onsdag 6 december 2023

Månadsbrev November 2023

 Det står en tomte och ler glatt i varenda butik man rör sig i. Julen kommer tidigare för varje år som går känns det som. Biltema började med ett hav av småtomtar vid ingången redan i början av november. Vi har haft en härlig månad, måste jag få säga. Äntligen har det varit lite "riktig" vinter här nere i söder, med 5-6 minusgrader, ca 1 dm med snö och härligt och torrt klimat. Vi är oftast vana vid att november till februari är ca 5 plusgrader, regnigt och dimmigt och sådär totalt deprimerande som sådant väder bara kan vara. Något år tror jag vi bara hade någon enstaka soltimme under hela december. Kan det bli värre. Då bestämde vi oss att nästkommande december skulle vi ta en sällskapsresa till Kanarieöarna, vilket vi även gjorde. Det var något av det bästa jag har gjort faktiskt, och hela familjen stormtrivdes. Vi skickade även till våra stackars släktingar och bekanta ett julkort på oss tre iförda tomtemössor på en soldränkt sandstrand med havet i ryggen. Kan kan varmt rekommendera en sådan resa till sol och värme, när det är som kallast och mörkast. Att resa under sommaren känns helt meningslöst, ty vädret i Sverige oftast är helt okej, medans man vid till exempel Medelhavet, Thailand har det alldeles för varmt. När kvicksilvret närmar sig 45 grader, ja då ligger man inte på stranden, det vill jag lova. Och varför ska jag betala dyra pengar för att resa bort, endast för att gå runt i luftkonditionerade köpcentras? Ja, skolplikten är ett gissel för alla oss med barn, och skolverket gör sitt bästa för att sätta käppar i hjulen för de lite mer fritänkande individerna. Självklart ska man få ta med sig sin skolpeng till Thailand, om man nu vil b där under halva året. Man är ju fortfarande svensk medborgare, och den svenska skolan är allt bra högmodiga om de tror att endast de klarar av att ge våra barn en fullgod utbildning. Med tanke på hur slappt det är i skolan idag, med nästan inga läxor och i princip inga krav alls utöver att du ska kunna läsa enkla böcker och räkna plus, minus, gånger och division när du börjar fjärde klass, ja då är det i princip semester året runt. 


Ja, nu har ytterligare en månad passerat, när Herr Snålgris har levt ett pensionärsliv. Jag kan bara säga att det känns verkligen inte mindre stressfyllt än när man hade ett jobb att gå till, det är endast typen av stress som har förändrats. Innan var det stress över alla problem och frågor som kom från höger och vänster, deadlines som skulle uppnås, och sen vabbande till höger och vänster. Skillnaden mellan att bli avbruten när man jobbar är att i bästa fall bryr sig ingen, eller om det var något viktigt man jobbade med så kunde en kollega vanligtvis hoppa in och slutföra. När du är student har du deadlines varje vecka med inlämningsuppgifter, minitentor som ska vara inlämnade och utöver detta projektarbeten så man måste jobba på hela tiden för att ha en chans att bli färdig. Jag vet inte om jag har lyckats välja kursen från helvetet eller om det var så stressigt när man var student. Det var 23 år sedan jag tog min ingenjörsexamen, och jag har tyvärr glömt det mesta som har med matematik att göra, så det var en rejäl uppförsbacke innan jag blev varm i kläderna kring integraler och derivator. Den kurs jag läser har även en hel del fysik i sig, vilket bara är kul, men jag får ändå känslan att man har bakat in alldeles för mycket i en och samma kurs. Nåväl, det går framåt, även om jag har fått lägga mer än de 20 timmar/vecka som man bör. Nog om detta, nu till ekonomin:

Inkomster och utgifter

Under november månad såg våra inkomster ut som följande:

Nettolöner: 23363 kr (Fru Snålgris lön, med avdrag från en dags föräldraledigt)

Utdelningar: 18403 kr

CSN: 8664 kr

Övriga inkomster: 16846 kr (sålt en del poolgrejor, gåvor från släktingar, barnbidrag, föräldrapenning)

Totalt håvade vi in 67376 kr denna månad, vilket är helt okej. Det hade såklart varit trevligare med en heltidslön från mig också, men man får helt enkelt lära sig att vara nöjd...

Våra utgifter ser ut som följande:

Vardagliga fasta utgifter: 21098 kr

Amortering: 5870 kr

Övriga utgifter: 5030 kr

Det är tydligt att våra utgifter denna månad svävade iväg. Det beror på att vi åkte på en weekendresa till en större stad under höstlovet. Vi bodde på hotell, gick på diverse sevärdheter och hade allmänt trevligt. Smakar det så kostar det. Utöver det har det blivit en julmarknad i Huseby, väldigt trevligt men sjukt mycket folk. Vägen dit kändes som en go-cartbana, men själva marknaden var supermysig. Vi har även börjat bunkra upp med ett antal julklappar och julmat. Saker och ting kostar även om vi väljer den kostnadsmedvetna vägen och försöker göra så mycket själva. Jag har bakat en hel del här hemma, russinfrallor, semlor, lussekatter och lite annat. Jag är tydligen bra på detta, då alla säger "detta smakar ju bättre än det man köper". Luftigt och saftigt, och inte sådär kompakt och torrt som hembakat ibland kan vara. Sådant är alltid kul att höra, även om man i ärlighetens namn inte sparar många kronor på att baka sådant själv. 

Hur som helst, våra totala utgifter hamnade på 31938 kr. Nu är ju amortering ett sparande, men när vi nu har ett begränsat inflöde med stålar tycker jag det är mest rätt och mest hederligt att redovisa alla tusenlappar som lämnar våra konton, även om det är amortering. Ni som kan räkna ser ju att vi kan betala utgifterna med Fru Snålgris lön och mitt CSN, resten av inkomsterna överförs till Avanza i form av sparande.

Utdelningar

Det är ett ganska mediokert utdelningsregn som har fallit under november. Jag hade gärna sett att vi fått in minst 20000 kr per månad, men vissa månader såsom februari, augusti, september och november är relativt fattiga. Jag vill inte heller köpa bolag enbart för att de delar ut vissa månader. Jag räknar på ett helår när jag tittar på utdelningar, även om jag i drömmarnas land önskar att jag hade de 80000 kr/månad som en viss Krösus Sork har, hehe. 


Det är inte mycket mer att säga om utdelningarna, då vi är i "get rich"-fasen handlar mycket av livet om att upprepa samma sak månad ut och månad in. Det är tack vare denna envishet vi har över 30000 kr i utdelningar varje månad, även om många misstag har gjorts på vägen hit, främst genom att köpa förhoppningsbolag som har ställt in eller sänkt sina utdelningar. Nu känns det som vi har en stabil och bra portfölj, med ca 40 bolag samt en del ETF-er, det är dumt att ändra på detta.

Pengamaskinen

Inga större affärer har gjorts under månaden som gått. Jag har faktiskt köpt tillbaka en liten skvätt Heimstaden Pref, och har redan kammat hem ca 20% i värdeuppgång. Vi får se om jag behåller aktien, den är ju så hög risk som man bara kan få, men magkänslan säger att de på något sätt kommer att lyckas att lirka sig ur sina finansiella problem. Det är bara att ta fram lite popcorn och vänta och se. Annars har jag låtit utdelningarna amortera av belåningen, och då kommer det ju att finnas köpkraft där när nya köptillfällen uppenbarar sig. Vi har ju sett en liten början på ett tomterally där vår portfölj har ökat stadigt med ca 10000 kr/dag under några dagar nu. Visst, vi ligger efter index, men man får vara glad för alla sortera uppgångar. En värdemässig uppgång ser jag som ett tecken på att vi gör något bra.



Jag vet inte riktigt vad som hände i mitten på november, men nästan samtliga index fick raketfart, och lämnade vår portfölj i kölvattnet. Kanske var det industrin som tog fart, då vi inte äger speciellt mycket av den varan? Jag vet sedan tidigare att vår portfölj har en ganska låg volatilitet såvida det inte inträffar en perfekt storm där både banker och fastighetsbolag faller samtidigt, vilket var fallet med de chockhöjda räntorna. Då hjälper ingen diversifiering i världen, inte för en utdelande portfölj i alla fall. Nu har vi även stabiliserat oss med ca 5% räntor i ett buffertsparande (med 3,7% ränta) vilket jag hoppas ska ge ytterligare stabilitet.  

Livet som pensionär fortsätter ytterligare några månader. Arbetsgivaren har det tufft och signalerade ingen brådska att ha tillbaka mig till kontoret. Jag vet att jag har förstås all rätt att återgå i tjänst och få min län, men det innebär att jag kommer att sitt på den berömda "bänken", och få allehanda tråkiga arbetsuppgifter samt att få göra en massa kurser. Allt jobb ska ske på kontoret av någon märklig anledning, vilket effektivt kommer att göra slut på den ganska härliga tiden själv här hemma om dagarna. Jag älskar att vara hemma själv. Det skäms jag inte för att säga. Den känslan av frihet, att "slippa" ha någon att kommunicera med, att ta hänsyn till och att bara ha sig själv att tänka på, den är för mig nästan berusande. På sätt och vis är det även stressigt i sig, då jag är hemma själv endast några timmar om dagen, sen ramlar familjen hem och det ska stökas med mat, disk, läxor, frågor hit och dit... då längtar jag nästan till nästa dag när lugnet åter infinner sig när familjen har lämnat hemmet. Lilla Snålgris är i en ganska jobbig period nu som tar mycket tid av oss som föräldrar, mycket på grund av tjat om mobiltelefoner, appköp, kompisar och att hon inte sköter de få sysslor hon har här hemma. Jag har varit redo att ta hennes telefon och slänga den i väggen. Vi har mobiltid endast vissa dagar i veckan, och de dagarna tjatas det om att köpa den ena appen efter den andra. Jo, hon har veckopeng, men vi insåg snabbt att hon kommer att använda den för att köpa appar/köp i spel varje vecka, och det var ju inte riktigt det pengarna var tänkt till. Hon tröttnar inte heller, utan har en lång sista på bjäfs som hon vill ha, som sen används några veckor och sen glöms bort. Visst, det är hennes pengar, men vi hade gärna sett att hon hade sparat lite, eller köpt något annat. Vi får hoppas att det är nyhetens behag, och att det lägger sig. Hur som helst är mobiletelefoner ett stort problem, speciellt när flera av hennes kompisar inte har några som helst gränser för mobiltelefonanvändande. Utmaningarna är många, även när man blir pensionär...

Hur ser du på den tid du är ledig hemma? Får du någon lugn och ro? Är du en sån person som måste ha sällskap hemma för att du inte kan vara ensam? Hur ser din vision ut för en framtida FIRE-tillvaro med din familj?

8 kommentarer:

  1. Jag älskar att vara hemma själv. Speciellt om jag jobbar hemifrån. Fast å andra sidan är det ganska mysigt att när frun finns nära till hands att klämma lite på ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Zerostrategy och tack för din kommentar! Ja alla är olika, jag är väl i min natur en ensamvarg, enda barnet, fick vara hemma mycket själva, när föräldrarna jobbade till 18- 18:30 med sitt företag. Fru Snålgris var den första jag flyttade ihop med, och då var jag 31 år gammal. Kanske inte så konstigt att jag fortfarande suktar efter den där "ensamtiden".

      Sen är det så klart trevligt när familjen är hemma med, det är roligare att göra saker tillsammans, speciellt nu på vintern då det inte finns några uteprojekt. Poolen hade antagligen inte blivit byggd och jag hade antagligen inte rest jorden runt själv, då jag i princip inte hade något intresse av att resa innan vi träffades.

      Radera
  2. Spännande att läsa om ditt liv som pensionär på prov, det finns uppenbarligen både för- och nackdelar med den biten.

    Själv tänkte jag prova på detta om ganska så exakt ett år, så nu gäller det att börja förbereda sig mentalt.

    Jag tror att den stora utmaningen för min del blir att hitta meningsfulla saker att fylla dagarna med.

    Helt plötsligt frigörs 8-9 timmar varje vardag som tidigare varit vikta åt skola/studier/arbete.

    Även om jag tänkte lägga betydligt mer tid på träning och resor än tidigare blir det ändå en hel del tid som ska fyllas med något.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Fire2025 och tack för kommentar!

      Ja det är sannerligen ett experiment, både för egen del, och för vad resten av familjen tycker. Än så länge verkar de inte bry sig så mycket, de tycker nog det är skönt med en lite gladare Herr Snålgris, och jag tycker det är riktigt skönt att slippa all corporate bullshit efter 23 år i tjänst. Väldigt befriande faktiskt. Sen måste jag erkänna att det tar lite på psyket att leva i "limbo", en lön är en lön och en anställning är en otrolig trygghet, då det är den enda inkomst som räknas i mångas ögon (skola, försäkringskassan, kommunen, staten, banken etc..). Alla dessa skatter och räntor som ska betalas och som tär på utdelningarna, oroar mig absolut. Dock ser jag fortfarande investering, inte amortering, som den fortsatta vägen framåt. Snöbollen måste få fortsätta att växa.

      Jag har inga som helst problem med att få tiden att gå, den saken är säker. Igår började vår soundbar att låta konstigt, men tryckte jag med fingret hårt mitt på den så lät den bra igen. SÅledes har hela förmiddagen idag ägnats åt att förstå hur man skruvar isär den, och att till slut lägga lite bitumen-gummi på ett visst ställe, och vips låter den bra igen. Sen gjorde jag mat, lunch till mig, och förberedde middagen för kvällen. Grejade en timme med skrotbilen, och två timmar med pluggande, sen kom familjen hem, och nu sitter jag här och skriver lite vid 18-tiden, innan det är dags att hjälpa Lilla Snålgris med de få läxor hon har... sen blir det lite tv med Fru Snålgris som står och stökar i köket nu, och sen brukar nån av oss somna i soffan, efter att vi diskuterat hennes etiska dilemman från jobbet.

      Radera
  3. Som dig, inga problem alls vara själv och har allt mindre behov av påtvingade tillställningar, delvis är jag övertygad om att det är den konstanta bristen på tid som lett hit samt noll ork. Livet nu för tiden är en karusell utan stopp med en aldrig sinande ström av måsten. Längtar till fredag, varit väldigt för mycket just nu men precis som denna tid på året tyvärr brukar vara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Kalkyl och tack för din kommentar!
      Ja det fanns många måsten på jobbet, men jag har upptäckt att man lätt kan sysselsätta sig med en massa sysslor även hemma, de tar aldrig slut. Saker går sönder och ska lagas, det ska städas, lagas mat och så vidare. Idag var jag ute 2 timmar och körde snöslunga, en timme gick åt till att reparera den, en skruv lossnade och försvann i snön. Sen i kväll ska det bakas rågfrallor med russin.

      Radera
  4. Jag jobbar nästan bara hemifrån och älskar det, tack Corona,
    Känner jag att jag behöver lite socialt mer än träffa familjen (fru och 2 åring) så brukar jag vara en dag på kontoret eller träffa någon kompis och träna på kvällen, sen är min sociala mätare fylld för veckan igen.



    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Niklas och tack för din kommentar! Ja det låter helt rimligt att vara en dag på kontoret för att bli lite social med andra. Det hade jag också kunnat tänka mig. Det är väl faktiskt inte så att jag vantrivs på ett kontor, om jag får en vettig plats att sitta vid, utan det är själva transporten dit och hem samt att det ofta är mycket torftigare där än hemma gällande precis allt, kaffe, mat, dryck och så vidare. På min förra kunds ställe (stor myndighet) bjöd de inte ens de anställda på frukt...). Det fanns inte heller någon matautomat eller liknande, och deras kontor låg en bra bit från närmsta affär. Hemma svänger jag ihop nåt själv om jag blir hungrig, eller varför inte ett glas rosé om suget faller på.

      Radera