Det är inte ofta som Herr Snålgris kan utropa "Äntligen!". Igår var dock en sådan dag, och jag undrar vad mina kollegor tänkte när de hörde ett rop från rummet där borta i korridoren. Först lite bakgrund till det hela.
Vi köpte aktier i företaget Ocean Yield för första gången i december 2016. Då var detta ett tämligen välmående norskt bolag som sysslade med att köpa in och hyra ut olika typer av fartyg, tankerfartyg, FPSO osv. Direktavkastningen låg på den tiden runt 10-12% och aktiepriset var ca 65 NOK. Aktien var dessutom med i Avanzas superränta, vilket är ytterligare ett plus i kanten och ett tecken på ett stabilt bolag. Bolaget delade ut kvartalsvis, och vi köpte på oss mer och mer, vad kan gå fel?
Som ni kanske vet är detta med aktier ingen riskfri sysselsättning. Det första som skakade om grytan lite var när de inte lyckades få ett av sina mest kostsamma fartyg, en FPSO (Floating Production Storage and offloading), uthyrd. Detta fartyg började nu kosta en himla massa pengar varje månad det låg i malpåse, och det är nu runt sommaren 2018 som aktiekursen börjar dala nedåt. Vi passerade 60 NOK, 50 NOK och när man trodde att det inte kunde bli värre, ja då började ett litet kinesiskt virus att härja i världen, vilket gjorde att aktien tog ett svanhopp ner till 20 NOK. Aktien har alltså rasat i värde med nästan 70% sedan inköp. Detta var definitivt en båt som Snålgrisarna inte skulle suttit kvar i. Men det gjorde vi.
En FPSO |
Anledningarna är flera. Dels trodde vi fortfarande att detta är något tillfälligt, att bolaget är stabilt, frakt kommer att behövas även i framtiden, och så vidare. Det är lätt att hitta anledningar som stödjer ens agerande, men med facit i hand skulle vi sålt redan vid 50 NOK. Vi blev förälskade i aktien helt enkelt. Det var en av de första aktierna vi köpte till vår utdelningsportfölj, en gammal trotjänare. Men likt den gamle oxen Bobrikoff som blev till kalops när han inte orkade jobba mer på fälten, borde vi gjort oss av med denna utdelningsoxen långt tidigare. Vi kunde nog aldrig tro att det kunde gå såhär illa. Glömde jag säga att man i samband med covid sänkte den kvartalsvisa utdelningen från 1,76 NOK till 0,5 NOK. En sänkning i paritet med hur kursen har gått ner sedan köp. Där satt vi alltså med kanske 60000 kr i förlust, lika mycket bundet i ett bolag som ingen ville röra och som jag verkligen inte kunde sälja på dessa nivåer. Men det blir väl bättre? Kolla bara på alla dessa bolag som flög iväg som raketer några månader efter covid.
Tyvärr var Ocean Yield inget av dessa bolag, hur gärna man än hade hoppats. Det är nu vi får den lysande idén att köpa mer. På dessa nivåer, tänk vilken oerhört YOC man kan få när världen öppnar upp och de höjer utdelningen till tidigare nivåer. Ojojoj. Hade det kunnat bli så? Det får vi aldrig veta, ty vi är nu framme till anledningen varför jag utropade ett "äntligen", igår på mitt kontorsrum; Ocean Yield blev uppköpta.
Ett företag som heter Octopus Bidco lämnade ett bud på hela bolaget för summan 41 NOK per aktie. Detta gav en premie mot kursen på ca 25% och givetvis skuttade aktien upp till exakt 41 NOK under morgontimmarna. Den största ägaren Aker har dessutom redan bestämt sig för att tacka ja till budet. Så fort börsen öppnade kl 09:00 på måndagsmorgonen sålde jag hela rasket vilket inbringade en nätt summa av 164000 SEK. Förlusten blev endast ca 25000 kr, men då vi fått utdelningar på hela 45700 kr, gick vi faktiskt med vinst på ca 20000 kr, det blir många kaffekoppar det.
Vilka lärdomar kan vi dra av detta femåriga äventyr? Först och främst, bli inte kär i dina aktier, sälj när aktiekursen sjunker under en viss nivå, det finns ofta en anledning till detta. Snabba hack i kurvan är svåra att skydda sig mot, men denna aktie sjönk under lång tid. Den andra läxan är väl att inte köpa för mycket i en viss aktie. Det fanns tillfällen då Ocean Yield var ett av våra topp tre största innehav. På tok för riskfyllt.
Vi avslutar denna historia med en bildkavalkad:
Rassel rassel... |
Ett äventyr upp och ner... mestadels ner |