Månadsbrev Februari 2026

 Jahapp då var det dags igen för ett nytt månadsbrev. Den senaste månaden har i princip varit lika kaotisk som den förra, så ni får ursäkta den tillfälliga bristen på engagemang i kommentarfälten, från denna skribentens sida. Vad är det då som stökar till det så mycket hos den annars så organiserade och stabila Herr Snålgris? Primärt skulle jag säga att det är mina föräldrar. Som ni vet trillade min far och bröt lårbenshalsen och är numera rullstolsbunden tills vidare. Detta har inneburit en stor förändring hos dem, då de bor i ett lägenhetsområde som inte har någon sorts affär inom promenadavstånd. Även om det hade funnits hade det hjälpt föga, då min mor i princip har husarrest och tvingas vakta far 24/7 så att han inte får för sig att resa sig upp och börja gå. Man upptäckte ju en stroke som orsak till hans fall,  och denna verkar ha gett honom selektivt minne. Saker som hände för länge sedan minns han, men vad han åt till lunch har han ingen aning om. Han väljer dessutom helt att ignorera alla uppmaningar om att inte resa sig upp och gå. Morsan han knappt lämna han ensam 5 minuter förrän han får för sig något och ska resa sig upp. Det är ingen risk att han ropar på hjälp, sätter sig i rullstolen eller liknande, utan han börjar vandra, och det resulterar ofta i att han vinglar till och trillar. Tack och lov har de senaste fallen inte orsakat några större personskador. 

Morsan är 84 år och verkar snart vara på väg att gå in i väggen. Det är ett konstant vaktande, och det blir inte bättre över att hemtjänsten numera verkar mestadels vara bemannade av pellejönsar utan någon som helst utbildning, inte ens i de mest basala saker som att byta kateter, duscha en åldring eller byta en blöja. Det finns undantag i riktigt duktiga och självgående individer, men de allra flesta som kommer verkar inte alls höra hemma i vårdyrket. Jag har ringt flera gånger till chefen (privat företag) och morsan har även hon ringt och klagat, och det är hela tiden ursäkter om än det ena och än det andra. Man lovar att det ska vara en stabil grupp utan större personalförändring, och det hade de i några veckor, men hux flux bytte man ut alla mot nya personer. Ingen förstår varför, inte ens de som jobbar. De får bara nya scheman som säger att de nu tillhör ett annat område. Fy fan för att bli gammal. I Sverige är vi så stolta över vårat så kallade "välfärdssamhälle", som är bekostat med skattemedel. Vi ska jobba och samhället tar hand om våra barn och gamla. Om detta är standarden, ska vi snarare skämmas. Jag har en annan äldre släkting som har kommunal hemtjänst, och det är inte det minsta bättre där. Hon betalar för städning, men de som kommer kan knappt starta en dammsugare, och att städa ett badrum eller putsa fönster verkar de aldrig ha gjort heller. Hur kan det vara så här illa? 

Som ni förstår innebär allt detta att morsan ringer till mig titt som tätt för att beklaga sig, för att beställa mat (som jag beställer via citygross.se och levererar på fredagar till dem) och sen ringa 5 gånger till för att beställa sådant som hon glömde bort första gången. Det tär på psyket, det ska ni veta. Samtidigt blir man förbannad över att folk inte kan sköta sina jobb. Jag har jobbat i ett serviceyrke som IT-konsult i över 20 år, och hade vi betett oss som dessa människor gör, då hade konkursen varit ett faktum för länge sedan. Hela syftet med privatisering är ju att skapa valfrihet och att sanera bort de dåliga aktörerna. Det funkar inte alls.   

En positiv sak i det hela är att jag har en pengamaskin som i ur och skur levererar pengar till kontot, utan att jag behöver lägga tid på att ta mig till ett jobb. Det skapar i alla fall en viss inre ro i att jag inte behöver brottas med jobbiga kunder, trilskande chefer och annat elände för att få ihop pengar till brödfödan. Hur alla de som inte har denna förmån gör, det är för mig en gåta. Jag tänker på alla ensamstående småbarnsföräldrar? Kanske har de släktingar och vänner som hjälper till? Vi har vare sig vänner eller släktingar som har tid eller möjlighet att hjälpa till med någonting. Alla är upptagna och fullbelastade med sitt. Det är kanske nackdelen i att omge sig med högpresterande individer, de har mycket lite tid till annat. 

Det var en ingress som heter duga, men nu vet ni i alla fall vad som pågår och orsaken till min frånvaro. Jag har dock uppdaterat portföljens innehav med en skärmdump från ett nytt verktyg jag jobbar med, för att skapa lite ordning och reda i privatekonomin. Mer om det senare.

Inkomster och utgifter

Under februari fick vi följande inkomster och utgifter:

För att spara tid och optimera min vardag håller jag på att bygga en webbsajt som ska hjälpa mig att bli mer effektiv i allt uppföljningsarbete jag annars gör via excel. Detta är ganska tidsödande och jag får ju även skriva in en massa manuella siffror här på bloggen. En skärmdump går mycket fortare. Webbsajten är under uppbyggnad och utseendet har inte varit prioriterat, så räkna med att bilderna kommer att förändras en hel del framöver. Våra utgifter fördelande sig som så här:

Första månaden på länge som vi i princip träffade mitt i prick på vår budget. Jag ser redan nu att de olika vyerna inte stämmer överens till 100%, och det beror med största säkerhet på hur jag räknar med sparande och amorteringar. Detta ska givetvis finputsas till nästa version.

Utdelningar

Tack och lov levererar vår pengamaskin friska tusenlappar varje månad utan att vi behöver göra i princip någonting. Denna månad fick vi runt 34 000 kr.

Som ni vet så har jag numera aktier på tre olika konton, två på Avanza i mitt och min frus namn och ett på Nordea. Ovan är en sammanställning över utdelningar baserat på utdelningsdag från Yahoo Finance, antal aktier vi har och valutakursen. Ni får helt enkelt lita på att det stämmer.

Pengamaskinen

Räntesänkningarna i USA har väl varit det som primärt har slagit hårt mot vår stackars pengamaskin. Det tillsammans med Trump som sänker dollarn har gjort att vi i princip inte har rört oss alls trots en massa återinvesterade utdelningar. Snacka om att cykla i motvind. Jag har även sagt adjö till en av mina absoluta trotjänare; Oxford Lane Capital. De smällde till med en utdelnings-sänkning och framtidsutsikterna såg inte speciellt muntra ut. De har tidigare klarat sig hyfsat i tider av oro, men nu verkar de inte se något ljus i horisonten alls. Dags att säga adjö.

 En annan aktie som sänkte sin utdelning med 25% var FS KKR Capital. Detta är en hyfsat stor BDC som har haft det kämpigt och under en tid delat ut betydligt mer än vad de har haft i fritt kassaflöde. Nu korrigerar de detta, vilket innebar ett fall om ca 12% och en nedjustering av utdelningarna. Jag behåller tills vidare. Om detta är maximal otur med sina låntagare eller om det tyder på ovanligt dålig förvaltning låter jag vara osagt. Det är aldrig kul när bolag sänker utdelning, men just BDC-er och andra bolag som handlar med "floating rate" är extra känsliga i tider som dessa. 

Övrigt

Jag satt precis och funderade på vad jag skulle skriva här när jag fick ett mail från City Gross som gjorde att IT-konsulten i mig tände till rejält. Som jag skrev om innan beställer jag mat till mina föräldrar där på webbsidan varje vecka på tisdagen. Jag hämtar kassarna på fredagen. Morsan ringer mig sen i princip varje dag om saker hon har glömt, och då får jag gå in och uppdatera beställningen. Denna vecka är inget undantag, men nu när jag går in på beställningen finns inte knappen för "Uppdatera". Tittar jag i mailet jag fick står det att "Senaste tid för att uppdatera beställningen är Tisdag 23:59", dvs samma dag som jag lade beställningen. Tidigare har man alltid haft fram till midnatt dagen innan upphämtningen på sig. Jag klickade på "Frågor och svar" för att se om det är något jag har missat, och möts då av en död länk. Kvalitetskontroll? Skriver ett mail till deras kundtjänst och får inom en timme tillbaka ett hjärndött svar från någon som uppenbarligen inte bryr sig.

"Har du testat att byta webbläsare, radera cookies? Om det inte fungerar kan du lägga en ny beställning om den tid du vill hämta finns kvar". 

Direkt lägger man över allt ansvar på mig som kund. Jag har jobbat inom helpdesk och vet att detta med webbläsre och cache är något man brukar testa som första steg. Men maken till oengagerad support får man leta efter. Deras Fråga/svarsida är död, systemet väljer helt plötsligt ett annat låsdatum än brukligt. Någonstans borde det ringa en klocka om att vi har nog ett allvarligare fel, eller åtminstone något som vi får eskalera och börja felsöka. Icke. 

Jag lade en ny order, och tydligen kan man då slå ihop denna med den tidigare ordern jag lagt (trots att systemet säger att den är låst). Tyvärr blev det två betalningar att hålla reda på, men morsan får i alla fall sina gurkor och tomater. Tyvärr är det ganska ofta jag stöter på denna attityden, att folk inte verkar bry sig. Lön ska de ha, men jobba, ta ansvar och känna lite heder för den produkt eller tjänst man står för, det verkar ha fallit bort på många ställen. Eller håller jag helt enkelt på att bli gammal och grinig? Jag läste någonstans att man runt 45 år passerar en period av "accelererat åldrande", dvs att man under denna period åldras märkbart snabbare än normalt sett. Nästa period inträffar vid 60. Stämmer det eller har jag bara drabbats av otroligt mycket otur på väldigt kort tid, som har påverkat mig nåde fysiskt och psykiskt? Man börjar ju undra... 

Känner du av detta med accelererat åldrande, eller har du någon annan upplevelse av vårat fina välfärdssamhälle? Skriv gärna och berätta i kommentarerna, jag lovar att svara så fort jag hinner!