450000/4000-strategin

 Mulet, kallt och trist. Slutet av februari har inte bjudit på många soltimmar och humöret är inte heller på topp. Jag har flera gånger funderat på hur många fler svenska vintrar jag klarar av. Det går väl an att vara själv och sitta hemma vid en brasa, titta på lite intressant youtube eller spela lite datorspel. Utmaningen blir nog att inte gå varandra på nerverna när man är flera här hemma samtidigt. Min fru har ofta åsikter om att jag antingen sitter för länge vid datorn eller ser på tv, men reagerar sällan över att hon sitter med mobilen i hand hur länge som helst. Detta är tydligen ett vanligt problem, som det har ritats många roliga memes om. Jag bryr mig inte så mycket, utan är myndig och gör vad jag vill, så länge det inte på något sätt påverkar familjen negativt. Det är dock någonting att fundera på om man ska ta en tidig FIRE och då umgås dygnet runt med sin äkta hälft, utan att jobb eller skola finns med i bilden. 

Dels ger dessa aktiviteter en välbehövlig paus från varandra, och de ger även någonting att prata om på kvällen vid matbordet. Utan detta, hur mycket finns det då att diskutera? På sommaren är vi väldigt aktiva, min fru gillar att odla och kan hålla på med detta flera timmar. På vintern händer det i princip ingenting ute och man sitter mest inomhus och ugglar. Då vi inte har någon snö här nere i söder finns det inte heller något att göra utomhus. För det mesta är det kallt, blött och mörkt. 

Hur som helst, jag har suttit hemma och räknat och räknat. Jag presenterade en strategi i förra inlägget som med 5000 kr sparade i månaden kunde ge oss en riktigt bra pension om ca 10 år. Därefter funderade jag lite till...

Vi har en del annat sparande vid sidan om pengamaskinens ISK och KF. Det är främst ett obligatoriskt sparande som vi har hos LF Bank som villkor att vi är guldkunder (att vi sparar 500 kr var i månaden), och sen visade det sig att min mor och far hade ett sparkonto som de i princip hade glömt bort, som de vill ge till oss. Tillsammans är detta ca 350 000 kr. Jag kommer dessutom att jobba nu under våren och kan av dessa slantar avsätta ca 100 000 kr. Där och då kommer jag att ha 450 000 kr att överföra till Avanza och pengamaskinen. Dessutom såg jag att jag hade räknat något lågt på direktavkastningen, samt att jag hade klantigt nog glömt bort hävstången jag har i aktiebelåningen om ca 12%. Den syns inte överallt i Avanzas gränssnitt. Tar man med alla dessa faktorer ser framtiden ljusare ut än vad jag tidigare förutspådde.

Jag kommer dock att dra ner på månadssparandet till 4000 kr, vilket kommer att ge oss lite mer pengar att röra oss med till aktiviteter och annat. Det är detta som vår "450000/4000"-strategi innebär. Att vi för över 450 000 friska tusenlappar från fonder och banksparande in till pengamaskinen, där de investeras i högutdelande aktier av olika slag där de redan nu kan ge ränta på ränta. Man kan ju argumentera för att vi inte ska röra vårat ISK-sparande, dels pga en liten skatteeffekt när vi tar ut det från LF och sätter in det på Avanza. Det är index-fonder som har avkastat relativt bra så visst kanske det är onödigt att röra dem? Dock, om man har en strategi tycker jag inte det är bra att vara för spretig. Oavsett vart pengarna finns kommer de att bidraga till utdelningar varje månad som primärt ska återinvesteras. Om det nu skulle knipa sig och pengar behövs i "livet", ja då har vi dels en kontantbuffert om ca 250 000 kr, och om den mot förmodan inte skulle räcka eller ta slut, då går det att göra ett "förtida uttag" från pengamaskinen. Jag ser dock inte att det ska behövas, om vi lever de kommande 8-9 åren ungefär som vi lever idag.

Simulering där hävstången och 450 000 kr samt en mer realistisk direktavkastning är medräknad.

Jag gillar egentligen inte att göra upp allt för långsiktiga planer. Livet kommer och knackar på dörren när man minst anar det. Min plan när vi startade denna resa 2016 var att jobba tills dess jag fyllde 50 år. Det är ca 5 år kvar tills dess och här står jag nu, utan jobb om 4 månader. Vad fan hände kan man ju undra? Livet hände. Excel-ark och simuleringar i all ära men man kommer aldrig att kunna veta vad livet har att bjuda på. En plan är enbart en plan. Vår plan ser i alla fall ut som i nuläget att Fru Snålgris kan om hon vill gå i "pension" runt 2032, vilket är om 9 år. Då är hon ungefär lika gammal som jag är idag, dvs medelålders. Jag kommer att vara halvvägs till 60 och Lilla Snålgris tar studenten. Vi kommer då enligt planen att få ut ca 85000 kr/månad från pengamaskinen, lite beroende på hur skattesatser och annat ser ut då. Detta är scenariot där jag inte jobbar en dag mer i mitt liv. Detta ser jag som osannolikt då jag inte vet vad jag ska hitta på här hemma de kommande 9 åren. Någon typ av sysselsättning kommer det att bli, och det gör enbart att kalkylen blir ännu säkrare.

Kommer 85000 kr i månaden att räcka? Jag räknar med att våra kostnader för att "leva" kommer att hamna på ca 30000 kr i månaden. Då har vi 55000 kr extra i månaden att antingen återinvestera eller sätta sprätt på. Några få år senare kommer min tjänstepension att lösa ut med ca 25000 kr extra i månaden i 5 år, dvs som en klassisk trissvinst. Detta är mer pengar än vad någon "normal" person kommer att kunna göra av med. Jag ser framför mig att vi kanske köper en fin lägenhet eller mindre hus med pool i min frus hemland och tillbringar vintrarna där. Lilla Snålgris kommer antagligen att ha flyttat hemifrån och pluggar någonstans och kommer inte att bry sig om vad vi hittar på. Huset här hemma i Sverige kommer vi antagligen att behålla så länge som möjligt. Kanske säljer vi det och köper en mindre lägenhet nära havet och grönområden, om planen att bo utomlands förverkligas. Jag har inget behov av en stor trädgård eller ett stort hus, däremot vill jag ha en pool och en uteplats om jag ska bo i Sverige på sommaren typ april-oktober. Det enklaste för oss blir antagligen att behålla huset och amortera bort större delen av bolånen med det överskott av utdelningarna som vi inte gör av med, alternativt köpa ett mindre hus kontant. Just amorteringarna kommer att ta några år, men det är skönt att komma ner på 20% belåning.

En del i mig tycker att det är vansinnigt att göra denna sortens planer för livet. Att titta på kolumner över åldrar, sparande som ligger 8-10 år fram i tiden. Det är absolut deprimerande i sig att se ens ålder går från 40 till 50 till 60 osv. Jag ser inte fram emot att bli gammal. Att föreställa sig att Lilla Snålgris blir vuxen och flytta hemifrån? Herre tid. Men det är detta som är livet. Att göra en plan för att säkra ens ekonomiska framtid anser jag är betydligt mer ansvarstagande än att bara jobba på, kanske med ett jobb man inte ens trivs med och sen gå i pension utan en aning om vad man får ut varje månad. DET är oansvarigt kan jag tycka. Då kan ju någon tycka att man ska leva här och nu, inte om 10 år. Det håller jag med om. Den budget jag har lagt upp säkerställer att vi kan leva i princip som vanligt under dessa första 8-10 åren, och om jag tar ett jobb kommer det att bli ytterligare lax på löken. Vi har så vi klarar oss, och tack vare att vi inte har några blanco-lån, extravaganta utgifter eller annat skräp som vi slösar pengar kan vi hålla månadskostnaderna låga och lägga merparten av pengarna på att spara. Resor och sådant kommer det absolut att finnas utrymme för, vi kommer inte att leva som eremiter och käka soppa på grankvistar varje dag. En elbil kommer absolut att bli om några år, när priserna har sansat sig. Det öppnar upp för fler bilsemestrar i Europa, något som vi ser fram emot. 

Nu får det dock vara bra med planerande. Denna strategin känns bra, realistisk och gäller *endast* 8-10 år framåt i tiden, dvs helt realistiskt utan att gå till överdrift. Saker och ting kommer att hända och då får vi ta hand om dem. Under tiden får vi ägna oss åt våra liv, att må bra och att leva livet. 

Har du några tankar eller synpunkter? Skriv och berätta i kommentarsfältet.