Månadsbrev Januari 2026

 Ett nytt år med nya möjligheter, det brukade vi alltid säga när jag jobbade på kontor. Tanken var väl att muntra upp varandra så att vi orkade sitta i bilköer varje dag i ytterligare några månader. Att sitta hemma och jobba friare har sina egna möjligheter, men den senaste månaden har dock varit ett enda stort kaos. Att gå från två föräldrar som för det mesta klarade allting själv till ett liv där den ena siter i rullstol och har hemtjänst fem dagar i veckan och den andra åkte på värsta influensan ungefär samtidigt har tagit på mina krafter något oerhört. Det har säkert alla ni som kommenterade mitt förra inlägg märkt av, och det är först nu som jag har haft ork att gå in och skriva kommentarer. Jag lovade dock där och då att fortsätta blogga under 2026 och det är ett löfte jag tänker hålla.

Vad är det då jag har hållit på med? Ja du, att vara ensam anhörig till gamla och skröpliga föräldrar är ett äventyr utan dess like, även i ett "välfärdsland" som Sverige. Visst, vården kostar inte mycket, men kräver ändå stora insatser från anhöriga när man väl lämnar sjukhuset och hamnar som i min pappas fall på ett korttidsboende under ca två veckor. På sjukhuset står man där för mat, dryck och alla mediciner. På ett kommunalt korttidsboende får de mat, resten får vi anhöriga ordna själv. Själva vården där var även den mycket sämre och man undrade hur lång tid det ska gå mellan duscharna. De påstod att de duschar alla varje vecka men jag är tveksam. Min far har även diverse hudåkommor som kräver att han blir insmord i princip varje dag. Detta verkade de ha struntat i totalt. Det var inte bättre av att det var väldigt många "arbetsdagar" som var helgdagar detta året, vilket gjorde att allting blev fördröjt; rehab, hemtjänst, utskrivning från korttidsboende, handikappanpassningar etc. 

Fallet som min far ådrog sig visade sig nu har orsakats av en smärre stroke som slog ut balansen. Det är därför han nu sitter i rullstol och kräver hjälp med flytt till och från t.ex. sängen. Fallrisken är hög då han verkar ha svårt att komma ihåg att han har dålig balans, och flera gånger har han rest sig upp från rullstolen för att sedan falla ihop på golvet. Tyvärr finns det inte mycket man kan göra åt detta, mer än att övervaka honom, vilket har blivit morsans heltidsjobb numera. Hon har väl inte sovit riktigt på flera veckor nu, och jag får ta hand om allt med papper, handla i affär etc. Tack och lov kan man beställa mat på nätet och bara hämta i form av färdigpackade påsar. Detta är otroligt smidigt och något jag rekommenderar. Jag har fortfarande lite problem med att gå in i stora varuhus, det är så otroligt många intryck där, vilket gör att panikångesten tyvärr gör sig påmind trots medicinering. Den som kom på att man numera ska spela hög musik även på ICA/Coop skulle jag vilja ge en mördarsnigel på ögat, den saken är säker. 

Hemtjänsten är ett annat kapitel. Vi valde ett bolag som har fått höga betyg här lokalt. Dessvärre verkar vi ha hamnat i en helt nystartad grupp som inte har någon ordning alls. Farsan har kateter som måste tömmas varje morgon och en morgon kom ingen kl 8 som de skulle, och trots att morsan larmade 4 gånger kom det ingen förrän runt 11, och då var jag redan där och fick hjälpa till. Lita på att jag direkt ringde upp ansvarig chef och ventilerade mitt missnöje, artigt men bestämt. Nu är detta mycket bättre, men tyvärr är kvaliteten på de anställda under all kritik. De flesta verkar inte kunna någonting, vilket ställe stora krav på morsan som får tala om vad och hur de ska göra olika saker, t.ex. duscha farsan eller göra den dagliga gymnastiken. Jag hade väl i alla fall räknat med att de som kommer vet vem de besöker och vad som ska göras, men icke. Flera verkar stå där som fån och inte veta någonting. Jag fick t.ex. visa flera av dem hur en Sara Steady fungerar. Några av de som är där är riktigt duktiga och trevliga, men 80% verkar enbart inslängda där direkt från gatan utan någon som helst erfarenhet. Det saknas även rutin i att t.ex. byta plåster efter dusch, något som ska göras. De lämnar ett efter blöjbyte nedskitet badrum utan att städa upp efter sig, då de "har bråttom" till nästa vårdtagare. Där får morsan, febrig och trött krypa på alla fyra med ytdesinfektion och torka och skrubba.

Man brukar från högerhåll säga att privata alternativ ska göra hemtjänsten bättre, då alla blir utsatta för konkurrens och måste "skärpa till sig" för att få kunder. Jag skulle säga att detta är skitsnack, allt verkar istället handla om vilken hemtjänstgrupp man får och i vilken region det är. En annan av mina släktingar har kommunal hemtjänst och hon är hur nöjd som helst. De som kommer där hjälper till med lite av varje, är trevliga, har tid att snacka lite och kan sitt jobb. Detta är helt nya erfarenheter för mig, och man kliar sig i huvudet och undrar hur detta ska sluta. Nu senast för 10 minuter sedan ringde morsan och undrade om jag skulle köpa gummihandskar. Svaret är nej, detta ska hemtjänsten stå för. Tydligen hade det kommit en nisse nu på morgonen och upptäckt att gummihandskarna var slut. Denne bad då morsan om att få låna hennes handskar. Alltså, den som tar de sista handskarna får väl göra en anteckning om att dessa är slut, eller springa ut i bilen, som borde vara välförsedd med förbrukningsmateriel, och fylla på. Tyvärr är det mycket sådant som man struntar i. 

Suck säger jag. Det som är positivt med det hela är att jag aldrig har umgåtts med mina föräldrar så mycket som nu. Det är en ny erfarenhet att byta blöja på sin egen far, och torka dennes mun när denne har ätit, eller att lägga honom ner i sängen, dra handen över hans hår och säga "godnatt pappa, sov gott". 

Det var en lång inledning, och det finns hur mycket som helst att skriva om ur det verkar vara att bli äldre i vårat land. Jag låter det stanna vid dessa ord och går nu vidare in på det ekonomiska.

Inkomster och utgifter

Fru Snålgris nettolön: 7 385 kr (hon fick ju resa till sitt hemland några veckor för att hjälpa till lite, och det ger ingen lön)

Utdelningar: 47 234 kr 

Övriga inkomster: 10 615 kr (Morsan gav mig en slant för all min hjälp även om det givetvis inte är nödvändigt)

Såld solel: Va, skojar du eller, vilken sol? 0 kr

Totala inkomster under månaden som följt blev således 65 305 kr. Det är ungefär det dubbla mot vad jag drog in som hyperstressad systemutvecklare med panikångesten i halsen. Jag har väl "jobbat" kanske 10 timmar totalt under januari, och min fru har jobbat några få dagar. Ändå har denna summa landat på våra konton. Utdelningar FTW!

Utdelningar

Som jag precis skrev är aktieutdelningar en skänk från ovan, speciellt när livet krisar, som när jag fick diagnosen paniksyndrom och inte ens klarade av att tänka på jobbet utan att bryta ihop, eller nu när ens gamla föräldrar krävde hur mycket hjälp som helst. Ett vanligt jobb hade under dessa omständigheter varit en omöjlighet, och således hade semester eller tjänstledighet varit det enda alternativet. Fordringsägarna skiter dock i vad du själv har för personliga problem, hyran, lånet eller elräkningarna, de så kära "fasta kostnaderna" ska betalas oavsett vad du själv råkat ut för. Det är på grund av detta jag inte för mitt liv kan förstå hur folk vågar dra på sig lån för bilar, resor, semestrar, elektronik och vad det nu kan vara utan att ha en ordentlig buffert eller en plan för vad man ska göra när man helt plötsligt fått sparken eller blivit sjuk. Det är väl på grund av detta som kronofogden har fått mer och mer att göra under de senaste åren. Folk ska ha och ha utan att behöva tjäna ihop till det. Ta ett smslån vetja, snabba cash!

Tack och lov skiter jag fullständigt i vad andra tycker och tänker, och har inga som helst behov av att köpa statusprylar. Vi köpte Teslan enbart för driftsekonomin och för att vi gillar att köra elbil. Idag räknas den väl inte ens som en statussymbol? Vet ej, bryr mig inte. Hur som helst, här kommer de utdelningar vi fick in på de numera tre olika konton som vi har:

Åter igen får jag be om ursäkt för att Nordea fortfarande inte klarar av att summera transaktioner, där får man ta fram miniräknaren och knappa själv. Det är tyvärr inte mycket Nordea klarar av, på gott och ont. Jag ringde för ett tag sedan för att få dem att sluta skicka pappersbrev med en transaktionsnota varje gång jag gjorde ett köp eller sälj av värdepapper. Efter ca 20 minuters väntande medans någon "undersökte saken" fick jag till sist ett löfte om att dessa kuvert nu är stoppade. Gissa vad jag fick för en vecka sedan i brevlådan?

Pengamaskinen

Om man tittar lite på värdet av portföljen har det varit tvära kast. Det var positiva siffror direkt efter nyåret, men sedan började jättebebisen Trump att babbla om Grönland och då försvann den lilla uppgång som hade varit och vi är nu i skrivande stund på minus i samtliga tre portföljer. Som ni kanske minns har jag numera tre olika portföljer att hålla reda på; den störa pengamaskinen som jag förvaltar, den min fru skapade för att få 300 000 kr skattefritt och sedan en utdelningsportfölj hos Nordea där jag köper de värdepapper som numera inte går att köpa hos Avanza, främst BDC-er. Egentligen hade det räckt med en portfölj, men när man gör allt för att krångla till det för småspararna, ja då får det bli som det blir. Det finns t.ex. ingen rimlig förklaring till varför ett värdepapper går att köpa hos Nordea men inte hos Avanza, då de rimligtvis borde lyda under samma regelverk. Dessutom, detta krångel med skattefri ISK hade inte behövts om man istället tog bort den extra procent man lade på när det var minusränta. Detta eviga kladdande och krånglande börjar så sakteliga driva mej till vansinne. Till råga på allt känner ni säkert till att ränterabatt på värdepapperslån som ligger i KF nu är borttaget. Full ränta gäller där framöver. Det har man varit väldigt tydliga med att kommunicera ut från politikens håll, eller? Publicerar ingen bild över portföljens utveckling, då det inte har ränt något sedan förra månaden. 

Övrigt

Ja det har som ni nu vet varit fullt upp med att ordna och greja med allt som hör skröpliga föräldrar till. Den lediga stund jag haft har gått till att slutföra olika projekt här hemma.

Jag använder som ni kanske vet Home Assistant som smarta hem-plattform. Denna har körts på en minidator av typen Raspberry Pie 4. En väldigt strömsnål, men ej så kraftfull dator som har fungerat helt okej, men ju mer statistik jag efterfrågar, desto långsammare går det. Den har ingen traditionell hårddisk utan ett minneskort av den typ man har i mobiltelefoner och vissa kameror. Detta minne har begränsad livslängd innan det helt enkelt ger upp, och nu var det dags att väcka en gammal laptop till liv och flytta hela härligheten dit. Jag valde en uppsättning där jag installerade Windows 11 som ingick vid köpet, och sedan en gratis programvara för att skapa virtuella miljöer som heter VirtualBox. Denna programvara är inte den bästa på marknaden men den gör jobbet. Med en hel del blod, svett och tårar fick jag till slut Home Assistant att fungera i denna nya miljö. En graf som tog 10 sekunder att generera i den gamla miljön visar sig numera på ca 1 sekund. En bra uppgradering och jag kommer antagligen att gå med lite vinst om jag säljer de gamla RP4-datorn för några hundringar.

Ett annat sorgebarn här hemma är övervakningssystemet. Jag har satsat på batterikameror för att slippa dra kablar till alla ställen. Jag avskyr synliga kablar längs med fasaden och det är minst sagt jobbigt att krypa upp på vinden bland spindelnät och rykande glasfiberisolering och dra fram en massa nätverkskablar till rätt ställe. Valet av batterikameror från Reolink har varit riktigt bra ända fram till att vi till sist fick vinter här nere i söder. Dessa kameror gillar inte minusgrader alls, batterierna fryser till och går inte att ladda över huvud taget. Jag testade detta genom att koppla in ett batteripack till en kamera, och så fort det blev några minusgrader, då sjönk kamerans batteri med ca 10% per dag. Jag trodde först att kameran var trasig, men efter några timmar inomhus vaknade den till. En liten värmetråd runt batteriet som aktiveras när man kopplar in extern strömkälla var tydligen för dyrt? 

Nu har jag inget annat val än att slänga bort alla batterikameror och köpa nya av Power Over Ethermet-typ, så att jag får data och strömförsörjning i en och samma kabel. En ny switch behövs också, samt en ny kabel ut till garage och förråd, där två av kamerorna sitter. En viktig lärdom som jag nu sprider vidare. Reolink är i mitt tycke den tillverkare som har de bästa kamerorna, och de fungerar ypperligt med Home Assistant. Deras akilleshäl är att de har en alldeles för brokig produktlinje, med en uppsjö av kameror som ser ut och fungerar på många olika sätt, och det är väldigt svårt för den oinvigde att navigera till rätt kameror. Jag tror att gemene man köper ett "startpaket" och hoppas på det bästa. Övervakningskameror är lite knepigare än så, och om du tänker på detta, gör din läxa så du inte trillar i samma fallgropar som jag.

Det var nog allt... just det, jag träffade på en av mina grannar för någon dag sedan, och denne lät hälsa att jag inte får titta på dem genom vårat ena sovrumsfönster. Bakgrunden är att ett av våra sovrumsfönster pekar rakt in på denna grannes baksida. Det har funnits en häck här men den tog grannen ner för några år sedan då den var gles och ganska ful. Ibland händer det att man står och tittar ut genom fönstret för att se hur vädret är, eller om det är något störande oljud från det hållet, vilket händer ganska ofta tyvärr. Tydligen gillas inte detta och jag fick mig en föreläsning om att de tycker det är riktigt otrevligt att (främst jag) står och tittar ut genom fönstret på dem. Tydligen har detta börjat redan i våras och det har varit så illa att de knappt har velat sitta på sin altan på grund av detta. Det som fick honom att till slut hoppa på mej för nån dag sedan var att jag gick i hallen och hörde ett mullrande och skrapande ljud från deras håll, och trodde det var snöplogen. Eftersom man även ser gatan ut från detta fönster och jag var närmast det rummet gick jag givetvis och tittade ut genom fönstret för att se om så var fallet. Det var ingen snöplog utan grannen med dess snöslunga som körde runt. Givetvis såg han mej direkt i fönstret och vinkade till mig att komma ut och föreläsningen/monologen började. 

Vän av ordningen kan ju då fundera på följande:

1) Om detta började redan i våras, varför vänta tills nu med att säga till? Om jag blev utstirrad av någon granne så att det skapade obehag hade jag väl efter några gånger ringt på hos denne och frågat vad denne glor på, och bett att denne slutar med det.

2) De måste ju titta väldigt mycket på vårat fönster också, för att varje gång det råkar stå någon där lyckas med att upptäcka det. Vi får alltså inte titta ut genom vårat fönster på dem, men de får tydligen lika ofta titta in genom vårat sovrumsfönster?

3) Är detta vanligt eller är de inte riktigt kloka? Får man inte titta ut genom sina fönster även om de råkar vätta in mot någon grannes baksida eller t.ex. kök/vardagsrum? I min värld kallas det för insyn och vill man inte ha insyn ska man inte bosätta sig i ett villaghetto liknande vårat där husen ligger så nära varandra att man enkelt kan se vad grannen äter till frukost. Att stå i minuter och stirra är en sak, men att titta ut på vädret, eller kolla vad som pågår när man hör oväsen, det anser i alla fall jag är helt okej. Ibland händer det att jag står med en kaffekopp i handen och tittar ut på lite allt möjligt då man inte bara ser grannens baksida utan även ängarna bakom, samt gatan på framsidan. Om grannen dyker upp för att grilla, klippa gräs eller något annat så går jag givetvis därifrån...

Detta är inte samma granne som vi har bråkat med tidigare, utan en annan som vi har haft väldigt lite kontakt med. Man undrar dock vad det är som händer i vårat tidigare så trevliga lilla villaområde en bit ute på landet. Hade jag hittat ett enskilt hus utan grannar och med stor tomt hade jag utan tvekan flyttat. Tyvärr är denna typen av objekt svåra att hitta och det är ofta små stugor som är för dyra att bygga om till ett vettigt hus för tre personer. Men tro mig, jag letar och letar...

Har du några som helst kommentarer till allt som jag har skrivit om, dela gärna med dig :)