Hänt i veckan

Det stod igår klart att domstolen godkänner AT&Ts köp av Time Warner. Då jag äger en bunt AT&T-aktier var detta såklart intressanta nyheter, men gensvaret från aktieägarna blev inte riktigt vad jag hade väntat mig. AT&T är världens största telekombolag och har höjt sina utdelningar sedan 33 år tillbaka i tiden. De har dessutom kunnat hålla en hyfsat hög direktavkastning på runt 5%. Under senaste året har dock kursen backat betänkligt på grund av rädsla för detta köp av Time Warner. Donald Trump har dock motsatt sig detta köp vilket har fått till följd att en domstol skall döma huruvida köpet tillåts gå igenom eller inte. Detta har fått många att vilja sälja och kursen har dalat nedåt och direktavkastningen således ökat. När besked nu äntligen kom att domstolen godkänner köpet dök tyvärr aktiekursen för AT&T ytterligare med ca 6%  och nu ligger direktavkastningen på smått otroliga 6,2%.

Köpläge eller inte?

Många verkar vara rädda för att detta köp ska dra på sig stora integrationskostnader då två bolag ska bli ett. Dessutom verkar de flesta aktieägare inte har något större förtroende för ledningen hos AT&T efter ett misslyckat köp av DirecTV, som nu värderas till en bråkdel av vad AT&T köpte det för. Lägg därtill ett antal politiska skandaler så kanske det inte är märkligt att vissa aktieägare drar öronen åt sig. Dock tror jag att detta köp, förutsatt att integrationen blir bra kan ge långsiktiga positiva effekter för AT&T. På kort sikt verkar det dock som om kursen kommer att tryckas ner ytterligare.

Snålgrisarna kommer att avvakta ytterligare "köp på dippen" tills dess att sammanslagningen är komplett.

Apropå integration var det stundtals ganska underhållande att lyssna på partiledardebatten i riksdagen igår. Det står helt klart att Stefan Löfven dels är en usel debattör, och att hans motargument mest låter som en trasig skiva som upprepar sig hela tiden. Jag har aldrig förstått argumentet från de rödgröna om att skattesänkningar och god välfärd skulle vara någon sorts motsättning? Jag får helt enkelt inte ihop detta. För att ta ett exempel:

Skattesänkningar till de som tjänar minst: -10 miljarder kr
Minskade anslag till bistånd: +500 miljoner
Minskade anslag till försörjningsstöd: +5 miljarder
Minskade anslag till integration: +40 miljarder
Minskat tryck på välfärd till följd av ovan: +5 miljarder

Kvar efter denna fiktiva räkneövning finns således 40,5 miljarder som kan satsas på vad man nu önskar. Det är denna retorik som t.ex. Jimmie Åkesson använder sig av, och det är onekligen svårt att hitta motargument. Självklart kan man satsa på välfärden OCH sänka skatten om man även drar ner på annat, alternativt konstnadseffektiviserar befintlig verksamhet. Nu dyker det även upp en del forskning som även den pekar på att invandring av den typ som denna och förra regering propagerat så hårt för inte lönar sig om man räknar i kronor och ören. Mot detta har Stefan Löfven inget annat att komma med än "skattesänkningar" och "googla humanism". Det är rent av löjeväckande att lyssna på honom. Jag kan förstå att flera av hans partivänner lämnar den sjunkande skutan.

Polsk/svensk riksdag?

Varför har det då blivit så här? Det finns säkert många förklaringar, men jag tror att den enklaste hamnar ganska nära sanningen. Vanligt folk har helt enkelt fått nog av regeringens märkliga prioriteringar. Svenska folket är över lag verkligen inga rasister som skyr folk från andra länder, utan tvärtom har Sverige alltid varit ett välkomnande land som delar med sig av sitt överskott för att hjälpa andra. Det gjorde vi under Vietnamkriget då det kom vietnamesiska flyktingar hit, Biafra-krisen på 80-talet och under Balkan-krisen och nu under kriget i Syrien. Det har aldrig varit några problem, utan dessa personer har enkelt införlivats i det svenska samhället. Detta har nog ingen förutom möjligtvis en klick nazister reagerat på, allt har flutit på som vanligt, landet Sverige har tuffat på.

Det som nu händer och har hänt under ett antal år är att volymerna av asylsökande har ökat dramatiskt, samtidigt som förutsättningarna för att ta emot och integrera dessa på ett bra sätt har minskat. Det har bildats parallellsamhällen med muslimska moralpoliser, dödsskjutningar av ett antal som vi endast har sett i USA, antalet våldtäkter har ökat och det har över lag blivit ett oroligare samhälle som drabbar de allra flesta. Samtidigt har samtliga politiker förutom SD under flera år tigit ihjäl dessa problem och låtsats som om det regnar, konsekvenstänket har varit obefintligt och man har hela tiden blundat för de problem som fanns, istället för att kväva dem i sin linda då de hade varit hanterbara. Nu börjar det rejält knaka i fogarna för det svenska samhället, värst är det i de så kallade "utanförskapsområdena" eller "no-go zonerna" som verkar finnas i fler och fler större svenska städer. Denna ökning av vardagsbrott och saker som stör den allmänna ordningen (t.ex. ungdomsgäng som ockuperar en uteservering eller som snattar varor på ICA) samtidigt som färre och färre poliser patrullerar på våra gator, det gör folk på riktigt bekymrade.

Det som förmodligen har varit bensin på denna brasa var den nyutgivna broschyr om månggifte i Sverige som en svensk myndighet på bekostnad av flera miljoner skattekronor tog fram som har fått även den mest förhärdade sosse att skaka på huvudet och undra vad f-n det är som pågår egentligen. Lägg därtill soppan med de afghanska männen som på totalt oklar anledning ansågs av politikerna ha sådana akuta behov av skydd att man åsidosatte de asylbestämmelser som finns och mot alla rättsliga instanser röstade igenom skulle få stanna och gå i skolan. Nu börjar man ge sig ut på riktigt hal is tycker jag.

Stefan Löfvens svar på detta är "humanism". Detta är ett svar jag över huvud taget inte kan acceptera. Vi har lagar och regler i samhället och dessa är till för att följas. Migrationsverket provar om någon har skyddsskäl att stanna. Om svaret är ja, får denne person ett tillfälligt uppehållstillstånd, tills dess det lugnat ner sig i den del av världen personen kom ifrån. Om det inte föreligger några skäl för asyl ska denne person utvisas med omedelbar verkan. Varför detta inte gäller i detta fall kan jag inte begripa. Man kan inte snacka om humanism och låta några personer stanna och sedan säga till andra från samma del av världen att ni måste åka hem. Det är inte rättssäkert för fem ören och det begriper alla utom våra kära styrande politiker.

Är det då konstigt att var fjärde svensk nu kan tänka sig att rösta på SD? Nej, det är inte speciellt konstigt tycker jag. SD är det enda parti som på ett trovärdigt sätt kan uttrycka vad man anser om månggifte, sharialagar i Göteborgs förorter samt hur man vill hantera asylpolitiken framöver. De andra partierna, främst S, M och KD har i ett panikartat, genomskinligt och farsartat sätt mer eller mindre kopierat SDs politik för att locka tillbaka de väljare som har avvikit till sagda parti. Problemet är bara att vänder man kappan efter vinden saknar man till slut all form av trovärdighet i frågan. Stefan Löfven har i flera år sagt att "det ska vara ordning och reda i asylpolitiken", men han har inte gjort någonting för att leta reda på och utvisa de 50-60000 personer som vistas i Sverige som inte har rätt till detta. Om han är så intresserad av ordning och reda hade han absolut röstat nej till amnestin för de afghanska männen, istället röstade S ja. Trovärdigheten är på botten i dessa frågor.

Valet kommer att bli en rysare för de s.k. etablerade partierna. KD balanserar på 4%-spärren, likaså MP och sossarna riskerar att göra ett val långt sämre än vad Håkan Juholt mäktade med under sin korta tid som partiledare. Stefan Löfven hävdar med en dåres envishet att detta kommer att bli ett val om välfärd. Helt fel anser jag, detta kommer att bli ett val om ordning och reda i allmänhet och integration och invandring i synnerhet.