Då har midsommar passerat och vi är snart inne i juli månad. De senaste två veckorna har vädret här nere i södern varit riktigt bra med temperaturer runt 25 grader i skuggan och ljumma kvällar, vilket varit upplagt för poolhäng i stort sett varje dag. Jag har under många år varit skeptisk till en pool, och endast sett den som en onödig kostnad som nyttjas under en försvinnande liten tid på året. Här har jag sen vi köpte den begagnade poolen, modell större, helt ändrat åsikt. Det är så otroligt skönt att bara ta av sig kläderna och hoppa i efter en hård arbetsdag och 40 minuter i bilen hem från jobbet. Om Lilla Snålgris säger "jag vill bada", säger man bara "varsågod", istället för att fundera på om man orkar packa alla grejor i bilen, köra den där kvarten till närmaste badsjö eller 45 minuterna till havet, leta upp en parkeringsplats, kånka iväg med alla grejor för att leta efter nånstans att sitta och sen om solen fortfarande skiner, bada i ett kyligt hav eller ljummen insjö.
Man behöver inte bekymra sig om all packning, om att göra i ordning massäck och fundera på vart man ska parkera bilen, om man ens hittar någon parkeringsplats. Vi har en värmepump till poolen, och elräkningen var för maj månad ca 500 kr dyrare än normalt, gissningsvis på grund av poolen men även för att vi hade en kall vår. Under de senaste veckorna har poolvärmepumpen knappt varit igång mer än någon timme på förmiddagen och vi har haft mellan 28 och 30 grader i vattnet. Tiden som lagts på underhåll har varit någon timme i veckan, mest för att håva upp löv och annat skräp som trillat ner i vattnet.
Låt oss nu titta närmare på hur våra finanser ser ut för månaden som har passerat:
Inkomsterna har varit aningen bättre än föregående månader, främst på grund av att jag har fått min semesterersättning utbetalad i en klumpsumma innan midsommar. Sen har vi sålt av en hel del uteleksaker inklusive den gamla mindre poolen och tillhörande filter samt en del märkesbarnkläder och annat som Lilla Snålgris har blivit för stor för. Några extra tusenlappar fick vi in för detta lilla äventyret.
Utgifterna har legat på hyfsat normala nivåer. Fru Snålgris har beställt en väldans massa asiatisk mat från ett postorderföretag, då vi annars brukar åka till Malmö några gånger om året för att köpa in dessa ingredienser. Nu tog vi det säkra före det osäkra och beställde från ett företag i Nederländerna. Tydligen var dessa aningen billigare än livsmedelsaffärerna runt Möllan, och leverans kom hem till dörren med hjälp av DHL. Matkostnaderna blir aningen högre denna månaden, främst på grund av detta. Transportkostnaderna är lite mindre än normalt då vi har hållit oss mer hemma och har kunnat skippa månadsbusskortet och dieselförbrukningen var även den mindre än normalt. Sparkvoten landade på 76%.
Utdelningarna
Normalt sett skriver jag om utdelningarna i ett separat inlägg, men det har funnits lite mindre tid än vanligt denna månaden att skriva på bloggen, så för att effektivisera det hela presenteras de här nedan:
V
i fick in mindre pengar än vi räknat med, men det var trots det ingen katastrof med 12724 kr. De utländska bolagen delar ut enligt prognos, men de svenska har det varit desto värre med där främst bankerna har dragit öronen åt sig. Dock hoppas jag att man kan dela ut en slant längre fram i höst, kanske en lite för tidig julklapp? Det är segt att vänta på extrautdelningar ända till nästa vår. Något som är tråkigt och som har varit tydligt under denna pandemi är just detta med synen på aktieutdelningar. Här i Sverige är detta något som de flesta Svenssons rynkar på näsan åt, nästan som om det är något konstigt och utomjordiskt som inte rör dem, utan är reserverat för rika knösar i cylinderhattar. Därför har gensvaret runt fikabordet på jobbet varit svalt och nästan åt det kommunistiska hållet när vi har diskuterat detta med indragna utdelningar. Det största problemet tyckte jag vara att man inte alls verkar förstå hur det fungerar med aktieutdelningar. Sen var den allmänna åsikten åt hållet att har man så mycket pengar att man får ut betydande aktieutdelningar, ja då har man det så pass bra ställt att man inte ska gnälla. Som någon sa, "det drabbar ingen fattig"...
Pengamaskinen
Vi återhämtar oss sakta men säkert från det stora fallet i mars, men det är ändå lång väg kvar till samma nivåer som i februari. Det som tynger värdet är oljebolagen, och amerikanska finansbolag som är inriktade på utlåning mot små och medelstora företag. Jag följer dessa väldigt noga, och tycker mig inte kunna se några alarmerande prognoser på något sätt. Visst, några av deras kunder kämpar med att kunna betala tillbaka sina lån, men dessa BDCs är väl diversifierade med liten inriktning mot olja och köpcentrum, har goda finanser och jobbar aktivt med sina kunder för att så många som möjligt ska kunna betala tillbaka det som de är skyldiga. Börsen har straffat dem onödigt hårt kan tyckas, men jag väntar ändå spänt på Q2-rapporterna, som antagligen kommer att ge ytterligare information kring läget, och eventuella utdelningssänkningar.
Vårat mål är inte som t.ex. KTM att ha en, två eller tio miljoner i aktiekapital, utan målet är snarare en summa i aktieutdelning per år, då det är dessa vi kommer att leva av om några år fram i tiden. För 2020 är målet 210 000 kr, och tyvärr ser det mörkt ut att nå denna summa detta året, men vi kunde köpa en del aktier på rea som höjde vårat YOC, och nästa år ser det antagligen ljusare ut. Mina prognoser ser inte allt för dystra ut, då vi med lite tur kommer att nå 180 000 kr. Detta året har varit väldigt speciellt, och fler såna år kommer att inträffa, den saken är säker.
Omvärldsspaningar
D
et är väl egentligen två händelser som jag har läst och hört om som jag har reagerat extra starkt på. Den första är de pågående förhandlingarna kring att nå en sorts överenskommelse gällande migration. Som väntat är det ytterlighetspartierna V, MP och SD som gör det besvärligt att nå en bred överenskommelse. Jag blev glad när jag läst om att MP har planer på att lämna regeringen, och då hoppas jag att de tar Stefan Löfven med sig i fallet, så att en ny regering kan bildas. Detta är utan tvekan den sämsta regering jag har upplevt, och mycket av detta kan jag utan problem tillskriva MP, som om och om igen kommer med helt otroliga utspel om än det ena och än det andra. Jag förstår faktiskt inte varför de kallar sig för Miljöpartiet, då de istället borde heta Migrationspartiet, med tanke på vilken kraft och möda de lägger på att gråta i tv, att tillverka hopplösa gymnasielagar och nu att hålla på och tjafsa om att vi ska ha en fortsatt hög invandring.
Jag har tyvärr aldrig fått möjlighet att debattera med en miljöpartist i detta ämne, men jag förstår inte, med facit i hand från fem års totalt ansvarslös migrationspolitik, hur man över huvud taget fortfarande kan tycka att en hög asylinvandring är en bra idé för Sverige? Tyvärr, jag fattar detta inte. Jag vet inte om de själva har en aning om detta, för de gånger någon annan politiker har försökt få något svar ut dem, har det endast varit floskler om att "öppna hjärtan" och "stå upp för asylrätten". Det verkar tack och lov som om Stefan Löfven äntligen efter många år har lagt ner sitt tjat om att det är EU som ska ta hand om migrationen. Tydligen fattade han till sist att detta aldrig kommer att hända. Grekerna är ju så trötta på alla flyktingar att de (kustbevakningen) aktivt avvisar båtflyktingar på ett helt annat sätt än förut, och många forna öststater har rest murar och taggtråd för att slippa liknande flyktingströmmar som de 2016. Dock var det väl inte så många som faktiskt sökte asyl där, då man kan få betydligt bättre förmåner i Sverige, där det regnar guld och manna från himlen. Jobb fanns det visst inte så många, men vem bryr sig?
Jag hoppas verkligen att S tar sitt förnuft till fånga och gör upp med M, L, KD och kanske C och SD så att vi får en riktigt bra migrationspolitik, så att det en gång för alla blir ordning och reda. Det krävs att flyktingar från säkra länder inte ens behöver bemöda sig om att komma hit och belasta asylprocessen, att det börjar ställas krav på alla som kommer hit om att t.ex lära sig svenska, att kriminellt beteende innebär obligatorisk utvisning, oavsett vad som händer med dig i ditt hemland samt att de som har fått utvisningsbeslut tas i förvar i väntan på att planet går, för sin egen och samhällets säkerhet. Listan kan göras väldigt lång, men detta är några av de viktigaste punkterna. Och sen, givetvis att detta med att det går att ta hit folk i mängder för att jobba som pizzabagare och personliga assistenter, där deras familj även kan komma hit och bli försörjd av staten, det måste det bli stopp på omgående. Endast folk i bristyrkesbranscher där man först aktivt har rekryterat i EU är välkomna hit och jobba, och familjens uppehälle, det får man såklart bekosta själva, eller försöka förhandla om att det rekryterande företaget står för kostnaderna. Det är givetvis inte staten som ska betala detta. Jag förstår inte att detta system som S har kritiserat så mycket fortfarande finns kvar, då hela systemet är fullständigt obegripligt. Jag har försökt förklara detta för min fru flera gånger, men hon fattar fortfarande inte och tror att jag skojar. Jag önskar det vore så...
Nästa spaning har att göra med de ersättningar som på måfå har delats ut till kulturpersonligheter. Hur tänkte man här? Kriterierna för vem som får dessa pengar verkar helt slumpmässiga. Stenrika knösar med tiotals miljoner i sina bolag får pengar, medans de som verkligen lever från dag till dag får inte ett öre. Detta är i mina ögon inget annat än ett rent slöseri med skattemedel, och den som kom på det borde dras i örat rejält och därefter få sparken så långt från statens kassakista som möjligt. Jag tror att Sparo skrev något om detta idag, så tydligen är det inte bara jag som blir upprörd av att läsa om den aldrig sinande ström av missbruk med skattemedel som pågår, dag som natt, i vårat avlånga rike.
Godnatt Sverige, var du än är...