En smak av frihet

Har solen glömt bort oss? Är himlen grå eller blå? Man börjar faktiskt undra efter ytterligare en vecka med helt grådaskigt väder utan vare sig blå himmel, sol, måne eller stjärnor. Allt detta som gör att man glider närmare en höstdepression har varit plågsamt frånvarande under de senaste veckorna.

Herr Snålgris har under december månad varit tjänstledig två dagar i veckan, dels för att jag blev så förbannat trött på arbetsgivaren och dess oförmåga att besluta om att vi kan jobba hemma, samt att jag helt enkelt fick lust att ändra lite på vardagen. Denna ledighet ska fortsätta under januari också, och förhandlades fram efter lite diskussioner med en tveksam chef. Jag gjorde det klart att så dåligt som vår kund har hanterat denna pandemi, med oklara rutiner, totalt ignorerat medarbetarnas rädsla och konsekvent vägrat hemarbete trots att tekniken finns där, det har verkligen tagit musten ur mig. Antingen beviljas denna tjänstledighet eller avsäger jag mig uppdraget och vi tappar kunden. Chefen gav med sig. 

Nu förstår jag att alla inte kan vara så pass hårda mot sin arbetsgivare, men jag har efter 13 år lyckats bygga upp ett förtroendekapital, som jag nu spenderade som om det var årets rea på Gekås. Nu efter några veckor kan jag konstatera att det var värt varenda tappad krona i inkomst. Jag har också fått uppleva lite nya erfarenheter, då det nu faller på mig att gå med Lilla Snålgris till hennes skola 3 kilometer bort. Då jag är ledig dessa två dagar har hon inte rätt till fritids, och börjar ju 8:30 varje dag och ska hämtas 13:30. Jag gillar att promenera, så detta är inget problem. Dock har jag nu märkt hur långsam Lilla Snålgris är när det gäller morgonrutinerna. Hon går upp hyfsat snabbt, men när jag är färdig med min frukost har hon precis börjat. Vi måste till följd av detta nästan alltid småspringa för att hinna fram till inringningen. 

Nytt för idag är en äggklocka som sätts på 15 minuter, då kan hon se hur lång tid hon har och detta fungerar faktiskt ganska bra. Trots detta blir det mycket påminnelser om att ta på strumporna, sätta upp håret, dricka upp sin mjölk, äta upp sin macka, ta med sin skolväska och så vidare. Jag är helt slut i huvudet redan innan dagen har börjat. Hon är normalt sett väldigt skärpt och duktig, men detta med morgonrutinerna är en total katastrof i min mening. Nu är Herr Snålgris kanske snabbare än snittet med sina 20 minuter från uppstigning till att jag sitter i bilen med frukostmackan i väskan och duschen avklarad kvällen innan, men det ska inte behöva ta över en timme att klä på sig och äta upp en macka med mjölk kan jag tycka. 

Man får också stifta bekantskap med nya personer, andra föräldrar som är föräldralediga med sina småbarn och som lämnar sina äldre i samma skola som vi. De får också hämta och lämna sina barn vid samma tid som jag, och vill gärna småprata och vara sociala. Detta har jag normalt inget emot, om inte en av föräldrarna är en exakt kopia av Ove Sundkvist i Solsidan. Värre plåster har jag aldrig träffat. Karln har dessutom åsikter om precis allting, precis som tv-seriens Ove. Jag får höra kommentarer om precis allting, att vi är tidiga, att vi är sena, att vi gick en annan väg till skolan och så vidare. Nu är det så att vi bor ganska nära varandra och Lilla Snålgris har börjat leka med hans dotter, och detta är en helt ny erfarenhet för mig, speciellt att en förälder lägger sig i så mycket kring detta. Om vi inte har lust att ha barn hemma förvandlas Ove till en förhörsledare med frågor som "ska ni åka iväg eller?", eller "jobbar din fru ikväll". Som om jag måste ha en för honom giltig anledning att inte ta hem folk? Jag brukar numera alltid säga att "vi har annat för oss", rätt och slätt. Han är dessutom, precis likt Ove, expert på att använda barnen för att de ska leka hemma hos oss och inte hemma hos dem. Kommer man till skolan nån minut för sent brukar han lite lurigt säga "jag tror att tjejerna har gjort upp lite planer, de verkar vilja gå hem till er och leka". Gaaah! Man ska som bekant inte prata skit om barnens kompisar eller deras föräldrar, så "Ove" har faktiskt blivit ett kodnamn för denna människa när jag och min fru pratar om honom här hemma.

Nu har jag lärt mig att hantera karln genom att vara övertydlig och rak i min kommunikation, och jag har dessutom hittat en alternativ liten snirklande skogsväg hem till oss från skolan, så att jag inte behöver lyssna på hans pladdrande om ditten och datten varje gång vi ska gå hem. Det jag gillar mest med skogspromenader på morgonen är faktiskt tystnaden.

Hur är det då att vara ledig fem timmar varje dag, två dagar i veckan? Helt underbart! Tyvärr har det inte inneburit några fler blogginlägg då jag har använt denna tid, dels till mental avkoppling, samt jobbat med några små renoveringsprojekt i huset. Jag gillar att läsa bloggen RB40, och han gjorde tydligt klart i att friheten kom först när hans enda barn började skolan, så han fick några timmar frihet varje dag. Jag kan bara hålla med, att vara föräldraledig med småbarn som inte får gå på förskola är ingen frihet alls, men nu när Lilla Snålgris har skolplikt känns det för första gången som en liten glimt i hur ett framtida liv utan jobbet kan te sig. Och jag gillar vad jag ser. Mr RB30 har dock en fru som gillar att jobba, och som mångt och mycket har bidragit till att de kan leva gott trots att mannen i huset går hemma. Här är det inte riktigt likadant, då Fru Snålgris inte gillar sitt jobb speciellt mycket och inget hellre vill än att gå hemma och hålla på med sitt pyssel. Detta har vi inte riktigt löst än, men vi har några år på oss innan vi har tillräckligt med passiva inkomster för att båda ska kunna vara helt lediga.

Hur gör du för att hantera föräldrar likt våran Ove?