Uttagsstrategier - så tänker vi

 Det är soligt idag för en gångs skull. Efter en vecka med duggregn och grådaskig himmel var det trevligt att få se solens strålar under några timmar. Solpanelerna vaknade till liv och det passade bra att jag skulle laga lite mat och brygga kaffe just vid denna tidpunkt. Just solpaneler har ju varit en dyster investering under detta året, då den tidigare så fiffiga strategin med att sälja mycket på sommaren för att sedan köpa tillbaka på vintern helt enkelt inte fungerar. Vi använder över året 30% av det vi producerar, resten säljer vi. Problemet detta året är att det verkar produceras ett överskott av energi på vår och sommar vilket gör att det betalas i princip ingenting för den sålda energin. Å andra sidan nu på hösten och vintern finns det ett underskott vilket gör att priserna skjuter i höjden och då får vi köpa tillbaka elen till kanske 20-100 gånger priset som vi i somras sålde den för. Snacka om en dysfunktionell elmarknad. Jag gillar förnyelsebar energi och ser absolut fördelar med att producera el från förnyelsebara källor till skillnad från kol, olja och naturgas, men dessa eviga ändringar av spelreglerna gör det sannerligen inte enkelt. Vi skaffade ju solpaneler för 4 år sedan och tack vare de ofantligt höga elpriserna under "Putins sommar" för några år sedan har vi tjänat in merparten av vår investering. Idag går det inte att få ihop en vettig investeringskalkyl, speciellt inte om vi tar bort förenklingsstödet som i folkmun kallas "60-öringen". Då kollapsar kalkylen oundvikligen. Det märks ju redan att många solcellsbolag går i konken, då det helt enkelt inte finns några kunder. 

Det var inte detta jag tänkte skriva om idag, utan något annat intressant som jag gått och funderat på ända sen jag sa upp mig från jobbet förra året. Det handlar om uttagsstrategier. Varför behöver man en uttagsstrategi, och hur fungerar en sådan? Jo, helt enkelt för att allas situationer är helt unika och för att det inte går att välja något befintligt. Allas situation är helt unika, och den strategi jag har kommit fram till kanske passar någon annan, men med största sannolikhet går den inte att kopiera rakt av utan att små justeringar behövs. Jag tyckte dock att det var en otroligt nyttig tankeprocess, och det är denna jag tänker dela med mig av, så får var och en fundera själva hemma på sin kammare hur ni bäst hanterar den dagen ni slutar jobba och börjar leva av era investeringar.

Våra förutsättningar

Först och främst är det viktigt att etablera några viktiga förutsättningar. I vårat fall handlar de om att Fru Snålgris ska jobba i ca 5 år till, och därefter är tanken att hon kan säga upp sig om hon vill, eller kan hon ju såklart fortsätta att jobba deltid om hon så önskar. Strategin medger oavsett 0 kr i inkomst av tjänst efter denna brytpunkt. En annan viktig förutsättning i vårat fall är våra tjänstepensioner. Jag har idag ca 2 100 000 kr hos Avanza i sparad tjänstepension, och dessa pengar kommer att tas ut när jag fyller 55 år, och då under 5 år. Vi har idag fasta kostnader på 26 000 kr och därtill nöjespengar om ca 10 000 kr per månad, väldigt högt räknat. Vi kan alltså leva ett gott liv med 36 000 kr skattade pengar per månad. 

Våra mål

Vi har länge funderat fram och tillbaka hur vi egentligen vill leva efter det att vi är vi är 45-50 år, och vi har kommit fram till en viktig slutsats, nämligen att för oss är det viktigare att ha en större summa per månad tidigt under FIRE, än om 20-30 år, då vi inte vet hur vi mår eller om någon av oss till och med har fått Sankte Pers nycklar och lämnat jordelivet för gott. Detta innebär att vi har satt 2030 som brytpunkt för när vi ska kunna sluta jobba för gott. Då har vi kunnat spara ihop tillräckligt mycket för att både kunna leva förhållandevis "rikt", men även kunna stoppa undan en slant för att snöbollen inte ska stanna upp helt och hållet. Vi kommer alltså inte att leva snålt under de första 10 åren för att kunna maximera ränta-på-ränta och få ut ofantligt mycket pengar när vi är i 70-års åldern. Vår plan är inte att leva upp pengarna som vi har i pengamaskinen, utan de ska istället ärvas av Lilla Snålgris. 

Vårat boende

Idag bor vi i en villa halvvägs ute på landet. Villan är i gott skick och hade idag betingat ett pris om ca 4 500 000 kr på marknaden. Belåningsgraden är ca 50%. Villaområdet ligger ensligt och består av 17 villor där varje tomt är ca 1500 m2. Fin utsikt över mestadels ängar och åkermark. Det bor en salig blandning av folk här, mestadels folk i övre medelåldern och några hus med pensionärer. Grannsämjan är för det mesta god. Husen är eftertraktade då det sällan ges bygglov här ute, utsikten är fin och husen är i väldigt gott skick. Hur länge vi bor kvar här, det vet vi inte. Dottern går i en 1-6 skola några kilometer härifrån, men när hon ska börja högstadiet och gymnasiet, då måste hon åka till en stad några mil bort. Vi kommer dock inte sälja huset i närtid, utan att ha någon plan. Vi trivs bra här. Så länge vi orkar sköta om hus och trädgård ser jag ingen anledning att flytta. När vi blir äldre vill jag gärna bo i ett så kallat "livsstilsboende", alltså  mindre hus i ett inhägnat område med regler för uppförande som sätter P för hög musik, höga skrik och som håller skummisar och udda individer borta. Jag vill ha all tänkbar service så som pool, AC, tillgång till sjukvård, tvätt- och städservice, mat osv. Att bo på ett konventionellt serviceboende finns inte på kartan. För mig är denna livsstil antagligen minst 25 år bort om ingenting oförutsett inträffar. Om det går att hitta denna typ av boende i Sverige vet jag inte, annars får vi helt enkelt flytta till Thailand eller något liknande. 

Vår uttagsstrategi

Nu när vi vet ungefär hur vi vill ha det, så var det dags att sätta sig ner och börja räkna. Under åren 2025-2030 kommer vi att spara alla CSN-pengar som kommer in, och även likvidera vissa tillgångar såsom en gammal sommarstuga, den gamla 740n (extrabilen) samt lite fondsparande som vi har hos vår bolånebank. Dessa summor uppgår till ca 500 000 kr. Allt ska tryckas in i pengamaskinen och investeras i utdelningsaktier. Jag funderade på lite olika strategier, lite beroende på om vi ska återinvestera tjänstepensionen eller leva på den, samt hur mycket vi ska plocka ut kontra återinvestera. Det är denna mekanism som kommer att bli vår "gas och broms". Varje månad kan vi bestämma själva hur mycket vi ska återinvestera och hur mycket vi kan ta ut i kontanter. Strategin vi väljer ger en ungefärlig hint om hur mycket vi *bör* återinvestera, men vi kan alltså påverka detta helt själva, vilket ger en stor rörelsefrihet. Man vet ju aldrig vad livet bjuder på för överraskningar, speciellt inte när Lilla Snålgris börjar bli vuxen och behöver bostad, bil och en massa annat. Jag har räknat med en enkel ränta-på-ränta formel och lagt in de olika strategierna i ett linjediagram.

Det ni ser i diagrammet är de olika strategierna, som representeras av olika färger:

50/50 - Vi tar ut 50 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 50%. Tjänstepensionen återinvesteras.

60/40 - Vi tar ut 60 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 40%. Tjänstepensionen återinvesteras.

60/40 ex tjp - Vi tar ut 60 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 40%. Tjänstepensionen återinvesteras inte utan tas ut.

80/20 ex tjp - Vi tar ut 80 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 20%. Tjänstepensionen återinvesteras inte utan tas ut.

80/20 ex tjp 2040 - Vi tar ut 80 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 20% fram till 2040, därefter tar vi ut 100%. Tjänstepensionen återinvesteras inte utan tas ut.

90/10  - Vi tar ut 90 % av utdelningarna och återinvesterar resterande 10%. Tjänstepensionen återinvesteras.

Normal - Dessa slantar behöver vi idag för att leva ett bekvämt liv, justerat för inflation.

Vad kan man då dra för slutsatser av dessa linjer? Jo, det som först slog mig är hur stor skillnad på de framtida intäkterna det blir beroende på om man tar ut eller återinvesterar tjänstepensionen. Dock har vi bestämt oss för att vi inte behöver en väldans massa pengar år 2055, utan det är mellan 2030 och 2050 som lejonparten av pengarna kommer till användning. Vi kan även se att om vi tar ut 100% så avstannar all form av tillväxt, vilket gör att inflationen kommer att äta upp uttagen, om än väldigt sakta. Den sista uppenbara slutsatsen vi kunde dra är att vi redan idag har tillräckligt med passiv inkomst för att kunna leva gott som idag. Jag kan dock tänka mig att om vi båda är lediga kommer mer pengar att spenderas på diverse resor och projekt. Det är därför vi vill ha de där extra slantarna innan det är dags för FIRE.

Vad valde vi?

Fru Snålgris och jag satt länge och väl och tittade på detta diagram, och pratade om våra mål och drömmar och planer. Den strategi som vi till slut kom fram till som passar oss allra bäst är den som kallas 90/10. Då börjar vi år 2030 med ca 66 000 kr netto i månatlig inkomst, för att sedan när min tjänstepension börjar ticka in ca 5 år senare komma upp i 71 000 kr, och sen när jag går i riktig pension 10 år senare och kan få ut den allmänna pensionen, då har vi inkomster om ca 105 000 kr. Sedan tickar det sakta upp med någon tusenlapp i månaden per år. Jag räknar inte med att vi kommer att kunna göra av med alla dessa pengar, men det kommer ändå att kännas tryggt att ha en rejäl pengamaskin i ryggen då man inte kan gå till en bank och låna pengar. Pengar skapar inte lycka, men pengar skapar ett bekvämt liv och möjlighet att förverkliga drömmar. Med denna strategi kommer vi att ha en ansenlig inkomst redan från start, vi slipper anpassa oss efter när tjänstepensionen börjar och slutar, vi kommer att ha en liten tillväxt och det hela känns stabilt och bra. Och som sagt, behöver vi mer pengar någon månad, då kan vi gasa lite genom att ta ut betydligt mer. Kanske slår vi på stort och åker på en drömresa till någon paradisö för 200 000 kr. Man vet aldrig, hehe.

Till sist

En uttagsstrategi behövs för att ha en sorts generell plan för hur man ska ta ut sina pengar. Den ska vara anpassad efter det liv man önskar att leva, och det ska finnas en gas och en broms, så att pengarna inte är låsta till en viss summa varje månad. Strategin är viktig för att inte drabbas av storhetsvansinne eller få någon sorts psykos och bränna mer pengar än vad som är möjligt. Sen är alla olika, men jag kände ett stort obehag av att sitta titta på min egen ålder i ett excel-ark, och se att det visst inte är allt för många år kvar här på jorden. Alla är olika och jag är uppenbarligen mer känslig för detta än andra. Jag vill inte kalla det för dödsångest, men det påverkade mig absolut mer än vad jag trodde. Man är ingen ungdom längre, den saken är säker. Den plan vi valde kommer att passa oss väldigt bra. Vissa månader kommer vi att spendera mer, vissa månader mindre, men det ska alltid finnas pengar för att familjen ska ha en riktigt god levnadsstandard under många år framöver. 

Vad har du för synpunkter på vårat sätta att tänka och planera? Har vi överdrivit det hela, eller har vi glömt något väsentligt? Har du några frågor som inte besvaras i inlägget? Dela med dig av dina tankar i kommentarsfältet!

Månadsbrev Oktober 2024

 Tiden går fort och det är dags för ytterligare en månadsrapport. Utanför Herr Snålgris kontorsrum lyser solen och det är blott +3 grader i luften och stilla bris. Kylan har gjort sitt intrång i de sydöstra delarna av landet, och med den de höga elpriserna. Idag toppar vi på 4:30 kr vid 17-tiden. Billigt och bra. Man kanske ska lansera en alternativ matsedel för "kris", då ingen vid sina sinnes bruk kör ugnen eller induktionshällen med sådana kostnader. Vansinnigt är bara förnamnet, man kunde tro att vi i Sverige kunde bada i billig el, då vi hade tillgång till vatten- och kärnkraft. Men nejdå, i vår iver att bli bäst i klassen avvecklade vi allt som tjänade oss gott och körde på med förnyelsebart på bred front, samtidigt som vi i rask takt avvecklade stabila kärnkraftverk utan att ha någon reservplan i sikte. 

Jag är absolut ingen motståndare till förnyelsebara energikällor, men man måste se dem för vad de är. Det är momentan produktion vars produktion kan räknas till ca 10% av en mer stabil kraftkälla, vilket således kräver momentan förbrukning, annars får du ett instabilt och svår-reglerat elnät som följd, med elpriser som går upp och ner. Ergo, helt i linje med vad vi ser idag. När det blåser som satan kostar elen 2 öre/kWh och när det mojnat (vilket det oftast gör när det blir kallare) kostar elen 2-5 kr/kWh här i SE4. Nu har dessutom Tyskland byggt så pass mycket solpaneler att denna del i energimixen ger rejält avstamp på elpriserna under sommaren, vilket gör att svenskar som hoppade på tåget och installerade egna solpaneler för att "sälja på sommaren och köpa tillbaka på vintern" i princip inte tjänar ett öre på sin anläggning, då vi normalt sett på sommaren då de flesta vare sig har AC eller en pool, förbrukar väldigt lite el. 

En moden villa kanske förbrukar ca 10 kWh en vanlig sommardag, mot 50 kWh el kall vinterdag. Givetvis är det varmvatten till dusch och bad eller uppvärmning som står för denna skillnad. Under våra första år tjänade vi i alla fall ihop några tusenlappar under sommaren som vi kunde använda för elräkningarna under nov-mars men i år har vi nu blott en kredit på 429 kr. Den kommer man inte långt med. Det behövs inget geni för att räkna ut varför solcellsbolagens konkurser står som spön i backen. Tack för det, kära politiker. En utmärkt honungsfälla som nu slog igen över den godtrogne svensken med full kraft. Vi har tack vare att vi köpte solpaneler tidigt tjänat in en större del av investeringskostnaden, men de arma satar som köpte under det senaste året för lånade pengar... jag lider med dem. 

Jaja, det var mitt vanliga svammel om högt och lågt, nu till månadens ekonomiska rapport, vi börjar med inkomster och utgifter:

Inkomster och utgifter

Denna månad var hyfsat normal vad gäller inkomster, där vi har Fru Snålgris lön, lite utdelningar samt lite fickpengar in från att jag sålt lite avdammade datorprylar och hjälpt ett antal nära och kära med att byta däck på deras bilar och även lite enklare reparationer. Utgifterna däremot har tagit ett rejält steg uppåt när våran fasta 3-årsränta övergick till rörlig. 1,2% blev helt plötsligt 4% och vips fick vi 4000 kr mer i räntekostnader per månad. Otroligt surt, men sånt är livet och vår ekonomi klarar det utan problem. Först våra inkomster:

Lön: 22 731 kr

Övriga inkomster: 8 682 kr

Utdelningar: 51 250 kr

Totala inkomster efter skatt: 82 905 kr

Det går ingen nöd på oss, och utdelningarna blev högre än väntat då några novemberutdelningar ramlade in den 31/10, tack för det.  

Utgifterna ex amortering landade på 24 631 kr vilket är det nya svarta. Det är dyrt att vara svensk, även om man är en kostnadsmedveten Snålgris. Det går inte att förhandla ner utgifterna mer än vad vi har gjort, och vi är redan extremt slimmade vad gäller övriga utgifter såsom mat, transport och övrigt. I princip går hela Fru Snålgris lön till våra levnadskostnader, och några löneförhöjningar verkar där inte vara i sikte. Att jobba inom svensk sjukvård är och förblir ett "kall", inte något som ger en lön som motsvarar arbetsbörda och utbildning.

Utdelningar

Tack och lov ramlar utdelningarna in med full styrka och denna månad blev bättre än väntat då några tusenlappar kom på fel sida månadsskiftet. Det spelar ingen som helst roll för oss, pengar som pengar. Jag har nu inte köpt speciellt mycket för dessa utdelningar utan amorterat ner belåningen med ca 100 000 kr sedan i våras. Det är bra pengar att ha om en viss Mr Trump skulle vinna, vilket säkerligen lär sätta marknaden i gungning. Sen vet man inte vad Putin eller för den delen Iran kommer att hitta på den kommande tiden. 

Det är bra att ha en buffert, och jag har redan uppfyllt mina utdelningsmål för 2024 (40 000 kr brutto/månad) så det är ingen brådska att handla mer. Till slutet av nästa år är målet att komma upp i 44 000 kr, och det kommer jag att nå utan några större problem, förutsatt att marknaden inte gör i byxorna av någon anledning. Jag anser att jag har för stor vikt i svensk bank, kanske kommer jag att sälja av någon av dessa och köpa mer JEPQ eller JGPI eller något liknande. Beroende på bankernas extrautdelningar svänger utdelningsprognoserna mer än vad jag är bekväm med.

Pengamaskinen

Som jag tidigare skrivit är nu Nordea åter igen en del av vår pengamaskin. Avanza har i all sin visdom stängt köp för i princip samtliga intressanta BDC-er samt även min favvo-CLO, Oxford Lane Capital. Nordea har än så länge inte brytt sig om detta, så allt nysparande kommer oförtrutet att gå in på mitt KF hos denna bank. Jag har dessvärre haft problem med att överföra pengar till mitt KF-konto, men en trevlig herre på deras kundtjänst hjälpte mig med detta. Jag får verkligen hoppas att det var en engångsföreteelse. Problemet som uppkom var att när jag skulle överföra pengar från mitt likvidkonto till mitt KF så gick inte detta. Man kunde helt enkelt inte välja likvidkontot som ett konto att överföra pengar från. Han kunde inte förstå detta, och när han testade att överföra så gick det bra. Tillfälligt teknikstrul månntro? Vi får se.

Som jag skrev innan har jag inte gjort överdrivet många transaktioner, mer än testköpen hos Nordea. I nuläget är fokus istället på att dra ner belåningen i portföljen. Avanza är tröga med att sänka ränta, men min buffert som ligger hos Froda, de är desto snabbare med att sänka SPAR-räntan. 3,8 % för några månader sedan är nu 3%, hej vad det går. Äckligt är bara förnamnet, men det är ju fritt vem som helst att säga upp sitt engagemang hos sin bank om man tycker att de är orättvisa då de vill krama ut så mycket som möjligt från sina kunder, och inte sänker de räntor som de tjänar pengar på förrän senast möjliga tillfällen. De räntor där de förlorar pengar, där sänker de å andra sidan så snabbt de bara kan. 

I övrigt lunkar livet på. Jag har idag börjat två nya kurser, på två andra högskolor. Jag trivs med studielivet, då man slipper otrevliga medarbetare, onödigt mycket administration samt ett jävla hetsande hela tiden över totalt ointressanta och meningslösa saker. Jag kan ibland tänka tillbaka på livet som konsult och då speciellt på de forna uppdrag som var helt och hållet destruktiva för mitt psykiska levende och välmående. Man ryser verkligen när man tänker på all skit som man fick utstå, mest från stirriga och galet påstridiga medarbetare som likt tickande bomber kunde ringa upp och höra av sig 3-5 gånger om dagen för att klaga på än det ena och än det andra. Sen fanns det väldigt trivsamma uppdrag där jag kunde jobba i flera år utan några konflikter och där alla var såååå nöjda med mig. Livet som utvecklare blev tuffare och tuffare med åren tycker jag. Sen hängde jag väl inte alltid med på allt det nya, då jag dels drabbades av ointresse och ledja, samt att jag helt enkelt inte längre fann tjusningen med att skriva programkod. Det var endast en källa till ångest och för varje Pull Request man skapade fanns en sorts rädsla kring att "jaha vad ska de nu hitta att klaga på".  Antagligen malde detta arbetssätt sakta med säkert ner mitt tidigare så fina självförtroende. Dessa tidigare uppdrag var ungefär "detta ska du göra, det ska vara klart om 4 månader, lös det hur du vill". Då stormtrivdes jag. När JAG var i kontroll över hela processen. Det senaste uppdraget innan jag till slut knäcktes var helt sinnessjukt. En beställare som hade all design i huvudet och som tyckte alla andra var otroligt sega, lata och trögtänkta, trots att vi alla var seniorer. En stissig typ som gapade hela tiden om "förväntningar" hit och dit och som kunde ringa upp på Teams 7 gånger om dagen för att gnälla och klaga på hur trögfattad jag tydligen var. Varför jag inte bad denne individ att dra åt helvete förstår jag inte idag. Antagligen var jag så nära maximal stress att jag helt enkelt inte tänkte klart och såg endast två möjlighet att ta mig ur det hela, och det var att antingen säga upp mig eller jobba klart uppdraget. Det blev det förra då jag till slut bröt ihop totalt. 

Jag är med 99% säkerhet överens med mig själv om att jag aldrig kommer att återgå till ett jobb som innefattar systemutveckling i någon form. Möjligtvis som rådgivare eller testare, om behovet skulle uppstå. Detta yrke är sannolikt ett avslutat kapitel för min del. Jag har nu efter 6 månader ingen som helst lust att återgå till detta på heltid. Att sitta hemma och knacka lite yaml i Home Assistant eller liknande, det kan jag göra med glädje, men att gå till ett jobb, eller för den delen att sitta hemma och jobba med ett uppdrag, det gör jag inte för allt smör i Småland. Det enda jag saknar med livet som IT-konsult är lönen. 

I morgon blir det spännande, med valvaka hela kvällen. Jag har laddat med en flaska gott vin, lite chips och håller båda tummarna för att Harris ska vinna.

Neeej Avanza, vad håller ni på med?!

 Det är mulet utanför fönstret i mitt arbetsrum, jag är yr i huvudet då jag somnade vid 20-tiden igår i soffan och vaknade pigg och utvilad vid 04-tiden. Kaffet i muggen är kallt. Utanför blåser det och regnet smattrar på fönsterblecket. Till råga på allt har min favoritsparplattform; Avanza, levererat riktigt dåliga nyheter. Man har börjat spärra köp av amerikanska BDC-er. Som ni kanske vet hör dessa bolag till mina absoluta favoriter när det gäller utdelningar. Det är helt enkelt investmentbolag som lånar ut kapital till medelstora företag i USA, och som tack för detta får de skattelättnader och tvingas samtidigt att betala ut minst 90% av sin vinst i aktieutdelningar. Nu går alltså en epok i graven, och jag kan inte längre handla dessa bolag hos Avanza. Eller visst, jag får ju sälja dem, men att köpa går inte längre. Så här säger Avanza:

Går det att handla amerikanska BDC:er hos Avanza?

Nej, tyvärr inte. Mot bakgrund av MiFID II och PRIIP-regelverket kan Avanza inte distribuera BDC (Business Development Company). Har du ett befintligt innehav så går det självklart bra att sälja dessa som vanligt – men inte köpa fler.

Vad är PRIIP-regelverket?

PRIIP-regelverket är en europeisk förordning med syfte att skydda investerare genom att kräva att detaljerade informationsdokument tillhandahålls för vissa investeringsprodukter. Dessa dokument, kända som KID (Key Information Document), ger en standardiserad sammanfattning av produktens egenskaper och risker, vilket underlättar jämförelse och förståelse för investerare. Dokumenten behöver tillhandahållas på lokalt språk (svenska).

Tyvärr är BDC för närvarande inte förenliga med PRIIP-regelverket på grund av skillnader i regulatoriska krav och dokumentationsstandarder mellan USA och EU. Eftersom det inte är möjligt för Avanza att tillhandahålla ett faktablad innebär det att vi inte kan distribuera dessa investeringsprodukter.

BDC kommer ofta i formen av en sluten fondstruktur där det tas ut en förvaltningsavgift. Avanza behöver redovisa kostnader och avgifter i enlighet med reglerna i MiFID II och kan dessvärre inte göra det för dessa instrument. 

Det hela handlar alltså om dokumentation. Att man som utvecklare själv har ett ansvar i att veta vad man köper, det verkar inte spela någon som helst roll. Det går inte heller att på något sätt gå en "skola" hos Avanza för att på så sätt bevisa att man förstår vad man köper. Nix, EU och storebror vet alltid bäst. Jag har för mig att Krösus Sork har möjlighet att handla fler sorters värdepapper, men då måste man registrera sig som en professionell trader med ett relativt stort aktiekapital (10 Mkr?). För oss andra vanliga dödliga är det alltså ytterligare en dörr till fina utdelningar som stängs. Innan var det LP, CEF, CLO, REITs och nu alltså BDCs. Vad ska man då göra?

Räddaren i nöden är ingen mindre än Nordea. Jag har sedan länge haft ett KF-konto hos Nordea från tiden när jag utvärderade deras tjänst Nordea Investor. Den största anledningen var att de på den tiden återbetalade källskatten inom någon månad, och inte efter 3 år som var det bästa som Avanza kunde skryta med. Nu har Avanza tack och lov skärpt till sig och återbetalar inom ETT år, men Nordea är fortfarande klassledande inom detta. Hur fungerar då tekniken hos Nordea?

Den fungerar alldeles utmärkt och det är en fröjd att använda den "nya" Nordea-appen. Där kan man med enkelhet handla aktier, och jag köpte igår en näve OXLC (Oxford Lane Capital Corp), en CLO som inte har kunnat köpas hos Avanza under nu två år. Det gick minst lika enkelt som hos Avanza, och all möjlig information och grafer som kan tänkas behövas finns där. Tack och lov skiter Nordea  i PRIIP och allt vad det heter och erbjuder sina kunder det som efterfrågas. Det är väl i och för sig en tidsfråga innan Nordea också blir skitnödiga och måste efterleva EU och dess larviga regelverk. Tills dess kommer hädanefter ALLT nysparande att riktas in på Nordea. Återinvestering av utdelningar kommer tills vidare att göras hos Avanza, även om antalet investeringsbara aktier sjunker för varje dag som går. 

Jag anser att Avanza skjuter sig själva rejält i foten i och med detta. Vare sig Nordnet eller Nordea har infört liknande begränsningar, och det är högst oklart varför det är just Avanza som hela tiden måste ligga i framkant och övertolka regelverk som sätter käppar i hjulen för deras kunder. När det gäller CDF och CLO-papper kan jag väl ha en viss förståelse för att de uppfattas som komplicerade produkter, men REITs och BDC-er är verkligen inte detta och det finns ingen anledning till att småsparare ska nekas att handla detta. Jag verkar dock vara ensam om min kritik då jag inte har läst något om detta från någon annan finansbloggare, eller sett någon kritik om detta på twitter? Kanske är det ingen som bryr sig, det vet jag inte. För mig är det en katastrof, speciellt då Avanza nyligen har börjat inkludera dessa BDC-er i sitt "superlån". Nu går de då helt plötsligt inte längre att köpa. Tur att jag är relativt välfylld, men det är som sagt trist att det inte går att återinvestera eller nyspara. Vad blir Avanzas nästa drag, att förbjuda ETF-er? Eller alla värdepapper som inte är helt ESG-kompatibla eller WOKE-godkända?

Hur kommer du nu att göra när Avanza ytterligare drar åt tumskruvarna för oss utdelningsinvesterare? Berätta i kommentarsfältet!

Blandade nyheter, BDC-strul hos Avanza, Orange avnoteras mm

 Nu är det höst och mörkt när frukosten inmundigas vid 07-tiden på morgonen. Det gör mig absolut ingenting. Det är bara bra när det är lite mörkt när man tittar på tv. Jag har väl aldrig tillhört dem som gillat att gå ut och äta frukost på morgonen hemma, det brukar mest göras när man hälsar på hos andra eller när man är på semester i varmare länder. Här hemma blir det oftast vid tv-n jag fastnar med min macka och kaffekopp. För att det inte ska bli maratonvarning på detta inlägg så kör jag igång direkt med det relevanta:

BDC-krångel hos Avanza

Alla ni som gillar att inhandla amerikanska BDC-bolag, dvs en sorts investmentbolag som investerar i den i USA stora volym med s.k. "middle-market"-bolag, alltså medelstora bolag. Detta är dock inte Nisses Färg med 20 anställda, utan ganska så stora bolag som ofta omsätter miljardbelopp, några nivåer under 3M, Ford och de riktigt stora giganterna. Hur som helst märkte jag att Avanza har gjort köp-knappen omöjlig att klicka på hos fyra av mina bolag. Detta hade även flera andra lösare märkt och hört av sig till mig för att kolla om jag visste något om detta. Ingen information har gått ut från Avanza och DI eller Aktiespararna har inte skrivit något om detta. Märkligt, kan man tycka då dessa bolag är populära, främst hos utdelningsjägare. Då detta tilltag gjorde mig märkbart irriterad drog jag fram min gåspenna och författade ett meddelande till Avanzas kundtjänst. Igår fick jag svar:

Hej XXXX,

 

Det som har hänt för en del amerikanska värdepapper är att vi har fått uppdaterade CFI-koder och ny information varpå vi utvärderar vår möjlighet till distribution. Just nu kan man se flera av aktierna och även sälja dessa, men köp går inte att göra under tiden som utvärderingen sker. Efter utvärderingen får vi se om vi har möjlighet att släppa på för köp eller ej, sett till regelefterlevnad mot Mifid II-regelverket.

Som vanligt är det Avanzas sedvanliga hunger efter att efterfölja tramsiga regelverk och sätta käppar i hjulen för oss aktiesparare som spökar även i detta fall. Jag förutsätter att man låser upp möjligheten att köpa dessa aktier snarast. Jag tycker att det är i det närmaste otrevligt att helt plötsligt spärra en produkt som dagen innan gick alldeles utmärkt att köpa. Det hade ju varit bättre om man FÖRST undersökte om man behöver spärra, och SEN går ut med ett meddelande OM man behöver spärra. Jag menar, världen går ju inte under om jag köper 20 st Ares Capital, ett av världens största BDC-bolag. Andra banker såsom Nordnet och Nordea har inte några liknande spärrar för dessa "vanliga" aktier, enbart för vissa amerikanska ETF-er, CLOs, och CEF-er. Tydligen är dessa produkter för "avancerade" för oss vanliga sparare, halleduandedå.  

Orange avnoteras på NYSE

Jag läste för några veckor sedan om att det franska telekombolaget Orange har tänkt dra ner på omkostnaderna och låta sig avnoteras på den amerikanska börsen, och endast finnas tillgänglig i Paris. Det låter ju trevligt, och avnoteringar brukar ju ofta följas av uppköpserbjudanden eller åtminstone någon sorts information till aktieägarna. Inte i detta fallet. För några dagar sedan hade Orange helt plötsligt försvunnit från mitt KF och låg under en ny kategori som hette "övriga värdepapper. Det gick vare sig att köpa eller sälja detta värdepapper längre. Ehh, okej? Efter ett meddelande till Avanza fick jag reda på att jag var tvungen att ringa deras telefontjänst, då jag tydligen inte är bemyndigad i att själv sälja. Sagt och gjort så ringde jag (för första gången) till Avanzas telefonmäkleri, och där fick jag förklara mitt ärende. En trevlig filur sa bara att "det ordnar jag", sen dagen efter var värdepappret sålt och pengarna låg på kontot. Slutet gott, allting gott, men det var den märkligaste avnoteringen jag har varit med om.

Nordea dumpar Investor

En lite lurifaxig rubrik, då det inte alls innebär att Nordea ska sälja något som har med investmentbolaget Investor att göra. Det handlar snarare om den förhatliga webbtjänsten Nordea Investor som jag skrivit spaltmeter om i tidigare inlägg, just på grund av hur usel den har varit (och fortfarande är). Trots att Nordea har haft flera år på sig att utveckla den till något vettigt, har den än idag fortfarande utseende och funktion som något projektarbete i en grundkurs för webbdesign. När jag på grund av strulet med BDCs gick in för att damma av mitt gamla "Framtidskapital"-konto, dvs ett KF på Nordeaspråk, såg jag en notis om att Nordea Investor ska läggas ner, och man rekommenderade alla användare att byta till den vanliga Nordea-appen istället. Tack och lov för det. Jag testade den väldigt kort, men den såg genast mycket bättre ut än det gamla Nordea Investor. Om inte Avanza skärper till sig och låser upp köp-knapparna blir jag tvingad att börja använda Nordea för att köpa dessa värdepapper. Trist, men vad ska man göra? Nordea verkar ha en betydligt mer liberal inställning till alla dessa regelverk.

Seeking Alpha kostar pengar

Ni som använder Seeking Alpha har kanske märkt att samtliga artiklar numera är låsta, och för att använda dem ska man betala en månadsavgift om 330 kronor. Ja det kan de glömma. De flesta artiklar där är ju skrivna som reklam för skribenternas egna tjänster som kostar runt 5-600 kr per månad att vara medlem i. Visst, vissa skribenter är duktiga på att analysera bolag såsom BDCs, CLOs och REIT.s men inte en chans i världen att jag kommer att lägga dessa summor på prenumerationer, något som jag dessutom är väldigt allergisk mot. Tack för denna tiden, SA. Det var trevligt så länge det varade.

Det var allt för denna gången, vi hörs snart igen med en sedvanlig månadsrapport 

Höstfunderingar

 Oj vad mörkt det har blivit nu på morgonen. Att det blir mörkt tidigare på kvällen gör mig absolut ingenting, jag gillar som ni minns att det blir mörkare vid 19-tiden då det ger en liten känsla av "mysighet" istället för den där ihärdiga solen på sommaren som givetvis lyser rakt in i tvrummet eller sovrummet oavsett rullgardiner och persienner. Nu när jag sitter och skriver i mitt arbetsrum är rullgardinen neddragen trots att fönstret vetter ut mot väst. Tillvaron känns som i en grotta. Kanske trivs jag bara bättre att sitta vid en skärm som är helt klar och tydlig utan störande reflexer och spegelbilder av mig själv. 

Livet som sådant rullar på med oförminskad fart. Studierna fortgår som planerat och det är ca två veckor tills de sista uppgifterna ska vara inlämnade i båda de kurser jag läser. Det tar absolut mycket tid att plugga, och till skillnad från arbetslivet där man har kollegor som kan hjälpa till, samt möjlighet att sjukanmäla sig eller för den delen vabba, har du inga sådana möjligheter som student. Lagda datum gäller, varsegod och svälj. Blir det stressigt? Nej det skulle jag inte påstå, ty jag har en gedigen grundutbildning och erfarenhet i bagaget, och det är inte mycket som stressar mig då kurserna jag läser inte är så pass avancerade. Däremot kan irritation absolut uppstå när det akademiska krockar med min upplevda erfarenhet i arbetslivet, eller när kursledarna slarvar med saker och ting. Sådant kan göra mig upprörd, och ibland händer det till och med att jag klagar när man till exempel lyfter in tidsödande moment som inte står med i kursplanen.

Hur är det då att vara hemma för det mesta? Det kanske alla ni som aspirerar på FIRE funderar på? Ja när jag är hemma själv är det helt underbart. Det känns som när jag var singel och bodde själv. Vill jag ligga och lata mig en timme i soffan kan jag göra det, vill jag gå en promenad på förmiddagen så gör jag det, och vart jag går, det får jag välja helt själv. Att vara själv hemma är som balsam för min själ, jag stormtrivs. För mycket ensamhet är inte bra det heller, men det är väl det som är grejen med mig, jag har aldrig känt mig "ensam". Att skaffa partner och sedermera barn har delvis gjorts genom det där naturligt djuriska drivet av att bilda familj, skaffa avkomma och så vidare, men jag är efter mycket grubblande tämligen säker på att jag inte gjorde det främst för att jag kände mig ensam. Jag har aldrig förstått de personer som inte "klarar av" att vara ensam, jag tycker ju det är det skönaste som finns.

Så, hur fungerar då en sådan ensamvargspersonlighet som min med att vara hemma med familjemedlemmar hela dagarna? Sisådär, ska jag nog säga. På somrarna när frun har semester och dottern sommarlov fungerar det relativt bra, då vi alla har mycket att göra och det är alltid något "på gång". Det är alltid någon som är ute i trädgården och dottern är ofta iväg med kompisar, eller har kompisar hos oss som håller henne sysselsatt. Frun pysslar mycket med sina odlingar eller är ute i skogen och plockar bär. Värre är det nu på hösten. Jag gillar att starta lugnt på morgonen, gå upp 06:15, sätt på kaffebryggaren, dra igång tvn och något intressant program på youtube, eller varför inte gårdagens Aktuellt som jag inte hann titta på. Tyst och lugnt ska det vara. Idag är frugan ledig från jobbet. Hon har stått och slamrat i köket sen 07-tiden, ungefär när jag slog mig ner vid tvn med en kopp kaffe och en rostad macka i handen. Då drog stavmixern igång, det prasslas i flera minuter bland påsar i frysen, det piper från timern och det klonkas när hon skrapar ur en metallgryta med en metallslev. Ibland undrar jag om hon för så mycket oväsen bara för att retas med mig, men jag är tämligen säker på att så inte är fallet. Det är helt klart en nackdel med öppen planlösning när man försöker se på tv samtidigt som någon håller på i köket med mixers och elvispar, eller hackar grönsaker på en sån där förhatlig skärbräda i glas. Nu lagar hon givetvis inte mat så tidigt varje dag, men hon och jag äter exempelvis aldrig frukost samtidigt, hon gillar att vänta 1-2 timmar efter hon gått upp och SEN äter en brunchliknande anrättning. Kulturen spelar här antagligen in, då man i Asien inte äter frukost som vi gör med kaffe, mackor och liknande. Det är ofta nån sorts nudelsoppa med grönsaker och kött eller kroppkakeliknande bullar med kött i mitten. Du och jag kallar det lunch, hon kallar det frukost. 

En annan sak med att vara hemma hela dagen med en familjemedlem är att jag av någon anledning inte kan släppa detta med att jag trots allt inte är hemma ensam. Det känns som om jag har något sorts socialt ansvar att tänka på denna personen, trots att jag har mina arbetsuppgifter att koncentrera mig på, och att jag egentligen ska tänka som att jag inte är hemma utan är på jobbet (eller nu i mitt fall i skolan). Det är svårt, både för mig och för min fru. Det är inte sällan hon ropar och vill ha hjälp med något, eller vill att vi ska hitta på något de dagar hon är ledig. Jag har kanske jättemycket att göra just den dagen och är långt ifrån lika entusiastisk. Detta är inte helt ovanligt bland de manliga hemmajobbande kollegor jag har pratat med. De kan inte sällan få "instruktioner" från sin fru om att de kanske kan göra än det ena och än det andra för de "är ju hemma". Jo men så fungerar det inte riktigt. En av mina bekanta som hade en fru som jobbade hemma fick faktiskt flytta ut från huset och in till ett garage, just för att hans fru inte verkade förstå att han jobbade trots att han var hemma. Hon lämnade honom inte i fred. När han gick ut genom ytterdörren och tog fem steg in i det uppvärmda garaget, då kände han ett inre lugn och att det där "oket" som även jag känner när man är hemma med någon, det bara släppte och han kunde nu koncentrera sig fullständigt på vad han nu skulle göra. Han gick in i huset enbart för att äta lunch, resten av tiden satt han där inte. Vissa kanske tycker att detta är själviskt och osocialt, men jag kan å andra sidan förstå hans beteende till 100 %, ty jag är precis likadan. 

Något man har gjort mer och mer sedan jag började vara hemma, det är att grubbla om ens tillvaro och existens. Inte sällan kommer jag in på sådana spörsmål som liv och död. Innan jag blev sjuk och sade upp mig från jobbet hade livet mer eller mindre gått på autopilot. Jag har aldrig stött på döden mer än när någon avlägsen faster eller morbror gått bort och vi har varit på en begravning. Personen i kistan hade jag mest sett på kort, och kanske träffat någon gång för längesen. I min familj är vi lite udda, då man umgås väldigt selektivt och träffas faktiskt mest på begravningar. Många av mina kusiner träffade jag senast för 20 år sedan när min farfar gick bort. Men begravningar, det är viktigt att gå på. Min fru tycker detta är helsjukt och meningslöst att gå på någons begravning om man inte umgicks med personen så länge den var i livet. Hon har inte helt fel.

Apropå döden har jag börjat tänka på att jag själv inte är pur-ung. Jag har passerat 40 och närmar mig 50 och mer än halva livet har redan passerat. Vad har jag gjort med den tiden? Har jag enkom slösat bort den på struntsaker eller har jag faktiskt använt tiden till något bra och nyttigt? Hur många rutor på livets checklista har jag kryssat i? Ja säg det. Som jag skrev tidigare har livet mer eller mindre flutit på, utan några egentliga större strapatser. Skolorna har jag kämpat mig igenom och arbetslivet har väl näst intill gått som en dans. Jag lyckades hitta en fru också till slut, och ett välartat barn har vi producerat också. På det stora hela ska jag nog vara jävligt nöjd med tillvaron. Det är dock svårt att inte helt tränga bort den där gnagande tanken om att döden lurar någonstans där längre fram på livets motorväg. De där enstaka äldre släktingarna som jag umgås regelbundet med? Alla dessa är över 80 år och har antagligen inte så många år kvar här på jorden, så om jag inte har gått på några begravningar på ett väldigt bra tag, har jag ett riktigt mentalt stålbad att vänta framöver när dessa människor som i min värld "alltid har funnits" inte längre finns mer. Dessa 80-åringar inkluderar mina egna föräldrar, som har vacklande hälsa och antagligen behöver hemtjänst inom ett år. Detta känns väldigt jobbigt, och det är vid dessa stunder som jag faktiskt är glad över att jag inte är ensam. Jag har en fru och dotter att luta mig mot när dessa tuffa tider nalkas.

Det är kul att läsa i tidningarna om att FIRE och börsen är på modet. Oj vad många som har varit "utbrända" och sen hipp som happ sparat ihop några miljoner och kunnat sluta jobba. Senast läste jag i Expressen om någon Monica som har gått denna vägen och kommit med i tidningen som någon sorts börs-Jesus. Jag brukar säga att "äras dem som äras bör", och att spara pengar och sen efter 10-15 år lämna arbetslivet, det kan i princip vem som helst med ett jobb göra. Samarbetar du med din partner går det antagligen ännu fortare. Kan du dessutom leva utan dyra resor och prylar samt undvika att skaffa barn kan du antagligen förkorta väntetiden ytterligare något år. Det jag verkligen gratulerar är att så många lyckas bli kvitt sin så kallade utbrändhet. Grattis. Det om något är en lottsedel, det vill jag intyga. Själv kan jag idag inte ens våga tänka tanken på att sluta med den medicin jag tar idag. Den gör att jag fungerar hyfsat bra och inte bryter ihop när jag ställer mig i kassakön på Maxi, eller när jag träffar en kompis på stan som vill snacka i mer än 10 sekunder. Sen vet jag inte vad denna hemska sjukdom har med FIRE att göra? Jag hade slutat jobba oavsett om jag hade blivit sjuk eller inte, mest för att jag var trött på arbetslivet och att göra saker som andra sa åt mig. 

Om det är någon lärdom man ska ta med sig från min eller framför allt Monicas historia så är det väl att inte vänta tills man blir sjuk, ta tag i saken långt tidigare. I mitt fall hjälpte det ju inte, men kanske kan många andra undvika detta helvete om man långt tidigare börjar planera för ekonomisk frihet. Det är jättesvårt, det vet jag. När jag jobbade som mest och samtidigt var småbarnsförälder kände jag mig odödlig och fnös åt alla dessa som inte "orkade" jobba för att de var "psykiskt sjuka". Va fan, kolla på mig, jag pendlar två timmar om dagen, jag jobbar 8 timmar, jag sköter hus och hem samt att jag är småbarnsförälder med allt vad det innebär. Efter den första riktiga panikångestattacken, då föll jag ner på jorden likt en fallskärmshoppare som hade glömt sin fallskärm. Det kändes. Jag fnyser inte längre åt andra med liknande sjukdomar. Kanske kan min och liknande berättelser åtminstone få upp ögonen hos alla dessa karriärister, hallå ni är inte odödliga ni heller, dessa sjukdomar kan drabba vem som helst, när som helst. 

 Nu känner jag att det är dags att runda av denna långa monolog. Det är skönt att ha bloggen till att ventilera ut tankar och funderingar, sen får man väl hoppas att någon hittar hit och kan dra nytta av alla ord och tankar som jag producerar. Antalet besök på bloggen är inte jättemånga, även om jag såg att jag har blivit omnämnd i alla fall i Flashbacks Ekonomiforum. Vilken heder. Det lär nog dröja innan jag dyker upp på Expressen eller liknande så kallad massmedia.

Har du hittat hit och orkat läsa igenom detta inlägg, tack för det. Kanske kan du på något sätt applicera mina tankar på ditt eget liv och leverne, kanske som en lärdom eller som bäst kanske ett avskräckande exempel? Hur som helst vill jag önska god avkastning och god hälsa och tänk på att livet bör levas på bästa tänkbara sätt, inte nödvändigtvis genom att slösa pengar på allt och alla, utan på ett sätt som du trivs med och kan känna dig stolt över den dagen det sista kapitlet har skrivits...

Månadsbrev September 2024

 Tiden går fort när man har mycket att göra, brukar man säga. Det uttalandet, oavsett vem som yttrade det, stämmer otroligt bra på mitt eget liv under de senaste veckorna. Jag läser som bekant två kurser på två olika lärosäten i Svea Rike, och en av kurserna har visat sig vara en riktig mardröm. Egentligen är det inget konstigt, det är en grundkurs på halvfart, 7,5 poäng med inriktning IT. Jag behärskar ämnet men det finns delar i det som är lite nya för mig, och jag tyckte att det verkade spännande att fördjupa mig lite, även om jag idag inte har någon som helst önskan i att återgå till mitt tidigare yrke som programmerare för affärssystem. Kursen har visat sig vara en veritabel mardröm...

Det är roligt att gå i skolan...

Denna kurs har som jag ser det flera olika problem. Den första är att det finns 3st "ansvariga" för kursen utöver två studenter som är hjälpredor. Detta gissar jag har bidragit att alla beskrivningar, instruktioner och utskick känns som en koreansk bils inredning, där inget hänger ihop och det ser ut som något som är ett ihop-plock av 10 olika bilmärken. Jag är en akademiskt lärd person, har goda eller mycket goda kunskaper i det svenska språket och har inga som helst problem att läsa komplicerad akademisk facklitteratur, examensarbeten och annat som hör studievärlden till. Tyvärr har inte de som författat dessa texter samma ambition, utan det känns som om de har skrivit ett stycke var utan att ha pratat ihop sig innan, vilket gör det hela otroligt förvirrande, när instruktioner upprepas med olika innebörd och man får läsa texten om och om igen för att över huvud taget fatta vad man ska göra och hur det ska redovisas.

Ett annat stort problem med kursen är att den är har ett otroligt stort fokus på hur inlämningar (4 st. laborationer och ett projektarbete) ska gå till. Man vill för laborationerna ha en projektrapport med 12 olika rubriker som ska fyllas i, med flödesscheman, kodexempel, reflektioner och så vidare. Utöver detta ska man spela in en demo där man demonstrerar det som man har utvecklat genom att köra sina program samt att hoppa fram och tillbaka i utvecklarmiljön för att visa koden för just det som man demonstrerade. Denna demofilm ska enligt instruktionerna ta ca 5-7 minuter. Problemet är att det inte på långa vägar räcker för att göra ett meningsfullt demo, med tanke på hur stora dessa laborationer är. Min senaste film blev ca 35 minuter lång och tog en halv dag att förbereda och spela in. Och då jobbade jag mig igenom alla krav så fort jag bara kunde. Detta tyder på en väldigt slarvigt sammansatt kursplan.

Vi ska nu i slutet av kursen göra ett projekt där vi ska lämna in projektplan med tidsuppskattning, teknisk systemspec, projektrapport, Powerpoint-presentation och slutligen en film på ca 15-20 minuter där allting ska demonstreras. Allt detta är för ett projekt på ca 80 timmar. I projektet ingår dessutom krav som i mitt tycke är alldeles för avancerade för att blanda in i en grundkurs i detta ämne. Men vad vet jag, jag har bara 24 års erfarenhet från det verkliga livet. Man märker i diskussionsforumet att många (yngre) studenter är väldigt nervösa och förvirrade, och jag tror att det bubblar en väldigt stor frustration och stress hos många som saknar den erfarenhet som jag besitter. Även med min långa erfarenhet får jag svettas för att hinna med, då det är så otroligt många dokument som ska lämnas in, och de krav på utformning och innehåll på det som lämnas in är löjligt höga. Jag har läst ett antal distanskurser i liknande ämnen, även på samma lärosäte, och aldrig har vi ens varit i närheten av vad man förväntar sig i denna kurs. Normalt sett brukar man för en laboration fylla i ett frågepapper med säg 15 olika frågor, samt att zippa ihop några kodfiler och ladda upp. Det tar MYCKET längre tid att förklara kod genom att skriva ett utförligt word-dokument där man ska klistra in väl valda kodsnuttar i ett försök att förklara ett samband och samtidigt visa att man fattar vad man håller på med, eller att spela in en film där man förklarar och går igenom koden i detalj, än att skicka själva koden till examinatorn så att denne snabbt kan läsa igenom den själv.

Detta var ett *mycket* långt intro om vad jag som "ledig" håller på med om dagarna. Igår satt jag uppe till 02:30 för att jobba ikapp kurs #2 som handlar om teknisk fysik. Tur att det finns kaffe... Det är riktigt trevlig kurs måste jag säga, där ambitionerna helt är i linje med vad jag anser är "normalt". Men nog nu om mitt bitterljuva återförenande med akademins värld, nu ska vi se hur finanserna har artat sig under september.

Inkomster och utgifter

Våra inkomster såg ut som följande:

Nettolön: 22712 kr (Fru Snålgris har gått ner till 80% pga för stor arbetsbelastning)

Utdelningar: 18018 kr

CSN: 37706 kr

Övriga inkomster: 2700 kr (Barnbidrag och försäljning av lite prylar)

Våra totala inkomster hamnade på 81 346 kr, vilket förvisso inte är fy skam. Dessvärre är ju merparten av detta lån som ska betalas tillbaka någon gång i framtiden, men den dagen den sorgen. 

Våra utgifter hamnade på beskedliga 19 365 kr. 

Aktieutdelningar

Vad händer med våra utdelningar? Jodå, de trillar in i vått och torrt, även om september är en av våra absolut sämsta månader.

Jag bryr mig inte så mycket om vad som ramlar in varje månad, utan det är helåret som räknas. Vi har en relativt stor kontantbuffert för att kunna parera oförutsedda utgifter och är inte så beroende på om det trillar in 20 000 kr eller 40 000 kr  på en månad. Jag har inte handlat speciellt mycket utan är lite avvaktande för att se vad aktiemarknaden ska hitta på. Det brukar skaka lite i takt med höststormarna och att löven faller från träden, så vi får se under oktober om det blir någon lågkonjunktur att tala om. För helåret är prognosen (efter en uppjustering av några av storbankernas utdelningar) att vi brutto kan plocka ut 480 000 kr i aktieutdelningar. Detta innebär en bruttolön på 40 000 kr i månaden.

Pengamaskinen

Under september hände det inte så speciellt mycket med värdet på portföljen. Det har skakat i några av våra innehav, som jag tänker är väl värda att nämna:

TC Energy - ett kanadensiskt energibolag som knoppar av sin verksamhet som handlar om flytande produkter till ett nytt bolag. Man får 0,2 aktie för varje aktie av TC Energy som man äger. Aktien föll som en sten när detta skedde, och jag har ännu inte fått några nya aktier i det avknoppade bolaget. Antagligen kommer jag att sälja dessa, då vi få se vad som händer med utdelningen i bolaget som helhet framöver.

Corem Properties - har skakat rejält de senaste dagarna när det nu går rykten om att deras största hyresgäst i Kista, Ericsson, har planer på att lämna. De står för 6% av Corems intäkter och givetvis blir det stor påverkan på kassaflödet om detta blir verklighet och de inte lyckas hitta nya hyresgäster. Jag var i Kista för något år sedan, och då kändes det som om jag hade teleporterats till nåt sunkigt ställe i Mellanöstern, och inte till något svenskt Silicon Valley. Det var knappt att man såg en människa med skandinaviskt utseende, däremot människor från Nordafrika i vita pyjamasar och spökplumpe-liknande figurer fanns det gott om. Vissa delar runt Kista Galleria liknade mest ett ghetto, med högar av skummisar som stod och hängde. Dock har jag goda erfarenheter av Kista som kommun, de har låga skatter och ett rykte om att hålla ordning och reda i finanserna. De gör bäst i att ta dessa rapporter om oro på största allvar.

Orange - en stor fransk teleoperatör som är populär bland utdelningsinvesterare har meddelat att de lämnar NYSE, för att endast vara noterade på Paris-börsen. Av någon anledning dök aktien nästan 4 % av denna nyhet och det är tämligen oklart vad detta innebär för mig som aktieägare. Kommer jag att få ett erbjudande från någon om att sälja mina amerikanska Orange-aktier? Kommer de att bytas ut mot dess franska motsvarighet? Jag ska skriva till Avanza och fråga, för man brukar normalt sett få ett meddelande när liknande händelser inträffar. Jag vill gärna behålla aktien.

Värdemässigt ligger vi och tangerar vad Dow Jones har gått upp med för helåret, långt före den svenska börsen. Jag bryr mig inte så jättemycket om hur börsen värderar en viss aktie, men blåa siffror är psykologiskt trevligare än de röda, det går inte att komma ifrån. 

Det var vår Septembermånad. Vi har utöver detta grejat lite i trädgården och letar vidare på en ersättare till vår gamla Volvo. Priserna på elbilar har gått ner väldigt mycket under detta året och det finns flera intressant objekt. Det tar dock tid att sätta sig in i allt detta, tid som jag för tillfället inte har. Vi får se hur det blir, nu tänker jag gå och lägga mej, och ta igen förlorad sömn. Det ska bli skönt med lite helg, säger den som inget jobb har, haha. Godnatt!

En liten saga om att flytta sin tjänstepension...

 Sommaren verkar aldrig ta slut, i alla fall inte här nere i sydöstra Sverige, där vi igår hade +23 grader och strålande sol. Undertecknad gick runt på tomten med bar överkropp och klippte gräset, stängde ner poolen och en massa andra sysslor som hör söndagen till när man är en ambitiös villaägare som vill ha rent och snyggt omkring sig. Frukt faller ner på gräsmattan i drivor och vi hinner väl ta hand om kanske 60%, resten tar mögel, fåglar och sniglar. Ett tips till er som har mycket äpplen är att plocka in dem, skiva dem och frys in dem. Sen när man blir sugen på en äppelpaj eller liknande så finns det färdiga portionspåsar i frysen, bara att ta ut och tina upp. 

Jag har haft otroligt mycket att göra de senaste veckorna, och får därmed be om ursäkt för bristen på inlägg här. Den som tror att man i FIRE inte har något att göra, den kan tänka om direkt. Visst, det handlar väl till viss del om personlig karaktär och om man bor i hus eller lägenhet, men med en fru som jobbar om dagarna, och ibland även om helgerna, då hamnar följande sysslor på mig:

• Städa inomhus (toaletter, golv, putsa fönster)
• Tvätt (köra en omgång tvätt och hänga upp för tork och sen vika in)
• Hålla ordning i trädgården (klippa gräs, buskar, träd rensa ogräs, klippa kanter)
• Fixa mat 4-5 dagar i veckan (förbereda, tillaga)
• Sköta pool (hålla koll på ph, klor, dammsuga en gång i veckan, köra värme på billiga tider)
• Sköta bilar (tvätta, dammsuga, underhålla lackförsegling en gång om året, byta däck osv)
• Skjutsa Lilla Snålgris till aktiviteter
• Pappersarbete och administration som hör till hus och hem

Utöver detta pluggar jag och skriver blogg samt försöker även hinna med att ha lite egen tid som helst tillbringas genom att titta på informativa klipp på Youtube eller att gå en runda i skogen. Vad gör Fru Snålgris då, tänker ni? Förutom att jobba på ett väldigt krävande, underbemannat och underbetalt jobb är det hon som planerar och sköter alla inköp av mat, presenter och kläder. Jag är hyfsat duktig på att laga mat, men är helt värdelös på att komma på vad vi ska äta. Jag tycker att ovan fördelning är helt okej sett till att jag har valt att "stanna hemma", men det kommer såklart att bli ett lugnare tempo på vintern då merparten av ovan sysslor är just sommarsysslor eller sådant som hör trädgården till. Mellan oktober och mars finns det i princip ingenting att göra utomhus mer än att nån gång då och då kolla till trädgården och skotta snö. Jag kommer dessutom inte plugga för evigt utan som längst fram till nästa sommar. Då får det vara bra med det, och jag har fått tillräckligt från CSN för att klara vår kalkyl framöver. 

Det var värst vad jag skriver om allt möjligt, när ska jag lära mig att hålla mig till ämnet som är uppsatt för detta blogginlägg? Nu får det vara bra om det vardagliga, låt oss nu skriva lite om det som detta inlägg egentligen var ämnat för, nämligen tjänstepensionen. Som ni kanske vet har jag jobbat i ca 24 år och under den tiden har tjänstepensionen till största del legat bunden hos olika "pensionsrådgivare", först var det MaxM och under de senaste 15 åren S&P. Detta innebär att man får ett väldigt smalt utbud av fonder att handla och ofta är det fonder som i första hand gynnar dessa två företag. Jag fuskade lite och gick förbi dem och direkt till Danske Bank och kunde då få köpa indexfonder, vilket är få förunnat. Frågar man MaxM direkt säger de enbart att det är den listan på webbsidan som gäller, men kontaktar man Danske Bank direkt, då får man en blankett där man kan göra en manuell transaktion och i princip välja vilka fonder man vill. Jag har haft merparten av min tjänstepension under de senaste åren i DNB Global Indeks. Idag är tjänstepensionen värd ca 2 100 000 kr. 

Givetvis har jag tidigare försökt att flytta min tjänstepension till Avanza, men har direkt mötts av svaret "ej flyttbar" när jag har försökt. När jag i våras sade upp mig från min anställning, då tänkte jag att jag direkt skulle initiera en flytt. Avanza kan ju dessutom hjälpa till med detta. Vad bra! Hur gick det då? Inte så smidigt som jag först trodde.

När man avslutar sin anställning hamnar tjänstepensionen i ett så kallat "fribrev". Det innebär helt enkelt att det är en pension som det inte längre görs några inbetalningar till. Hur bär man sig då åt för att flytta denna "fria" tjänstepension? Jag använde mig av Avanzas tjänst för att flytta tjänstepension, där man helt enkelt loggar in med mobilt bankid, och sen försöker Avanza leta upp min tjänstepension. Hittar den då något som går att flytta, så får man välja detta, och sen ska Avanza ta hand om resten. 

Det som först händer är att Avanza skickar en blankett till min forna arbetsgivare, då det av någon märklig anledning är de som "äger" tjänstepensionen, och måste godkänna att den ska flyttas.  Jag har svårt att förstå detta, då jag på varje lönesamtal jag har haft fått höra att "ja men vi avsätter också  si och så många tusenlappar till DIN tjänstepension". Pyttsan. Hur som helst hände därefter i princip ingenting. Efter tre veckor skrev jag till Avanza och undrade varför status för flytten inte hade uppdaterats. De skickade då en påminnelse till min arbetsgivare, och efter ytterligare någon vecka fick jag ett meddelande att "Ditt tjänstepensionskonto hos Avanza Pension är klart". Vad trevligt. Då borde allting vara färdigt och pengarna kommer om några dagar? Glöm det, än har vi inte krånglat färdigt...

Jag fick efter några dagar ett meddelande från Avanza; 

"Din flyttblankett är underskriven av din gamla arbetsgivare och har skickats vidare till det försäkringsbolag du vill flytta ifrån. Nu tar deras rutiner vid och det brukar oftast ta 1 till 4 månader innan allt är klart.". Jaha, mer väntan då med andra ord. 

Efter några dagar kom det ytterligare ett meddelande från Avanza Pension;

 "Tack för att du vill ha Avanza Pension som ny försäkringsgivare! Det försäkringsbolag du har idag har tyvärr meddelat att de inte tillåter flytt av aktuell försäkring eftersom det inte är en tjänstepensionsförsäkring. Om du har frågor om det här beslutet ber vi dig kontakta dem direkt."

Jaha ännu mer krångel. Jag har dock sedan många år tillbaka varit helt inställd på att skiten ska bort från Futur och in på Avanza, och inget ska stoppa mig gällande detta. Jag skrev en fråga till Avanza Pension om vad det är frågan om, och de återkom med följande svar: 

"Futur Pension skrev att försäkringen hos dem är privatägd och därför stämmer inte försäkringstagare på flyttuppdraget.

Vi kan hjälpa dig att flytta kapitalet till oss men det kommer då bli till en privat pensionsförsäkring istället för en tjänstepension. Det kan vara bra att veta att om du skulle överlåta tjänstepensionen till dig själv så blir den giftorättsgods och ingår då vid en bodelning om du skulle skilja dig. Det kan också påverka skatteregler på ett negativt sätt om du skulle vilja ta ut pensionen från utlandet i framtiden. Kontakta oss så hjälper vi dig vidare.". 

Tydligen kräver ett tjänstepensionskonto att man faktiskt har någon sorts anställning eller eget företag som ska betala in tjänstepension. Annars måste man flytta den till en privat pensionsförsäkring. Jag ska inte låtsas som att jag är helt 100 på vad de menar, men antagligen är det väl inte så vanligt att man flyttar en tjänstepension utan att ha någon form av anställning, att man helt enkelt förutsatte att det var ett vanligt tjänstepensionskonto som pengarna skulle flyttas till. Nu blir det istället en privat pensionsförsäkring. För mig är det skit samma, jag vill få in pengarna på Avanza, punkt och slut.

Meddelande växlingen med Avanza fortsatte och de svarade till slut med att:

"Jag förstår. Det är möjligt att försäkring övergick till privat ägande i och med att du slutade. Vissa arbetsgivare gör så. Vi ska hur som helst hjälpa dig vidare med flytten. Du behöver börja med att öppna en privat pensionsförsäkring via länken ".

Jag skapade då via Avanzas webbsida upp ett privat pensionskonto. En ny flyttblankett skapades av Avanza och jag fick signera den med mobilt bankid. Därefter skickades denna till Futur Pension. Jag fick strax därefter ett nytt meddelande från Avanza: 

"Vi har tagit emot din flyttbegäran av pensionsförsäkring och skickat den vidare till det bolag som du vill flytta från. De kommer nu att handlägga din begäran och detta tar oftast ca. 1-4 månader.

Så snart vi har mottagit dina pengar bokar vi in dem på din pensionsförsäkring hos oss. När flytten är genomförd kommer du att få ett meddelande skickat till ditt konto på Avanza och du kan då placera dina pengar i de fonder och/eller aktier som du önskar."

Detta var i mitten av juli. För några dagar sedan i mitten av september fick jag ett meddelande från Futur Pension om att de har genomfört flytten. Några timmar senare landade pengarna på mitt Avanzakonto. 

Jag valde att placera samtliga likvider i Avanza Auto 6, en fond med låga avgifter och automatisk ombalansering och mellanstor risk, ungefär som Avanza 75 som är den pensionsfond som de själva rekommenderar, men den fonden jag valde har lägre avgifter. Tjänstepension ska vara enkelt och inget man ska in och pilla med. Kanske kommer jag när det är mindre än 5 år kvar till  att jag fyller 55 år att ändra till Avanza Auto 4 eller något liknande med mer räntor och lägre risk. Vi får se hur det blir med den saken. Nu väntar jag på att mitt fondköp ska gå igenom, det verkar ta 3-4 dagar. 

Detta med att flytta in tjänstepensionen till Avanza gick inte alls så smidigt som jag hade trott. Arbetsgivaren fick skriva under två olika blanketter, och givetvis hade min forna chef sagt upp sig precis under denna tid, vilket antagligen gjorde att detta blev fördröjt ytterligare några veckor. Sen ansökte Avanza om en flytt med fel sorts pensionskonto, vilket gjorde att allting fick göras om ytterligare en gång. Skam den som ger sig, nu har jag äntligen kommit i mål med en dröm jag har haft under säkert 10 år. Att få in min tjänstepension hos ett bolag med låga avgifter. Jag blev äcklad av MaxM och S&P och deras sätt att lura pensionstagare med sina höga avgifter, årliga påslag och rena rama bluffmetoder. Nu har jag tagit tillbaka kontrollen över MIN tjänstepension. Slutet gott, allting gott.

Hur tänker du som är eller är på väg in i FIRE gällande tjänstepension? Ska du ta ut allt under 5 år vid 55 som jag, eller har du andra planer? Hur gör du för att undvika höga avgifter?