Det står en tomte och ler glatt i varenda butik man rör sig i. Julen kommer tidigare för varje år som går känns det som. Biltema började med ett hav av småtomtar vid ingången redan i början av november. Vi har haft en härlig månad, måste jag få säga. Äntligen har det varit lite "riktig" vinter här nere i söder, med 5-6 minusgrader, ca 1 dm med snö och härligt och torrt klimat. Vi är oftast vana vid att november till februari är ca 5 plusgrader, regnigt och dimmigt och sådär totalt deprimerande som sådant väder bara kan vara. Något år tror jag vi bara hade någon enstaka soltimme under hela december. Kan det bli värre. Då bestämde vi oss att nästkommande december skulle vi ta en sällskapsresa till Kanarieöarna, vilket vi även gjorde. Det var något av det bästa jag har gjort faktiskt, och hela familjen stormtrivdes. Vi skickade även till våra stackars släktingar och bekanta ett julkort på oss tre iförda tomtemössor på en soldränkt sandstrand med havet i ryggen. Kan kan varmt rekommendera en sådan resa till sol och värme, när det är som kallast och mörkast. Att resa under sommaren känns helt meningslöst, ty vädret i Sverige oftast är helt okej, medans man vid till exempel Medelhavet, Thailand har det alldeles för varmt. När kvicksilvret närmar sig 45 grader, ja då ligger man inte på stranden, det vill jag lova. Och varför ska jag betala dyra pengar för att resa bort, endast för att gå runt i luftkonditionerade köpcentras? Ja, skolplikten är ett gissel för alla oss med barn, och skolverket gör sitt bästa för att sätta käppar i hjulen för de lite mer fritänkande individerna. Självklart ska man få ta med sig sin skolpeng till Thailand, om man nu vil b där under halva året. Man är ju fortfarande svensk medborgare, och den svenska skolan är allt bra högmodiga om de tror att endast de klarar av att ge våra barn en fullgod utbildning. Med tanke på hur slappt det är i skolan idag, med nästan inga läxor och i princip inga krav alls utöver att du ska kunna läsa enkla böcker och räkna plus, minus, gånger och division när du börjar fjärde klass, ja då är det i princip semester året runt.
Ja, nu har ytterligare en månad passerat, när Herr Snålgris har levt ett pensionärsliv. Jag kan bara säga att det känns verkligen inte mindre stressfyllt än när man hade ett jobb att gå till, det är endast typen av stress som har förändrats. Innan var det stress över alla problem och frågor som kom från höger och vänster, deadlines som skulle uppnås, och sen vabbande till höger och vänster. Skillnaden mellan att bli avbruten när man jobbar är att i bästa fall bryr sig ingen, eller om det var något viktigt man jobbade med så kunde en kollega vanligtvis hoppa in och slutföra. När du är student har du deadlines varje vecka med inlämningsuppgifter, minitentor som ska vara inlämnade och utöver detta projektarbeten så man måste jobba på hela tiden för att ha en chans att bli färdig. Jag vet inte om jag har lyckats välja kursen från helvetet eller om det var så stressigt när man var student. Det var 23 år sedan jag tog min ingenjörsexamen, och jag har tyvärr glömt det mesta som har med matematik att göra, så det var en rejäl uppförsbacke innan jag blev varm i kläderna kring integraler och derivator. Den kurs jag läser har även en hel del fysik i sig, vilket bara är kul, men jag får ändå känslan att man har bakat in alldeles för mycket i en och samma kurs. Nåväl, det går framåt, även om jag har fått lägga mer än de 20 timmar/vecka som man bör. Nog om detta, nu till ekonomin:
Inkomster och utgifter
Under november månad såg våra inkomster ut som följande:
Nettolöner: 23363 kr (Fru Snålgris lön, med avdrag från en dags föräldraledigt)
Utdelningar: 18403 kr
CSN: 8664 kr
Övriga inkomster: 16846 kr (sålt en del poolgrejor, gåvor från släktingar, barnbidrag, föräldrapenning)
Totalt håvade vi in 67376 kr denna månad, vilket är helt okej. Det hade såklart varit trevligare med en heltidslön från mig också, men man får helt enkelt lära sig att vara nöjd...
Våra utgifter ser ut som följande:
Vardagliga fasta utgifter: 21098 kr
Amortering: 5870 kr
Övriga utgifter: 5030 kr
Det är tydligt att våra utgifter denna månad svävade iväg. Det beror på att vi åkte på en weekendresa till en större stad under höstlovet. Vi bodde på hotell, gick på diverse sevärdheter och hade allmänt trevligt. Smakar det så kostar det. Utöver det har det blivit en julmarknad i Huseby, väldigt trevligt men sjukt mycket folk. Vägen dit kändes som en go-cartbana, men själva marknaden var supermysig. Vi har även börjat bunkra upp med ett antal julklappar och julmat. Saker och ting kostar även om vi väljer den kostnadsmedvetna vägen och försöker göra så mycket själva. Jag har bakat en hel del här hemma, russinfrallor, semlor, lussekatter och lite annat. Jag är tydligen bra på detta, då alla säger "detta smakar ju bättre än det man köper". Luftigt och saftigt, och inte sådär kompakt och torrt som hembakat ibland kan vara. Sådant är alltid kul att höra, även om man i ärlighetens namn inte sparar många kronor på att baka sådant själv.
Hur som helst, våra totala utgifter hamnade på 31938 kr. Nu är ju amortering ett sparande, men när vi nu har ett begränsat inflöde med stålar tycker jag det är mest rätt och mest hederligt att redovisa alla tusenlappar som lämnar våra konton, även om det är amortering. Ni som kan räkna ser ju att vi kan betala utgifterna med Fru Snålgris lön och mitt CSN, resten av inkomsterna överförs till Avanza i form av sparande.
Utdelningar
Det är ett ganska mediokert utdelningsregn som har fallit under november. Jag hade gärna sett att vi fått in minst 20000 kr per månad, men vissa månader såsom februari, augusti, september och november är relativt fattiga. Jag vill inte heller köpa bolag enbart för att de delar ut vissa månader. Jag räknar på ett helår när jag tittar på utdelningar, även om jag i drömmarnas land önskar att jag hade de 80000 kr/månad som en viss Krösus Sork har, hehe.
Jag älskar att vara hemma själv. Speciellt om jag jobbar hemifrån. Fast å andra sidan är det ganska mysigt att när frun finns nära till hands att klämma lite på ;-)
SvaraRaderaHej Zerostrategy och tack för din kommentar! Ja alla är olika, jag är väl i min natur en ensamvarg, enda barnet, fick vara hemma mycket själva, när föräldrarna jobbade till 18- 18:30 med sitt företag. Fru Snålgris var den första jag flyttade ihop med, och då var jag 31 år gammal. Kanske inte så konstigt att jag fortfarande suktar efter den där "ensamtiden".
RaderaSen är det så klart trevligt när familjen är hemma med, det är roligare att göra saker tillsammans, speciellt nu på vintern då det inte finns några uteprojekt. Poolen hade antagligen inte blivit byggd och jag hade antagligen inte rest jorden runt själv, då jag i princip inte hade något intresse av att resa innan vi träffades.
Spännande att läsa om ditt liv som pensionär på prov, det finns uppenbarligen både för- och nackdelar med den biten.
SvaraRaderaSjälv tänkte jag prova på detta om ganska så exakt ett år, så nu gäller det att börja förbereda sig mentalt.
Jag tror att den stora utmaningen för min del blir att hitta meningsfulla saker att fylla dagarna med.
Helt plötsligt frigörs 8-9 timmar varje vardag som tidigare varit vikta åt skola/studier/arbete.
Även om jag tänkte lägga betydligt mer tid på träning och resor än tidigare blir det ändå en hel del tid som ska fyllas med något.
Hej Fire2025 och tack för kommentar!
RaderaJa det är sannerligen ett experiment, både för egen del, och för vad resten av familjen tycker. Än så länge verkar de inte bry sig så mycket, de tycker nog det är skönt med en lite gladare Herr Snålgris, och jag tycker det är riktigt skönt att slippa all corporate bullshit efter 23 år i tjänst. Väldigt befriande faktiskt. Sen måste jag erkänna att det tar lite på psyket att leva i "limbo", en lön är en lön och en anställning är en otrolig trygghet, då det är den enda inkomst som räknas i mångas ögon (skola, försäkringskassan, kommunen, staten, banken etc..). Alla dessa skatter och räntor som ska betalas och som tär på utdelningarna, oroar mig absolut. Dock ser jag fortfarande investering, inte amortering, som den fortsatta vägen framåt. Snöbollen måste få fortsätta att växa.
Jag har inga som helst problem med att få tiden att gå, den saken är säker. Igår började vår soundbar att låta konstigt, men tryckte jag med fingret hårt mitt på den så lät den bra igen. SÅledes har hela förmiddagen idag ägnats åt att förstå hur man skruvar isär den, och att till slut lägga lite bitumen-gummi på ett visst ställe, och vips låter den bra igen. Sen gjorde jag mat, lunch till mig, och förberedde middagen för kvällen. Grejade en timme med skrotbilen, och två timmar med pluggande, sen kom familjen hem, och nu sitter jag här och skriver lite vid 18-tiden, innan det är dags att hjälpa Lilla Snålgris med de få läxor hon har... sen blir det lite tv med Fru Snålgris som står och stökar i köket nu, och sen brukar nån av oss somna i soffan, efter att vi diskuterat hennes etiska dilemman från jobbet.
Som dig, inga problem alls vara själv och har allt mindre behov av påtvingade tillställningar, delvis är jag övertygad om att det är den konstanta bristen på tid som lett hit samt noll ork. Livet nu för tiden är en karusell utan stopp med en aldrig sinande ström av måsten. Längtar till fredag, varit väldigt för mycket just nu men precis som denna tid på året tyvärr brukar vara.
SvaraRaderaHej Kalkyl och tack för din kommentar!
RaderaJa det fanns många måsten på jobbet, men jag har upptäckt att man lätt kan sysselsätta sig med en massa sysslor även hemma, de tar aldrig slut. Saker går sönder och ska lagas, det ska städas, lagas mat och så vidare. Idag var jag ute 2 timmar och körde snöslunga, en timme gick åt till att reparera den, en skruv lossnade och försvann i snön. Sen i kväll ska det bakas rågfrallor med russin.
Jag jobbar nästan bara hemifrån och älskar det, tack Corona,
SvaraRaderaKänner jag att jag behöver lite socialt mer än träffa familjen (fru och 2 åring) så brukar jag vara en dag på kontoret eller träffa någon kompis och träna på kvällen, sen är min sociala mätare fylld för veckan igen.
Hej Niklas och tack för din kommentar! Ja det låter helt rimligt att vara en dag på kontoret för att bli lite social med andra. Det hade jag också kunnat tänka mig. Det är väl faktiskt inte så att jag vantrivs på ett kontor, om jag får en vettig plats att sitta vid, utan det är själva transporten dit och hem samt att det ofta är mycket torftigare där än hemma gällande precis allt, kaffe, mat, dryck och så vidare. På min förra kunds ställe (stor myndighet) bjöd de inte ens de anställda på frukt...). Det fanns inte heller någon matautomat eller liknande, och deras kontor låg en bra bit från närmsta affär. Hemma svänger jag ihop nåt själv om jag blir hungrig, eller varför inte ett glas rosé om suget faller på.
Radera