Sammanställning privatekonomin 2020

Då nalkas slutet på detta nådens år 2020. Ett år som de flesta nog helst vill glömma. Det jag främst kommer att ha i minnet är den snabbaste börskraschen i mannaminne, samt hur covid-19 tog hela världen med storm. Vi fick även svart på vitt hur dåligt rustat Sverige var inför denna katastrof och hur uruselt regeringen och berörda myndigheter hanterade detta. 

Jag tänker främst på hur saktfärdigt man gick fram med diverse försiktighetsåtgärder kring smitta, samt denna totala brist på intresse av att införa någon form av tvångsåtgärder mot den egna befolkningen (som tyvärr oftast är ganska dum i huvudet). När man idag i december fortfarande tror att det räcker med rekommendationer och vädjan till folks ansvarskänslor, ja då har man verkligen inte lärt sig någonting.

Det fungerar inte i alla lägen att be snällt. Det är ungefär lika effektivt som att trycka upp en miljon armband med texten "att våldta är dumt". Jag har sagt det många gånger och jag säger det igen, den uppenbara naiviteten och godtrogenheten som existerar hos våra myndigheter och regeringsföreträdare kommer att bli Sveriges undergång. Vi ser redan hur samhället krackelerar gällande skjutningar, våldtäkter, överfall och personrån, och detta fortsätter in i bidragssystemen där folk har multipla personligheter, skenadresser och där organiserat bidragsfusk snart är vardagsmat. Sverige är uppbyggt på att man diskuterar, löser problemen gemensamt och där alla faller in i ledet. Skulle någon trilskas och t.ex. inte vilja bli utvisad eller hoppa över sin livsviktiga mellandagsrea, ja då står vi helt handfallna och kliar oss i huvudet. 

Sverige måste förändras på den punkten att vi börjar ta itu med dessa problem och finner enkla och effektiva lösningar på allt ifrån att ungdomsbrottslingar inlåsta på halvöppna anstalter med flera mord på halsen inte får fråntas sin mobiltelefon pga barnperspektivet, till att illegala invandrare kan springa lösa i landet helt utan att risk för att bli utvisad. Det måste börja skickas signaler till att Sverige inte är ett bra land att begå brott i, speciellt inte om du inte har svenskt medborgarskap. Jag har rest mycket i Asien, och inte f-n vågar jag ens spotta på gatan i t.ex. Kina. Dels på grund av att jag är gäst i landet och beter mig därefter, och dels för att påföljderna om någon skulle få syn på mig inte är speciellt behagliga. 

Nåväl, nu var det inte det krackelerande Konungariket Sverige som detta inlägg skulle handla om, utan hur vår privatekonomi har fungerat under 2020. Vi börjar med att titta på en jämförelse över våra utgifter, uppdelade i sann Lyxfällan manér:

Som ni ser är det inte jättemycket som har förändrats mot de tidigare åren. Våra totala utgifter har minskat en del och det är främst Övrigt och Transport som vi har lyckats pressa ner. Det ser helt klart ut som om vårat mål med att kunna leva gott på 25000 kr i månaden inte har ändrats under detta år.

Hur ser det då ut med inkomsterna?  Vi kollar på en liknande graf:

Vi har fått mindre lön och mer föräldrapenning än tidigare år. Det har varit skönt att dra ner på tempot lite och vara hemma med Lilla Snålgris. Min fru har också varit ledig en hel del då hon hade en mängd föräldradagar att plocka ut. Detta gör såklart sitt för inkomsterna, men inte så mycket som man kan tro. Så länge man är två som jobbar går det helt klart att jobba 80% och ha pengar över för både resor och sparande. I nuläget är det endast min fru som jobbar deltid med 85%, men även jag har funderat på att jobba mindre under 2021 enbart för att få lite mer tid här hemma och att känna på hur det fungerar. Tanken är att vara ledig på fredagar, då slipper jag ett tråkigt infomöte som hålls varannan vecka, samt att man förlänger helgen med en hel dag. Det är inte helt fel. Jag kommer i så fall att tappa ca 5000 kr netto varje månad. Ett separat inlägg kommer om detta senare.

I övrigt är det inte mycket att säga om vår privatekonomi. Den har fungerat på ungefär samma sett som tidigare år. Några inköp av större karaktär har gjorts, men detta dras inte från driftsbudgeten utan från vår buffertkassa. Denna buffert ligger i skrivande stund på 195.000 kr. Det är tryggt med lite likviditet vid sidan om, jag antar att vi är lite av trygghetsnarkomaner och att vi hade kunnat vässa utdelningarna rejält om dessa pengar istället sattes in på börsen. Det är helt rätt, men vi har ändå valt att ha en del av vår kassa utanför Avanza, just för trygghetens skull. Den kommer definitivt till nytta sen när vi väljer att sluta jobba, då blir den en del av vår driftsbudget, och är perfekt att ta till om det skulle komma en ny finanskris. Det är inte kul att ligga sömnlös och oroa sig för pengar. Jag tänker främst på de som plockar ut 4% från en fondportfölj varje månad. Det är nog inte kul att se denna portfölj minska med 30-40% på någon månad, och sen stå där helt utan jobb och annat. Nu hade dessa personer tur och var man inte tungt investerad i finans eller fossila bränslen har de flesta index återhämtat sig ganska bra. I annat fall hade man kanske fått sätta sig utanför Maxi med mössan i hand och be om en slant för att köpa mat...

Har du tänkt jobba deltid eller redan gör detta? Ser du några nackdelar med detta bortsett från att lönen och pensionen blir lite mindre?