Månadsbrev Maj 2026

 Veckorna bara rusar fram och jag satt igår med dottern och tittade på lite bilder i telefonen. Döm om min förvåning när vi kom till en grupp bilder som handlade om när vi gjorde en renovering i vardagsrummet, där bl. golv och fönster byttes ut. I mitt huvud skedde detta för "något år sedan", men när jag tittade på datumet stod det 2022. Va, 4 år sedan? Likadant med den Tesla Model 3 som vi köpte "för något år sen". Jo tjena det var 2023, och bilen i fråga är 5 år gammal redan. Förvisso känns den som ny och har endast några små skönhetsfläckar här och där. Men alltså, antingen är det mitt huvud som skojar med mig eller går tiden fortare och fortare ju äldre man blir. Och då har jag inte ens passerat 50 år här på jorden. 

Flera av mina kompisar som man har klara minnen av att man lekte och festade med har redan passerat 50-strecket och blivit "gummor och gubbar". Det känns lite overkligt faktiskt, att man själv nu befinner sig i den del av livet där man faktiskt börjar känna sig aningen "gammal". Sen sägs det ju att man inte är äldre än vad man gör sig, och i mitt fall är det väl främst kropp och sinne som känns lite "tröttare" än vanligt. Mina intressen och tramsighet har inte förändrats nämnvärt. Jag gillar t.ex. fortfarande att spela datorspel, till min frus förtret, då hon tycker jag sitter för mycket vid datorn istället för att vara "social" med resten av familjen, som sitter med näsorna nertryckta i mobiltelefoner istället. 

Hur som helst har jag nog inte någonsin grubblat på livet, åldrande och vilka val man har gjort och ska göra så mycket som jag gjort de senaste två månaderna. Äldre människor som alltid har funnits i mitt liv är nu riktigt gamla och bor i flera fall inte ens hemma, utan sitter halvt dementa på ett beigt kommunalt äldreboende, där det enda roliga verkar vara fredagsbingo och enstaka musikstunder. Är det dit jag själv kommer att hamna när det är dags? Det hoppas jag verkligen inte. Det jag har lärt mig är att många av dessa äldre personer har blivit väldigt överraskade av olika saker, både hur stor deras pension blev när de slutade jobba, och dels hur livet som äldre med hemtjänst eller rum på äldreboende faktiskt är. Vare sig de kommunala eller privata alternativen är något att hänga i julgranen. Visst, det finns enstaka "eldsjälar" som är oerhört duktiga och varma i sitt bemötande, men tyvärr lika många som verkar tro att jobba i hemtjänst eller på äldreboende är någon sorts straffarbete. 

Maten som erbjuds är i mångt och mycket något som jag själv inte hade velat äta. En släkting jag träffar ganska ofta har full hemtjänst, och den mat som erbjuds för 77 kr/portion är tyvärr sämre än den skolmat jag själv åt. Den kommer plastförpackad och uppvärmd, och smakar antingen ingenting eller är överkryddad så den knappt är ätbar. Jag brukar av ren nyfikenhet smaka lite när jag är där och hälsar på, och maken till dålig mat får man leta efter. Dels erbjuds det endast potatis, 7 dagar i veckan. Ris och pasta är väldigt sällsynt. När jag tar med asiatisk mat som min fru lagar blir dessa äldre människor väldigt glada och man ser riktigt hur de lyser upp när de olika smakerna aktiverar de avsomnade smaklökarna i munnen. Hur har "välfärdslandet" Sverige blivit så här? Varför ska gamla människor nöja sig med att bli omhändetagna av folk som inte går att anställa någon annanstans, och tvingas äta mat som de själva anser är "grisamat"? Har du planerat för ditt eget åldrande? Om inte, gör det!

Vad har jag mer hittat på senaste månaden? Ja det har varit en hel del att stå i i trädgården, och sen har Lilla Snålgris varit på flertalet tandläkarbesök inför en eventuell tandreglering. Utöver detta har jag hjälpt mina föräldrar en hel del med läkarbesök, mediciner och en massa annat. Sen ska man ju försöka vara en hyfsad make åt sin fru, och denne har både fyllt år och firats på Mors Dag. På födelsedagen åkte vi till ett trevligt ställe i Blekinge och njöt av god mat och härlig natur, och på Mors Dag blev det Lilla Snålgris som fick baka tårta och plocka blommor, under min handledning. Det hela gick galant så nu slipper jag förhoppningsvis nästa år ordna firande åt två mammor. 

Jag nämnde i förra månadsbrevet att salig Mor hade bekostat en robotgräsklippare till oss. Hennes granne hade skvallrat om att deras dotter har köpt en sådan och de tycker att den är såååååå bra. Sagt och gjort, då hon tyckte att jag jobbade för mycket redan, så ville hon betala för denna. Vi har nu haft den (en Segway) i en månad och den fungerar helt utan problem. Gräset blir klippt, den fastnar inte, den undviker hinder, den klipper jättefint även under studsmattan, och det enda jag behöver göra är att ta ett varv med grästrimmern en gång i veckan. Helt otroligt faktiskt. Installationen tog kanske 20 minuter, då man ska installera app, dockningsstation och sen köra ett varv med den runt tomten så att den lär sig tomtgränsen. Sen sköter den resten själv med en kamera i nosen, och någon typ av AI-modell som läser av omgivningen. En otroligt tidsbesparande pryl, och gräset blir mycket finare nu. 

Hur är det med ekonomin då? Ja jag får väl skriva några rader om den också innan mina läsare har somnat eller får slut på tålamod... här kommer en sedvanlig sammanfattning

Inkomster och utgifter

Som ni ser var det ganska billig månad med de sedvanliga inkomsterna. Jag får en slant av föräldrarna för att jag hjälper dem så mycket, och sen har jag hjälpt två bekanta med att fylla på AC-gas i deras gamla bilar. Detta gör man på egen risk då detta egentligen ska göras med korrekta verktyg och certifierad personal. För bilar som är värda < 10 000 kr duger det alldeles utmärkt med en burk "AC-gas" dvs butan eller något liknande med lite smörjolja i för kompressorn. Det vanligaste felet är små läckor som gör att gasen sakta sipprar ut. Det kan vara ett stenskott på kondensorn eller nån packning som börjat torka och spricka. En burk för 300 kr ger ACn nytt liv under en sommar, och man behöver antagligen upprepa proceduren nästa året. Om man jämför med vad det kostar för en verkstad att plocka ner hela kylsystemet och byta delar så är det lätt att räkna hem. 

Utgifterna för månaden har väl främst varit mat och restaurangbesök, samt några terminsavgifter till Lilla Snålgris aktiviteter,

Utdelningar

Vi fick nästan 45 000 kr i utdelningar under månaden som gick. Det är dessa pengar som bidrar till min goda nattsömn, ty jag har sett på fler håll i min omgivning folk som är helt beroende av ett jobb för att i princip överleva. Man lever från hand till mun, och blir kallsvettig när ens lön eller semesterersättning inte kommer i tid då man ska betala en resa. Herre tid, boka inga resor om du inte ens har råd att betala denna resa kontant. Att riskera att "missa" en resa för att ens lön råkat bli försenad några dagar är ju helt vansinnigt. Jag har inte gjort några inköp alls denna månaden, det brukar surna till rejält under hösten, så jag tar det lite lugnt nu under sommaren och låter slantarna rassla in och betala ner skulden.

Pengamaskinen

Vår kära pengamaskin tuffar på i ur och skur och värdet går upp och ner precis som Trumps humör. Det måste vara jobbigt att tjäna pengar genom att försöka sälja och köpa vid rätt tid? Jag har inte det intresset för börsen, utan nöjer mig med att låta AI analysera nyheter för de bolag jag har och varna mig om utdelningar har sänkts eller ställts in. I nuläget ett manuellt jobb, men kanske borde jag bygga in detta i min ekonomiportal. För helåret har värdet på innehaven ökat med ca 10%, vilket är bättre än de flesta världsindex. Mitt innehav av olje-aktier kan ha bidragit till detta.

En sista reflektion

Jag har även gått och tänkte lite på detta med FIRE i allmänhet. Är det verkligen något för "gemene man"? Mitt korta svar är: nja. Varför då? Det är väl självklart att alla blir lyckligare av att slippa jobba och oroa sig för sin pension?

Det må vara så, men genom att sluta jobba skapar du ett stort tomrum i ditt liv som du behöver fylla med något annat. Vart ska loket ta vägen när rälsen helt plötsligt tar slut? För vissa kanske det helt enkelt spårar ut och kör i diket i alkoholism eller övervikt pga en massa chips och tv? För andra kanske man anpassar sig till den nya omständigheten och skapar sin egna framtid, med egna val och planer? Jag tror att vissa människor blir stressade av alla dessa olika val. Genom att vara "ledig med lön" under resten av sitt liv kommer även ett eget ansvar. Alla klarar inte av detta. Jag själv är lite av en nomad, så för mig är detta ett helt perfekt liv. För min fru, nja, jag har redan nu märkt att hon velar än hit och än dit o vad hon ska göra den dagen när hon inte har ett jobb att gå till. Jag hoppas att hon kan hitta någon hobby eller sysselsättning hon trivs med, annars kommer det nog att bli jobbigt här hemma, om hon är på mej var 5:e minut med frågor eller vill "hitta på" en massa saker. Jag har mina projekt och hobbies vid datorn eller ute i trädgården. En resa då och då kan också vara kul. I övrigt är jag en enkel person som inte begär så mycket av livet, så långe jag får vara i fred och pyssla med sådant jag tycker är kul. Det är för mig FIRE. Har man barn med skolplikt, då är valmöjligheterna till resor och att prova på att bo i något annat land väldigt begränsade. Dottern går tack och lov i en skola med en vettig rektor som kan bevilja några dagars ledighet utanför loven för en resa, men så är det långt ifrån för alla.

Kanske ska mitt nästa projekt bli en FIRE-guide som analyserar folks personligheter och livssituation och skapar en personlig FIRE-plan just för dem? Jag har hållit på i 10 år nu och är fortfarande inte det minsta säker på vart jag kommer att göra eller ens bo om 5 år. Livet som löneslav har väl den fördelen att livet blir ganska så enkelspårigt... på gott och ont.

Hur tänker du själv kring FIRE, blir det jobbigt att reda ut vad du vill göra eller hur du vill leva livet eller är allting redan klappat och klart? Hur funkar det med nära och kära, är ni överens om detta med "familjetid vs egentid"?