Mailfråga: Hur har ni som är så snåla råd med barn?

Då var sommaren slut, i alla fall om man tar sikte på vädret. Eller, det är kanske nu den riktiga svenska sommaren börjar med temperaturer som aldrig går över +20 och iskalla morgnar med blåst och halvmulet med någon enstaka regnskur.  Jag tillhör absolut en av de som gärna hade haft hela sommarens väder precis som det varit senaste månaden. Nåja, det gäller att inte bli för bekväm, någon måtta på solbadandet får det ju vara.

Kan även konstatera att de flesta kvällsblaskor inklusive låtsaskomikern Özz Nujen har mobiliserat alla krafter för att hitta något sätt att skrämma svenska folket att för allt i världen inte lägga sin röst på SD i det stundande valet. Kan det bli dråpligare än så? Givetvis har SD precis som alla andra riksdagspartier nötter i sina led som då och då kommer ut med ogenomtänkta grodor, men när man skummar igenom t.ex. Aftonbladet och Expressens nyhetsflöde känns det som om man går "all in", och när det inte räcker med smaskiga skandaler drar man fram självaste Adolf Hitler och hans nazistparti för att ge lite extra kraft i sitt budskap. Det är bra att tidningarna granskar samtliga riksdagspartier, men det börjar bli lite löjligt och ensidigt att endast läsa om grodor som SD-företrädare har haft för sig, både i nutid och för 20 år sen...

Snålgrisarna fick en läsarfråga via mail som antingen kan tolkas som sarkastisk, eller som fullt allvarligt menad. Jag lämnar tolkningen därhän och tänkte att det kanske är fler som är intresserade i hur ett par som har en +70procentig sparkvot egentligen tänkte när de bestämde sig för att sätta en liten parvel till världen. Barn är väldigt dyra, om man får tro samma kvällsblaskor som titt som tätt dundrar fram med skjutjärnsjournalistik kring vad det kostar att ha barn.

Först och främst hade vi aldrig tänk på ett barn som en kostnad, hur snåla vi än må vara. Vi ville ha barn och efter flera års försök fick vi till sist det glada beskedet. Nu är den lille 3 år och vi har aldrig (nästan i alla fall hehe) ångrat detta beslutet.

Hur har man då råd med dessa små varelser som verkar kosta så ohemult mycket pengar från den dagen de föds tills dess att de flyttar hemifrån? Låt oss ta det från början.

Under det första 2-3 månaderna gjorde vår bebis inte så mycket mer än att sova, äta från mammas bröst och skrika samt under några underbara stunder skratta och leka med en leksak eller vad som helst hon fick tag på. De kostnader som fanns var väl främst i det materiella i form av en begagnad barnvagn som vi gav 2000 kr inklusive babyskydd till bilen för samt lite förbrukningsartiklar i form av hygienartiklar till små barn. Kläder fick vi säckavis från vänner och släktingar som mer än gärna ville bli av med dessa skrymmande saker som stod och samlade damm i deras garderober. Vi tackade och bockade för detta och behövde endast göra några små kompletterande inköp. En liten bebis behöver inte så värst mycket grejor under de första månaderna. Staten började dessutom från födseln att dela ut ett barnbidrag på 1100 kr som nu är höjt till 1250 kr. En kostnad som är väl värd att nämna är den minskning av inkomst som sker när man är föräldraledig. Denna "kostnad" kan vara väl värd att nämna, speciellt om man tjänar över taket för vad FK ersätter och inte har ett anställningsavtal med föräldralön.

Efter några månader började den lilla grisen att krypa och några fler leksaker inhandlades på second hand eller kom till skänkes från bekanta som gärna ville bli av med dem. Det var allt från skötbord till badbaljor och lära-gå vagnar. Vi började så smått att ge mosad mat från vår egen tallrik. Vi köpte en burk barnmat som jag smakade på, och tyckte va helt vidrig. Aldrig i livet jag ger mitt barn så mat som jag själv spottar ut. Vanlig mosad mat tyckte vi var helt rätt att ge, och fick även medhåll från BVC.

Vi snabbspolar fram till 3 års ålder, och nu har vi gjort några mindre inköp i form av leksaker och böcker samt lite pysselmaterial. Det går ingen nöd på den lille i form av leksaker, då vi har lyckats fylla ett helt rum med diverse grejor. Dock är 98% av detta antingen gåvor eller second-hand inköp. I garaget står det både vanlig cykel och balanscykel samt trehjuling. Det som har kostat mest fram till idag är utan tvekan flygstolar för de resor vi har åkt på.

Framöver är vi förberedda på att kostnaderna kommer att öka, både när det gäller resor men även i form av prylar och aktiviteter. Dock kommer vi här att sätta gränser som vi tycker är nödvändiga. Jag hör ofta på jobbet folk som pratar om sina äldre barn och dess mobiltelefoner, och de flesta verkar lägga kopiösa summor på det allra senaste, givetvis med försäkringar utöver hemförsäkringen. Låt mig komma med några tips.

1) Köp inte det dyraste till mindre barn som fortfarande är ute och leker i skog och mark. Telefonen kommer att gå sönder, och att köpa en telefon som är tillverkad i hälften glas till en 8-åring känns helt vansinnigt.

2) För större barn som kan hjälpa till med diverse saker, sätt en nivå på vad ni kan tänka er att betala för en telefon, t.ex. 1500 kr samt ett Vimla- eller Hallonabonnemang. Vill barnet ha en ny iPhone för 6000 kr istället så blir det att lägga egna pengar på detta. Jag tror det är viktigt att lära unga att se bortom den märkeshets som finns idag och har inget som helst med snålhet att göra.

Aktiviteter kommer vi inte att snåla in på, hon ska få prova precis vad hon vill. Däremot kan jag tänka mig att vi kommer att få ha ett ord med i leken när det gäller materialintensiva sporter.

Avslutningsvis brukar man ju säga att barn gör inte som vi säger utan som vi gör, och genom att själva föregå med gott exempel i form av att vara rädd om och ta ansvar för sina saker och inte alltid köpa det senaste hoppas vi att den lille kommer att vara hyfsat väl rustad för den yttre påverkan som oundvikligen kommer att ske i skolåldern och framåt.

Har du själv barn och vill komplettera med något spartips?