Dags att deklarera del 2

 Tiden går fort även när man har ett förvärvsarbete. Något som inte går fort så är det vårens intåg här i söder. Iskalla vindar, gråmulet och kanske en plusgrad om man är riktigt snäll. Jag har sagt det innan, ju äldre jag blir desto mer längtar jag till våren för varje år som går. Nu i mars är nog alla riktigt trötta på denna äckelkyla och vill ha en härlig go värme.

Jobbet knallar på. Vi hade planeringsmöte idag, och man valde tydligen att låta en annan teammedlem ta på sig rollen som ansvarig för vissa tekniska samarbetspunkter mot andra team. Tydligen var jag påtänkt för denna roll innan, det känns lite skumt att de ändrade sig sådär, kanske är det någon i teamet som läser min blogg, haha. Nja, de hade andra ganska så trovärdiga anledningar till varför jag inte skulle ha denna roll, främst att jag fortfarande jobbar deltid. En sten trillade bort från mina axlar, ty jag var ganska orolig för hur stor arbetsbörda denna roll hade inneburit, med tanke på hur rörigt projektet är i allmänhet, och hur få av oss som faktiskt ska skriva programkod.

Jag tänker dagligen på mitt beslut att säga upp mig. Under hela mitt yrkesliv har jag varit en uppskattad medarbetare, där det sällan har pratats negativt om mig. Jag är flitig, glad, trevlig och duktig. Allt detta vill jag nu slå sönder. Vad blir kvar, förutom spruckna skivor av ett tidigare liv? Nu vill jag inte låta överdrivet dystopisk, men jag kan garantera dig, har du levt i en roll så länge som jag har gjort, då kommer det absolut att sätta sina spår i dig, den dagen du väjer att sätta kniven i hjärtat på denna yrkesroll som till stor del har varit den du är, din person, din identitet. Dock, det finns ju alltid en väg tillbaka i form av ett eget företag, den dagen jag blir sugen på tekniken igen. Detta är lite av en räddning för att inte gå ner sig fullständigt i en nedåtgående svart spiral av grubblerier om existens och meningen med livet.

Mitt mål är fortfarande tydligt och klart. Om 8-9 år kan Fru Snålgris sluta jobba, vi kommer att ha runt 70000 kr i utdelningar varje månad. Jag kommer att vara runt 53 år och fru Snålgris runt 45 år och vår dotter kommer att ta studenten. När jag fyller 55 år kommer ytterligare runt 20-25000 kr att ramla in i form av tjänstepensionen. Kommer vi att ha så vi klarar oss? Absolut. Kommer vi att ha pengar så det räcker på vägen? Jag hoppas det! Detta är väl den stora risken i projektet, att något händer på vägen som gör att vi måste ta av utdelningarna för att "leva". Min plan är att pytsa in 4000 kr varje månad av de pengar jag jobbar in nu, och som jag senare kommer att få utbetalt som studiemedel. Vi kommer även om kanske 5 år att sälja sommarstugan när de nuvarande hyresgästerna har rest till himlen eller ålderdomshemmet. Där kan vi få in runt 400 000 kr efter alla skatter, om marknaden inte är helt åt skogen. Med detta kommer vi att ha tillräckligt för att leva och resa samt även spara en liten slant i pengamaskinen varje månad. Det känns som en plan som håller.

I denna del 2 av deklarationsföljetången har jag gjort några simuleringar via skatteverkets eminenta räknesnurra för hur mycket skatt man ska betala. Jag satte upp två scenarios, dels ett för 2024 där jag jobbar 4 månader, och ett för 2025 när jag är helt ledig och *antagligen* inte har jobbat och haft någon inkomst. Låt oss se hur det blev:

Året 2024, jobbat 4 månader.

                                                            

Året 2025, inget jobb alls

Ja så vitt jag kan se är det ingen ko på isen alls. På grund av våra räntekostnader äter dessa upp ISK-skatten, och vi får även en viss återbäring i form av 60-öringen för såld solenergi. Behöver det göras något arbete på huset har vi möjlighet att ta det på Fru Snålgris deklaration. Hon äger halva huset och förvärvsarbetar fortfarande, och har i nuläget tänkt göra det fram till extremt tidig pension. Vårat upplägg är inte helt olikt Mr RB40, en blogg jag följt länge. Snubben jobbade som programmerare på Intel tills han spydde åt tillvaron och sade upp sig och blev en SAHD (Stay At Home Dad) . Hans fru fortsatte jobba och drog in ca 7000 USD/månad. Nu när hon passerat 50 år fyllda verkar det som om de båda ska gå i pension. Jag har följt denna blogg väldigt noga då vi har många likheter, han och jag. Vi kommer båda att bli SAHD i tidig ålder, han lämnade dock arbetslivet 10 år tidigare än mig, stort grattis. Dock hade det aldrig gått om inte hans fru hade fortsatt jobba i ca 14 år till. Min fru behöver bara jobba i 9 år till, men å andra sidan har jag redan jobbat 24 år, så jag känner väl lite att jag har "gjort mitt". Fru Snålgris har pga. att hon är invandrare endast jobbat i 7 år.

Hur tänker ni åhörare? Resonerar jag vettigt? Ibland känns det lite om om man endast är en passagerare på detta vanvettiga tåg på väg mot Ingenmansland. Ibland känns det bra, ibland känns det helt galet.