sin portfölj är det därför av stor vikt att man håller bra koll på två saker när man handlar värdepapper till sin pengamaskin, nämligen ränterabatt och belåningsvärde. Detta fungerar ungefär som hos en pantbank. Avanza tittar på varje värdepapper för sig, och bestämmer om detta håller tillräckligt bra kvalitet för att dels kunna ge någon belåning alls, och dels om de även kan tänka sig att ge rabatt på räntan. Detta syns väldigt tydligt hos respektive värdepapper hos Avanza. Jag använder mig av denna information av två anledningar, dels för att få ett hum om vad Avanza anser om detta värdepappers kvalitet. Märk väl att Avanza tar en risk genom att belåna ett värdepapper. Precis som en pantbank måste ha full koll på vad en pryl är värd, måste även Avanza sätta sig in i hur mycket man kan tänka sig att belåna ett visst värdepapper. Jag har frågat Avanza exakt hur denna process går till, i samband med att man väldigt mystiskt och plötsligt sänkte Swedbanks belåningsvärde och tog bort ränterabatten bara veckor efter att Uppdrag Granskning sände sina reportage som ledde till Birgit Bonnesens avsked som VD för sagda bank. Avanza svarade i princip med att "det har inte du med att göra", men i trevligare ordalag. Kort och gott så är det banken som bestämmer helt och hållet över sina belångsvillkor och kan ändra dessa närde vill. Det gick väldigt snabbt för SBB B att gå från 80% belåningsvärde och godkänd för ränterabatt till 0% i belåningsvärde och ej godkänd för ränterabatt. Sitter du med hög belåning och dåligt med likvider kommer du att råka ut för en tvångsförsäljning, vilket hände ganska många personer, speciellt de på höga poster inom SBB, som hade köpt stora mängder aktier med belåning. Det kändes annars väldigt märkligt varför de sålde aktier när kursen gick ner och ner. Förmodligen för att de inte hade något annat val, de var för högt belånade. Säg att du köper en aktie för 100 kr och belånar den med ytterligare 80 kr, vilket är vad Avanza maximalt tillät. Då har du en skuld på 80 kr som du ska betala ränta på.  Säg att aktiens värde sedan halveras till 50 kr. Då är belåningsvärdet på aktien endast 25 kr och eftersom du redan hade en skuld på 80 kr anses du nu vara överbelånad, och måste lösa ut mellanskillnaden fortast möjligt. I samma veva börjar räntorna ticka på i alarmerande fart. Skulden försvinner inte när aktiens värde minskar, utan denna måste lösas ut på något sätt, annars tvångsinlöser Avanza dina aktier och du kommer i värsta fall att stå med en restskuld. Avanza förklarar detta tydligt:

Vad händer om jag lånar mer än belåningsvärdet?

Om kurserna på dina innehav skulle gå ner så pass mycket att du blir överbelånad behöver du täcka underskottet omgående för att inte riskera tvångsförsäljning av värdepapperna. Antingen kan man göra detta genom att sätta in mer pengar på kontot eller genom att sälja av delar av sitt innehav.

Om man inte själv korrigerar överbelåningen kommer i många fall* banken själv att sälja av tillgångarna för att täcka underskottet - det är just detta som kallas för tvångsförsäljning. Tvångsförsäljning innebär ofta en del merkostnader samt att man inte själv får välja vad som säljs av, därför vill man inte råka ut för detta. Ett effektivt sätt att minska risken för att bli överbelånad är att ha lite marginal, det vill säga att man inte lånar det maximala belopp man har möjlighet till.

Vad har nu detta med höststädning att göra? Jo, Snålgrisarna är på grund av att vi är hyfsat riskmedvetna och använder oss av värdepappersbelåning noga med alltid försöka ha värdepapper av så hög kvalitet som möjligt i portföljen. Detta är inte alltid lätt att få till då vi även gillar direktavkastningar som är aningen högre än snittet, säg mer än 7%. I sin natur är de bolag som erbjuder dessa direktavkastningar av lägre kvalitet och innebär för Avanza högre risk. Belåningsvärdet är då lågt eller existerar inte. Ibland dyker det dock upp möjligheter då ett värdepapper av hög kvalitet sjunker i pris och helt plötsligt är intressant. Man får då noga utvärdera om detta är tillfälligt eller om något har hänt och vi i framtiden kan räkna med lägre belåningsvärden, inställd utdelning eller båda delarna. Något sådant vill vi inte köpa. I den höststädning som vi gjort i portföljen har vi därför sålt Abor Realty Trust, ett amerikanskt fastighetsbolag som har gått väldigt bra på sistone, men som har begränsad uppsida och som inte går att belåna. Istället har vi köpt en BDC (amerikanskt investmentbolag) som heter FS KKR Capital. Detta värdepapper kan belånas till 60% (som är maximalt för amerikanska bolag) och som ingår i ränterabatten. Vi byter helt enkelt ett sämre äppelträd mot ett bättre och tar hem en vinst på köpet. Om det är ett bra byte får vi se framöver, men alla pilar pekar åt rätt håll för mig. 

Vi har även skalat ner ytterligare i Ares Commercial Real Estate, som är en annan REIT, med 0% belåningsvärde och som har ett oroväckande högt innehav av affärsfastigheter. Denna aktie har även den gått som tåget på senare tid och tar alldeles för stor plats i portföljen. Istället lyfter jag in en ETF som bloggkollegan Petrusko tipsade om, nämligen  "Global X NASDAQ 100 Covered Call UCITS ETF USD Dis". Detta är en börshandlad fond som delar ut varje månad, och som tjänar pengar på optionshandel. Avgiften är 0,45% vilket är ganska högt. Denna anser dock Avanza är så pass säker att de väljer att belåna den till 70% och ger även den ränterabatt. Det passar också bra för vår pengamaskin att få lite ytterligare diversifiering bort från REITs och BDCs. Vi har nu bytt ut ca 100.000 kr i portföljvärde som inte gick att belåna alls, till att nu kunna betala ca 70% av dess och till bra ränta dessutom. Risken vi tar har sjunkit ganska rejält, då vi inte ämnar att belåna ytterligare, utan väljer att låta räntan sjunka istället. Ett bra val tycker jag. 

Kan även idag den 25/10 konstatera att SEB som levererade en kalasrapport belönas av börsen med att backa -4,5%. Ur led är... allt?

Har du gjort någon höststädning i portföljen? Berätta gärna i kommentarsfältet.

RE på prov (del 2) - Hälsan

 Dagarna smattrar verkligen undan, vare sig man förvärvsarbetar eller är som jag - tillfällig pensionär/student. Detta inlägg har jag medvetet avvaktat lite med att skriva, främst då det faktiskt är en utmaning att via text beskriva vad som händer i sinnet när ens tillvaro vänds upp och ned på det sätt som det har gjorts för mig. Men nu tror jag att det finns tillräckligt med insikt och uppsamlad erfarenhet för att göra en djupdykning i mina personliga erfarenheter av att lämna en trygg lön, sätta tilltron till en volatil aktiemarknad i tider då allting blir dyrare och dyrare och omvärlden blir än mer otrygg. Håll i er, för nu blir det mycket text...

Jag har i det inledande inlägget i denna serie beskrivit hur vardagen förändrades i och med att jag inte har ett kontor att åka till varje dag, eller arbetskamrater att prata med. Den tillvaro jag har nu trivs jag dock betydligt mer med, då jag kan ta dagen i min egen takt. Det finns inga direkta måsten eller stressmoment där en kund kommer med en lång kravlista på saker som måste bli färdigt tills på fredag. I och med att jag för några år sen återkommande fick episoder med hjärntrötthet blev min stresstålighet sämre och sämre, och detta gav även fysiska symptom, såsom yrsel, svindelkänslor, hjärtklappning och annat mindre trevligt såsom panikångest där man helst bara ville sjunka genom golvet och försvinna bort från stressiga situationer. I samband med detta utvecklades även social fobi, något som sitter i även idag. Tyvärr var(och är) den offentliga vården i princip värdelös på att ta hand om detta. Den vanliga hälsokontrollen gjordes - fullt frisk. Ett antal träffar med en samtalsterapeut bokades in. Jag fick lära mig allt om "fight or flight", varför man får panik, och hur allting fungerar i kropp och knopp. Jätteintressant, kostade bara 100 kr per timme men det hjälpte mig inte för fem öre att hantera situationer där jag satt på en lunchrestaurang och jag helt plötsligt mitt i en tugga började kallsvettas, öronen börjar susa, jag börjar gunga på stolen medans mina geléaktiga ben dansar tango under stolen och jag får anstränga mig å det yttersta för att inte trilla av stolen på grund av yrseln, medans mina bordskamrater fortsätter prata med mig. Jag ser deras munnar röra på sig, jag hör ljud, men mitt huvud klarar inte av att processa vad de säger, samtidigt som maten i munnen bara finns där utan att hjärnan vet vad den ska göra. Tvärstopp. Hjärtat bankar som aldrig förr, paniken ökar för varje mikrosekund och andningen sitter uppe i halsen istället för i bröstet, det känns som en stundande hjärtattack och jag har siktet på utgången. Illamåendet kommer krypande då magen reflexmässigt gör sig redo att bli av med dess innehåll då det är "flight" på gång... Måste bara komma på något att säga så att jag kan lämna situationen. Dags att samla sig, ta ett antal djupa andetag i smyg och känna pulsen lugna ner sig en smula. Ett antal reflexmässiga klianden på huvudet eller i nacken hjälper mig att få panikattacken under kontroll. Fysisk beröring är väldigt effektivt. Att sträcka på nacke och axlar fungerar också, även om det antagligen ser helt konstigt ut att börja stretcha mitt under en lunch. Andas, ut och in. Ut och in. Skit i vad arbetskamraterna tänker, de verkar ändå inte ha märkt vad som händer i mig, utan börjar nu prata med varandra istället. Benen lugnar ner sig, gungandet på stolen upphör och jag får sakta men säkert tillbaka kontrollen över mig själv. Maten i munnen kan äntligen sväljas, och jag tar en klunk vatten med en darrig hand. Är mätt. Kan börja prata lite smått igen och allt är över på kanske 1 minut. Spåren det satte i sinnet går dock aldrig över. Hjärnan minns, lite precis som när man bränner sig för första gången på en brännässla. "Ta aldrig i en sådan igen". Den restaurangen där ovan episod inträffade har jag aldrig besökt igen. Resultatet har tyvärr blivit att jag i princip aldrig i jobbsammanhang besöker restauranger just med rädsla för vad som kan hända.

Varför skriver jag om ovan, och vad har det med RE att göra? En av mina förhoppningar med RE var just att ta det lugnare om dagarna, att samla mig och förhoppningsvis bli kvitt rädslan för ytterligare panikångestanfall pga hjärntröttheten, så att jag kan fungera normalt på ett jobb, och kunna gå ut och luncha med glädje tillsammans mina arbetskamrater. Det fungerar tyvärr inte så, har jag märkt. Den sitter där likt Dexters "mörka följeslagare", i bakhuvudet, och kan hoppa fram när man minst anar det. Att vara "pensionär" gör att man får mycket tid till att grubbla och fundera, och även om jag har lagt kanske 3 år på att försöka förstå vad det är som händer med mig, är jag tyvärr inte närmre till en lösning eller svar. Vad hände då med terapeuten? Efter kanske fem samtal kom jag in i en ljus period, där det mesta kändes okej och jag hade till och med kunnat gå ut och ta en fika på jobbet utan att det blev allt för jobbigt. Avverkade även en härlig semesterresa med familjen till Teneriffa, där jag inte kände av problemen det minsta, som om någon hade svingat med ett trollspö. Han tyckte att samtalen kunde avbrytas, men att jag skulle kontakta honom igen om det blev värre. Det fanns säkert många patienter i kön som var betydligt värre däran än jag, så tänkte jag i alla fall. Jag själv hade dessutom blivit expert på att hitta på undanflykter för att slippa vara med på stimmiga jobbfester eller after-works. Ingen verkade dock bry sig, utan man accepterade bara att jag verkade ha väldigt mycket att göra hemma med familj och annat. Det mesta var bara påhittade undanflykter från min del, för att slippa obekväma situationer. Detta fortgår tyvärr än idag, även om jag numera känner betydligt större kontroll över livet som sådant, mycket tack vare Pengamaskinen som kan betala räkningarna. Hade inte den funnits hade jag antagligen gått på arbetsgivare och läkare mycket hårdare om sjukskrivning. Nu kunde jag välja den "enkla vägen", rätt eller fel.

Som jag skrev innan, man tänker mycket mer när man inte jobbar, och de tankar som snurrar mest i skrivande stund är tankar om ekonomin. Amortera eller spara? Återgå till jobb eller säga upp sig? Hur stor buffert behöver man? Starta eget företag? Ja, tankarna är många och som det ser ut idag kommer jag antagligen att:

- Spara upp en buffert på 250.000 kr (det behövs, och idag kan man få 3,8% ränta på kontanter)

- Återgå till jobbet i januari, förutsatt att ett intressant uppdrag hittas, så får vi se hur det går.

- Starta eget? Ja, alternativet finns men det kräver mycket mer i form av att sälja, och där är jag inte idag. 

- Amortera de 5200 kr som jag amorterar idag på bolånen. Lånen är så pass stora att det inte gör någon större nytta att lägga mer pengar på detta. Allt överskott går in i pengamaskinen, antingen till att handla aktier och öka på utdelningarna eller till att få ner belåningen, då Avanza ökat räntorna mer och mer på senare tid.

Så hur mår jag då? Jag skulle säga att jag mår bra generellt, men har absolut blivit aningen latare. Saker tar längre tid att genomföra, vilket jag antar är en bieffekt av att ha för mycket tid till sitt förfogande. Jag är dock betydligt gladare nu och har mer energi till familjen, och är numera den som tar initiativ till att bjuda hem folk och ställa till med fest. Har även lärt mig baka riktigt goda semlor, något som vi har gjort otaliga försök till innan men alltid fått hårda, torra bullar. I förrgår gick det äntligen och jag blev glad som ett litet barn. Jag känner mig trygg med ekonomin även om de höga räntorna är ett orosmoment. Jag vet att jag vid behov kan plocka ut aktieutdelningarna, och att dess i princip motsvarar den lön jag hade innan jag tog detta jobbuppehåll. Studierna på universitet går bra, de första 15 poängen sitter nu i säkert förvar på Ladok, och nu vecka 44 börjar termin 2. Jag trivs väldigt bra med att plugga, till skillnad från att jobba. Detta tror jag främst har att göra med att jag bara har mig själv att svara till, det finns inte en kund i andra änden som sätter press och kräver resultat. Dessa pengar som jag lånar via CSN ska såklart betalas tillbaka innan man fyller 65, men det är ändå väldigt fördelaktiga lån och de passar utmärkt till att investera. 

Ser jag några bekymmer med denna tillvaron? Det är absolut besvärande att sakna tillhörigheten till ett jobb. Jag antar att detta är något man vänjer sig av med, då jag har mer än tillräckligt med socialt liv i grannar, vänner och familj. Redan innan hjärntröttheten gjorde entré i Herr Snålgris liv var jag en introvert person som träffade folk endast när lusten föll på. Detta kommer inte att ändras. Jag har mer eller mindre accepterat att jag kommer att få dras med hjärntrötthet och att läkarkonsten inte klarar av att bota denna typ av åkommor. Många går in i väggen och blir friska efter något år, grattis till dem. Kanske finns det någon lösning på denna typ av fobi jag har utvecklat, men inget som jag känner till. Jag fungerar dock för det mesta helt normalt och kan göra allt som en vanlig person kan, det är bara huvudet som är lite oberäkneligt på så sätt att jag kan ibland sitta i timtal på nån fest och diskutera saker utan att bli det minsta snurrig, medans nästa gång kanske när jag träffar en kompis på stan och denne börjar prata med mig så känner jag snurrigheten och paniken komma krypande redan efter 30 sekunder, och jag ursäktar mig med att jag har en viktig tid att passa, även om jag väldigt gärna hade pratat längre med personen i fråga. Helt oklart varför, men jag gissar på en kombination av hur trygg man är med personen man pratar med, den omgivande miljön (det funkar t.ex. ofta mycket bättre att sitta ute och äta än inomhus) och andra faktorer som sömn och hur trött jag är rent allmänt. 

Jag tänker även upprepande på den lön jag hade, 30 friska tusenlappar ut varje månad efter skatt som kunde sparas, shoppas upp eller tryckas in i pengamaskinen. Gör jag rätt som går hemma och tackar nej till denna ersättning? Det vet jag inte, jag vet bara att denna lön är i princip den enda fördel jag ser med jobbet. Arbetsuppgifterna saknar jag inte för fem ören. Kanske hade jag gjort mig och arbetsgivaren en tjänst och sagt upp mig och en gång för alla klippt banden med denna form av arbetsliv? Ibland vill jag göra detta, men då tänker jag på den långa resa jag haft med högskolestudier, första jobbet, karriären, allt man offrat för att komma upp i en bruttolön på 50000 kr. Ska jag verkligen kasta bort allt detta? Mja, oavsett om jag säger upp mig eller inte går det alltid att komma tillbaka till livet som systemutvecklare. Det gör det faktiskt, även om det är svårt att tänka i dessa banor. "Man vet vad man har men inte vad man får". Jag håller alla dessa bollar i huvudet och jonglerar lite med dem då och då, och avvaktar med et beslut tills jag ser vad arbetsgivaren kan erbjuda mig för sorts uppdrag i början på nästa år. Det kan bli bra, eller också inte. Den som lever får se, och leva, det gör jag med nöje varje dag. Hösten är en underbar tid faktiskt, något som man inte tänkte på när man hastade från och till jobbet varje dag. Alla borde stanna upp några sekunder, ta ett djupt andetag, fundera på vart man är i livet, vart man är på väg, och framför allt vart man vill komma. Det är nyttigt.

Skriv gärna i kommentarsfältet och dela med dig av dina egna erfarenheter av att vara ledig, att "gå in i väggen" eller vad det nu kan vara. All tankar och kommentarer och frågor är hjärtligt välkomna.

Vår månadsbudget - en stor genomgång

 Kylan och mörkret har nu till sist letat sig ner till oss i söder. I söndags blåste det riktigt kalla vindar, och vår frånluftsvärmepump fick för första gången denna sidan sommaren problem med att hålla ångan uppe endast med hjälp av den lilla kompressorn. En liten blinkande lampa indikerar att den behöver "hjälp" i form av en 10 kW elpatron. Jag har kopplat den på så sätt att jag styr om den ska få denna hjälp eller inte, via ett gränssnitt i min telefon och ett rundstyrningsrelä inne i pannan. Pannan är en Nibe 310P och den är snart 18 år gammal, vilket gör att det inte finns speciellt många sätt att automatisera dess elförbrukning. Att lampan för elpatron blinkar tar jag som en indikation på att det nu är dags att börja elda i braskaminen. Har du själv automatiserat din elförbrukning något med avseende på värme och varmvatten?

Jag tänkte i detta inlägg skriva lite mer om vår budget. Varför då? Ja av den enkla anledning att det var 5 år sedan jag gjorde en riktig genomgång av den, och mycket har hänt i världen sedan dess. En annan anledning är också att vi kanske inte riktigt motsvarar urtypen av de som försöker sig på FIRE. Tittar man i skvallerpressens artiklar är det ofta DINK-par eller ensamvargar som gillar att duscha kallt som är modeller för vilka som ägnar sig åt FIRE. Vi är nog så pass vanliga som man kan vara. Vi är två vuxna och ett barn, vi har bil, hyfsat modern villa, pool, äter normal mat, åker på semester lite då och då och försöker på alla sätt leva ett "vanligt" liv. Vår dotter får dessutom rida varje vecka! Ofta tror inte folk på att vi kan driva runt hushållet med de låga kostnader som vi har. Jag ska i detta inlägg förklara, på sant Lyxfällan-manér hur detta är möjligt. Häng med!

Boende

Den första kategorin på Lyxfällans budget-tavla är boende. Här räknas alla de fasta kostnader som är förknippade med ett boende in, såsom hyra, ränta, el, vatten, sophämtning, bredband (jag räknar detta som en "utility", precis som el och vatten). Vår boende-budget ser ut som följer:

Räntekostnader: 4300 kr

Bredband: 329 kr

Elnät: 957 kr (vi kan dock göra avdrag på skatten för 60 öre/kWh såld el)

Elhandel: 200 kr

Vatten+sopor: 900 kr

-------------------------------

Summa: 6686 kr

Vän av ordningen räcker nu upp handen och undrar om vi inte köper in någon el? Skvallerpressen har ju tjatat sig röda i ansiktet om "el-smockan", att hushållen går under på grund av höga elräkningar. Hur kan då dessa Snålgrisar klara sig undan att knappt köpa in någon el alls? Fusk! Nejdå, det är inte fusk utan en kombination av flera olika faktorer:

1)  Vi har tim-pris på el, vi har möjlighet att konsumera el när den är som billigast. Poolvärmepumpen kör vi till exempel främst när elen är som billigast. Solen är också en utmärkt källa till att varma vatten, då vi har ett täcke av bubbelplast på vattenytan när vi inte badar.

2) Vi har 10 kWp solpaneler på taket som de senaste tre åren har genererat ett rejält överskott på sommaren, trots att vi driver både en poolvärmepump och vattenpump några timmar om dagen. I skrivande stund har vi ca 4500 kr i kredit hos Tibber, och detta överskott kommer vi att använda oss av när solen skiner mindre under nov-feb. Med lite tur är krediten förbrukad någon gång i januari, och februari brukar vara den enda månad där vi behöver betala en elhandelsräkning. 

3) Vi slösar inte med el. Vi har ca 20 grader inomhus. Vi har inga onödiga el-element eller elektrisk golvvärme som står och brinner någonstans. Tack vare en Watty-elmätare kan jag i realtid se hur mycket el vår fastighet gör av med. Direkt kan jag se om något är onormalt och på så sätt vidta åtgärd. Vi hade till exempel en gammal frys i garaget som drog kopiösa mängder el, då det hade blivit något fel på kompressorn. Den slängdes på tippen, och en bättre begagnad frysbox köptes in för 300 kr, som i princip inte drar någon el alls. Detta såg jag tack vare denna elmätare. 

Mat

Nästa kategori på budgettavlan är mat. Detta är en utmanande kategori, speciellt då vi gillar god mat och äter två lagade mål mat om dagen. Råvarorna ska vara av hög kvalitet, då min fru är utbildad kock, och jag har en känslig mage som genast protesterar när kvaliteten på maten sviker. Vår budgeterade matkostnad per månad ligger på 4200 kr. Omöjligt, säger ni direkt! Nejdå, det är inte omöjligt, trots höga matpriser det senaste året. Vi löser detta genom att

1) Handla i princip endast på kampanjer. Vi har flera olika mataffärer att välja på, ICA, Coop, CityGross, Lidl och Willys. De kör mängder med kampanjer varje vecka, och då gäller det att passa på. Är något svindyrt hos samtliga under en tid, ja då handlar vi helt enkelt inte denna vara, utan nöjer oss med andra råvaror. Vi är ganska säsongsfokuserade gällande mat, och köper helt enkelt inte vissa råvaror när de helt enkelt är för dyra. En nackdel med detta är att det blir fler inköpstillfällen, något vi ofta tar på vägen hem från jobbet.

2) Äter sällan ute. Det fanns en tid då vi gillade att äta på restaurang och lade flera tusen varje månad enbart på detta. Denna tid är förbi, nu när vi båda jobbar och har fått barn. Dessutom har utemat blivit så dyr att ingen av oss anser att den är speciellt prisvärd längre. Att äta lunch kostar utan problem 130 kronor per person.  Ett halvfullt glas av "husets" vin kostar 110 kr. Listan kan göras lång på varför vi ytterst sällan (några gånger om året) äter mat ute. Sen tycker vi båda att vi lagar godare mat hemma. Lunch äts givetvis nästan uteslutande via lunchlådor. Nu när jag är hemma om dagarna äter jag gröt 2-3 gånger i veckan. Jättegott och bra för min mage.

Kläder

Denna kategori brukar i Lyxfällan vara en av de snålaste, bortsett från sparandet. I vårat fall har vi budgeterat 500 kr per månad för kläder. Ni skojar! Ni har ju ett barn, hur kan ni göra så, går ni klädda i lappade trasor? Ring socialen! Tvärtom, våra garderober är välfyllda. Däremot har vi varit smarta gällande barnkläder och när Lilla Snålgris inte brydde sig så mycket om mode handlade vi uteslutande kläder (ej underkläder och strumpor) på second hand, eller så fick vi lådvis med fina barnkläder från vänner och bekanta. Du kan dessutom fynda ytterkläder av bra kvalitet på Marketplace. Idag köper vi i princip endast barnkläder på rea, och låter givetvis Lilla Snålgris vara med och tycka till. Jag har en garderob med kläder jag köpte när vi gjorde resor till Kina och Thailand, och detta är en livsförbrukning av jeans, kalsonger, tröjor och tshirts. Jag har samma kostym som jag köpte när jag var i 20-årsåldern. Den duger alldeles utmärkt till bröllop och begravningar. Jag är dessutom genuint ointresserad av kläder och kan ha samma tvättade tröja tills den blir genomskinlig. Fru Snålgris är klädintresserad, och även hon köpte en massa klädesplagg när vi för ett antal år sedan gjorde flera resor till Asien. Där fick vi kläder i god kvalitet till löjligt låga priser. Idag kostar kläder där nästan lika mycket som på HM, så vinsten med att fynda utomlands har försvunnit. En del kläder köper hon främst på HM, Zalando eller Zara när de har rea. 

Transport

Vi har likt många andra en bil, en Volvo, av senare årsmodell. Utöver detta har vi under det senaste året haft en "skrotbil" som Fru Snålgris har använt till sitt jobb, som är betydligt närmre beläget än vad mitt förra uppdrag var. Den bilen kostade i princip bara bensin under de två år hon använde den. Småsaker som uppstod fixade jag själv. Idag när jag går hemma är det istället hon som kör Volvon, då hon har på grund av jobbyte fått två mil längre resa till jobbet. Den skattebefriade skrotbilen står här hemma, och jag använder den vid behov. Vad har vi då budgeterat för våra transporter?

Drivmedel (diesel och bensin): 700 kr

Reparation och service: 500 kr

Halvförsäkring Volvo + trafikförsäkring skrotbil: 350 kr (20% rabatt på försäkringar via LF)

Fordonsskatt: 175 kr

-------------------------

Summa: 1725 kr

Vi kör inte bil i onödan, och vissa månader blir det såklart längre resor till närliggande städer. Volvon är dock ett under av snålhet på långresor, och drar runt 0,5 liter/mil. Vi drömmer dock om en elbil, för då kan vi på allvar minska våra drivmedelskostnader. Inköpspriset är dock aningen för högt fortfarande för att vi ska våga slå till, speciellt nu med dessa höga räntor och allmän osäkerhet i ekonomin.

Övrigt

Är man som jag ett stort fan av Lyxfällan, då vet man att denna kategori är den som bjuder på de flesta överraskningar, och det är inte sällan nu som deltagarens egna inkomst är slut, och de där överkryssade sedlarna i form av lånade pengar kommer fram. Inte hos oss. Ty även om vår egna "Övrigt" bjuder på en salig blandning av utgifter, är det med egna pengar vi betalar detta, och vi försöker hålla kostnaderna så sansade som de bara går.

Telefoni: 109 kr (ett Hallon-abonnemang till Fru Snålgris, jag har företagsmobil, och ringer ytterst sällan privata samtal)

Systembolaget: 200 kr (jag gillar goda viner, Fru Snålgris är nykterist)

Barn allmänt: 850 kr (presenter till kompisars kalas, avgifter för aktiviteter såsom ridning och fotboll etc)

A-kassa: 280 kr

Hus&trädgård: 300 kr (gödning, jord, nån grej som gått sönder, klortabletter till pool osv)

Övrigt: 500 kr (I princip vad som helst :P)

Grupplivsförsäkringar: 220 kr

Fritidsavgift: 0 kr (jag är ju hemma, annars 575 kr)

Apotek, läkare, tandvård, mediciner: 100 kr (vi har turen att hålla oss friska, handlar mediciner när Apotea kör rabatter)

CSN: 573 kr

Övriga försäkringar (barn, hus): 704 kr (20% rabatt även på dessa försäkringar via LF)

-----------------------------------------------

Summa: 3836 kr

Vi känner oss absolut trygga med ovan utgifter. De stämmer dessutom förvånansvärt bra med vad vi har spenderat under de senaste åren. Märk väl att detta är saker som vi i princip inte kan undvara utan att det påverkar oss eller Lilla Snålgris allt för negativt, och nöje såsom resor har vi en egen kategori för.

Men nöjen då?

Det var våra kategorier med utgifter som vi i princip inte kan göra avkall på utan att det skulle börja svida. Vi har ju såklart mer utgifter än så, om man räknar in amortering, resor och annat sådant. Vi hanterar dessa separat från ovan utgifter som vi har slimmat så gott det går. Vad har vi då för icke-nödvändiga utgifter? Dessa är svåra att specificera då de skiljer sig markant från år till år. Vi kanske måste byta tvättmaskin, det gör man inte varje år. Vi kanske åker till Thailand, det gör vi inte heller varje år. Ett genomsnitt över de senaste 5 åren gör att jag har kommit fram till att vi bör klara oss med 60000 kr per år eller 5000 kr per månad för dessa icke-nödvändiga kostnader, utöver amortering som ändå är ett sorts sparande. Sen är det inte säkert att vi väljer att resa varje år. Det kan hända saker som gör att vi hellre spenderar tiden här hemma ett år och gör en mer påkostad resa för 80000 kr året efter. Jag hoppas att detta gör mitt tankesätt kring nödvändiga och icke nödvändiga utgifter tydligare och hur det påverkar vår totala budget. Låt oss då summera totalen för en månad:

Nödvändiga utgifter (ovan kategorier): 16947 kr

Nöjen: 5000 kr

Amortering: 5200 kr (det är ett sparande, men du kommer pga lagar och regler inte undan att de facto betala)

Totala "utgifter" varje månad: 27147 kr

Men vänta nu, tänker nog många... sa du inte att ni får in 30000 kr varje månad i form av utdelningar? Betyder inte detta att ni är både FI och RE, om alla utgifter täcks av utdelningarna? Nja, är nog svaret på den frågan. Det är rätt att vi kan täcka våra levnadskostnader inklusive nöjen och amorteringar enbart med utdelningar, men marginalen är alldeles för snäv. Nästa år går till exempel våra räntor för det största bolånet upp från 1,3% ränta till 4,9% ränta och vi får således räntekostnader som blir 6000 kr högre än idag, och då hamnar vi helt plötsligt på minus. Jag vet dessutom att Fru Snålgris kommer att behöva lite mer fickpengar att röra sig med om hon inte ska bli helt tokig av att inte jobba. Jag går gärna hemma och fixar och donar likt en modern Kronblom, men hon är inte en hemmakatt på samma sätt som jag, och vill säkerligen resa mer. Vips, så går våra kostnader upp med några tusen per månad, om hon och Lilla Snålgris vill ta en tjejresa för en vecka till Medelhavet och ha roligt. Apropå resor blir flygbiljetterna dyrare och dyrare ju äldre Lilla Snålgris blir, det är ytterligare något att ha med i beräkningarna.

Så nej, även om vi i teorin kan sluta jobba nu båda två, så är det inte en realistisk kalkyl. Vi känner oss bekväma med FIRE om belåningsgraden ligger under 50% på bolånen, och att vi har passiva inkomster via utdelningar på minst 50000 kr per månad. Detta mål ställde vi upp när denna resan påbörjades, och jag har inte sett några anledningar att förändra detta. Det jag har sett är en mer och mer oberäknelig omvärld, med prishöjningar på i princip allting, ISK-skatt som skenar och utdelningar som varierar från år till år. 

Är det något som du saknar eller tycker är konstigt i vår budget-tavla anno 2023? Hela syftet med denna blogg är att vara så transparent som möjligt med hur vår budget ser ut, för att på så sätt inspirera alla "medel-Svenssons" att det går att bli FIRE, det är inte omöjligt. Berätta i kommentarerna!

Månadsbrev September 2023

 Vädret har varit fantastiskt här nere i södra delarna av landet under veckan som har varit. I fredags hade jag några jobbarkompisar på besök för lite mat och fika. Vi satt ute på vår altan, och svettades och grillade lite godsaker och det kändes i princip som en vanlig högsommardag med solen gassandes i ryggen. De var väldigt nyfikna på vad jag hade för mig nu när jag inte jobbade som vanligt, och även om inga frågor direkt kring ekonomin kom fram, märkte jag att de absolut undrade hur i hela friden jag så obrydd kan vara tjänstledig i 6 månader utan att det svider i plånboken. Enstaka kommentarer såsom -"ja om man klarar det ekonomiskt..." fälldes, och jag kontrade med att -"vi har låga månadskostnader". Är man inte en slav under sina kostnader fungerar det faktiskt utmärkt att stanna hemma istället för att jobba, det har jag lärt mig nu efter 1,5 månad som Retire Early (eller RE som det omnämns i folkmun).

Hur har ekonomin artat sig under dessa månader med bara en lön? Som vanligt, är nog mitt tråkiga svar. Ja min månadslön är 0 kronor, men jag har fått lite studiemedel för mina universitetsstudier, och det ramlade in lite föräldrapenning från förra månaden. Utöver detta fortsätter vi att rensa ut saker, och vi har varit flitiga användare av Facebook Marketplace, där vi både sålt och köpt saker. Jag förvånas över att folk köper nytt, när man kan hitta det mesta begagnat för en bråkdel av nypris. Det gäller att undvika skummisar och skräp, men efter ett tag får man en näsa för det, och allt går som smort. 

Inkomster och utgifter

Våra nettoinkomster för september landade på 57706 kr. Det är inte vad vi är vana vid, men inte heller någon katastrof

Nettolön: 24487 kr

Utdelningar: 17985 kr

Studiemedel: 8158 kr

Övriga inkomster: 6776 kr (barnbidrag, föräldrapenning, försäljningar, bloggintäkter)

Försäljning av solel: 276 kr (elpriserna har varit under kronan under många soliga dagar...)

Hur ser det ut med utgifterna? Det märks att matpriserna skjuter i höjden och det rejält. För något år sedan kunde vi utan problem hamna under 4000 kr trots att vi äter gott och planerar inköpen, men nu senaste två månaderna tycker jag att vi närmar oss 4500 kr istället. Jag har granskat kvitton och kan inte se några direkta avvikelser eller "onödiga" inköp. Vanlig mat köpt på kampanj så ofta det går. Den enda avvikelsen är att Fru Snålgris har fyllt på förråden med asiatisk mat. Detta kostar runt 750 kr varje gång och göres ungefär en gång i kvartalet. 

Totala utgifter under september hamnade på 16938 kr

Sedan har vi amortering av huslånet att betala. I skrivande sund med en belåningsgrad på 63% amorterar vi 5201 kr. Kontanta medel som ska ut varje månad blir då 22139 kr. Vi kan således spara 16922 kr till vår buffert vilket ger en sparkvot på 61%. Aktieutdelningarna återinvesteras direkt och lämnar aldrig portföljen.

Jag försöker vara så tydlig som möjligt med siffrorna, då jag själv blir besviken när jag löser andra bloggar som berättar om att "nu är jag FIRE", men det finns inte en endaste siffra bakom som faktiskt förklarar hur de har gått till väga och vilka inkomster och kostnader de har, eller för den delen hur deras pengamaskin ser ut. Jag försöker inspirera så många "vanliga familjer" som möjligt till FIRE, genom att visa våra faktiska siffror och på så sätt inspirera alla de som har barn, villa, bilar och annat som gör att de inte kan leva som en asket på luft och regnvatten. Tittar man bara på vårat sparande denna månaden, hade det nästan räckt till en vecka kring Medelhavet med halvpension. Lägg till utdelningarna för denna månad så har du helpension och ett lyxigt hotell. Det är ingen magi, utan något som går att utföra genom att bygga upp en pengamaskin, minimera sina fasta kostnader, och att vara lite påhittig. Ser du som läsare något du tycker är konstigt eller otydligt eller som du vill få närmare förklarat, skriv i kommentarerna så ska jag svara efter bästa förmåga!

Utdelningar

Jag har blivit mer stissig gällande utdelningarna efter att jag påbörjat min "prov-RE", utan att för den delen vara FI (finansiellt oberoende). Jag är en trygghetsnarkoman, och att sluta jobba varje dag, vilket jag gjort dagligen i 22 år, ja det tär på själen, det vill jag lova. Många gånger känns det som att "jag har sabbat mitt liv", pensionen kommer att bli skit och det som jag jobbat så hårt för att uppnå nu är slaget i spillror. Men så är det ju inte riktigt. Ja, både jag och Fru Snålgris har jobbat och gnetat hårt för en pengamaskin värd ca 4 miljoner kronor, som ger en utdelning före ISK-skatt på ca 30000 kr i månaden, utan några allmosor, försäljningar av båtar, bilar eller sommarstugor eller gjort fastighetskarriär eller för den delen fått några feta arv. Snarare har pengar gått ut från vår ekonomi för att hjälpa min frus fattiga föräldrar med en ny bostad. Vi har inte slösat bort dessa pengar, eller köpt meningslösheter för dem, utan de har satts i arbete, ackumulerats och genom disciplin och lite jävlar-anamma har vi byggt upp i princip en virtuell person som bor hos oss och som ger oss hela hens lön varje månad. Det kan låta lite flummigt, men det är så jag ser på denna pengamaskin. Det enda den kräver är lite skötsel och omtanke varje månad. Man kan även se pengamaskinen som en fruktträdgård, som man tar tillvara på, sköter och ger kärlek så skördar man dess frukter året om varje månad. Ibland får man gräva upp ett ruttet träd, eller kanske beskära det kraftigt. Allt detta bidrar dock till att göra trädgården som helhet starkare.

Tyvärr kom inte Cibus utdelning med denna månad. Jag vet inte vad Avanza har för sig, men det kan ha att göra med att det var söndag på månadens sista dag. Avanzas prognoser för utdelningar brister på så sätt att de inte räknar med att det tar ca 3 bankdagar innan utdelningarna landar på kontot. Därtill sker många utdelningar under månadens sista dagar, vilket ger två rejäla felkällor för prognoserna. Hade man varit lite smarta hade man automatiskt lagt till en offset på 3 kalenderdagar för beräknade utdelningsdag, så hade deras prognoser och analyser blivit betydligt mer träffsäkra. Men som min vän Kalkyl skriver så är det mest form och utseende som Avanza lägger tid och pengar på numera. 

Pengamaskinen

Hur har då portföljen och dess värde förändrats under månaden som gått? Augusti var en riktig kalasmånad där vår portfölj slog både index och Avanzianer med hästlängder. September... inte riktigt så bra. Den senaste veckan innebar saftiga röda siffror nästan varje dag och portföljen tappade 130000 kr på månadens sista vecka. Att kronan stärktes var absolut något som bidrog, men det verkar inte som om börsen i sin helhet står lite och stampar och inte vet vart den ska ta vägen. Detta är inget som vi ligger sömnlösa och gråter över, men det är alltid tråkigt att se röda siffror, ty att förlora pengar är aldrig roligt. Vi har ju även en hävstång i portföljen, och röda siffror innebär mer belåning. 

Nytt för Q3 är att vi har en räntekomponent i vår pengamaskin. Denna tillkom som en extra buffert nu när jag inte är en löneslav, och med 3,7% i ränta är den absolut något att räkna med. Det enda som är tråkigt med den är att man åker på 30% i skatt. Någon vän av ordning kanske undrar varför vi inte bara trycker in alla dessa kontanter i vår ISK eller KF istället och trycker ner lånen? Det hade vi absolut kunnat göra, resultatet hade blivit detsamma. Men, reda pengar på ett konto är lätt tillgängliga, medans en portföljbelåning är betydligt mer nyckfull. Rätt vad det är kanske Avanza prompt ändrar sina lånevillkor. Då kanske det inte går att belåna mer i portföljen, och står vi där med skägget i brevlådan. Att ha kontanter på ett konto är för mig mycket tryggare. Men det är som sagt ett nollsummespel, och inget vi vinner eller förlorar något på rent pengamässigt.

Tanken är att fylla på bufferten upp till 300.000 kr. När den är fylld, och det blir pengar över varje månad, då åker de rakt in i någon av våra depåer istället. 

Vad har vi då handlat? Inte så väst mycket faktiskt. Vi har halverat innehavet i den franska banken Societe Generale, då de publicerade en ny utdelningspolicy som är till vår nackdel. Jag vill ändå ha en liten del i utländska banker, men med lägre utdelning är denna bank inte fullt så intressant längre. Annars har vi ökat lite i Xact Högutdelande, Handelsbanken och K2A Pref. Vi sålde hela innehavet i Heimstaden, då den aktien mer känns som en tickande bomb, med sina snart 20% i direktavkastning. 

Har du haft en bra september? Hur står det till med dollarexponeringen, är det något du struntar i eller säljer du av dina dollar och köper svenskt igen? Och vad tycker du om den reklam vi har på bloggen? Fungar det, eller är det pest och pina som du helst vill slippa? Skriv och berätta!

Därför sålde jag Heimstaden Pref

Vilka fina höstdagar vi har haft! Regnet har hållit sig borta, temperaturen har legat mellan 15 och 22 grader och solen har för det mesta strålat ändra fram till solnedgången. Mången är de arbetare som hade semester i juli när vädret var helt hopplöst, och som nu beklagar sig över att ledigheten var så kort och att man vill ha ytterligare semester, då sommaren åter igen är som bäst under augusti-september. Kanske borde de fundera på detta med FIRE, då kan sommarsemestern i princip bli så lång som man önskar sig.

Vi har ägnat dagarna åt att städa upp i trädgården, diska grill-galler inför vinterförvaringen samt att plocka en hel del svamp. Tyvärr är utbudet av kantarell ganska skralt här nere känns det som. Man kan på sociala medier se folk uppåt landet som plockar kilovis med kantareller. Antingen är vi på fel ställen eller är det helt enkelt för torrt här nere. Jaja, det som ändå plockas blir riktigt smarrigt på mackan i form av en kantarelltoast. Man brukar ju skoja om att svamp- och bärplockning är något som FIRE-entusiaster med smal plånbok ägnar sig åt för att över huvud taget få något att äta. Vi gör det för att det är kul, man kommer hela familjen ut i friska luften och kan i dessa tider av skärmar till höger och vänster göra till en rolig familjeaktivitet. Det verkar dock som om just svamp är en bortglömd råvara. Jag frågade Lilla Snålgris om de någonsin har fått svamp som ingrediens till lunchen i skolan. Hon funderade en kort stund och skakade sen på huvudet. Vad synd, tänker jag. 

Nu ska detta inlägg handla om något annat än skogens guld, nämligen till ett av mina aktietransaktioner som genomfördes förra veckan. Jag sålde hela mitt innehav i Heimstaden Pref. Förlusten blev minimal, och kvittades mot de utdelningar jag fått av aktien. Ni som har hängt med ett tag vet att Herr Snålgris sällan säljer en aktie, och när det göres är det antagligen med brakvinst (senast för något år sedan Brookfield Renewable med 230% vinst) eller brakförlust i form av något bolag som hade alldeles för hög direktavkastning redan från början (t.ex. Medical Properties REIT, -47%).

Heimstaden Bostad är en av Europas största bostadsbolag, och jag känner själv flera personer i min omkrets som hyr av Heimstaden. De anses vara vettiga att ha att göra med, inte supersnåla eller i det närmaste skumma likt SBB, utan ett normalt, anständigt bostadsbolag. Varför vill jag inte äga preferensaktier i detta bolag? Anledningen stavas en direktavkastning runt 16%, extremt tvivelaktiga fastighetsaffärer runt 2021, där man köpte hela Akelius fastighetsportfölj i Sverige för 92 miljarder kronor, till vad som nu kan anses vara ett extremt överpris och en premie på nästan 30%, jämfört med vad Akelius själva lät värdera beståndet till. Dessa affärer gjordes när räntorna var låga, och detta får man nu vackert betala för i form av extremt dyra obligationslån. Svenska pensionssparare fick via Alecta och KPA vara med och köpa dessa dyra fastigheter med nästan 15 miljarder kronor. När affären gjordes låg räntan på runt 1,3%. Där är den inte dag... speciellt inte på obligationsmarknaden.

Heimstaden Bostad har sett sin ränteteckningsgrad minska stadigt, kvartal för kvartal och nu närma sig 1,8. En ränteteckningsgrad under 1 betyder att resultatet inte ens räcker till räntekostnaderna. Möjligtvis hade storägarna kunnat pytsa in pengar för att betala av dyra obligationslån och få ner räntekostnaderna, men här verkar det se mörkt ut. Alecta har plockat in advokater för att utreda om de investeringar som gjorts i Heimstaden Bostad under åren har varit förenliga med lagar och bestämmelser, och norrmannen Ivar Tollefsen, VD och storägare i Heimstaden AB, och styrelseledamot i Heimstaden Bostad, verkar inte heller han sugen på detta. Man fick i dagarna dessutom sänkt kreditbetyg (från BB+ till BB). Det låg redan innan på skräpnivå, men nu även med negativa utsikter. Tro det när Heimstadens obligationer handlas med räntor på 18-32%, något som tyder på extrem risk. Varifrån ska då pengarna komma för att betala av lånen i ett hopp om att sänka räntekostnaderna? Antagligen genom stora försäljningar av fastighetsbeståndet, samt att man ställer in utdelningarna från Heimstaden Bostad till Heimstaden AB, och på så sätt effektivt förhindrar att dela ut något till aktieägarna. Kanske även, om tillräcklig majoritet finns, att man ändrar inlösenvillkoren för preferensaktierna och löser in dessa, för att på så sätt köra sig fri från framtida utdelningar.

Oavsett vad som nu än kommer att hända med Heimstaden AB och dess preferensaktie är detta inget jag känner att jag har lust att vara delaktig i länge. Jag köpte denna aktie på spekulation att man kunde bottenfiska i en jätte av bostadsbolag, men fler och fler tvivelaktiga nyheter har fått mig att ändra åsikt, ty risken att bli utan både kapital och utdelning är alldeles för stor. Detta såg vi med smärtsam tydlighet i fallet SBB, och dum är man som gör samma misstag än en gång. Nu sover jag dessutom ännu bättre än innan. Summan från försäljningarna återinvesterades i Nordea, Handelsbanken och Xact Norden högutdelande.

Har du köpt eller sålt Heimstaden Pref nyligen, eller äger du den fortfarande? Skriv gärna dina tankar om denna aktie i kommentarerna nedan.

RE på prov (del 1) - Vardagen

 Nu har det gått 4 veckor sedan jag självmant valde att ta tjänstledigt. Anledningen till detta var att ett långt uppdrag hade gått till vägs ände, det fanns inget nytt som jag ansåg passa mig och att då sitta som en inventarie, tjudrad till kontoret utan möjlighet att jobba på distans, såg jag inte som något vettigt alternativ. Givetvis tog jag upp detta faktum med chefen, och han förstod mig inte alls och tyckte - "det är väl trevligt att se sina konsulter lite när de är mellan uppdrag". I sak kan jag väl hålla med, men varför ha ett krav på 100% närvaro på kontoret? Han själv är där kanske 2 -3 dagar beroende på arbetsuppgifter. I mitt fall var jag extra uppretad på grund av att jag inte hade kunnat jobba en dag på distans ens under pandemin på grund av kundens regelverk. Då jag trots allt har varit en trogen anställd under 16 år kunde man ju tro att chefen kunde visa lite smidighet och göra ett undantag för mig. Icke sa nicke. I valet och kvalet mellan att säga upp mig eller som en lydig hund sitta på bänken och plöja meningslösa online-kurser tog jag en gyllene medelväg och tog tjänstledigt av personliga skäl. 

Ni som har följt oss vet att målet med vårat sparande är att dels bli finansiellt oberoende (FI), och dels kunna välja om vi vill jobba eller inte (RE). Då vi i nuläget inte har kommit upp i den passiva inkomst som vi har satt som mål för FI, blir min ledighet nu endast ett prov på hur det är att var RE, dvs förtidspensionär. Då jag vet att många är mer intresserade av att läsa om sådant än diverse repetitiva månadsrapporter kommer detta inlägg att vara det första i en serie som tar upp olika aspekter av att byta arbetsliv mot självvald ledighet. Denna inledande delen kommer att handla om hur vardagen har förändrats för mig och familjen. 

Dagliga rutiner innan RE

När jag jobbade gick jag upp vid 6-tiden, gjorde mina toalettbestyr samt såg till att Lilla Snålgris vaknade och fixade till sig. Frukt till skolan packades ner, vi sa hej då till Fru Snålgris som ofta började jobba någon halvtimme senare. Därefter skjutsade jag Lilla Snålgris till fritids där hon äter frukost och leker lite innan skolan börjar. Jag påbörjade sedan mina 25 minuter i bil till kundens kontor. Anledningen till att vi går upp så tidigt är att dels tycker jag det är skönt att lämna kontoret vid 15-tiden, och dels blir det runt 07-tiden fruktansvärda bilköer in till den första rondellen till staden jag pendlade till. Genom att börja redan 20 minuter innan alla andra gick det betydligt smidigare att ta sig in och hitta en parkeringsplats. Frukost, i form av en macka, tog jag med mig och inmundigade vid min arbetsplats, tillsammans med lite nybryggt kaffe som kunden stod för. Därefter följde en mestadels stillsam arbetsdag då en medhavd lunchlåda bereddes och åts upp vid 11-tiden, innan det lilla lunchrummet blev packat med folk. Jag lider som ni kanske vet av kronisk hjärntrötthet som kommer och går, och tycker det är väldigt jobbigt att sitta och äta mat med en massa andra människor i ett sorligt instängt fikarum. En lunch i stillhet gjorde att man orkade med resten av arbetsdagen. 

Efter lunch blev det ofta en promenad i det närliggande skogsområdet, och sen jobbades det resten av arbetsdagen och jag sade tack och hej runt 15.20 och påbörjade resan hem för att vid 16-tiden hämta Lilla Snålgris från fritids. Vi åkte sen hem för att börja med maten. När maten var uppäten och disken var klar runt 17.30 fanns det nu 2.5 timme av ledig tid. I mitt fall som har hand om ekonomi och all fastighetsskötsel, trädgård och allt smått och gott fanns det i princip alltid något att göra. Vid 20-tiden var det dags för Lilla Snålgris att lägga sig, och vi turas om att ligga en stund med henne, mest för att prata men även för att lyssna på läsläxor. Nu börjar Herr Snålgris känna sig sömnig, och det hände flera gånger att man slocknade vid detta tillfället och vaknade en timme senare och undrade vad som hade hänt. Oavsett, den sista tiden innan Fru Snålgris gick och lade sig vid 22-tiden ägnade vi åt att se nåt tv-program, eller att prata om dagen som gått. Om jag var riktigt trött gick vi och lade oss tillsammans, annars blev det en godnattpuss och jag fortsatte uppe någon timme till med något nördigt, som att gå igenom Excel-ark, kolla något på youtube eller gå en kvällspromenad.

Dagliga rutiner EFTER RE

Vad har då förändrats sedan jobbet nu (tillfälligt) försvann ur Herr Snålgris liv? Sammanfattningsvis har jag blivit mycket latare, och jag kan nu äntligen förstå mina 80-åriga föräldrars liv, när de ojar sig för smågrejor, och jag syrligt kontrar med - "Men ni har ju hur mycket tid som helst". Ja, som pensionär har man till synes hur mycket tid som helst. Det underliga är att den verkar försvinna oroväckande fort oavsett vad man gör. Jag kör Lilla Snålgris till skolan vid 7-tiden. Sen är jag hemma runt 7.15 och börjar äta frukost, ofta en macka med kaffe, men det hände att jag lyxar till det med yoghurt. Därefter brukar det bli någon timme med youtube, då jag följer ganska många kanaler av blandat innehåll, allt från förnyelsebar energi, elbilar, snickerier, trädgårdsskötsel och såklart ekonomi. När börsen öppnar vid 9 brukar jag läsa igenom det viktigaste kring dagens händelser och kolla lite på DI-TV. Vid 11-tiden börjar jag att laga lunch till mig, samt även förbereda kvällens middag, om det nu är nödvändigt. Lunchen äts uteslutande i tv-soffan. Sedan runt 12-tiden brukar jag gå en längre promenad i skogen. Tillbaka vid 13 brukar jag ta tag i städning, tvätt, vika tvätt, fixa något med hus eller trädgård. Listan är lång på saker som behöver underhållas när man har hus. En och annan fikapaus är given på eftermiddagen. Vid 14-tiden åker jag och hämtar Lilla Snålgris som oftast slutar skolan vid denna tid, och inte sällan ska hon leka med någon kompis, antingen hos oss eller hos sin kompis. Då ska det samordnas med lämning och hämtning. Nu leker hon tack och lov mest med de barn som bor på vår grusväg, men jag brukar skjutsa henne ändå då det finns vissa boende i bygden som kör som fan själv. Därefter följer matlagning och de vanliga kvällsrutinerna, som är i princip samma som innan. 

Vad är min största insikt kring att leva detta liv? Jag skulle säga att de är flera. Först och främst upplever jag ett betydande motstånd i att "ta tag" i saker och ting. Det kan gå flera dagar innan jag fixar till den där halvruttna brädan på fasaden, eller den trasiga handbromsen på cykeln. Jag är normalt sett en person som tar tag i saker direkt och är så långt ifrån en latmask man kan komma. Detta har absolut förändrats, kanske som en konsekvens av att jag nu upplever det som att jag har mycket mer tid till mitt förfogande. Det är väldigt lätt att gå vilse i denna dimma, den saken är säker. Man tänker att "ojoj nu har jag så mycket tid att jag ska göra det här och det där, jag ska motionera, plocka bär, skriva en massa blogginlägg etc etc". Sen när dagen har gått står man där och kliar sig i huvudet och undrar vad fan som hände, vart tog dagen vägen. 

En annan insikt är att jag tycker det är riktigt skönt att vara hemma själv. Jag är i min natur en ganska introvert person som trivs med mig själv och har inte något direkt behov av att ha andra människor i min närhet hela tiden. Det är helt underbart att kunna sitta och äta en god lunch och kolla på ett favoritprogram på TV, eller att hela tiden behöva meddela om att -"nu går jag ut i garaget en stund", eller -"jag sätter mig vid datorn och räknar lite på våra huslån". Denna friheten passar mig helt perfekt. Sen blir det såklart väldigt intensivt på kvällarna med familjen och Lilla Snålgrisens olika aktiviteter man ska köra henne till, så jag känner att jag verkligen behöver denna egentid för att trivas och må bra. När jag jobbade hela dagen, så var det just på nätterna jag fick denna tid för mig själv, och då var jag ofta så trött att jag inte kunde använda den till något vettigt ändå. Min hjärna mår bra av att försvinna in i någon filosofisk diskussion på youtube, eller att bara sysselsätta mig med lite gräsklippning i godan ro, utan att ha någon direkt tid att passa. Rutiner är bra, men jag tror inte man ska försöka pressa in hur mycket som helst på en dag. Ett resultat av detta är att jag själv känner mig mindre stressad och lider nästan med de som kånkar runt med tre småbarn på Maxi, i ett desperat försök att handla lite middagsmat mellan arbete och nattning. 

Jag frågade Fru Snålgris hur hon upplever mig nu när jag inte har jobbat på några veckor. Hon tyckte att jag blivit gladare och inte gnäller om att jag är trött hela tiden. Tydligen gjorde jag detta väldigt mycket, utan att jag själv tänkte på det. Visst, med hjärntrötthet hela tiden i bakhuvudet har jag inte den där lusten att hela tiden "hitta på saker", men nu tycker jag det kan vara kul att planera in någon weekend till Danmark, Stockholm och hitta på lite kul saker. När jag jobbade ville jag nästan alltid vara hemma, och tyckte det var skitjobbigt när Fru Snålgris började planera in en massa saker so fort det var skol-lov eller semestertider. Även familjeaktiviteter till vardags (tipspromenader, svampplockning med familjen, hälsa på släkt och vänner etc) tycker jag numera är roligt och inte bara ett jobbigt måste. Jag antar att balansen i mitt liv på något sätt har blivit återställd...

Undrar du över något som jag inte har skrivit om i ovan inlägg, eller är du själv RE och vill berätta om dina erfarenheter? Skriv och dela med dig i kommentarsfältet!