RE på prov (del 1) - Vardagen

 Nu har det gått 4 veckor sedan jag självmant valde att ta tjänstledigt. Anledningen till detta var att ett långt uppdrag hade gått till vägs ände, det fanns inget nytt som jag ansåg passa mig och att då sitta som en inventarie, tjudrad till kontoret utan möjlighet att jobba på distans, såg jag inte som något vettigt alternativ. Givetvis tog jag upp detta faktum med chefen, och han förstod mig inte alls och tyckte - "det är väl trevligt att se sina konsulter lite när de är mellan uppdrag". I sak kan jag väl hålla med, men varför ha ett krav på 100% närvaro på kontoret? Han själv är där kanske 2 -3 dagar beroende på arbetsuppgifter. I mitt fall var jag extra uppretad på grund av att jag inte hade kunnat jobba en dag på distans ens under pandemin på grund av kundens regelverk. Då jag trots allt har varit en trogen anställd under 16 år kunde man ju tro att chefen kunde visa lite smidighet och göra ett undantag för mig. Icke sa nicke. I valet och kvalet mellan att säga upp mig eller som en lydig hund sitta på bänken och plöja meningslösa online-kurser tog jag en gyllene medelväg och tog tjänstledigt av personliga skäl. 

Ni som har följt oss vet att målet med vårat sparande är att dels bli finansiellt oberoende (FI), och dels kunna välja om vi vill jobba eller inte (RE). Då vi i nuläget inte har kommit upp i den passiva inkomst som vi har satt som mål för FI, blir min ledighet nu endast ett prov på hur det är att var RE, dvs förtidspensionär. Då jag vet att många är mer intresserade av att läsa om sådant än diverse repetitiva månadsrapporter kommer detta inlägg att vara det första i en serie som tar upp olika aspekter av att byta arbetsliv mot självvald ledighet. Denna inledande delen kommer att handla om hur vardagen har förändrats för mig och familjen. 

Dagliga rutiner innan RE

När jag jobbade gick jag upp vid 6-tiden, gjorde mina toalettbestyr samt såg till att Lilla Snålgris vaknade och fixade till sig. Frukt till skolan packades ner, vi sa hej då till Fru Snålgris som ofta började jobba någon halvtimme senare. Därefter skjutsade jag Lilla Snålgris till fritids där hon äter frukost och leker lite innan skolan börjar. Jag påbörjade sedan mina 25 minuter i bil till kundens kontor. Anledningen till att vi går upp så tidigt är att dels tycker jag det är skönt att lämna kontoret vid 15-tiden, och dels blir det runt 07-tiden fruktansvärda bilköer in till den första rondellen till staden jag pendlade till. Genom att börja redan 20 minuter innan alla andra gick det betydligt smidigare att ta sig in och hitta en parkeringsplats. Frukost, i form av en macka, tog jag med mig och inmundigade vid min arbetsplats, tillsammans med lite nybryggt kaffe som kunden stod för. Därefter följde en mestadels stillsam arbetsdag då en medhavd lunchlåda bereddes och åts upp vid 11-tiden, innan det lilla lunchrummet blev packat med folk. Jag lider som ni kanske vet av kronisk hjärntrötthet som kommer och går, och tycker det är väldigt jobbigt att sitta och äta mat med en massa andra människor i ett sorligt instängt fikarum. En lunch i stillhet gjorde att man orkade med resten av arbetsdagen. 

Efter lunch blev det ofta en promenad i det närliggande skogsområdet, och sen jobbades det resten av arbetsdagen och jag sade tack och hej runt 15.20 och påbörjade resan hem för att vid 16-tiden hämta Lilla Snålgris från fritids. Vi åkte sen hem för att börja med maten. När maten var uppäten och disken var klar runt 17.30 fanns det nu 2.5 timme av ledig tid. I mitt fall som har hand om ekonomi och all fastighetsskötsel, trädgård och allt smått och gott fanns det i princip alltid något att göra. Vid 20-tiden var det dags för Lilla Snålgris att lägga sig, och vi turas om att ligga en stund med henne, mest för att prata men även för att lyssna på läsläxor. Nu börjar Herr Snålgris känna sig sömnig, och det hände flera gånger att man slocknade vid detta tillfället och vaknade en timme senare och undrade vad som hade hänt. Oavsett, den sista tiden innan Fru Snålgris gick och lade sig vid 22-tiden ägnade vi åt att se nåt tv-program, eller att prata om dagen som gått. Om jag var riktigt trött gick vi och lade oss tillsammans, annars blev det en godnattpuss och jag fortsatte uppe någon timme till med något nördigt, som att gå igenom Excel-ark, kolla något på youtube eller gå en kvällspromenad.

Dagliga rutiner EFTER RE

Vad har då förändrats sedan jobbet nu (tillfälligt) försvann ur Herr Snålgris liv? Sammanfattningsvis har jag blivit mycket latare, och jag kan nu äntligen förstå mina 80-åriga föräldrars liv, när de ojar sig för smågrejor, och jag syrligt kontrar med - "Men ni har ju hur mycket tid som helst". Ja, som pensionär har man till synes hur mycket tid som helst. Det underliga är att den verkar försvinna oroväckande fort oavsett vad man gör. Jag kör Lilla Snålgris till skolan vid 7-tiden. Sen är jag hemma runt 7.15 och börjar äta frukost, ofta en macka med kaffe, men det hände att jag lyxar till det med yoghurt. Därefter brukar det bli någon timme med youtube, då jag följer ganska många kanaler av blandat innehåll, allt från förnyelsebar energi, elbilar, snickerier, trädgårdsskötsel och såklart ekonomi. När börsen öppnar vid 9 brukar jag läsa igenom det viktigaste kring dagens händelser och kolla lite på DI-TV. Vid 11-tiden börjar jag att laga lunch till mig, samt även förbereda kvällens middag, om det nu är nödvändigt. Lunchen äts uteslutande i tv-soffan. Sedan runt 12-tiden brukar jag gå en längre promenad i skogen. Tillbaka vid 13 brukar jag ta tag i städning, tvätt, vika tvätt, fixa något med hus eller trädgård. Listan är lång på saker som behöver underhållas när man har hus. En och annan fikapaus är given på eftermiddagen. Vid 14-tiden åker jag och hämtar Lilla Snålgris som oftast slutar skolan vid denna tid, och inte sällan ska hon leka med någon kompis, antingen hos oss eller hos sin kompis. Då ska det samordnas med lämning och hämtning. Nu leker hon tack och lov mest med de barn som bor på vår grusväg, men jag brukar skjutsa henne ändå då det finns vissa boende i bygden som kör som fan själv. Därefter följer matlagning och de vanliga kvällsrutinerna, som är i princip samma som innan. 

Vad är min största insikt kring att leva detta liv? Jag skulle säga att de är flera. Först och främst upplever jag ett betydande motstånd i att "ta tag" i saker och ting. Det kan gå flera dagar innan jag fixar till den där halvruttna brädan på fasaden, eller den trasiga handbromsen på cykeln. Jag är normalt sett en person som tar tag i saker direkt och är så långt ifrån en latmask man kan komma. Detta har absolut förändrats, kanske som en konsekvens av att jag nu upplever det som att jag har mycket mer tid till mitt förfogande. Det är väldigt lätt att gå vilse i denna dimma, den saken är säker. Man tänker att "ojoj nu har jag så mycket tid att jag ska göra det här och det där, jag ska motionera, plocka bär, skriva en massa blogginlägg etc etc". Sen när dagen har gått står man där och kliar sig i huvudet och undrar vad fan som hände, vart tog dagen vägen. 

En annan insikt är att jag tycker det är riktigt skönt att vara hemma själv. Jag är i min natur en ganska introvert person som trivs med mig själv och har inte något direkt behov av att ha andra människor i min närhet hela tiden. Det är helt underbart att kunna sitta och äta en god lunch och kolla på ett favoritprogram på TV, eller att hela tiden behöva meddela om att -"nu går jag ut i garaget en stund", eller -"jag sätter mig vid datorn och räknar lite på våra huslån". Denna friheten passar mig helt perfekt. Sen blir det såklart väldigt intensivt på kvällarna med familjen och Lilla Snålgrisens olika aktiviteter man ska köra henne till, så jag känner att jag verkligen behöver denna egentid för att trivas och må bra. När jag jobbade hela dagen, så var det just på nätterna jag fick denna tid för mig själv, och då var jag ofta så trött att jag inte kunde använda den till något vettigt ändå. Min hjärna mår bra av att försvinna in i någon filosofisk diskussion på youtube, eller att bara sysselsätta mig med lite gräsklippning i godan ro, utan att ha någon direkt tid att passa. Rutiner är bra, men jag tror inte man ska försöka pressa in hur mycket som helst på en dag. Ett resultat av detta är att jag själv känner mig mindre stressad och lider nästan med de som kånkar runt med tre småbarn på Maxi, i ett desperat försök att handla lite middagsmat mellan arbete och nattning. 

Jag frågade Fru Snålgris hur hon upplever mig nu när jag inte har jobbat på några veckor. Hon tyckte att jag blivit gladare och inte gnäller om att jag är trött hela tiden. Tydligen gjorde jag detta väldigt mycket, utan att jag själv tänkte på det. Visst, med hjärntrötthet hela tiden i bakhuvudet har jag inte den där lusten att hela tiden "hitta på saker", men nu tycker jag det kan vara kul att planera in någon weekend till Danmark, Stockholm och hitta på lite kul saker. När jag jobbade ville jag nästan alltid vara hemma, och tyckte det var skitjobbigt när Fru Snålgris började planera in en massa saker so fort det var skol-lov eller semestertider. Även familjeaktiviteter till vardags (tipspromenader, svampplockning med familjen, hälsa på släkt och vänner etc) tycker jag numera är roligt och inte bara ett jobbigt måste. Jag antar att balansen i mitt liv på något sätt har blivit återställd...

Undrar du över något som jag inte har skrivit om i ovan inlägg, eller är du själv RE och vill berätta om dina erfarenheter? Skriv och dela med dig i kommentarsfältet!