Tiden går fort och det är dags för ytterligare en månadsrapport. Det är mycket oroligt på alla fronter känns det som. Skenande elpriser, ett krig i Ukraina som aldrig verkar ta slut oavsett hur stora förluster som Putins Ryssland tar. Till råga på detta har världens central- och riksbanker valt denna höst till att chockhöja räntorna för att bekämpa inflationen, och detta har fått till följd att de flestas sparportföljer har totalt imploderat, då investerare verka fly aktier och köpa andra sorts värdepapper istället. Fastighetsaktier och amerikanska bostadslån (mReits) har helt gått genom golvet.
På hemmafronten jobbar vi på som vanligt. En stor del av vårat cashsparande är uppbundet i ett räntesparkonto då vi nästa år ska köpa ett hus till Fru Snålgris föräldrar, som bor ute på landet i Sydostasien. Tanken är att de ska flytta från det ruckel de bor i nu och komma närmre staden och service, då de börjar komma upp i den ålder då mer service behövs, och då slippa åka buss 40 minuter för att handla eller uträtta ärenden. Ett hus/radhus med tre rum och kök samt moderna facilitetet kostar runt 4-500000 kr om det ska vara i ett bra område med service (vaktmästare, säkerhet och trädgårdsmästare). När de inte längre bor i detta hus är tanken att vi ska ta över det och ha det som semesterbostad, samt även för uthyrning. Detta innebär dock att pengar som vi hade kunnat trycka in på börsen nu ligger uppbundna, men så är det, när vi började planera för detta i våras var det ingen som hade en tanke på att räntorna skulle chockhöjas och börsen i allmänhet krascha. Tvärtom trodde jag faktiskt att det värsta var bakom oss med då runt 20% nedgång YTD. Tji fick jag. Låt oss se hur Snålgrisarnas finanser sett ut under september:
Inkomster och utgifter
Våra utgifter för september låg på 16431 kr. Detta är en ganska normal månadsutgift. Det kommer hela tiden nya utgifter som man inte kan komma undan, t.ex. terminsavgifter för Lilla Snålgrisens aktiviteter (gymnastik, musikspelande) och sen har jag bytt batteriet i vår fossilbil, en nätt kostnad på 2000 kr. Maten har dessutom blivit dyrare, och detta börjar märkas, vi har svårt att hamna under 4000 kr trots att vi planerar inköpen och kör mycket extrapriser och kampanjer.
Inkomsterna blev aningen lägre än brukligt, vi hamnade på 62575 i nettoinkomster. Min lön låg på ungefär hälften av den brukliga, då det har blivit lite vabb, samt att jag tog ut en massa föräldradagar under semestern. Detta kompenseras till viss del av att Fru Snålgris flyttade två semesterveckor och fick en bonus för detta. Dock tillhör Region Kalmar och Blekinge (vi bor i gränslandet så hon jobbar åt båda) där min fru jobbar de snålaste i landet när det gäller att ge sommarkompensation åt sina anställda som flyttar semestrar. I Norrland var det vissa som fick 10000 kr/vecka. Här fick Fru Snålgris en bonus på 7500 kr för två veckor, före skatt.
Utdelningar
September är ingen rolig utdelningsmånad. Totalt fick vi 16625 kr, vilket förvisso inte är fy skam, men om man tittar på att portföljens värde sjunkit med ca 20000 kr/dag senaste månaden är det en droppe i havet om man nu hade tänkt sälja sina aktier i närtid. Nu har vi inte sådana planer och man får se utdelningarna som den enda lilla ljusglimten på börshimlen.
Pengamaskinen
Ja, vad ska man säga. Igår var det en hemsk dag när portföljen tappade över 100000 kr i värde på en dag. Senaste gången jag såg sådana siffror var under covid-19. Det är verkligen total panik, speciellt i fastighetsbolagen där inte ett enda bolag är förskonat, allt faller som stenar. Den största utmaningen när allt faller skoningslöst är att utröna vilka bolag man vågar köpa. Fallande knivar vill man ju försöka undvika. Jag har sett SBB som ett förhållandevis stabilt bolag, sett till deras kassaflöde och innehav men marknaden behandlar bolaget som om det vore konkursmässigt. En kurs under tian är ju bara löjligt anser jag. Samtidigt är ju såklart frågan, "vad är det jag missar?" när jag tyckte bolaget var vettigt värderat på 20-25 kr, och nu har det fallit med mer än 50% under detta. Man börjar såklart tvivla, är detta pengar i sjön eller århundradets möjlighet. Vad tror du?
Vi har även stuvat om en del i portföljen, speciellt gällande mREITs som är betydligt mer volatila än vad vi önskar. AGNC har fått lämna portföljen för nån vecka sen, och tur var det, då denna typ av bolag fallit som stenar pga räntehöjningarna. Dock har bolaget nu väldigt attraktiva preferensaktier, men som vanligt går dessa (AGNC.L) inte att köpa i Sverige. Jag har dock ökat i:
* Intrum
* Antero Midstream
*Owl Rock
* Sagax D
* K2A Pref
* Enbridge
* Xact Norden Högutdelande
* Tele2
* Medical Properties Trust
* 3M
* SBB B
Jag har som vanligt ingen aning om huruvida det är rätt tid att köpa nu eller om vi ska ner 20% till. Detta misstaget gjordes under covid då jag köpte alldeles för mycket, alldeles för tidigt. Nu har jag suttit på en hel del slantar under i princip hela året, i väntan på ett köpläge, och när världens börser hade tappat runt 20% gick jag in och började köpa för några veckor sedan. Därefter har det bara fortsatt ner och ner.
En klen tröst är att vi nu ligger -12% för året som helhet, vilket kan jämföras med de som följer index som ligger runt -30%, lite beroende på hur man investerat och till vilken del som dollarn har hjälpt till. På så sätt är vår strategi lyckosam, men hur man än vrider och vänder på det är det aldrig roligt att se på när ens surt förvärvade slantar försvinner. Jag vill inte veta hur ni med +10 miljoner tänker när ni ser flera miljoner bara försvinna upp i tomma intet. Det man kan trösta sig med är att "börsen går alltid upp igen". Nu är det köpläge och det gäller att välja sina inköp väl så att man hänger med på uppgången när den väl kommer. Detta är ännu viktigare för oss som har en belåning i portföljen, man vill ju att belåningsgraden ska sjunka när börsen går upp, och då gäller det ju att de bolag man investerar i går upp lika mycket som de gått ner, och gärna mer därtill. Det var detta som *inte* hände för oss under covid, vår portfölj sjönk mer än index, och följde inte med upp, då det var i princip bara vissa bolag som hängde med upp som tech, investment och lite annat. Våra gamla trötta värdebolag låg kvar och skvalpade i ca ett år.
Nu tror jag tyvärr inte att vi har en lika snabb uppgång att räkna med denna gången, då många pratar om en recession. Det kan betyda att vi får ha ett surt börsklimat under kanske 1-2 år innan riskaptiten återvänder. Saker som jag tror kan snabba på denna utveckling är:
* Att kriget i Ukraina tar slut, och att ryssarna drar sig tillbaka. Det är förvisso bara en tidsfråga, men så länge Putin sitter kvar vid makten kommer han att fortsätta skicka in köttmur efter köttmur och utnyttja diverse fulspel.
* Att inflationen sjunker. Förhoppningsvis händer detta någon gång under nästa år, till följd av de väldigt aggressiva räntehöjningarna.
* Att energileveranserna stabiliseras i Europa. Hur detta ska ske vet jag inte, idioterna i Tyskland har ju stängt många fullt fungerande kärnkraftverk, och ser inte ut att ha några planer på att öppna upp dem igen. Nedläggningsbeslut för de resterande ligger dessutom kvar.
Hur kommer vi att agera framöver? Vi har rensat ut några bolag som har visat sig alltför volatila och nyckfulla gällande utveckling och värde och sitter nu med diverse bolag vi är nöjda med. Vi kommer fortsatt att köpa även om vår köpkraft är ganska begränsad med tanke på att mycket av våra tillgängliga kontanter är låsta i ett bostadsköp nästa år. Det är dessutom knepigt att belåna portföljen ytterligare då vi börjar närma oss gränsen för 3,6% ränta, och då är det inte lika intressant att låna till att köpa aktier.
Dessutom är det ingen som vet hur resten av hösten kommer att se ut. Har vi ytterligare fall att vänta om recessionen biter sig fast och vi börjar få se folk som har svårt att betala av lånen på sina hus, eller om arbetslösheten stiger rejält. Det är ingen kul början för Ulf Kristersson, men Moderaterna har tagit oss igenom kriser innan och jag har fullt förtroende på att de gör detta igen.
Vi håller dessutom på att se över jobbsituationen för Fru Snålgris. Nu jobbar hon hos regionen för en i mitt tycker urusel lön. Vi har börjat kolla upp diverse bemanningsbolag och där kan man som SSK få en månads lön runt 70000 kr brutto, men de bolag vi varit i kontakt med tycker jag lämnar mycket övrigt att önska. Det är rörigt och lite "goddag yxskaft" över det hela. Dessutom kan hon inte gå över som bemanningssjuksköterska i samma region som hon jobbar i, då de har ett års "karantän". Det får i så fall bli att pendla till något angränsande län. Trist bara att region Kalmar är ett j-vligt stort län. Vi får se hur detta spelar ut sig, jag retar mig dock mest på att regionerna inte kan betala konkurrenskraftiga löner från början så man hade sluppit den här flyttcirkusen och bollande med personalen.
Slutligen vill jag be er trogna följare att gärna skriva något kul i kommentarsfältet, om ni har orkat traggla er igenom mina inlägg. Då vet jag att bloggen fortfarande är av intresse och att ni uppskattar det jag skriver. Varje kommentar besvaras naturligtvis!
