Det är soligt idag för en gångs skull. Efter en vecka med duggregn och grådaskig himmel var det trevligt att få se solens strålar under några timmar. Solpanelerna vaknade till liv och det passade bra att jag skulle laga lite mat och brygga kaffe just vid denna tidpunkt. Just solpaneler har ju varit en dyster investering under detta året, då den tidigare så fiffiga strategin med att sälja mycket på sommaren för att sedan köpa tillbaka på vintern helt enkelt inte fungerar. Vi använder över året 30% av det vi producerar, resten säljer vi. Problemet detta året är att det verkar produceras ett överskott av energi på vår och sommar vilket gör att det betalas i princip ingenting för den sålda energin. Å andra sidan nu på hösten och vintern finns det ett underskott vilket gör att priserna skjuter i höjden och då får vi köpa tillbaka elen till kanske 20-100 gånger priset som vi i somras sålde den för. Snacka om en dysfunktionell elmarknad. Jag gillar förnyelsebar energi och ser absolut fördelar med att producera el från förnyelsebara källor till skillnad från kol, olja och naturgas, men dessa eviga ändringar av spelreglerna gör det sannerligen inte enkelt. Vi skaffade ju solpaneler för 4 år sedan och tack vare de ofantligt höga elpriserna under "Putins sommar" för några år sedan har vi tjänat in merparten av vår investering. Idag går det inte att få ihop en vettig investeringskalkyl, speciellt inte om vi tar bort förenklingsstödet som i folkmun kallas "60-öringen". Då kollapsar kalkylen oundvikligen. Det märks ju redan att många solcellsbolag går i konken, då det helt enkelt inte finns några kunder.
Det var inte detta jag tänkte skriva om idag, utan något annat intressant som jag gått och funderat på ända sen jag sa upp mig från jobbet förra året. Det handlar om uttagsstrategier. Varför behöver man en uttagsstrategi, och hur fungerar en sådan? Jo, helt enkelt för att allas situationer är helt unika och för att det inte går att välja något befintligt. Allas situation är helt unika, och den strategi jag har kommit fram till kanske passar någon annan, men med största sannolikhet går den inte att kopiera rakt av utan att små justeringar behövs. Jag tyckte dock att det var en otroligt nyttig tankeprocess, och det är denna jag tänker dela med mig av, så får var och en fundera själva hemma på sin kammare hur ni bäst hanterar den dagen ni slutar jobba och börjar leva av era investeringar.
Våra förutsättningar
Först och främst är det viktigt att etablera några viktiga förutsättningar. I vårat fall handlar de om att Fru Snålgris ska jobba i ca 5 år till, och därefter är tanken att hon kan säga upp sig om hon vill, eller kan hon ju såklart fortsätta att jobba deltid om hon så önskar. Strategin medger oavsett 0 kr i inkomst av tjänst efter denna brytpunkt. En annan viktig förutsättning i vårat fall är våra tjänstepensioner. Jag har idag ca 2 100 000 kr hos Avanza i sparad tjänstepension, och dessa pengar kommer att tas ut när jag fyller 55 år, och då under 5 år. Vi har idag fasta kostnader på 26 000 kr och därtill nöjespengar om ca 10 000 kr per månad, väldigt högt räknat. Vi kan alltså leva ett gott liv med 36 000 kr skattade pengar per månad.
Våra mål
Vi har länge funderat fram och tillbaka hur vi egentligen vill leva efter det att vi är vi är 45-50 år, och vi har kommit fram till en viktig slutsats, nämligen att för oss är det viktigare att ha en större summa per månad tidigt under FIRE, än om 20-30 år, då vi inte vet hur vi mår eller om någon av oss till och med har fått Sankte Pers nycklar och lämnat jordelivet för gott. Detta innebär att vi har satt 2030 som brytpunkt för när vi ska kunna sluta jobba för gott. Då har vi kunnat spara ihop tillräckligt mycket för att både kunna leva förhållandevis "rikt", men även kunna stoppa undan en slant för att snöbollen inte ska stanna upp helt och hållet. Vi kommer alltså inte att leva snålt under de första 10 åren för att kunna maximera ränta-på-ränta och få ut ofantligt mycket pengar när vi är i 70-års åldern. Vår plan är inte att leva upp pengarna som vi har i pengamaskinen, utan de ska istället ärvas av Lilla Snålgris.
Vårat boende
Idag bor vi i en villa halvvägs ute på landet. Villan är i gott skick och hade idag betingat ett pris om ca 4 500 000 kr på marknaden. Belåningsgraden är ca 50%. Villaområdet ligger ensligt och består av 17 villor där varje tomt är ca 1500 m2. Fin utsikt över mestadels ängar och åkermark. Det bor en salig blandning av folk här, mestadels folk i övre medelåldern och några hus med pensionärer. Grannsämjan är för det mesta god. Husen är eftertraktade då det sällan ges bygglov här ute, utsikten är fin och husen är i väldigt gott skick. Hur länge vi bor kvar här, det vet vi inte. Dottern går i en 1-6 skola några kilometer härifrån, men när hon ska börja högstadiet och gymnasiet, då måste hon åka till en stad några mil bort. Vi kommer dock inte sälja huset i närtid, utan att ha någon plan. Vi trivs bra här. Så länge vi orkar sköta om hus och trädgård ser jag ingen anledning att flytta. När vi blir äldre vill jag gärna bo i ett så kallat "livsstilsboende", alltså mindre hus i ett inhägnat område med regler för uppförande som sätter P för hög musik, höga skrik och som håller skummisar och udda individer borta. Jag vill ha all tänkbar service så som pool, AC, tillgång till sjukvård, tvätt- och städservice, mat osv. Att bo på ett konventionellt serviceboende finns inte på kartan. För mig är denna livsstil antagligen minst 25 år bort om ingenting oförutsett inträffar. Om det går att hitta denna typ av boende i Sverige vet jag inte, annars får vi helt enkelt flytta till Thailand eller något liknande.
Vår uttagsstrategi
Nu när vi vet ungefär hur vi vill ha det, så var det dags att sätta sig ner och börja räkna. Under åren 2025-2030 kommer vi att spara alla CSN-pengar som kommer in, och även likvidera vissa tillgångar såsom en gammal sommarstuga, den gamla 740n (extrabilen) samt lite fondsparande som vi har hos vår bolånebank. Dessa summor uppgår till ca 500 000 kr. Allt ska tryckas in i pengamaskinen och investeras i utdelningsaktier. Jag funderade på lite olika strategier, lite beroende på om vi ska återinvestera tjänstepensionen eller leva på den, samt hur mycket vi ska plocka ut kontra återinvestera. Det är denna mekanism som kommer att bli vår "gas och broms". Varje månad kan vi bestämma själva hur mycket vi ska återinvestera och hur mycket vi kan ta ut i kontanter. Strategin vi väljer ger en ungefärlig hint om hur mycket vi *bör* återinvestera, men vi kan alltså påverka detta helt själva, vilket ger en stor rörelsefrihet. Man vet ju aldrig vad livet bjuder på för överraskningar, speciellt inte när Lilla Snålgris börjar bli vuxen och behöver bostad, bil och en massa annat. Jag har räknat med en enkel ränta-på-ränta formel och lagt in de olika strategierna i ett linjediagram.