Konsultens baksida

Det blir mörkare och mörkare utanför fönstret. Om några veckor är det dags att ställa tillbaka klockan en timme, trädgårdsmöblerna ställde vi tillbaka till garaget för länge sen. Börsen har tuffat på både upp och ner. Kämpigast har våra amerikanska innehav haft det med Prospect Capital i spetsen. Nu senast gick aktien ner över 4 % och hamnar snart under 6 USD på grund av en ny riktkurs på 5 USD. Detta har kostat Snålgrisarna en hel del i minskat aktievärde, men har samtidigt blivit otroligt mycket kunnigare om denna typ av externt förvaltade BPOs. Det är uppenbart att ägarna skiter i aktieägarna, och plockar ut samma förvaltningsavgifter oavsett inkomster eller om de blir tvungna att sänka utdelningarna, vilket de har gjort två gånger nu på kort tid, med kraftiga ras som följd. Kommer att ligga lång i denna och håva in utdelningar så länge det går, men kommer i framtiden inte nöja mig med en eller två positiva rekommendationer innan jag går in i ett liknande högriskprojekt.

Konsulter skrattar hela vägen till banken, eller...?

Läste på Avanza om företaget HiQ som Snålgrisarna har en post i. Tydligen går det väldigt bra för dem, de har en otroligt fin vinstmarginal, knappt inga skulder och höjer utdelningen lite då och då. De verkar vara aktieägarnas drömbolag helt enkelt. Men, tänker Snålgrisen och låter tankarna vandra till Prospect Capital, om någon tjänar väldigt mycket, så finns det ofta ett antal förlorare med i bilden som inte har det fullt så bra. Kan det vara ledningen? Knappast, Lars Stugemo som är VD för HiQ taxerade i runda slängar 7 miljoner förra året. Honom går det ingen nöd på... vilket det sällan gör för de som sitter högst upp i näringskedjan. Men hur är det för de som kämpar varje dag för att dra in dessa vinster, konsulterna? Vad vinner de på att det går bra och ett konsultbolag kan höja sin aktieutdelning? Inte mycket, visar det sig.

Herr Snålgris gick på tekniskt universitet i ungdomens glada dagar och vi är några kamrater som har fortsatt hålla ihop under åren, och brukar försöka träffas några gånger om året. I går kväll hade vi en sådan träff, där vi samlades på en pub i en större stad i närheten, åt god mat och drack ett antal pilsner. Jag hade länge funderat på detta med konsultbolag och deras vinster, då jag själv är konsult (dock för ett mindre, ej börsnoterat bolag) och hur det egentligen är att jobba på ett sådant ställe. Det är ju lätt att tänka sig konsultbranschen som en drömanställning där bonusar och feta löner och lyxkonferenser avlöser varandra i samma takt som tjänstebilarna rullar av bandet och in på företagens privata parkering. Inget kunde vara längre ifrån sanningen.

Mina bekanta jobbar för olika konsultbolag, så deras åsikterna rör inte något specifikt bolag, men andemeningen i dem går inte att ta miste på. Det finns inga direkta fördelar rent lönemässigt eller förmånsmässigt alls att jobba i ett av de större konsultbolagen. Tvärtom verkade det som om en av mina kompisar som jobbar som databasnisse hos en myndighet hade det betydligt fetare, och det för skattebetalarnas pengar.

Lönerna verkar ligga helt i linje med vad jag tränar, dvs runt 35-40" brutto efter ca 15 år i branschen. Här var det den myndighetsanställde som klådde flera av oss med sin lön, trots samma arbetsuppgifter och utbildning. Det hade länge gått rykten om att vissa myndigheter rekryterade aggressivt med höga löner då flera av mina egna kollegor hade flyttat på sig för att jobba där, och nu fick jag detta mer eller mindre bekräftat. Bonusar betalades sällan eller aldrig ut, oavsett vilket uppdrag eller timpris konsulten hade. Nån hade fått 5000 kr i bonus en gång efter lite tjat, men det var allt.

Hur är det med tjänstebil då? Vissa åkte några mil om dagen till kund och då var det egen bil eller tåg som gällde, som givetvis företaget ersatte resekostnader för. Det var aldrig på tal att få en tjänstebil, även om en av konsulterna hade pendlat i flera år till en och samma kund.

Förmåner i allmänhet då? Här vann den myndighetsanställde med knock-out. Ingen av de konsultanställda hade några speciella förmåner mer än de som är lagstadgade. Det var 40 timmars arbetstid, 25-27 dagars semester, några hade friskvårdsbidrag på runt 2000 kr om året och ingen hade någon föräldralön (där arbetsgivaren toppar på 10% av föräldrapenningen åt den anställde). Två av mina kompisar hade inte ens fått en egen dator när de blev konsulter. Den myndighetsanställde hade 30 dagars semester som ökas med 5 dagar varje år när man fyller 40 och 50. Han hade föräldralön när han var föräldraledig, frikostig friskvårdsersättning och gratis inträde till de kommunala idrottsanläggningarna via något avtal som de gjort med kommunen, och det fanns även möjlighet att träna på arbetstid nån timme i veckan.

Konferenser då? Blir det en vecka på Bali för konsulterna? Tvärtom, här verkade det vara vandrarhem och billiga konferensanläggningar som gällde. Givetvis sov man två och två i rummen, otur om man hamnar hos en snarkpelle. Det bjöds på mat (två- eller trerätters med ett glas vin och några lådor pilsner). Någon hade varit två dagar på Kreta en gång för längesen när företaget gjorde rekordvinster. Givetvis måste ju konsulterna tänka på sin vinstmarginal, så konferenserna hålles på veckosluten, fredag, lördag, söndag. Jobbigt om man är småbarnsförälder.

Myndighetspersonen skakade på huvudet åt detta. De åkte alltid på finare hotell eller konferensanläggningar, enkelrum åt alla, påkostade middagar och underhållning så det räckte och blev över. Givetvis på arbetstid, måndag till fredag. De brukade tydligen dela upp konferenserna i två delar så att alla kunde vara med, det går ju inte att tömma en hel myndighet på folk för att åka på konferens.

Vi hade en trevlig stund, maten var suverän och sällskapet alltid lika trevligt. Dock var det lite tråkigt att mina misstankar mer eller mindre blev bekräftade gällande de som är anställda på dessa välmående konsultbolag. Något måste man ju snåla in på i dessa tider av pressade konsultpriser, och det var uppenbart att det är de anställda som det snålas in på. Jag ställde frågan, varför de ens är anställda där om det är så mycket bättre att jobba statligt? Någon gillade de omväxlande uppdragen, en annan tyckte att det var en härlig atmosfär och kultur i bolaget och nån brydde sig inte så mycket, så länge han fick göra det han tyckte var skoj (nörden). Man var inte konsult för att bli rik eller att få förmåner, den saken var säker.

Trots detta hör jag ofta ute hos kund: "du som är konsult har väl råd..." när något kommer på tal där Herr Snålgris upplyser om att det t.ex. går att få en månad gratis om man provar X eller Y. Kanske var detta sant en gång i tiden, men nu är det en helt annan värld...

Vad har du för bild av konsulter? Lyxlirare eller arbetsbin?.