Månadsbrev September 2025

 Och så var det dags för ett nytt månadsbrev. Det är inte klokt vad tiden går när man är "förtidspensionär" och inte längre har en så kallad tillsvidareanställning att gå till varje morgon. Under september har jag varit mer upptagen än nånsin känns det som. Det har varit fullt upp på alla fronter; dotterns skola, de goda grannarna, mitt lilla extraknäck med att reparera bilar samt min hobby med att utveckla smartahem-lösningar för surfplatta och mobil.

Dagens grundskola är en blek kopia av vad den var på 80-talet. Jag kan faktiskt inte komma på något som är bättre idag än vad det var när jag gick i skolan. Låt mig ta några exempel så att ni som inte har barn alls eller har äldre barn är med på vad jag menar:

Nästan inga läroböcker

Ja det stämmer. Idag ska ju allting vara digitalt för att spara pengar. Dottern går i mellanstadiet, och hon har bara en personlig bok, och det är matteboken. I resten av ämnena har de bara en klassuppsättning med böcker. Läxor kommer via meddelande i en app, mail eller ett kopierat blad. Ni anar kanske hur kul det är för oss som föräldrar att hänga med i vad barnet har för läxor, och hur vi ska kunna hjälpa till med dem när vi har svårt att hitta den bakomliggande faktan. På min tid hade man en lärobok och en arbetsbok. Så var det i de alla flesta ämnena. Ibland kompletterade läraren detta med en stencil eller annat kopierat häfte. Nu har vi tre olika inloggningar att hålla reda på till diverse olika studieportaler, t.ex. Gleerups, Studentlitteratur osv. Ibland hittar vi inte det kapitel som läraren hänvisar till för att denne har glömt att låsa upp vissa saker. Min irritation kring detta krångel vet känner inga gränser.

Inga läxor

Ja det är också rätt. Antalet läxor som dottern kommer hem med är extremt lätträknade. Det kan vara en liten text på engelska som ska läsas och 4-5 glosor till denna text. Allt via digitala hjälpmedel, eller ett kopierat papper, inscannat i en pdf och bifogat i ett mail. Jag hade i mellanstadiet matteläxa varje vecka, det var sidor med tal som skulle räknas, och det fanns inte en chans att man kunde hinna med allt i skolan. Jag var väl medelgod i räknandets ädla konst, det fanns de som hade det ännu värre, och då sorterades de bort i en specialklass där det fick extra stöd. Idag ska alla ha det lika dåligt. Skolan har så kallad "studieverkstad" en halvtimme på morgonen dit dottern tydligen har kvalificerat sig då hon inte har räknat tillräckligt snabbt under en och annan lektion. 

Föräldern är inte i fokus

När jag gick i skolan fanns det ett så kallat "kvartsamtal" dit jag och morsan alltid gick. Detta var information till föräldern och eleven om vad som var bra och mindre bra. Idag har man utvecklingssamtal där det är eleven och läraren som pratar och jag som förälder sitter mest vid sidan och tittar och lyssnar och får i princip inte komma till tals alls förrän mot slutet när läraren artigt frågar "har du som förälder några frågor". Då äntligen får jag prata. Och lita på att jag ville prata. Tyvärr var utvecklingssamtalet nu nästan slut och läraren svarar stressat och snabbt på mina frågor om varför eleverna inte får ta med sig läxböcker hem, varför jag inte får någon information om varför min dotter behöver extra undervisning i matematik eller varför man inte hellre löser detta med läxor som kan göras på kvällen i lugn och ro så att hon inte behöver gå upp tidigare än vanligt. Svaren är inte jättetydliga och jag får känslan av att läraren lite småstressat håller med mig om det mesta men att det är "högre makter" som har beslutat. Tack och adjö. Vi syns nästa år.

Digitalt kaos

Ja idag ska allting ske digitalt i skolans värld. Borta är den enkla tiden med en hederlig bok i handen, ett kapitel eller sidhänvisning för en läxa, eller en skrivbok där man hade alla sina gjorda uppgifter prydligt uppställda. Olika ämnen har sina olika studieportaler, olika lärare har olika sätt att informera; vissa skickar meddelanden i skolans app, andra skickar mail och en tredje väver in viktig information i dessa veckobrev som skickas ut varje vecka. Och nej, de kommer inte vare sig som mail eller meddelanden utan bifogas istället i schemat på fredagen varje vecka. Jag vet inte hur många gånger jag har msisat viktig information eller för den delen misslyckats med att hitta information som skickades ut för ett antal veckor sedan, enbart för att det är omöjligt att söka efter den, eller att jag helt enkelt inte vet vart jag ska leta. Senast var det ett extra infomöte som jag och många med mig missade då vi helt enkelt inte hade bokat in oss och mötet ställdes in pga brist på intresse. Problemet var bara att vi itne hade fått någon som helst information om att mötet existerade, mer än att det hade nämnts på ett föräldramöte några veckor innan. Normalt när det dyker upp en boknngsbar händelse får vi både mail och notis från appen. Inget av detta hade kommit, och intresseanmälan låg bara där och simmande utan att någon visste om det. Vi var många som stod som frågetecken när läraren sen skickade ut ett meddelande med titeln "Mötet gällande X inställt pga för få anmälda". Va?

Dagens skola, mina vänner. Inte ens maten har tydligen blivit bättre om du frågar min dotter. Jovars, blodkorven är borttagen från menyn. MInestronesoppan lyser med sin frånvaro, och lapskojs verkar ingen veta vad det är för något. Råkosten är omdöpt till "grönsaksbuffé". Kan även tillägga att dottern går på en friskola som har bra jämförelsetal och är väldigt omtyckt. Jag vill inte veta hur bra eller dåligt alternativen fungerar...

Innan du nu blir helt uttråkad av denna reflektion från nutiden är det nog dags att fördjupa sig lite i hur ekonomin rullar på för oss Snålgrisar. Låt oss böja med intäkter och utgifter:

Inkomster och utgifter

Fru Snålgris nettolön: 25 031 kr

Utdelningar: 26 213 kr

Övriga inkomster: 19 750 kr

Solel: 642 kr

Totala inkomster blir således 71 843 kr

Våra utgifter hamnade denna månaden på beskedliga 20 516 kr, och sen lite amorteringar på det så är det totalt 23 278 kr som ska lämna kontot. Kvar blir då ca 48 500 kr som vi kan lägga på hyfs och sparande. Fråga mig inte vart pengarna tog vägen, de se man aldrig röken av. Jag hade hellre suttit med en fet sedelbunt framför mig på skrivbordet. I denna digitala tid är pengar för det mesta endast siffror på en bildskärm. Otroligt tråkigt om du frågar mig. 

Utdelningar

September är en sådan där lite trött höstmånad då det blir mörkare på kvällarna, temperaturen blir svalare och alla verkar vara på lite sämre humör. Så även utdelningarna, där september tillsammans med mars och juni kvalar in som de tre sämsta utdelningsmånaderna på året. Nåväl, 26 213 kr är inte fy skam, det täcker med råge våra utgifter, men det blir ingen lyx att räkna med. 

Som ni ser börjar det bli fler och fler månadsutdelare i min portfölj. Jag har faktiskt börjat fokusera mer och mer på ETF-er med variabel inkomst, då de ger en betydligt bättre riskspridning än att sitta med 2-3% i ett enda bolag. Nu får jag dessutom lite mer andel i tech-sektorn, som jag hittills inte har varit speciellt tung i. Det som är märkbart är att alla dessa covered-call ETF-er genererar mest slantar när det är stökigt, då de helt enkelt tjänar mer pengar på sina optioner. I tider som nu när det bara "tuffar på", är utdelningarna i det lägre spannet. Dessa utdelningar blir dock en trevlig krockkudde och kanske något att glädja sig åt när det är skakigt på börsen. Jag väljer dock att behålla alla mina gamla trotjänare och fasar endast ut högriskaktier som dessutom ger dålig eller ingen belåningsgrad hos Avanza. Där ser jag en födel i att även så kallade "högutdelande" ETF-er ger 70 eller 805 belåningsgrad, vilket är mumma för mig som kör med hävstång.

Pengamaskinen

Börsen har under hösten förr oss gått i sidled eller bakåt. Det har antagligen att göra med att vi investerar i räntekänsliga företag, och nu har dessa backat bakåt en hel del. Dock delar de fortfarande ut mycket pengar. Jag har valt att göra några justeringar och sålt av Pennant Park Floating Rate samt AGNC. Dessa två månadsutdelare platsar i kategorin hög risk, speciellt Pennant Park med nästan enbart floating rate, som i dessa tider har gjort att de tjänat mindre pengar, och har en utdelningsandel om ca 140%. Tack och adjö. AGNC tillhör kategorin mREITS, och investerar i bostadslån, och därtill en väldigt hög belåning för att skapa mer risk och potentiellt mer utdelningar. 0% belåning hos Avanza, hejdå. Jag trimmar sakta men säkert bort innehav som förvisso ger god utdelning, men som också har haft lite för hög risk för min smak. Nu finns det ju ETF-er som ger jämförbar utdelning och som går att belåna med ränterabatt. 

Som ni ser på kurvan har vi värdemässigt halkat efter de vanligaste indexen. En förklaring till detta är dollarkursen som bara sjunker och sjunker. Då vi har kanske 50% i USD blir detta en märkbar försämring, både gällande utdelningarna och värdet på själva portföljen. Jag kategoriserar detta till smällar som man får ta. Vi har åtnjutit flera år med en svag dollar som gett fina utdelningar i SEK. Det hör till att allt kan gå upp och ner, och klarar man inte av detta har man inte på börsen att göra.

Övrigt

Livet som förtidspensionär med en passiv inkomst är väldigt trevligt. Det är en sådan sak som jag verkligen inte fattar varför fler inte satsar på under de där glada åren då man gör karriär och tjänar bra med pengar. Två akademiker borde utan problem få in 70000 kr i månaden i netto. Lägg undan 30000 kr i månaden på sparande och gör så under 6-7 år, då borde denna förmögenhet ha vuxit till sig och kan då ge ett betydande tillskott i kassan utan att vederbörande behöver jobba ihjäl sig och kan lägga denna extra månadsinkomst på vad de vill. Kanske ett boende i solen, kanske gå ner i tid. Pengar innebär möjligheter. I tider då det blivit populärt för kriminella gäng att ha så kallade "möjliggörare" inom offentlig sektor har vår Pengamaskin blivit vår egen möjliggörare. Den gjorde så att jag kunde säga upp mig från ett ohälsosamt jobb utan att behöva bekymra mig över hur räkningarna ska betalas. Även om Fru Snålgris hade varit arbetslös hade vi klarat de månatliga utgifterna utan problem med endast pengamaskinen till vår hjälp. Tyvärr är det svenska samhället inte alls anpassat för oss med inkomst av kapital. Det finns inget fack att placera oss i, vilket gör att vi får i princip klara oss själva. Bankerna premierar de med en "anställning", medans vi med ekonomiskt sinne i princip är helt kreditovärdiga. Världen är verkligen helt upp och nedvänd.

Som ni minns hade vi en ansenlig övrig inkomst denna månad. Den beror på att jag har gjort diverse extraknäck lite här och var. Främst är det äldre släktingar som har behövt hjälp med allt från trädgårdsskötsel till att måla om saker eller byta ut ruttna brädor. Jag har även inspekterat en vind som inte sett dagens ljus sedan 1984 och hittat det största övergivna getingbo jag någonsin sett. Äldre människor verkar hellre vilja behålla och ta hand om sina saker än att sälja och köpa nytt. Bilar blir rostiga om de har rullat 40 000 mil på svenska vägar. Rostlagning har blivit lite av en specialitet och jag funderar nu på om jag inte ska investera i en riktig lackspruta istället för att köra med sprayburk. Inget fel med sprayburk, men munstycket är lite för klent för vissa nyanser och priset per deciliter är skyhögt. För mindre reparationer av enstaka skärmar fungerar sprayburkar bra om man vet hur man ska göra, men allting blir enklare med en riktig lackspruta. Vissa nyanser som t.ex. silver metallic är ett rent helvete att lacka med sprayburk. Jag gjorde en framskärm och gav kunden 50% rabatt då det var det första jobb på länge som jag inte var helt nöjd med. Denne tyckte dock det såg jättefint ut, men jag delade inte den åsikten. Det såg förvisso 20 resor bättre ut än innan men nöjd var jag inte. 

Vi får se hur jag gör med dessa jobb framöver. Att laga rost tar tid, och man behöver göra ett antal jobb i veckan för att få lite rutin och känsla i det hela. Torktider är ytterligare något som ställer till det. Hur man sedan än vänder och vrider på det hela blir det långt ifrån utställningskvalitet på lacken. Jag tycker dock att det är ett roligt jobb, och det passar mig perfekt att stå i min egen värld i garaget och slipa och fixa med lite go musik i bakgrunden medans fru och barn är iväg på sina aktiviteter. Man kan även glädja en gammal människa som inte hade haft råd att lämna in sin gamla klenod till en riktig lackerare. Nu bidrar jag till att de slipper skämmas för sina bilar när de ger sig ut till affären eller vad de nu ska hitta på. 

I grannskapet har det i princip spårat ut helt. Jag berättade förra månaden om en galning till granne som hoppade på mig när hunden som dottern passade hade sprungit in på dennes gräsmatta. Nu verkar denna galenskap har spridit sig till en annan tomt bakom våran som tydligen har anmält en tredje granne till kommunen för "miljöbrott". Det är dessa tomt som min fru delar ett litet hönshus med och där de tillsammans tar hand om 5 st pärlhönor. Tydligen har en annan granne (äldre par) som är granne med vår granne sett nån mus på tomten och direkt anklagat våra grannar (som har 50% av hönshuset) för att sprida "lukt" samt att de har en hög med kvistar och löv i en skogsdunge mellan tomterna och att denna hög drar till sig råttor. Ingen av oss har sett några råttor eller känt någon lukt eller på annat sätt stört oss på vare sig högen med kvistar eller hönorna. Våra grannar är likt min fru utlänningar och från ett annat land i Asien och de brukar komma till mig med frågor gällande saker som de inte riktigt begriper. 

I detta fallet satt jag med i ett samtal mellan dem och kommunens tjänsteman på miljöförvaltningen. Ingen av oss fattade egentligen vad det äldre paret hade att komma med. De har alltid varit trevliga mot oss, vi har bjudit dem på asiatisk mat ibland och de får ägg från hönorna. Att nu helt plötsligt dra till med en anmälan utan en dialog med oss känns helt verklighetsfrämmande. Oavsett, jag gjorde klart för kommunen att de är hemskt välkomna att komma och inspektera hönshus och våra tomter. Jag förstod på denne handläggare att han mest tyckte att anmälan var trams. Vi bor ju "på landet" och där får man räkna med möss, paddor och annat. Min fru och vår granne sköter hönshuset oklanderligt. Det är väldigt rent och snyggt där och hönsmat och exkrementer finns i mus-säkra behållare. Allt enligt bygglovet för sagda hönshus, som jag hjälpte till med och som sköts till punkt och pricka. 

Jag tror helt enkelt att det är så att detta "äldre paret" och den gubben som hoppade på mig för nån månad sen är kompisar, eller har blivit det nu på äldre dagar, och att de helt enkelt inte gillar att det flyttar in utlänningar i grannskapet som gör saker lite annorlunda än vad de är vana vid. Att hålla hönor i ett villaområde tror jag de tycker är helt galet, även om de fram tills nu har visat den vänliga sidan utåt. Vi har bott här ganska länge medans våra grannar, det andra asiatiska paret är relativt nyinflyttade. Märk väl att ingen av oss har några fester med hög musik eller på annat sätt "stör". Vi håller oss för oss själva, precis som de allra flesta i detta lilla villaghetto. Om det är någon som stör är det tre hus där alla  har skaffat mopeder och EPA-traktorer och det är ett jäkla liv på kvällarna och helgerna då det buskörs fram och tillbaka på gatan utanför. Grannen mitt emot vårat hus har en sån tingest och en kväll spelade de så hög musik i denna så kallade traktor att larmet på vår bil löstes ut. Märkligt nog har jag inte hört någonting om detta och många liknande händelser, att det skulle vara störande. En lövhög, en hund och några hönor däremot är så störande att en anmälan till kommunen anses befogad. Folk är helt enkelt inte riktigt kloka. 

Jag har i alla fall hittills hållit en väldigt diplomatisk och lugn ton mot allt dumt som grannar har sagt och gjort. Det är slut med det nu. Mitt tålamod har även det gränser för hur illa folk får bete sig mot mig eller mina grannar som sköter sig och gör rätt för sig. Skulle de våga komma fram och snacka illa eller komma med nya dumheter, då ska de få svar på tal. De har varit att bränna alla broar gällande god grannsämja, då ska de få skörda frukterna av detta också. 

Hur som helst det får räcka för denna månadens brev. Jag kan i alla fall sjunka tillbaka i fåtöljen med vetskapen om att jag slipper bekymra mig för ekonomin och att vår kära pengamaskin levererar tusenlappar till oss varje månad. Det är för mig riktig lyx. Jag hoppas att fler och fler upptäcker detta sätt att leva. Det finns dock ingen risk för att denna livsstil skulle själpa hela samhället, då det ligger i människans natur att vilja ha mer prylar och att vara avundsjuk på grannen, och då går det ju inte att spara speciellt mycket. Man kan kalla FIRE för ett livshack helt enkelt. Något som är få förunnat. 

Har du några erfarenheter av goda grannar eller liknande roligheter? Dela gärna med dig i kommentarsfältet. Jag kommer dessutom som en bonus att ta bort reklamen på bloggen från och med denna nästa månad. Den stör mer än vad den gör nytta. Bra va!