Funderingar om prioriteringar

Det händer ibland att Herr Snålgris får tid över att fundera på någonting han läst eller hört eller något som bara kommer upp i hjärnkontoret till exempel när han sitter i en bilkö eller kör gräsklipparen eller slösurfar på nätet. Tankar och funderingar av detta slaget antar jag är nyttigt i en annars ganska stressfylld vardag med jobb, småbarn och allmänt pusslande ibland livets alla måsten.

Läste häromdagen i skvallerblaskan Aftonbladet om att Nordeas kunder tydligen har fått vänta någon dag extra på att få sin skatteåterbäring, om de nu inte var så smarta eller hade möjlighet att deklarera via nätet och då hade fått den för länge sen. Det som drog till sig Herr Snålgris uppmärksamhet var kommentarerna från den person som de hade intervjuat, en i synnerhet förargad Nordeakund vid namn Hanna. Jag tänkte länge och väl på Hannas uttalande och visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta, det blev tvärstopp uppe på loftet faktiskt;

"Hon och hennes sambo hade räknat med det extra tillskottet för att kunna åka och storhandla i dag".

– "Vi hade tänkt handla, köpa blöjor till vår son och köpa en resa. Det här är skittråkigt. Vi får försöka låna pengar av någon under helgen."

För att då analysera exakt vad det är som sägs... Hanna och hennes familj har alltså gått och väntat på denna skatteåterbäring för att kunna storhandla. Uppenbarligen tillhör dessa personer inte kategorin som köper värdepapper för sin skatteåterbäring, utan denna slantar ska spenderas utan några som helst krusiduller.

Vad var det då de skulle handla som var så viktigt att Hanna blir så upprörd över att få vänta en extra dag? Jo, tydligen har de inte 100 kr hemma eller på något sparkonto så de har råd att kunna köpa blöjor till sin son, vilket är nog så allvarligt och tyder på att dessa är personer verkligen lever på ruinens brant, eller? Inte nog med det, i samma andetag framkommer det att de även har tänkt köpa en resa, och nu när de fick vänta en hel extra dag på detta blir de då alltså tvungna att låna pengar av någon under helgen. Snacka om vansinne på vansinne.

Alltså, jag vet inte om jag ska bli arg, upprörd eller bara totalt förvånad. Denna människa går alltså ut i en av de mest lästa kvällstidningarna i landet och gnäller för att hon inte kan köpa blöjor och en resa för att skatteåterbäringen är en dag försenad och måste således låna pengar till detta. Det går alltså inte bra att vänta tills på måndag?

Är denna person urtypen av hur svenskar i allmänhet har det ställt? I så fall kommer en finansiell kris att inträffa snarare förr än senare om räntorna skulle råka höjas någon promille. Har man sådana marginaler att man måste antingen få skatteåterbäring eller låna av bekanta för att kunna "storhandla", och samtidigt har samma prioritet på blöjor och resor, ja då skulle jag helt enkelt vilja omyndigförklara personerna i fråga. Då ska man inte få körkort till att skaffa familj, eller ens få ta hand om sin egen ekonomi. Uttalandet och prioriteringarna och även åtgärderna (låna) är så vansinniga att jag undrar om det är någon sorts första april-skämt jag råkat ut för.

Slutligen undrar jag dock vad syftet var med detta uttalande över huvud taget, för det var väl inte att göra sig till allmänt åtlöje för hela Aftonbladets läsarskara? Vill Hanna hänga ut Nordea som nån sorts syndabock för att de inte kan köpa blöjor till sin son? Ja det hade kanske lyckats om man inte då i samma mening nämnt att de även ska köpa en resa. Och att samtidigt ytterligare oja sig över att man då tvingas låna av bekanta...*suck*.

Hela spektaklet kan sammanfattas med: obegripligt, men tyvärr sant.