Ett nytt år med nya utmaningar brukar man alltid säga på jobbet. Faktum är att jag ganska ofta drömmer om jobbet och mitt näst sista uppdrag, där jag trivdes väldigt mycket. Denna gång handlade drömmarna om att jag satt i ett möte där man diskuterade olika leverantörer, och alla pratade över huvudet på mig, ungefär som att jag fanns med i rummet, men ändå inte. Det är väl ungefär så det känns nu, 9 månader sedan jag sade upp mig från en 24 år lång karriär inom IT. Jag hade ljugit om det inte finns stunder när jag saknar detta med att vara den där omtyckte problemlösaren som alltid hade svar på det mesta, och som aldrig duckade undan en diskussion, oavsett vad det handlade om.
Jag trivdes för det mesta i min roll som IT-konsult. Det är inte många som stannar i över 15 år på ett och samma företag, speciellt inte i en bransch där det snarare är kutym att vara en hoppjerka i syfte att pumpa upp sin månadslön. Jag gjorde ett sådant drag, när jag märkte att min lön släpade efter alldeles för mycket. I ett bräde höjde min chef lönen med 9000 kr, utan att blinka. Så uppskattad var jag på jobbet. Sen i ärlighetens namn var jag ingen lysande systemutvecklare. Jag fick saker och ting gjorda, men jag var sällan den som tog fram de mest eleganta lösningarna. Detta har jag nu, i retrospekt blivit mer och mer varse. De klurigaste uppdragen löstes oftast inte på grund av att jag var en "expert", utan att jag hade tur och lyckades hitta någon på företaget som kunde hjälpa till, eller att jag hade turen att snubbla över en lösning på stackoverflow. Sakta men säkert när tiden gick och detta med enhetstester, kodgranskning och ett mer öppet arbetssätt infördes, desto mer blottades det att jag inte var den bästa kodaren, utan snarare den bästa problemlösaren. Jag tror att det var i samband med detta som det här med "imposter syndrome" och ett alltmer ökat stresspåslag verkligen tog fart, och det i sin tur ledde mig in på början till slutet av en 24 år lång karriär. Jag såldes oftast in som en "senior" utvecklare, när jag snarare skulle sålts in som en "problemlösare". Mina lösningar var ofta grovhuggna och o-ortodoxa, men de löste problemen. Dock inte alls lika elegant som de verkligt skarpa hjärnorna på bygget. Till slut gick det inte längre, och denna ständigt närvarande stress över att bli "påkommen" som en bluff, påhittad eller verklig, tog överhand och det mentala välbefinnandet rasade i en ökande takt.
Jag skriver detta idag, men ett litet leende på läpparna. Jag är verkligen fri från denna värld, och det gör mig riktigt varm inombords. Att slippa den där "måndagsångesten", att slippa psykopater till teamledare som tror sig kunna allt om allt. Främst dock att slippa den eviga planeringen av dagar hit och dit. Nu tar jag semester när jag vill. Nu jobbar jag när jag vill. Det är detta som jag ser som den stora fördelen med FIRE; den oslagbara känslan av att vara fri.
Det har varit ett tag sedan jag skrev något på bloggen. Det har främst att göra med att det har varit väldigt mycket på gång i livet. Två kurser har tagit slut och två nya har precis börjat. Lilla Snålgris har haft mycket med sina aktiviteter och med skolan, som jag har behövt engagera mig i. Mitt privata projekt med hemautomation har även det tagit mer tid än vad jag har vågat erkänna, men där börjar saker och ting verkligen ta form till det bättre. Min fru är ju den slutgiltiga beställaren, och den som ska godkänna om lösning åker i soptunnan eller om den får sättas upp på väggen i köket, i form av en digital "dashboard".
![]() |
Våra största välgörare... |
Det jag tänkte skriva om idag, innan allt svammel ovan tog överhand (som vanligt) var att jag har passerat en ekonomisk milstolpe. Jag råkade se detta av en slump och tänkte väl att det kunde bli ett trevligt blogginlägg, och även en källa till inspiration till mina läsare. Märk väl, jag och min familj har levt mot FIRE sedan 2016, ungefär vid tiden för Brexit 2017. Sedan dess har vi styrt om vårat sporadiska sparande till ett liv där vi lägger undan merparten av våra inkomster till utdelningsaktier, lever rikt men sparsamt och hela tiden följer upp våra mål mot FIRE och att vi båda kan sluta jobba om vi så önskar. Detta kan vem som helst med en inkomst göra. Har man två inkomster i familjen går det givetvis ännu fortare. Sedan vi började på allvar med utdelningsaktier har denna så kallade pengamaskin idag levererat över två miljoner kronor!!
Ja du läste rätt. Vi har alltså fått in på vårat konto hos Avanza två miljoner kronor. Detta helt passivt utan att vi har behövt tajma någon marknad, köpa eller sälja. Det enda vi har gjort är att fylla på vår pengamaskin månad för månad, år för år med nya utdelningsaktier och ETF-er. Givetvis har det inneburit en del köp och sälj av dessa, då vissa bolag går dåligt, andra slutar med utdelningar och andra tillkommer. Det vi har sluppit göra är att försöka tajma någonting alls. Dessa två miljoner har vi dock inte sett röken av på vårat lönekonto, utan de har återinvesterats för att snöbollen (eller lavinen) med utdelningar ska växa ännu snabbare ända fram till den dag när även min fru slutar jobba och vi behöver ta ut pengar för att betala vårat liv och leverne.
Mitt budskap till alla som är intresserade av FIRE och vill uppnå detta är, ge inte upp! Ja det tar kanske 10-15 år, beroende på inkomster, utgifter och livssituation. Man får ha lite tålamod, men det är absolut inte ouppnåeligt eller omöjligt. Det är vi, två vanliga personer med vanliga liv ett levande bevis på. Allt går om man vill, och om man lägger upp en plan som man sedan, i vått och torrt följer.
Här hemma tittar jag ganska mycket på youtube, en otroligt bra källa till inspiration, då det finns många som gått i tidig pension och som gärna filmar sitt liv och berättar om vad de pysslar med. En sådan person är Jesper, som någon kanske sett i "RikaTillsammans". Han har nu skapat en youtube-kanal, kanske den första svenska FIRE-kanalen. Jag tittade på hans två första avsnitt, och tycker att han gör ett bra jobb, men blev samtidigt lite besviken över den där attityden som jag tycker att många "offentliga" ekonomipersonligheter får när de blir lite kända. De börjar snacka mer och mer, och visar mindre och mindre av sina egna siffror. Jesper gick dessutom så långt att han pratade ner oss som bloggar i anonymitet som att vi "gömmer oss bakom en blogg". Som om han skulle vara så mycket bättre som sitter och pratar i youtube, men samtidigt inte vågar redovisa någonting om sina siffror?
Det påminner väldigt mycket om Kavastu, som är en hejare på att synas lite här och där men som mig veterligen inte har visat speciellt mycket av sina portföljer. Nej, dessa personer gör mig inte speciellt imponerad, speciellt inte när man snackar skit om oss bloggare som skriver år ut och år in och försöker vara så transparenta som det bara går med våra siffror, även när det går dåligt. Under pandemins värsta dagar visade jag skärmdumpar flera gånger i veckan över alla mina röda siffror, mest för att vara ett stöd till alla andra, för att visa hur verkligheten kan se ut. Ni som läser har absolut ingen glädje av att veta mitt namn, hur jag ser ut eller vart jag bor. Det som jag däremot tror att ni har glädje av är mina ord, mina skärmdumpar och min berättelse.
Tack för ett som vanligt intressant inlägg!
SvaraRaderaÄr lite som dig, har jobbat länge(15+ år) med lite olika tekniska roller inom IT på företaget.
Nackdelen är nu att allt går mer från praktiskt arbete till att styra leverantörer och planera/administratörer. Men i det stora hela trivs jag med arbetet men samtidigt orkar jag inte 100% engagera mig som tidigare och samtidigt så vill jag vara med överallt så det på något sätt skapar en onödig stress... (jag är dessutom den enda som har koll på all IT teknik inom företaget, och det är mycket!)
Men har som dig börjat spara på allvar i början av 2017 och har inom 3 år möjlighet att ta ut tjänstepension men svårt att ta steget, funderar lite på en variant där man går ner i tid, halvtid vore för mig perfekt men tror tyvärr inte företaget är så lyhörda så jag är tveksam om det går igenom.
Så ett tag till kommer det bli "bara" ett år till syndromet.
Samtidigt förstår jag absolut svårigheten att sluta/hitta på något annat när man jobbat länge på samma ställe även om mycket hänt under tiden på företaget där jag arbetar, otroligt mycket har hänt på gott och ont!
Kort sagt jag läser allt du skriver med stort intresse men kommenterar mer sällan.
Hej Tipster och tack för din kommentar! Ja det där känner jag igen. Jag var väl trött på livet som konsult, att hoppa runt mellan olika kunder, olika team-medlemmar och olika arbetsplatser. Jag är inte speciellt äventyrlig av mig och det var så tråkigt när ett uppdrag man verkligen trivdes med tog slut och man inte visste vart man skulle hamna. Det var kul när man var i 30-års åldern, men när jag passerade 40 och hade ett barn och mådde sämre och sämre rent psykiskt med stress, ja då ville man bara "bort". Hade planerat min exit från arbetslivet sedan länge, men hade inte räknat med att det skulle sluta med en sjukskrivning. Sånt är livet, och jag tror att många karriärister som känner sig odödliga inte riktigt förstår att kropp och själ är mer ömtåligt än så. Det har inte blivit bättre av att jag har kollat en del youtube på folk som flyttat från västvärlden ner till värmen i sydostasien. Med en fru från den regionen är det inte långt borta, att bara sälja allt och ge mig av. Problemet är dottern, som har skola och kompisar och allt här. Sen är vi inte riktigt där än pengamässigt. Har även gamla släktingar och föräldrar som är beroende av oss. Vi får se hur det blir.
RaderaGrattis, 2 mille i utdelningar, inte illa. :-)
SvaraRaderaHåller med dig om att det gäller att vara uthållig i sina investeringar, oavsett vilken strategi man valt och känner sig bekväm med.
Hej Fire2025 och tack för kommentar! Ja jag fattar inte riktigt hur det gick till själv, frågar du mig för 20 år sedan var en miljon en helt ouppnåerlig summa. Nu har det ramlat in två miljoner, utöver värdetillväxt och insättningar. What the f-ck liksom? Vi lever dock lika sparsamt som innan och försöker "göra de stora sakerna med så små medel som möjligt". Att köpa en Tesla var givetvis en stor kostnad, men den ger oss möjlighet att åka på billiga långresor och gör att vi kan lägga 100 kr på drivmedel per månad istället för 1000 kr. Försäkringen är det dyra, men den ska jag förhandla ner om nåt år. Jag tror att de flesta är alldeles för otåliga och investerar i en massa skit. Jag investerar i förvisso en hel del "högrisk" som alla investor-investerare ser som tokhög risk, men jag har gjort mina läxor och har (numera) endast papper där risk för utdelningssänkning är så låg som möjligt.
RaderaSiffror eller identitet var valet jag stod inför i början. Själv bryr jag mig inte så mycket om andras identiteter men är väldigt nyfiken på deras siffror, så därför valde jag att dölja min identitet men fullt ut redovisa mina siffror.
SvaraRaderaHej Zero och tack för kommentar! Min "mentor" i det hela var Chansar Mest. Hans skärmdumpar var det som gjorde att vi började med FIRE, bloggande och hela alltet som har tagit oss dit vi är nu. Han är väl lite semi-anonym, han publicerar fotografier på sitt liv och känner man honom går det säkert att lista ut vem han är. Jag har bekanta som antagligen hade haft svårt att acceptera våra tillgångar, och sen lever vi i ett land där framgång ses med avundsjuka. Valet att vara anonym var lätt.
RaderaHallå där Snålgrisen Mikael K här Ett stort grattis till dina fantastiska utdelningar! En fråga Jag har är hur du lyckades att öka dina utdelningar så mycket från år 2020 och framåt?
SvaraRaderaDet är rejäla ökningar som man normalt inte kan uppnå om man inte lägger in typ 1 mille per år flera år i rad.
Som alltid ett mycket stort nöje att läsa din intressanta blogg är inne ofta men kommenterar inte alltid då jag sällan är inloggad på google.
Ha det bäst hälsningar Mikael K
Hej Mikael K och tack för din kommentar! Svarar direkt på din fråga. Det handlade om att jag utökade belåningen från kanske 1-2% till 10% och att många bolag var asbilliga under pandemin. Vissa bolag som idag yieldar 10% kunde man då handla till 17-18% DA. Det var rea som aldrig förr. Sen kanske du har sett att jag inte köper bolag som ger 2-3% utan istället 8-12%. Anledningen stavas att vi är relativt sena på bollen i vår FIRE-resa och helt enkelt inte har tid att vänta på de trevliga utdelningshöjande bolag som Warren Buffet och andra köper. Hade jag börjat i 20-års åldern hade jag premierat utdelningshöjningar framför yield. Du får mer kvalitet.
RaderaFantastiskt, 2 mkr i utdelningar! Det är verkligen en enorm prestation! Svårt att greppa de allt större utdelningssummorna. Mot 3:an!!!
SvaraRaderaHej Kalkyl och tack för kommentar! Hinner dessvärre inte kommentera alla detaljerade och trevliga inlägg du skriver men läser dem med stort intresse. Ja redan om 2 år borde vi enligt plan landa den tredje. Håller tummarna för att Trump inte förstör något, och att Fru Snålgris orkar jobba några år till :D
RaderaHej igen Snålgrisen! Kul att läsa, verkligen och har funderat ibland på avsaknad av Snålgriskommentarer men ja man hinner och orkar inte alltid. Mobilen är dryg som kommentarinputmedia... Min ork att skriva inlägg har också mattats ner, dock får jag konstatera att nästan alla varit i stort sett mitt i prick, ibland långt innan och ibland ungefär i tidens anda.
RaderaSå imponerande, 2 miljoner, bra jobbat! 😄. Är själv och nosar på miljonen i utdelningar och kommer gå över den inom några månader, ska bli kul!
SvaraRaderaIntressant att läsa om din självrannsakan kring imposter-syndrom, tror det var något liknande när jag jobbade som sjuksköterska och egentligen inte uppfattade mig som bra på jobbet men ändå var väldigt uppskattad vilket skavde.
Har med tittat på Jesper och välkomnar initiativet med en svensk offentlig fire-person, men trist såklart att det leder till mindre öppenhet kring kalla fakta om siffror. Jag hade tyckt det var väldigt kul att veta ditt namn, hur du ser ut och var du bor men det är bara för att jag är nyfiken på människor generellt 😆
Vänligen Annelie
Fina siffror och grattis. Kör anonymt själv men är öppen med mina siffror. Fyller 55 i år och kan alltså börja ta ut TJP. Har ca 4M där så det skulle kunna funka men ändå så kommer den där känslan "One more year".
SvaraRaderaJobbar också i IT-branschen och det är inte riktigt som det var för 10-15 år sen och jag borde göra nåt annat egentligen för jag går inte all in längre känner jag.
Naturliga örter har bott så många sjukdomar att droger och injektioner inte kan bota. Jag har sett den stora betydelsen av naturliga örter och det underbara arbete de har gjort i människors liv. Jag läste folks vittnesmål på nätet om hur de botades från herpes, hiv, diabetiker etc av Dr ogugu örtmedicin, så jag bestämde mig för att kontakta läkaren eftersom jag vet att naturen har kraften att läka vad som helst. Jag har diagnostiserats med hiv under de senaste 7 åren men Dr. Ogugu botade mig med sina örter och jag hänvisade min moster och hennes man till honom omedelbart eftersom de båda led av herpes och de blev botade också. Jag vet att det är svårt att tro men jag är ett levande vittnesbörd. Det är ingen skada att prova örter. Han är också en trollformel, han trollformar för att återställa trasiga äktenskap och lyckoförtrollningar för att blomstra och briljera i livet. Kontakta Dr. ogugu på solutiontempledrogugu@gmail.com
SvaraRadera